Sammanfattning Förutsättningar för att skapa lärande i fritidshemslokaler som delas med skolan är ett outforskat område, däremot finns en hel del artiklar och rapporter som belyser miljön och platsens betydelse på fritidshemmet. Fritidshemmet är en plats som ska rymma stora barngrupper i lokaler som många gånger inte lever upp till de rum och ytor fritidshemmet borde ha i relation till antalet barn. Fritidshemsundervisningen får ofta bedrivas utomhus och det beror inte enbart på att det är hälsosamt att vara ute, utan att det är brist på plats inomhus. Detta arbete riktar in sig på lokalernas betydelse för lärande i fritidshemmet, med positiva och negativa aspekter med att dela lokaler med skolan. Syftet med studien är att undersöka vilken betydelse lokalerna har för lärandet i fritidshemmet och om lärarna utifrån sitt uppdrag har rätt förutsättningar att skapalärande i lokalerna. Metod Studien har utgått ifrån en kvalitativ metod med ett sociokulturellt perspektiv. Studien belyser även KASAM, känslan av sammanhang. Insamlingen av empirin har skett genom semistrukturerade intervjuer med narrativa inslag. Vi har genomfört Intervjuer med tio informanter som arbetar på olika skolor som finns representerade i södra och västra Sverige. Resultatet delades in i teman vid analysarbetet. Analysen är av narrativ karaktär. Resultat I resultatet beskriver lärarna att mycket tid får läggas på städning och iordningställande när lokalerna delas med skolan och att tid från verksamheten försvinner till det. Resultatet påvisa ratt eleverna är trygga i lokalerna när de är delade med skolan då de befinner sig i samma lokaler under hela dagen. Resultatet visar även på att om det finns en väl fungerande kommunikation mellan de olika yrkeskategorierna i skolans och fritidshemmets lokaler blir samsynen kring elevernas hela skoldag mer fördelaktig. I diskussionen har studiens resultat avhandlats med kopplingar till tidigare forskning och teoretiska perspektiv.

Dagens förskola präglas av flerspråkighet och kulturell mångfald. Många barn talar annat språk än svenska i hemmet. Förskolan och förskollärares arbete utgör en viktig del av barns lärande och utveckling. Förskollärare har en central roll när det kommer till att främja flerspråkiga barns språkutveckling. Därför är syftet med studien att få fördjupad kunskap om förskollärares erfarenheter av arbetet med att främja språkutveckling hos flerspråkiga barn. För att besvara studiens syfte intervjuades 8 förskollärare från 5 olika förskolor. Dessa förskolor valdes ut på grund av att de är mångkulturella förskolor samt har flertalet flerspråkiga barn. Teorier som har använts i studien är sociokulturellt perspektiv, scaffolding, kulturella redskap och mediering. Studien bygger på en kvalitativ forskningsmetod med åtta strukturerade intervjuer som har genomförts och transkriberats. Utifrån tidigare forskning och studiens dataanalys visar resultaten att förskollärare har många arbetsmetoder för att främja språkutveckling hos flerspråkiga barn. Resultatet av studien påvisade att förskollärarna använder metoder som högläsning, dela in barnen i mindre grupper, kartläggning, TAKK-tecken och bilder som stöd. Förskollärare anser att vikten av samverkan med hemmet och utformningen av miljön är viktig för att utveckla språket hos flerspråkiga barn. I resultaten framkom också att förskollärare verkar ha ett medvetet arbetssätt och använder olika metoder som de tycker är användbara för flerspråkiga barns språkutveckling.

Syftet med denna studie är att få kunskap om hur förskollärare arbetar med barns språkutveckling i förskolans utemiljöer kopplat till sociokulturella perspektivet. Genom att få mer fördjupade kunskaper och analysera hur förskollärare främjar barns språkutveckling i förskolans utemiljöer kan denna studie bidra till att förbättra barns förutsättningar till språkutveckling i förskolans utemiljöer. Genom semi strukturerade intervjuer med fem legitimerade förskollärare undersöktes metoder och strategier som används för att främja barns språk i förskolans utemiljöer. Resultatet visar att förskollärare ser utemiljöerna som en gynnsam plats för barns språkutveckling. Medvetenhet och förhållningssätt, alltså förskolläraren roll i utemiljöerna lyfts fram som viktiga aspekter för att främja barns språkutveckling. Förskollärarna beskriver att vara aktiv, närvarande och ha en stödjande roll för att berika barns språk i utemiljöerna kan vara framgångsrikt. Det kommer också fram att planering, reflektion och kunskap kring barns språkutveckling är viktiga delar för att både inomhus som utomhus bidra till barn språkutveckling. Det är genom reflektionen och planeringen undervisningen ute sker mer systematiskt och kopplat till de gemensamma målen. Slutsatsen av studien är att det behövs fortsatt reflektion och diskussion kring hur förskolans utemiljöer kan användas mer kopplat till barns språkutveckling. Därför kan detta arbete kontinuerligt utvecklas och förbättrar för barns språkutveckling i förskolans utemiljöer.

