I detta examensarbete har vi undersökt vad behöriga svensklärare har för uppfattning om begreppet lässtrategi samt hur de undervisar om och använder sig av de olika strategierna i klassrummet. Vår studie utgår ifrån en kvalitativ metod där vi med hjälp av semistrukturerade intervjuer har samlat in fem verksamma lärares uppfattningar om lässtrategiers betydelse för läsförståelse. Arbetets teoretiska utgångspunkt är det sociokulturella- och det kognitivistiska perspektivet. Det insamlade materialet har sammanställts och analyserats mot bakgrund av dessa perspektiv. Resultatet visar att lärarna anser att lässtrategier är en viktig faktor för att eleverna ska utveckla en fördjupad läsförståelse. De poängterar också att det är en pågående process som måste få ta tid. De strategier som lyfts fram som särskilt gynnsamma är de som bygger på ett socialt samspel där högläsning och textsamtal får ta stor plats och där stödet från den sociala kontexten på sikt hjälper eleven att utveckla de kognitiva förmågorna. Andra faktorer som lyfts fram är förmågan att kunna formulera och besvara frågor kring texten, att kunna sammanfatta och återberätta, att kunna göra kopplingar till andra texter och egna erfarenheter samt att kunna läsa på, mellan och bortom raderna. I resultatet betonas också behovet av att skilja på läsflyt och läsförståelse.

SAMMANFATTNING Fokus för denna studie har varit att undersöka hur lärare undervisar på mellanstadiet för att utveckla elevers ordförråd för att eleverna ska kunna ta del av och förstå olika texter. Vi har valt att undersöka undervisning som ges på mellanstadiet på grund av att texterna ökar både i längd och i komplexitet. Vi vill även undersöka hur undervisningen kan utformas för att passa alla elever i klassrummet och hur samarbetet med speciallärare ser ut i det inkluderade klassrummet. Vi har valt en kvalitativ ansats och samlat in data genom observationer i såväl enspråkiga som flerspråkiga klassrum på sex olika skolor. Därefter intervjuades de sex mellanstadielärarna. Resultatet visar att lärare i det inkluderade klassrummet använder flera olika forskningsbaserade metoder för utveckling av ordförrådet och att ett aktivt arbete med strategier för ordtillägnande och befästning är något som förekommer i alla sex skolor. Resultatet visar tydligt, i linje med det sociokulturella perspektivet, att lärande skapas i ett samspel mellan lärare och elever och att den gemenskapsorienterade inkluderingen är en förutsättning i detta samspel. Trots de goda intentionerna med att inkludera alla elever i ordinarie undervisning framkommer det att den gemenskapsorienterade inkluderingen inte är den allena rådande. Studien visar att både individorienterad och placeringsorienterad inkludering förekommer i klassrummen, vilket får till följd att den pedagogiska delaktigheten lämnar en del i övrigt att önska, i synnerhet för elever i koncentrationssvårigheter och med bristande kunskaper i svenska. I det inkluderade klassrummet måste läraren forma undervisningen så att elever, såväl i svårigheter som med annat modersmål, kan utvecklas i en gemenskap. I det arbetet kan specialläraren ha en viktig roll. Vidare visar studien att det fortfarande är ett vanligt förhållningssätt att skilja elever i behov av särskilt stöd och bristande kunskaper i svenska från ordinarie undervisning. För att den sociala och pedagogiska inkluderingen ska komma till stånd behövs resurser i form av fler speciallärare på skolorna och ett närmare samarbete med dessa i planeringen av undervisningen för att stötta och anpassa undervisningen för elever i behov av särskilt stöd och skiftande förutsättningar. Det utrycks att det behövs en annan organisation kring nyanlända elever som efter några månader direkt-placeras i klass. Dessa elever är inte per automatik i behov av särskilt stöd utan snarare en kvalitativ undervisning i svenska som andraspråk under deras första skolår i Sverige.

