The content of greenhouse gases in the atmosphere is increasing resulting in climate change and efforts to stop the negative trend need to be intensified. The energy use in the Swedish residential and service sector constitutes 40 % of the total energy use of 378 TWh in the country. Nationally there is a target to reduce the energy use per heated area with 20 % to 2020 and 50 % to 2050. Energy renovation of buildings from the Million Programme is foreseen to be able to contribute to achieving the targets owing to the large building stock and energy efficiency potential. In the master thesis cost optimal energy renovation strategies are investigated for two multi-family buildings in Linkoping built during the Million Programme, one with an unheated attic and one with a heated attic. The thesis is carried out by using life-cycle cost optimisation (LCC-optimisation) by utilising the software OPERA-MILP, developed at Linkoping University. The aim of the thesis is to obtain the energy renovation strategy that is optimal from an LCC-perspective and to investigate the energy reduction and LCC. Optimal energy renovation strategies are also investigated for energy renovation to levels of the Energy Classes of the National Board of Housing, Building and Planning in Sweden and the stricter limits for nearly zero-energy buildings (NZEB) that will likely come into force in 2021. Greenhouse gas emissions and primary energy use are also investigated for the different cases with the purpose of putting energy renovation in relation to climate impact. Local environmental factors are used for district heating while electricity is assigned values based on the Nordic electricity mix and Nordic marginal electricity respectively. The current LCC and annual energy use is 2 945 kSEK and 133 MWh for the building with an unheated attic and 3 511 kSEK and 162 MWh for the building with a heated attic. The result shows that LCC can be reduced by approximately 70 kSEK and 90 kSEK respectively. The optimal solution constitutes of a window change from windows with U=3,0 W/m2°C to windows with U=1,5 W/m2°C and results in a reduction of the energy use by 13 % and 15 % respectively. LCC increases with 240 kSEK for the building with unheated attic and decreases with 18 kSEK for the other building when Energy Class D is reached. Energy Class C is attained through an increase in LCC by 300 – 590 kSEK and Energy Class B through an increase by 1610 – 1800 kSEK. It is not possible to reach Energy Class A or the future requirements for NZEB (55 kWh/m2Aheated) with the energy renovation measures that are implemented in OPERA-MILP. The largest energy reduction that can be attained is approximately 60 %. The most cost optimal insulation measure is additional insulation of the attic floor/pitched roof followed by additional insulation of the ground concrete slab. It was shown to be more cost efficient to change to windows with U=1,5 W/m2°C in combination with additional insulation compared to changing to windows with better energy performance. For greater energy savings additional insulation on the inside of the external wall is applied, while insulation on the outside of the external wall is never cost optimal. To reach Energy Class B installation of HRV is required which gives a large increase in cost. Less extensive energy renovation is needed to reach the energy classes for the building with heated attic compared to the building with unheated attic. The annual use of primary energy in the reference case is 22 MWh for the building with an unheated attic and 26 MWh for the building with a heated attic. The emissions of greenhouse gases are 18 tonnes CO2e and 22 tonnes CO2e per year respectively when the emission factor of the Nordic electricity mix is applied and 20 tonnes CO2e and 25 tonnes CO2e respectively when the Nordic marginal electricity is applied. The yearly primary energy use can be reduced with up to 7 MWh through energy renovation. When the energy renovation leads to an increase in electricity use the primary energy can however increase with up to 12 MWh. The yearly greenhouse gas emissions can be decreased with up to 14 tonnes CO2e. When Nordic marginal electricity is applied to estimate the emissions of greenhouse gases for an energy renovation strategy that leads to an increase in electricity use the result is less beneficial from a climate perspective compared to when Nordic electricity mix is applied.

I takt med att äldre byggnader i vårt bostadsbestånd blir i allt större behov av omfattande renoveringar, skärps även våra samhällskrav ytterligare. Då gäller det i samband med renovering att finna hela åtgärdspaket som både ger energibesparing men samtidigt är ekonomiskt lönsam.   I den här rapporten undersöks möjlig energibesparing men också lönsamheten av energisparåtgärder i samband med påbyggnad av nya bostäder i ett redan befintligt flerbostadshus. Byggnadens befintliga värmesystem byts ut mot bergvärme, som också verkar genom ventilationssystemet, och därefter förlängs byggnaden med tre nya våningsplan. Rapporten utvärderar även om påbyggnad av nya bostäder i det enskilda fallet ska betraktas som tillbyggnad eller ombyggnad, samt vilka krav som därefter ställs vid ändring av byggnad enligt PBL och BBR.   Med hjälp av energiberäkningsprogrammet IDA ICE, kunde effekten från de olika energisparåtgärderna studeras. Värdet för den årliga energibesparingen jämfördes därefter med åtgärdernas investeringskostnad. Åtgärder ansågs lönsamma om värdet av den årliga besparingen var tillräckligt stor i förhållande till investeringskostnaden.   För det enskilda fallet ger energibesparande åtgärder i samband med påbyggnad en avsevärd förbättring både ur energisynpunkt men också ekonomiskt perspektiv. Påbyggnaden beräknas initialt återbetalda i och med försäljning av bostadsrätter samtidigt som återbetalningstiden för ingreppen i den befintliga byggnaden troligen betalar sig inom 10-15 år. För det enskilda fallet var möjlig energibesparing efter genomförda åtgärder 74 procent, vilket motsvarar är en minskning med närmare 130 kWh/m2 och år jämfört med referensfallet. Rapporten fastslår att påbyggnaden ska betraktas som tillbyggnad och att fyra bergvärmepumpar är fullt tillräckliga för att både uppnå energibesparing samt uppfylla ekonomisk lönsamhet. / As older buildings in our housing stock are in increasing need of extensive renovations, it further enhances our social requirements. It is then needed alongside with renovations to find whole measures that yields energy savings which also is financially profitable.   In this report, we examine the possible energy savings alongside with the profitability of the energy measures connected with extensions of new housing on top of an existing housing. The current heating system of the building is replaced with geothermal heating, which is also working through to the ventilation system. Thereafter the building is extended with three new floors. The report also evaluates if an extension of new housing in the individual case is to be seen as an extension or a reconstruction, together with the demands of which are put on an altered building in accordance to PBL and BBR.   With the help of the computational energy software IDA ICE, the affect from the different energy measures could be studied. The yearly economical savings was then compared to the cost of the different measures. The measures were deemed profitable if the value of the yearly savings exceeded the initial cost.   For the specific case, the measures of energy savings gave an considerable improvement for the extension, both in energy but also in the economical sense. The investment of the extensions is to be seen payed via sales of apartments, and the payback on the actions taken on the existing building is estimated to within 10 to 15 years. for the individual case the possible yearly energy savings, after completed measures, is upwards of 74 percent, which translates to 130 kWh/m2 per year. This report also states that, in specific case, extensions of new housing is to be seen as an extensions and that four geothermal heating pumps are enough to reach sufficient energy savings together with economical profitability.

I detta arbete undersöks huruvida planering och resultat angående infrastruktur och expansion av bebyggelse kan ha en påverkan på dagens socioekonomiska förhållanden. Arbetet ska genom dokumentstudier av äldre general-, trafik-, översikts- och detaljplaner från 1920- till 1990-talet samt litteraturstudier angående stadsbyggnadsprinciper besvara detta. Dessutom granskas resvaneundersökningar för respektive stad samt dagens utbud, tidtabeller och restider. De valda förorterna är Saltsjöbaden, Vällingby, Skärholmen och Rinkeby i Storstockholm samt Långedrag, Kortedala, Länsmansgården och Rannebergen i Storgöteborg. Alla förorter är etablerade under 1900-talet och ligger geografiskt sett ungefär lika långt från deras respektive stadskärna.  Arbetets frågeställning är vilka stadsbyggnadsprinciper som påverkar infrastrukturen i förorter, i vilken utsträckning planeringen av infrastrukturen skiljer sig jämfört med dagens läge och om det finns ett samband mellan socioekonomiska skillnader och ej genomförda planer. Tidigare forskning visar på många faktorer till varför olika förorter blivit socioekonomiskt utsatta, exempelvis bidrar den monotona och storskaliga arkitekturen till sämre attraktivitet.   Resultatet för detta arbete tyder på att även planer som inte fullständigt genomförts skulle kunna ha en negativ effekt på det socioekonomiska indexet och därmed varför vissa förorter blivit utsatta och mindre attraktiva. Detta eftersom det finns skillnad i planeringen av ABC- och sovstäder då det finns ett större behov av fungerande infrastruktur där det inte finns möjlighet att arbeta där man bor. I Rannebergen fullföljdes aldrig planerna om varken en spårväg, centrum eller arbetsmöjligheter i närområdet och detta område har även ett av de lägre socioekonomiska indexen idag. I både Rannebergen och Rinkeby färdigställdes kollektivtrafiken först flera år efter att de första invånarna flyttade till platserna och liksom Rannebergen har Rinkeby ett lägre socioekonomiskt index idag. Däremot finns inga tydliga mönster vad gäller frekvenser och restider mellan stadsdelarna och deras socioekonomiska situationer. Slutsatsen av detta arbete är att planer angående exempelvis centrum, arbetsplatser och infrastruktur bör fullföljas enligt planerna och färdigställas så snabbt som möjligt för stadsdelar som inte är självförsörjande gällande exempelvis centrum och arbetsplatser. / In this paper it is investigated whether planning and the results regarding infrastructure and expansion of settlements of some suburbs have an impact on today’s socioeconomic situation. This paper will answer this by doing document studies of the older plans, general plans, traffic plans, overview plans, detail plans, between the 1920s and the 1990s, as well as making literature studies regarding principles in urban planning. In addition to this, habit surveys for traveling for each city as well as today’s situation, timetables and travel times are analyzed. The chosen suburbs are Saltsjöbaden, Vällingby, Skärholmen and Rinkeby in Stockholm and Långedrag, Kortedala, Länsmansgården and Rannebergen in Gothenburg. All of the chosen suburbs were established during the 19th century and are located at the same distance from the city center.  The question in this paper is which principle in the urban planning affects the infrastructure in the suburb and to what extent the planning of the infrastructure differs in comparison to today’s situation and lastly if there is a pattern between socioeconomic index and unimplemented plans. Previous research points towards different factors to why various suburbs are socioeconomic vulnerable, for example the monotonous and large-scale architecture contribute to poorer attractiveness.  The result of this paper points towards that plans which not fully are implemented also could have a negative impact on the socioeconomic situation and could be a reason why different suburbs are vulnerable and not as attractive as others. This is because there are differences in the planning of ABC-cities and dormitory suburbs as there is a greater need for functioning infrastructure where it is not possible to work where you live. In Rannebergen the plans were not completed concerning neither the tramway, the city center or work opportunities in the immediate area and this area also has a lower socioeconomic situation today. In both Rannebergen and Rinkeby the public transport were completed several years after the first inhabitants moved to the areas and like Rannebergen, Rinkeby also has a lower socioeconomic situation today. However, there are no clear patterns in terms of frequencies and journey times between the areas and their socioeconomic situations. The conclusion of this paper is that the plans concerning for example city centers, working opportunities and infrastructure should be completed as quickly as possible for districts that are not self-sustaining concerning for example city centers and working opportunities.

Som del av Miljonprogrammet uppfördes under 1960–70-taleten del bostadsområden med anpassbara bostäder byggda med byggsystemet Skarne66. Detta innebar att flyttbara väggelement möjliggjorde förändring av bostädernas planlösningar. Denna inbyggda möjlighet till förändring skapar idag ett dilemma för kulturvårdens bevarandepraktiker som traditionellt sätt ägnat sig åt att bevara ett originalskick. Studiens syfte är därav att undersöka vilka tankar som låg till grund för uppförandet av 1960–70-talets anpassbara bostäder. Och arbetet ämnar besvara frågeställningen om dagens bevarandepraktiker står i motsättning till 1960–70- talens arkitekturteorier? Metoderna som tillämpas för att ta reda på detta är litteraturstudier, intervjuer samt en fallstudie av bostadsområdet Västra Orminge i Nacka. Resultaten visar att tongivande tankar vid uppförandet var rationalisering, funktionalitet och boendeinflytande. Anpassbarheten visade sig utnyttjas främst vid förändring i familjekonstellationer, och funktionen att montera ner väggelement finns kvar och brukas i viss utsträckning än idag. Utifrån tankarna bakom uppförandet diskuteras hur ett bevarande av de anpassbara bostäderna bör utföras. För att utröna detta analyseras hur Dean Sullys förklaringsmodell gällande materialfokuserat, värdefokuserat respektive människofokuserat förhållningssätt står i relation till bevarande av anpassbara bostäder. Slutsatser som dras är att ett traditionellt materialfokuserat förhållningssätt till bevarande inte är kompatibelt med 1960–70-talets anpassbara bostäder. Ett förslag som grundas i det undersökta materialet är att ett ”funktionalistiskt förhållningssätt” skulle vara ett alternativ för denna typ av bostäder. / As a part of the Swedish Million Programme during the 1960-70s some residential areas were constructed with movable inner walls using a construction system called Skarne 66. In other words, they built flexible housing. The built-in function of change brings a dilemma to the conservation/cultural heritage field who ́s priorities for a long time has been to conserve objects in their original state. The purpose of this study is therefore to examine which thoughts laid the foundation to the 1960-70s flexible housing. The study aims to answer the question if today’s conservation practices stand in opposition to the 1960-70s architectural theories. The methods used to answer this question is literature study, interviews and a case study of the residential area called Västra Orminge in Nacka. The results show that influential theories during the time period was rationalization, functionality and residential influence. The flexibility was shown to mainly be used when family constellations changed. The function to dismantle the movable walls is still functional and used to some extent to this day. Then there is a discussion about how flexible housing should be conserved, with the influential theories from the 1960-70s as a backdrop. To find out how it should be done Dean Sully ́s explanatory model about materials-based, values-based, and peoples-based approach to conservation stands in relation to conservation of flexible housing. Conclusions drawn from this is that the more traditional approach to conservation, material-based, is not compatible with the flexible housing of the 1960-70s. A suggestion based on the examined literature is that a “functionalistic approach” could be an option when dealing with flexible housing.