On the 14th of July 1969 president Richard Nixon informed the United States Congress, how drugs had become a serious threat to the nation’s wellbeing. He called for a new drug policy that would be applied to both state and federal levels. This would be the start of a political campaign that has resulted in new legislation, mass incarceration and in recent year an overwhelming criticism. This essay intends to review the newspaper New York Times reporting of this political campaign. The purpose is to study the role of language in the political discourse, this through a rhetorical analysis. The thesis intends to identify the discursive process framed by the selected news articles at hand. How the magazine’s approach has changed in 20 years will not only be examined by its explicit reporting, but also through the shaping and reflecting function of language. In my analysis, I identify key themes in the general metaphorics and a reproduction of a certain role distribution that leaves the reader with a certain understanding of its contemporary time. I have also come to the conclusion that the idea of American identity is central to the war on drugs as a linguistic domain. / I ett meddelande till den amerikanska kongressen den 14 juli 1969, informerade den dåvarande presidenten Richard Nixon om hur drogerna utgjorde ett allvarligt hot mot landets välmående. Han efterlyste en ny drogpolitik som skulle gälla på både delstatlig och federal nivå. Detta blev starten på en politisk kampanj som resulterade i ny lagstiftning, massfängslande och på senare år en överväldigande kritik. Jag har i denna uppsats för avsikt att granska tidningen The New York Times rapportering av denna politiska kampanj. Syftet är att studera språkets roll i den politiska diskursen genom en retorisk analys. Jag har för avsikt att kartlägga de diskursiva processer som de valda nyhetsartiklarna ramar in. Hur tidningens förhållningssätt från har förändrats under drygt 20 år kommer inte bara granskas genom den explicita rapporteringen, utan också genom språkets formande och speglande roll. I min analys identifierar jag nyckelteman i den övergripande metaforiken och hur en reproduktion av en viss rollfördelning lämnar läsaren med viss förståelse av sin samtid. Jag har även nått slutsatsen att idén om den amerikanska identiteten är central för kriget mot droger som språklig domän.

Efter en utbytestermin till Sydafrika blev jag intresserad av hur en metod inom rytmik fungerar i ämnet musikteori. Rytmikens sätt att utgå från kroppen för lära sig är en konstrast mot hur undervisning i gehörs- och musiklära kan se ut där musik behandlas som ett kunskapsämne. Med utgångspunkt från begrepp ur teorin design för lärande har två lektioner i musikteori med rytmik- metod och dess resurser undersökts. I momentet melodianalys ska eleverna visa tonhöjdens riktning med en träpinne eller en boll. Syftet är att undersöka hur en design för lärande med en metod inom rytmik används för melodianalys. Forskningsfrågorna handlar om hur resurserna, träpinnen och bollen, fungerar som teckenskapare. Den andra frågan är hur de tecken två utvalda elever skapar med träpinnen ser ut. Metoden är kvalitativ och består av videodokumentation, multimodal transkription och analys av elevernas tecken på lärande. Resultatet visar att den grupp elever som använder träpinnen visar tonhöjdens rikting mer korrekt än gruppen elever som använder bollen. Bollens tecken för tonhöjdens rikting är lättare för elevera att läsa av och därmed följa. Bollen är dock svårare att hantera och inte tillgänglig för alla elever. De två utvalda elevera visar tecken på lärande genom att följa hur andra elever och lärare gör eller genom att kommunicera multimodalt med andra elever i grupp. Resultatet ställs mot tidigare forskning, jag ger egna förslag på ändringar och resursernas kroppsliga metaforer diskuteras.