Syftet med denna kunskapsöversikt är att undersöka vilka arbetssätt som kan ha mer gynsamma effekter hos flerspråkiga elevers språkutveckling. Genom systematiska databassökningar har vi sökt vetenskapliga artiklar på sökmotorn Libsearch och databaserna SwePub och ERIC för att besvara vår frågeställning. Vår kunskapsöversikt bygger på tio vetenskapliga artiklar. Frågeställningen som vi valt för att besvara är: Vilka arbetssätt kan lärare använda för att utveckla språket hos flerspråkiga elever i de yngre åldrarna? Resultatet har visat att det finns flera olika arbetssätt som kan användas för att främja flerspråkiga elevers språkutveckling. Några arbetssätt som vi har fått fram är bland annat stöttning, transspråkande, muntligt berättande och interaktiv högläsning. Dessa arbetssätt har visat sig ha goda effekter hos flerspråkiga elever och deras språkutveckling. Utöver arbetssätten som benämns har det även visat sig att införa modersmål i undervisningen har positiva effekter på språkutvecklingen hos flerspråkiga elever. Vår slutsats visar att det finns en korrelation mellan elevers språkutveckling och lärarens val av arbetssätt. Det är av vikt att elever som behärskar ett annat språk ges möjlighet att stärka sitt förstaspråk i samtid med sitt andraspråk i undervisningen. Flera av studierna pekar på att flerspråkiga elevers språkkunskaper gynnas om de ges möjligheten att använda all sin språkliga repertoar.

Detta arbete syftar till att bidra med kunskap om hur lärare ser på elevers attityder till matematik, hur lärare arbetar med attityder till matematik, vilka faktorer de tror påverkar elevernas attityder samt om lärarna upplever någon koppling mellan inlärningsförmåga och attityder. Tidigare forskning har visat på att lärare kan ha en stor påverkan på elevernas attityd till matematiken, något som sedan påverkar eleverna såväl genom användandet av matematik i vardagen som när de står inför att söka utbildningar. För att söka svar på forskningsfrågorna har en kvalitativ metod använts i form av semistrukturerade intervjuer med fem behöriga matematiklärare i åk 4–6. I studiens resultat uttrycker lärarna att det inte finns någon generaliserbar koppling mellan inlärningsförmåga och attityder i mellanstadiet. Däremot upplevs en ökad korrelation mellan dessa i takt med ökad ålder hos eleverna. För att stärka redan positiva eller vända negativa attityder använde sig lärarna av ett varierat arbetssätt, nivåanpassning samt vardagsanknuten matematikundervisning. Utifrån diskussionen av resultatet dras slutsatsen att lärarna har stor möjlighet till att påverka elevernas attityder, men att det även finns faktorer som är svåra för dem att påverka, såsom föräldrar, syskon och äldre kompisar.