Språket beskrivs som en central förmåga för lärandet som sker i skolan och i fritidshemmet. Undervisningen i fritidshemmet utgår från styrdokument så som läroplanen och Skollagen, där det framgår att elever ska ges möjlighet att utveckla sin språkliga förmåga. Det ska ske genom såväl lek, social interaktion som i den planerade undervisningen. Vidare har Skolinspektionen(2018) uppmärksammat brister i arbetet med språkutveckling i svenska fritidshem. Studien ämnar belysa de hinder och möjligheter för språkutvecklande arbetssätt fritidslärare och fritidspedagoger i verksamheten upplever. Vidare syftar studien till att synliggöra de strategier lärare och pedagoger använder för att främja utveckling av språk hos elever i fritidshemmet. Studien har utgått ifrån en kvalitativ datainsamlingsmetod i form av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna utfördes på tre olika fritidshem i Västra Götaland där sammanlagt sju respondenter deltog. Den insamlade datan analyserades utifrån en fenomenografisk analysmodell där empirin grupperades i olika teman utifrån studiens syfte och frågeställningar. Baserat på dessa teman kunde likheter och skillnader i respondenternas utsagor urskiljas. I studiens resultat framgår att stora barngrupper, brist på tid och anpassade lokaler kan försvåra och hindra språkutvecklande arbete i fritidshemmet. Vidare visar resultatet att brist på utbildad personal och personaltäthet påverkar möjligheterna för att arbeta språkfrämjande negativt. Vad gäller möjligheter i förhållande till språkutveckling benämns flerspråkiga kollegor som en tillgång, likväl fritidshemmets möjligheter till sociala samspel som positivt. Resultatet belyser lek och engagerad personal som betydelsefulla faktorer som kan möjliggöra språkutveckling. Respondenterna framhäver kunskap och utbildning som relevant i förhållande till ökad medvetenhet kring språkutveckling. Resultatet visar att högläsning och böcker, implementering av nya begrepp samt engagerad och stöttande personal är strategier som respondenterna använder för att gynna språkutveckling i fritidshemmet.

I den här studien undersöks förskollärarnas kunskaper och erfarenheter och vilken betydelse det har för förskollärarnas förhållningsätt i hur de agerar och bemöter barnen i vardagliga konflikter. Vi undersöker även vilka strategier de har i arbetet med konflikthantering och vilka utmaningar som förskollärarna upplever med att hantera konflikter i förskolan. Genom en kvalitativ intervjustudie med sex deltagande förskollärare från tre olika förskolor i Stockholmsområdet har vi analyserat resultatet genom ett sociokulturellt perspektiv med hjälp av begreppen stöttning, mediering och den proximala utvecklingszonen. Våra analysmetoder för undersökningen bestod av Cohens konfliktpyramid och dess fyra nivåer (förebygga, hantera, hjälpa och stoppa) samt tre olika medlingsstrategier (barncentrerad medling, lärarcentrerad medling och högmaktsstrategi). Med hjälp av analysmetoderna kodades och tematiserades transkriberingen för att komma fram till vårt resultat. Resultatet visade att förskollärarnas förhållningssätt har betydelse för arbetet med konflikthantering, då de med hjälp av användbara strategier främjar barnens utveckling och lärande och genom att vara en förebild för barnen. Dels för att förskollärarna genom stöttning medierar nya resurser till barn, dels för att de genom vägledning medlar hur man tillsammans agerar och bemöter varandra i den sociala gemenskap barnen är en del utav. Detta gör att barnen på så sätt utmanas och utvecklar sin sociala kunskap, där de både får fysiska, språkliga och intellektuella redskap vilket får en betydelse för att hitta sin identitet och för att de på så sätt kan bygga upp vänskapsrelationer, både i förskolan och senare i livet.

Denna studie handlar om förskollärares och barnskötares beskrivningar av musikundervisning i förskolan. Vårt syfte är att bidra med kunskaper om pedagogernas syn på musikundervisning i förskolan i relation till likvärdighet och musikens inflytande på undervisningen utifrån ett sociokulturellt perspektiv. En anledning till valet att skriva om musik var på grund av uppmärksammandet av att begreppet inte har en stor plats i Läroplanen för förskolan, Lpfö 18 (Skolverket 2018, ss. 9, 14). Det skrivs inte HUR ett lärande av musiken kan ske och det kan troligen leda till att de som arbetar inom förskolan inte vet HUR de ska implementera det i praktiken. Vi valde att använda oss av en kvalitativ studie som metod där vi intervjuade förskollärare och barnskötare från olika förskolor i Sverige. Med hjälp av det sociokulturella perspektivet har vi analyserat det insamlade materialet. Det resultat vi kom fram till var att pedagogerna såg musiken som ett lärande i andra ämnen dock skiljdes sig tankarna åt i vilket lärande som sker, exempelvis att musiken kan bidra till språkutveckling. Studien kom även fram till att musiken kan väcka olika känslor och pedagogerna lyfter främst känslan glädje kopplat till musiken i förskolan. Även tankar och intressen om utbildning lyfts vilket genererade i delade svar från pedagogerna i studien, där majoriteten hade en positiv inställning till vidareutbildning. Slutligen diskuterades likvärdigheten mellan förskolornas utövande av musiken och vad skillnaderna kan bero på.

Denna studie handlar om förskollärares och barnskötares beskrivningar av musikundervisning i förskolan. Vårt syfte är att bidra med kunskaper om pedagogernas syn på musikundervisning i förskolan i relation till likvärdighet och musikens inflytande på undervisningen utifrån ett sociokulturellt perspektiv. En anledning till valet att skriva om musik var på grund av uppmärksammandet av att begreppet inte har en stor plats i Läroplanen för förskolan, Lpfö 18 (Skolverket 2018, ss. 9, 14). Det skrivs inte HUR ett lärande av musiken kan ske och det kan troligen leda till att de som arbetar inom förskolan inte vet HUR de ska implementera det i praktiken. Vi valde att använda oss av en kvalitativ studie som metod där vi intervjuade förskollärare och barnskötare från olika förskolor i Sverige. Med hjälp av det sociokulturella perspektivet har vi analyserat det insamlade materialet. Det resultat vi kom fram till var att pedagogerna såg musiken som ett lärande i andra ämnen dock skiljdes sig tankarna åt i vilket lärande som sker, exempelvis att musiken kan bidra till språkutveckling. Studien kom även fram till att musiken kan väcka olika känslor och pedagogerna lyfter främst känslan glädje kopplat till musiken i förskolan. Även tankar och intressen om utbildning lyfts vilket genererade i delade svar från pedagogerna i studien, där majoriteten hade en positiv inställning till vidareutbildning. Slutligen diskuterades likvärdigheten mellan förskolornas utövande av musiken och vad skillnaderna kan bero på.

Denna studie handlar om förskollärares och barnskötares beskrivningar av musikundervisning i förskolan. Vårt syfte är att bidra med kunskaper om pedagogernas syn på musikundervisning i förskolan i relation till likvärdighet och musikens inflytande på undervisningen utifrån ett sociokulturellt perspektiv. En anledning till valet att skriva om musik var på grund av uppmärksammandet av att begreppet inte har en stor plats i Läroplanen för förskolan, Lpfö 18 (Skolverket 2018, ss. 9, 14). Det skrivs inte HUR ett lärande av musiken kan ske och det kan troligen leda till att de som arbetar inom förskolan inte vet HUR de ska implementera det i praktiken. Vi valde att använda oss av en kvalitativ studie som metod där vi intervjuade förskollärare och barnskötare från olika förskolor i Sverige. Med hjälp av det sociokulturella perspektivet har vi analyserat det insamlade materialet. Det resultat vi kom fram till var att pedagogerna såg musiken som ett lärande i andra ämnen dock skiljdes sig tankarna åt i vilket lärande som sker, exempelvis att musiken kan bidra till språkutveckling. Studien kom även fram till att musiken kan väcka olika känslor och pedagogerna lyfter främst känslan glädje kopplat till musiken i förskolan. Även tankar och intressen om utbildning lyfts vilket genererade i delade svar från pedagogerna i studien, där majoriteten hade en positiv inställning till vidareutbildning. Slutligen diskuterades likvärdigheten mellan förskolornas utövande av musiken och vad skillnaderna kan bero på.

Studiens syfte är att synliggöra pedagogers uppfattningar gällande kommunikationsfrämjande arbetssätt för barn och innefattar tre frågeställningar. Vidare grundar sig arbetet i en kvalitativ ansats, vilket ses passande då studien genom semistrukturerade intervjuer uppmärksammar pedagogers uppfattningar om barns kommunikation. De semistrukturerade intervjuerna genomfördes med sju pedagoger som är aktiva inom förskoleverksamhet. Den analysmodell som användes i databearbetningen var teoretisk tematisk analys (Braun &amp; Clarke, 2006), där teman formades utifrån hur pedagogers uppfattningar beträffande kommunikationsfrämjande arbetssätt framkom i svaren. När det gäller studiens resultat visade det sig att kommunikation enligt pedagogers uttryckta uppfattningar ses som ett omfattat område innehållande många aspekter. De två vanligaste kommunikativa verktygen som synliggjordes var uttrycksformerna bildstöd och TAKK. Det största kritiska hindret som enligt pedagogers uppfattningar också ses som möjlighet med kommunikationsfrämjande arbetssätt anses vara pedagogerna själva, vilket innefattar exempelvis aspekterna kunskap och samsyn. Det kommunikativa förhållningssätt som pedagoger menar att de utövar är vidare något som framförts tillsammans med indikationer som handlar om att flexibilitet och bemötande mot barn i varierade kommunikativa situationer är avgörande. Närvaro, tydlighet och trygghet är tre ytterligare faktorer som enligt pedagogerna tillsammans med motiveringar och förklaringar visar sig avgörande. Resultatet för den här studien framställer vidare att ett kommunikationsfrämjande arbetssätt ökar möjligheter för barn att känna delaktighet och inflytande, samt att kommunikationsfrämjande arbetssätt ska gälla hela barngruppen, och inte endast barn i behov av särskilt stöd. Det ledde vidare till en av slutsatserna, som är att kommunikationsfrämjande arbetssätt utifrån pedagogernas anseenden ständigt bör användas samt präglas av allas lika värde och inte utifrån barn i behov av särskilt stöd. En annan slutsats är att olika uttrycksformer kan utifrån det som visat sig i resultatet ge stora möjligheter för barn att utveckla kommunikationsförmågan. Två avgörande aspekter som beskrivs centrala i barns kommunikationsutveckling är pedagogers kommunikativa kunskap och förhållningssätt, då de ser sig själva som kommunikativt verktyg. Det leder till slutsatsen som innefattar pedagogen som möjligt hinder, samt även möjlighet i kommunikationsfrämjande arbetssätt. / <p>Betyg i Ladok 2022-06-05.</p>

I denna studie undersöktes hur matematikundervisning med yngre barn utförs och vilka olikaartefakter som barnen väljer. Enligt läroplan för förskolan, Lpfö 18, ska förskolan skapamöjligheter för barnen att möta såväl planerad som spontan matematikundervisning. Det tarsin utgångspunkt i barnens tidigare erfarenheter och intressen (Skolverket, 2018). Den metodsom har använts i studien är kvalitativa intervjuer och videoinspelning. Det perspektiv somanvändes var det sociokulturella perspektivet. Det insamlade materialet analyserades medutgångspunkt från Lev Vygotskij’s texter om det sociokulturella perspektivet. Jag har använtBishops sex matematiska aktiviteter under lärstunderna och vid en del av frågorna somställdes till förskollärarna där utveckling och lärande i socialt samspel var centralt. Understudien framkom att yngre barn valde välbekanta artefakter i första hand och att yngre barnvälkomnar planerade lärstunder med stort intresse. Förståelsen för matematik hos barneninnehåller mer än bara siffror. Matematik är ett bredare begrepp som kan innehålla ord sombarnen inte tidigare känt till och ordens betydelse kan undersökas av barnen via artefakter.Innehållet i matematikundervisningen kan utforskas av barnen på ett lekfullt sätt. Under dessaaktiviteter kan det finnas möjlighet att få syn på hur förskollärarna uppmärksammarmatematik med artefakter i undervisningen på förskolan. När förskolläraren användematematiska begrepp för de yngre barnen skapades en förståelse över de matematiskabegreppen med hjälp av artefakter. Lärstunderna med artefakter synliggjorde att yngre barnkan förstå sifferkort kopplat till begreppet antal samt att barnen kunde med hjälp av artefaktervisualisera begreppen stor, liten och mellan. Studien visade att barnen generellt väljerartefakter de är välbekanta med.