No description available.

<p>This is a study of the novel <em>Mes mauvaises pensées</em> (2005) by the French writer Nina Bouraoui. I use an intertextual comparative method, where I read the novel against three intertexts: Marie Cardinal <em>Les mots pour le dire</em> (1975), the David Lynch movie <em>Mulholland Drive </em>(2001) and novels and photographies by Hervé Guibert. Main focus is on the relation between body and language. Using the psychoanalytic theories by Julia Kristeva I examine the melancholy of the narrator in <em>Mes mauvaises pensées</em>. The melancholic subject mourns a Thing which is the unrepresentable archaic mother. Melancholy is connected to the notion of exile; the subject belongs to a lost place in the past which it is still holding on to. The narrator of <em>Mes mauvaises pensées</em> is still living in her childhood, even though she is a grown up woman. I show how the place from where she speaks is the child. The female body and the female sexuality are not represented in the text, there is a missing link between the female body and it’s representation in language – in the symbolic order. According to Kristeva the melancholic denies the loss of the Thing – in the end the mother – and clings to the unrepresentable void. By realizing and acknowledging the loss one can reconstruct the bond to the archaic mother in language. Bouraoui’s failure in writing <em>the feminine</em> into the text is interesting because it puts lights on the conditions of writing the body for women. The theory of l’écriture féminine is an inspiration for the analyses and I contrast it to Judith Butler’s idea of gender performativity. There is a conflict in what constitutes gender and sex between psychoanalysis and queer theory, which is also found in the narrator in Bouraoui’s novel – trying to create herself through pure performativity she never succeeds to act independently of the mother and the female body.</p>

This is a study of the novel Mes mauvaises pensées (2005) by the French writer Nina Bouraoui. I use an intertextual comparative method, where I read the novel against three intertexts: Marie Cardinal Les mots pour le dire (1975), the David Lynch movie Mulholland Drive (2001) and novels and photographies by Hervé Guibert. Main focus is on the relation between body and language. Using the psychoanalytic theories by Julia Kristeva I examine the melancholy of the narrator in Mes mauvaises pensées. The melancholic subject mourns a Thing which is the unrepresentable archaic mother. Melancholy is connected to the notion of exile; the subject belongs to a lost place in the past which it is still holding on to. The narrator of Mes mauvaises pensées is still living in her childhood, even though she is a grown up woman. I show how the place from where she speaks is the child. The female body and the female sexuality are not represented in the text, there is a missing link between the female body and it’s representation in language – in the symbolic order. According to Kristeva the melancholic denies the loss of the Thing – in the end the mother – and clings to the unrepresentable void. By realizing and acknowledging the loss one can reconstruct the bond to the archaic mother in language. Bouraoui’s failure in writing the feminine into the text is interesting because it puts lights on the conditions of writing the body for women. The theory of l’écriture féminine is an inspiration for the analyses and I contrast it to Judith Butler’s idea of gender performativity. There is a conflict in what constitutes gender and sex between psychoanalysis and queer theory, which is also found in the narrator in Bouraoui’s novel – trying to create herself through pure performativity she never succeeds to act independently of the mother and the female body.

Den kamp som står central för Antigone i dramat med samma namn, är vikten av begravningen. Här har jag visat hur ett skifte i sorgpraktiker stod i relation till politiska reformer som pågick under övergången till det klassiska Grekland. Hur Antigone är en berättelse som tar upp och bearbetar konflikter som uppstår i denna kulturs övergång från en sedlig och familje-orienterad kultur till en stats-styrd och moraliskt orienterad kultur. Det introducerades en ekonomi av ersättbarhet, som ville tona ner det unika i individen för att statsmakten skulle växa sig starkare och tona ner konflikter av hämnd. Jag har även visat hur vissa tidigare läsningar och tolkningar av Antigone haft en tendens att fascineras av den självklarhet med vilken hon går mot sin egna undergång. Hur hennes död framstår som något vackert och skönt, i vart fall hos Jaques Lacan. Här har jag föreslagit en alternativ läsning där Antigones död egentligen kan ses som en reaktion på en oerkänd och felriktad sorgprocess. Det är inte då längre något upphöjt utan snarare visar det oss något djupt olyckligt i bristen på rättigheter och erkännande. Att Antigone tar sitt liv - vilket i sig genererar en kedja av tragiska händelser - kan få sin förklaring i att hon drabbats av melankoli. Melankolin kommer av att hon av staten och sin morbror, inte fick tillgång att leva ut sin sorg eller ens erkännas sin sorg på riktigt vis. Melankolin har jag lokaliserat med stöd av Sigmund Freuds beskrivning. Jag har även med hjälp av Judith Butler visat att värdet av liv regleras genom olika värdesystem och normer för uppfattande och erkännande. Att dessa normer och erkännanden även hänger tätt i hop med ett livs sörjbarhet när det går förlorat. Med stöd av Tina Chanter har jag även poängterat att Antigone många gånger använts som ett verktyg för protest, då dramat belyser just detta med värdesystem. Att stå utan ett erkännande, att bli förvisad till en plats i marginalen frammanar även en position av social död.  Vad det är som gör att Antigone så idogt strävar efter detta att få begrava sin broder och vad denna begravning representerar mer än endast en begravning, hänger samman med just ett behov av erkännande. Att vara människa är bland annat att vara i relation, att vara ett subjekt och att ha ett språk. Att förnekas detta, att stå med ett uteblivet erkännande av relationer där förlusten av det man saknar varken får en medveten eller given uttalad plats, kan skapa ett tillstånd av melankoli. När Antigone protesterar mot Kreons dikret står hon upp för rätten att sörja.  Melankoli uppstår där en sorg inte blivit medvetandegjord och jaget därmed inte klarar att sörja. Melankoli gröper ur jaget, känslan av meningsfullhet förloras, den kan driva en mot sin egna upplösning.

No description available.

This essay examines how grief, melancholy and irony interact in the poetry collections Hej då, ha det så bra! (2003) by Kristina Lugn and Det här är hjärtat (2015) by Bodil Malmsten. The authorships have their similarities and differences when it comes to the themes and language of their poetry. In Malmsten’s collection of poetry, grief is more present than usual and for Lugn, the feeling of melancholy is much heavier in this collection of poetry compared to her previous ones. Although the poetry collections differ in theme, the feeling of grief and melancholy is common between them. The concept of irony is examined in the essay as an antipole to grief and if irony could help the authors poetic self get distance from their grief. In my examination of the concept of melancholia and irony, I have discovered that they differ between men and women. This is interesting when it comes to how women write poetry in the concept of irony and melancholia. This will be used in my essay to better understand how Lugn and Malmsten work within these themes. To explore grief and melancholy in the poetry, I will use Freud’s essay “The Mourning of Melancholia” (1917), Kristeva’s Black sun: depression and melancholia (1989) and also Karin Johannsson’s Melankoliska rum (2009) to give a clear history of the concept of grief and melancholia and the many aspects of it. / I denna uppsats undersöks hur sorg, melankoli och ironi samspelar i diktsamlingarna Hej då, ha det så bra! (2003) av Kristina Lugn och Det här är hjärtat (2015) av Bodil Malmsten.  Författarskapen har sina likheter och skillnader när det gäller dikternas stämning och språk. Diktsamlingarna skiljer sig även från författarnas tidigare verk. För Malmsten är sorgen mer närvarande än någonsin och hos Lugn är känslan av melankoli tyngre i denna diktsamling jämfört med tidigare diktsamlingar. Även om diktsamlingarna skiljer sig i tematik, finns ändå en gemensam känsla av sorg och melankoli. Begreppet ironi undersöks i uppsatsen som en motpol till sorgen, om ironin kan hjälpa till att distansera diktjaget från sorgen eller om ironin kan skapa ett behov att uttrycka sorgen, likt bekännelselitteraturen.  I min analys av begreppen melankoli och ironi har jag stött på att det skiljer sig mellan hur män och kvinnor skriver. Detta är intressant när det kommer till hur kvinnor skriver poesi inom begreppen ironi och melankoli, och detta kommer att användas i min uppsats för att få en bättre förståelse för hur Lugn och Malmsten arbetar inom dessa teman. För att utforska sorg och melankoli i poesi kommer jag att använda Freuds essä ”The Mournig of Melancholia” (1917), Kristevas Black sun: depression and melancholia (1989) och även Karin Johannissons Melankoliska rum:om ångest, leda och sårbarhet i förfluten tid och nutid (2009), för att ge en tydlig bild av begreppet sorg och melankoli och de många aspekterna av det.

This thesis will explore and compare two artists who at first meeting seem to have very littlein common more than being two modernist artists. The Swedish artist Nils Dardel and theMexican artist Frida Kahlo, even though the obvious differences — sex and nationality —came to have quite similar fates. Both artists were bisexual, came across death at an early age and as a consequencewould die rather young too, and in life would both struggle with pain and anxiety. The twoartist never met in life even though their similarities, and still after life their fates wouldcontinue on a similar path as they both after death would receive greater recognition. Nils Dardels and Frida Kahlos art is filled with emotions and portray themes that stilltouches people who comes across them today. What is it in their art that touches so manypeople, and do they have similar themes just as the similar aspects in their lives. These themes and two artists will be studied and analysed in this thesis. This thesispresents biographical background and will through a semiotic and comparative methodanalysis a total of six artworks made by the artists. This thesis by these methods will alsoexamine the two artists later receptions and try to explain how they came to be.

Denna uppsats undersöker gotiska teman som melankoli, isolering, galenskap och död i verk av Edgar Allan Poe och Howard Phillips Lovecraft. Utgångspunkt är följande forskningsfråga: På vilket sätt framträder melankoli, isolering, galenskap och död i de olika verken, samt vilka är likheterna och skillnaderna mellan hur temana framkommer? Metoden är grundad i tematisk analys, intertextualitet och komparation. De verk som analyseras i uppsatsen är Poes The Fall of The House Usher, Ligeia och Berenice. Verk av Lovecraft som analyserats är Cthulhu, The Color out of Space, The Tomb och Polaris. Resultaten visar att alla teman finns närvarande i verk av båda författarna, men att de tar olika former. Poes melankoli är till exempel mycket närmare hans karaktärer än Lovecrafts melankoli, som är mer kopplade till miljöer och objekt. Vidare visar undersökningen bland annat också att Poe inte fokuserar på fysiska dödsbeskrivningar utan på andra typer av död. Lovecrafts dödsbeskrivningar å andra sidan är mer externa och kopplade till monster. / This essay examines the presence of what is considered to be gothic themes such as melancholy, isolation, madness and death in works of Edgar Allan Poe and Howard Phillips Lovecraft. The following research question was formulated: In what way do melancholy, isolation, madness, and death appear in the various works, and what are the similarities and differences between how the themes emerge? Methods of thematic analysis, intertextuality and comparison are used. The works analysed in the essay are Poe’s The Fall of The House Usher, Ligeia and Berenice. The works analysed are also Lovecraft’s The call of Cthulhu, The Colour out of Space, The Tomb and Polaris. The results show that all the themes are present in works by both authors, but that they take different forms. Poe’s melancholy is for example much closer to his characters than Lovecrafts melancholy, which are more connected to environments and objects. The study also shows among other things, that Poe does not focus on physical death descriptions but on other types of death. Lovecraft's death descriptions on the other hand, are more external and linked to monsters.