Syftet med denna studie är att undersöka förekomsten och samspelet mellan semiotiska modaliteter vid framställningen av ämnesspecifika begrepp i olika läromedel för mellanstadiet inom ämnet kemi med fokus på ämnens olika aggregationsformer. Detta sett utifrån den socialsemiotiska teorin och ett multimodalt perspektiv. För att besvara studiens frågeställningar har en kvalitativ och kvantitativ innehållsanalys gjorts på aktuella delar av sju naturorienterande läromedel för mellanstadiet. Studien visar att samtliga läromedel innehöll multimodala inslag i form av olika visuella representationer. Den dominerande kategorin inom textrepresentationer var variation av text. Både ämnesspecifika begrepp och viktiga begrepp för temat markerades i samband med att de introducerades i texten. Kursiv stil var det vanligaste sättet att visuellt markera begrepp. Även klargörande text och rubriker förekom, men inte i samma utsträckning. Utöver textrepresentationer undersöktes även vilka typer av grafiska representationer som förekom i de läromedel som analyserats. Vanligast förekommande var abstrakta skisser. Utifrån analysen kan det konstateras att det förekommer någon form av grafisk representation som komplement till texten i samtliga läromedel. Studien visar även att det till stora delar finns en tydlig rumslig närhet mellan de grafiska representationerna och den verbala texten, och därmed även de ämnesspecifika begreppen. I enstaka fall placerades en grafisk representation med tillhörande text på olika sidor, men på samma uppslag, vilket ger en viss rumslig närhet. Huruvida de läromedel som analyserades har en kongruensprincip varierade till större del än den rumsliga närheten. De flesta läromedel har någon form av kongruens, där samma begrepp används kontinuerligt genom hela texten. I några enstaka fall var den dock bristande vilket påverkar samspelet. Vid analysen av samspelet identifierades även de grafiska representationernas funktion. Studien visar att avbildning är den vanligaste funktionen följt av förtydligande funktion. Dekorativa bilder förekom sällan, endast tre sådan upptäcktes. Överlag visar resultatet att samtliga undersöka läromedel innehåller semiotiska modaliteter och att dessa har ett gott samspel. Detta kan bidra till större förståelse och nå flera läsare, då informationen presenteras sammanhängande och på olika sätt. Trots detta är det viktigt att läraren är medveten i sina didaktiska val, för att de multimodala inslagen ska kunna nå sin fulla potential.

Syftet med den här studien var att ta reda på vilka digitala hjälpmedel som används i matematikundervisningen på mellanstadiet, vad det finns för bakomliggande anledningar till att just dessa används samt om lärarna känner sig trygga eller otrygga med användningen och vad det kan bero på. För att undersöka dessa frågeställningar användes enkäter och intervjuer. Sex stycken lärare som arbetar på två olika skolor, fördelade på alla årskurser på mellanstadiet, har ingått i undersökningen. Resultatet visade att alla lärare använder sig av digitala hjälpmedel i sin matematikundervisning, framförallt miniräknaren, olika webbsidor och klassrumsprojektorer. Det mest förekommande syftet som lärarna nämnde var för att underlätta färdighetsträningen, öka elevernas motivation samt för att anpassa undervisningen. Överlag kände sig lärarna trygga i sin användning av digitala hjälpmedel och den återkommande faktorn till varför är kunskap. Både vilka digitala hjälpmedel som används och lärarnas trygghetskänsla motsäger tidigare forskning som finns kring ämnet.

One of the major principles in teaching are textbooks materials. The purpose of this study is to examine how textbooks materials unintentionally become intermediaries of structural discrimination. One important area to examine is how civic textbooks talk about the family and discrimination. Based on the concepts of white normativity and ethnocentrism, three digital educational materials for the civics subject of primary school are examined. With theoretical points on skin colour, this study examines which individuals are included and excluded from the textbook materials and in what contexts individuals are represented. With a discourse analysis as theory and method, several questions have been asked about the texts and images of the textbook materials used in this study. The overall purpose is to try to answer the question; is there a perceived underlying expression of a white normativity and ethnocentrism in the teaching materials? Specifically, the study will examine the two questions touched upon above: Which individuals are included and excluded in the teaching materials? and How does the Western ethnocentric perspective and white normativity in the teaching materials appear? The results of the study demonstrate that white normativity prevails in all the textbook materials studied and that there are examples of ethnocentric expressions. An underlying pattern can be seen that non-white individuals are underrepresented in the textbook materials and that the contexts which non-whites are represented demonstrate a discriminatory and narrow framework. In addition, the study opens for interpretation that the area studied in the textbook materials used, does not reflect an overall picture of what Sweden's population actually looks like for children and adolescents today. Furthermore, the results present that the content of the examined learning material goes against what the school's regulatory documents express, i.e. that the school should convey values and explicitly distance itself from discrimination and racism.