Co-design är en filosofi som kan tillämpas under en systemutvecklingsprocess. Grundtanken iCo-design är att man ska titta på verkligheten utifrån flera olika perspektiv för att sedan väljadet mest lämpliga perspektivet. Co-design har bara tillämpats under ettsystemutvecklingsprojekt och det är e-Me projektet som genomfördes på Högskolan i Borås.Under e-Me projekt så utgick man från användarna, som då var studenter, och tog, genomworkshops med användarna, fram storyboards och scenarier. Dessa storyboards och scenarierlåg sedan till grund för kravspecifikationen i e-Me. När utvecklarna sedan mottogkravspecifikationen så blev det problem eftersom serierna inte var tillräckligt detaljerade menockså för att utvecklarna inte varit delaktiga i utvecklingen av dem. Målet med vår studie varatt vi skulle förbättra arbetssättet att ta fram en kravspecifikation samt utformningen av den. Ivår studie har vi avgränsat oss till intressenterna användare, finansiär och utvecklare. Vi har ivår studie intervjuat de olika intressenterna för att få deras synvinklar på kravspecifikation.Utifrån deras synvinklar så har vi tagit fram förslag på metaforer som skulle passa de olikaintressentgrupperna. Vi har även tagit fram ett förslag på hur arbetssättet att ta fram enkravspecifikation skulle se ut och i den modellen har vi visat på ett förslag på hur dokumententill de olika intressenterna arbetas fram. För att få en större insikt i hur man kan arbeta somCo-designer så har vi i vår studie arbetat enligt Co-design filosofin genom att vi har tittat påalla intressenters perspektiv, tagit fram metaforer till de olika intressenterna, använt oss av ettdesignspråk samt anordnat workshops med intressenterna.

Colour is essential to our perception of the world, regardless of the country we live in or what language we speak. Colour terms are part of all languages. Describing change of colour may be a way of underlining an emotion. Telling that a person turned green with envy, gives a more powerful picture of the person’s envy than just writing that he or she became very envious. Sometimes the change of colour is just a metaphor - no actual change of colour has occurred. In other cases describing a change of colour may be meant literally. Change of colour may be expressed in different ways in different languages. They may be expressed by using an auxiliary verb, describing the change, preceding the colour, e.g. become green or turn red. They may also be expressed using a specific verb that expresses the change of colour, such as redden or whiten. This essay compares constructions describing changes to the colours red and green in Russian and Swedish. It focuses on the following issues: Which are the most common causes of colour change in the two languages? How prevalent is the use of colour change as a metaphor? Which are the expressions most commonly used expressing change of colour to red and to green? How common are constructions using an auxiliary verb as opposed to specific verbs describing colour change? The analysis is corpus based, drawing on material partly from the Russian Nacional’nyj korpus russkogo jazyka, partly from the Swedish corpus Språkbanken. A difficulty is that the material in the two corpuses differs considerably as to age as well as to style. Thus, only conclusions based on very clear differences between the languages can be considered reliable. Some conclusions: Metaphorical use of colour change occurs in both languages and is common particularly for change of colour to green. The frequency of the causes for colour change differs considerably between the languages, regardless of whether the change of colour is meant metaphorically or literally. In Swedish, practically the only cause for metaphoric change of colour to green is envy. This metaphor is present also in Russian, but is far less frequent. Instead, different expressions of anger, to a varying degree, dominate. In the Russian material, time is the dominating cause of literal change of colour to green. The Swedish material, holding only few cases of literal change of colour to green, shows no example of this. In the Swedish material, the dominating cause of change of colour to red is shame. This is also an important cause in the Russian material. However, here different expressions of joy, dominate. The use of specific verbs describing colour change is significantly more common in Russian than in Swedish.

<p>Föreliggande uppsats syftar till att undersöka metaforiken i Federico Garcia Lorcas drama Yerma. Undersökningen tar sin utgångspunkt i föreställningen att metaforiken är betydelsebärande för dramat. Metaforiken fokuseras genom en analys som syftar till att blottlägga struktur hos metaforerna. Denna analys fungerar som övergång till en tolkning med hermeneutisk prägel. I strukturanalysen tillämpas Max Blacks interaktionsteori och tolkningen utgår framförallt från Paul Ricoeurs hermeneutiska fenomenologi, vilken även ligger till grund för kombinationen av strukturanalys och hermeneutisk tolkning. Uppsatsen undersöker på detta vis metaforikens speciella karaktär i dramat och dess referens till verkets värld. Metaforerna ses som ingående i ett större nätverk i dramat och gemensamma mönster för uppbyggnad och uttryck urskiljs.</p><p>Nyckelord: Metafor, Metaforik, Federico Garcia Lorca, Yerma, Paul Ricoeur, dramatik, spansk litteratur.</p>

Föreliggande uppsats syftar till att undersöka metaforiken i Federico Garcia Lorcas drama Yerma. Undersökningen tar sin utgångspunkt i föreställningen att metaforiken är betydelsebärande för dramat. Metaforiken fokuseras genom en analys som syftar till att blottlägga struktur hos metaforerna. Denna analys fungerar som övergång till en tolkning med hermeneutisk prägel. I strukturanalysen tillämpas Max Blacks interaktionsteori och tolkningen utgår framförallt från Paul Ricoeurs hermeneutiska fenomenologi, vilken även ligger till grund för kombinationen av strukturanalys och hermeneutisk tolkning. Uppsatsen undersöker på detta vis metaforikens speciella karaktär i dramat och dess referens till verkets värld. Metaforerna ses som ingående i ett större nätverk i dramat och gemensamma mönster för uppbyggnad och uttryck urskiljs. Nyckelord: Metafor, Metaforik, Federico Garcia Lorca, Yerma, Paul Ricoeur, dramatik, spansk litteratur.

The metaphor has been among us since a very long time, but despite over 1.000 years of reflection it is still uncertain how one should understand the concept. There are few, if any, doubts how to understand the definition of metaphor, but is it possible to find a real distinction between the metaphorical and the non-metaphorical? In this essay I seek an answer to when a metaphor is a metaphor or when it is instead a generally accepted concept of how something actually is. I will use previous research on the topic from Aristotle, Friedrich Nietzsche, Paul Ricoeur and George Lakoff and Mark Johnson. These persons have given me a wide perspective and approach to the metaphor – and when a word should be considered as a metaphor or not. Through deep discussion on these theories I work out my own view on the issue: It is not the words themselves that are metaphors; it is we, in combination with the context, discourse and expressions that determines the metaphor and when it shall be considered as a metaphor. / Metaforen har funnits ibland oss under en lång tid, men trots över 1 000 år av begrundan är det fortfarande ovisst hur man bör förstå begreppet. Själva definitionen i sig råder det inga större tvivel om, men kan vi finna en riktig distinktion mellan det metaforiska och det ickemetaforiska? I uppsatsen undersöks när en metafor är en metafor eller när det istället är ett allmänt vedertaget begrepp om hur något faktiskt förhåller sig. Tidigare forskning kring ämnet som jag valt att använda mig av har jag hämtat från Aristoteles, Friedrich Nietzsche, Paul Ricoeur och George Lakoff och Mark Johnson. Dessa personer har givit mig olika perspektiv och synsätt på metaforen – och när ett ord bör betraktas som metafor eller inte. Genom djupgående diskussion kring dessa teorier arbetar jag fram min egen uppfattning angående frågan: Det är inte orden i sig som är metaforer, det är vi, i kombination med sammanhang, diskurs och uttryckssätt som avgör metaforen och när den skall betraktas som just metafor.

Erik Beckmans roman Inlandsbanan (1967) har, tillsammans med hans hela författarskap, både kritiserats och hyllats som obegriplig, med en berättarstruktur som aktivt bryter mot ett konventionellt, episkt berättande och anammar en försvårande, gestaltande skriv- och läsakt. Derrida diskuterar i Of Grammatology (1967) funktionen hos den skrivna texten som betecknande det betecknande, det vill säga betecknande det talade språket som betecknar den refererade betydelsen, och hur relationerna dessa sinsemellan förskjutits. På ett liknande sätt har Inlandsbanans textfunktion förskjutits från en episk berättartradition till en icke-muntlig, materialistisk struktur. Med hjälp av en inomkompositionell, intermedial begreppsapparat, och en hypotes kring ett musikaliserat berättande, där gestaltande former tar sig runt den muntliga språktraditionen inom litteraturen, ses Inlandsbanan här i ett nytt ljus och en del av dess påstådda obegriplighet redes ut. Allt detta sker integrerat i en diskussion av en intermedial metod för analys, som hela tiden har sitt stöd i Erik Beckmans roman. Slutligen manifesteras en diskussion i form av en analys av romanen med uppsatsens teoretiska diskussioner som grund. Detta fungerar både som inblick i ett i mångt och mycket förbisett författarskap, och i en terminologi för att hantera skarpt avvikande texter inom litteraturvetenskapen.

Este trabalho trata do emprego do modelo de dano dúctil de Gurson e de alguns aspectos relativos a sua implementação computacional. Emprega-se como ponto de partida o programa Metafor, código de elementos finitos voltado para a simulação de problemas de conformação mecânica, contemplando portanto grandes deformações plásticas. Estudam-se alguns casos simples procurando identificar a influência de cada parâmetro do modelo de Gurson na resposta. É discutida a aplicação dos modelos de nucleação de vazios usualmente empregados em conjunto com a superfície de escoamento de Gurson em situações onde há reversão de solicitação. São propostas alterações nos modelos usuais de nucleação de forma a minorar resultados incoerentes verificados. Apresenta-se um algoritmo alternativo ao método de Newton-Raphson para a solução do sistema de equações associado à forma fraca das equações de equilíbrio, em situações onde a rigidez fica muito pequena. Tal algoritmo é implementado e testado. Um algoritmo de integração de tensões é apresentado e implementado, mostrando-se sua vantagem do ponto de vista de robustez, ou seja, obtenção da resposta correta a despeito do tamanho de incremento empregado. Também é discutido um procedimento para desconsiderar elementos que apresentem ruptura local Estudam-se problemas envolvendo geração de calor por deformação plástica em conjunto com a formulação do modelo de Gurson, mostrando que a consideração de acoplamento termo-mecânico com dano traz vantagens em algumas simulações. É discutida a implementação do modelo de Gurson sobre a versão tridimensional do Metafor, que contempla a formulação lagrangiana-euleriana arbitrária (LEA). Ao final, é feita uma simulação inicial do comportamento de espumas metálicas.

Este trabalho trata do emprego do modelo de dano dúctil de Gurson e de alguns aspectos relativos a sua implementação computacional. Emprega-se como ponto de partida o programa Metafor, código de elementos finitos voltado para a simulação de problemas de conformação mecânica, contemplando portanto grandes deformações plásticas. Estudam-se alguns casos simples procurando identificar a influência de cada parâmetro do modelo de Gurson na resposta. É discutida a aplicação dos modelos de nucleação de vazios usualmente empregados em conjunto com a superfície de escoamento de Gurson em situações onde há reversão de solicitação. São propostas alterações nos modelos usuais de nucleação de forma a minorar resultados incoerentes verificados. Apresenta-se um algoritmo alternativo ao método de Newton-Raphson para a solução do sistema de equações associado à forma fraca das equações de equilíbrio, em situações onde a rigidez fica muito pequena. Tal algoritmo é implementado e testado. Um algoritmo de integração de tensões é apresentado e implementado, mostrando-se sua vantagem do ponto de vista de robustez, ou seja, obtenção da resposta correta a despeito do tamanho de incremento empregado. Também é discutido um procedimento para desconsiderar elementos que apresentem ruptura local Estudam-se problemas envolvendo geração de calor por deformação plástica em conjunto com a formulação do modelo de Gurson, mostrando que a consideração de acoplamento termo-mecânico com dano traz vantagens em algumas simulações. É discutida a implementação do modelo de Gurson sobre a versão tridimensional do Metafor, que contempla a formulação lagrangiana-euleriana arbitrária (LEA). Ao final, é feita uma simulação inicial do comportamento de espumas metálicas.