Föreliggande studie avser att undersöka kring hur matematiklärare i årskurs 4-6 upplever att kooperativt lärande antingen främja eller hämmar elevers motivation och upplevelsen av elevernas generella motivationsnivå till matematik i det kooperativa klassrummet. Studien tar avstamp i tidigare kunskapsöversikter som fördjupade sig i kooperativt lärande i matematik respektive elevers motivation för matematik. Arbetet bygger på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sex verksamma lärare som möter studiens kriterier. Insamlad data från intervjuerna transkriberades och analyserades utifrån en tematisk analys för att sedan problematisera resultatet mot tidigare forskningen gällande motivation och kooperativt lärande. I resultatet framkom följande teman: arbeta tillsammans, positivt ömsesidigt beroende, gruppkonstellation, klassrumsklimat, varierad undervisning och återkoppling som utgör element i det kooperativa lärandet som upplevs främja elevers motivation. Vidare visar resultatet av temat elevers generella motivation till matematik i ett kooperativt klassrum att lärares uppfattning kring elevers generella motivationsnivå är hög. Vilka elever som motiveras mest av kooperativt lärande skiljer sig dock åt, där majoriteten menar att elever i mellangruppen gynnas mest. Resultatet talar emot tidigare forskning som ofta belyser de svaga eleverna i ämnet som de mest gynnsamma.

Studiens avsikt är att öka kunskapen om experiments användning i fysikundervisningen. Syftet med studien är att synliggöra hur och varför utvalda lärare arbetar med experiment i fysikundervisningen, med elever i årskurs 4–6. Detta med fokus på hur lärarna följer upp experiment samt på vilka sätt som lärarna tar tillvara elevernas erfarenheter i undervisningen. Teoretiska utgångspunkten för studien grundar sig i pragmatismen. Mer specificerat i de tankar som John Dewey framförde om undervisning och lärande, det som i dagens pedagogiska sammanhang går under begreppet learning by doing. Studien har genomförts genom semistrukturerade intervjuer med fyra aktiva fysiklärare i årskurs 4–6 och analyserats med den didaktiska triangeln som analysverktyg. Samtliga lärare i studien använder experiment i sin undervisning. Syftet är främst att förstärka teorier och hjälpa elever att förstå abstrakta fenomen inom fysiken. Lärare planerar till viss del för att inkludera elevernas erfarenheter när de genomför fysikexperiment. Samtliga lärare använder sig dock av och utgår ifrån elevernas erfarenheter i fysikundervisningen. Uppföljningen av experiment sker främst genom helklassdiskussioner, men även genom att eleverna skriver labbrapporter.

Denna studie syftar till att undersöka hur fem idrottslärare arbetar med extra anpassningar inom ramen för idrottsundervisningen på låg- och mellanstadiet. Studiens frågeställningar berör vilka extra anpassningar lärarna gör samt på vilket sätt de kommer fram till vilka extra anpassningar det finns ett behov av. Det material som samlats in för att besvara studiens syfte och frågeställningar inhämtades genom kvalitativa intervjuer. Det insamlade materialet har analyserats utifrån tre perspektiv på specialpedagogik; traditionella perspektivet, alternativa perspektivet och dilemmaperspektivet. Resultatet visar bland annat att samtliga lärare gör extra anpassningar inom ramen för undervisningen men att de varierar beroende på vilka elever eller vilken elevgrupp de undervisar. Lärarna menar dock att en grundstruktur för lektionerna är av största vikt och att det gynnar alla elever då de vet vad som kommer att ske. Resultatet påvisar även att arbetet med extra anpassningar inte alltid är enkelt men att ett kollegialt samarbete skapar gynnsamma förutsättningar och är betydelsefull för arbetet med extra anpassningar. En slutsats som kan dras är att arbetet med extra anpassningar är komplext, det är många faktorer som har betydelse samt påverkar arbetet med extra anpassningar. Med denna studie önskar jag bidra med kunskap kring hur idrottslärare ser på och arbetar med extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen.