Denna studie har som syfte att analysera vilka klasskildringar som görs i filmen “Parasite” (2019) med fokus på semiotiska element, metaforer och stereotyper. Förhoppningen med studien är att bidra till allmänhetens kunskap om hur visuella resurser som kameravinklar, miljöer, kroppsspråk, kläder, ljus och färgsättning kan användas vid produktioner för att påverka publikens åsikter och uppfattning. Parasite blev av intresse då filmen har fått ett så stort genomslag internationellt, bland annat genom att vara den första icke-engelsktalande filmen som vunnit en Oscar för “best picture”. Filmen har också blivit väldigt omtalad för just hur regissören Bong Joon-ho har lyckats att föra berättelsen om samhällsklassernas skillnader på ett kraftfullt sätt.  Studiens frågeställningar blev: Hur representeras makt och klasskillnader i filmen? Med vilka semiotiska resurser (färgsättning, ljus, kameravinklar, miljöer, kläder och kroppsspråk) reproduceras eller utmanas klasskillnader i filmen? Metodvalet är en visuell multimodal analys där tre filmsekvenser har analyserats. Fokus i studien låg på visuella element och andra icke-visuella delar som kommunicerar filmens handling. De teoretiska ramverken bygger på representationsteori, socialsemiotik och teorin om stereotyper. Dessa har hjälpt studien att ta hänsyn till de kulturella tolkningar och underliggande meningar som finns i filmen vilket blir ett underlag till denna studies analys. Tidigare forskning inom ämnet har fokus på representation, stereotyper, metaforer och ledtrådar då dessa är fenomen som frekvent uppkommer i Parasite.  Resultaten av studien visade att representationen makt och klasskillnader framställdes genom designval som miljöer, kroppsspråk, kläder m.m. Stereotyper om de rika och fattiga användes också, där fattiga är oärliga, bor trångt och saknar formell utbildning medan rika bär lyxiga kläder och bor glamoröst. Men filmen bryter även dessa stereotyper när en fattig person börjar bära kostym och upplevs då som framgångsrik. Studien bidrar till en ökad förståelse för hur visuella medier kan påverka människors synsätt. / This study aimed to analyze the portrayal of class in the film “Parasite” (2019) with a focus on visual elements, metaphors and stereotypes. The aim of the study is to contribute to the public's knowledge of how visual resources such as camera angles, composition, settings, body language, clothing, lighting and coloring can be used in productions to influence the audience's opinions and perceptions. Parasite was of interest because of its international impact, including being the first non-English speaking film to win an Oscar for best picture. The film has also been highly publicized for how director Bong Joon-ho has managed to tell the story of social class differences in a powerful way.  The questions of the study were: How are power and class differences represented in the movie? With which semiotic resources (coloring, lighting, camera angles, environments, clothing and body language) are class differences reproduced or challenged in the film? The chosen method is a visual multimodal analysis where three film sequences have been analyzed. The focus of the study was on visual elements and other non-visual elements that communicate the film's plot. The theoretical frameworks include the theory of representation, social semiotics and the theory of stereotypes. These have helped the study to take into account the cultural interpretations and underlying meanings in the film, which supports the analysis of this study. Previous research on the subject focuses on representation, stereotypes, metaphors and clues used in 'Parasite'.  The results of the study showed that the representation of power and class differences were portrayed through design choices such as settings, body language, clothing etc. Stereotypes of the rich and poor were also used, where the poor are dishonest, live in cramped conditions and lack formal education while the rich wear luxurious clothes and live glamorously. But the movie also breaks these stereotypes when a poor person starts wearing a suit and is perceived as successful. The study contributes to a better understanding of how visual media can influence people's perceptions.

The study aims to analyze how user-generated content contributes to the representation ofcompanies in the context of digital trends. Digital marketing has become a norm forbusinesses in all fields and is a constantly changing phenomenon. Due to the overwhelminguse of influencer-marketing, trust in influencers has decreased. This has contributed to agrowing demand for authentic and relatable material on social platforms. Because of this,user-generated content is on the rise, especially on platforms like TikTok, which has becomean arena for digital marketing. This study examines how the brand Normal is portrayedthrough user-generated content through the TikTok-trend “Run, don’t walk to”. Normal is acompany that has become successful through user-generated content and electronic Word ofMouth (eWOM) on Tiktok, especially via the TikTok-trend “Run, don’t walk to”.We have used a qualitative multimodal analysis to study how the company Normal isportrayed in the trend “Run, don’t walk to”. The analysis examines several semioticresources: linguistic, auditory, visual and gestural and the interaction of the semioticresources. To understand the trend, the way users participate and interact is also studied. Wediscovered that Normal is portrayed in a positive way through user-generated content onTikTok. This is due to users' ambitious and authentic videos that load the brand withfavorable value and attributes. Users participate and interact primarily through archivingpurposes that include liking and archiving. Users' participation in the trend manifests itself ina similar way across all videos. The result is consistent with Dallas Smythe's theory ofaudience commodity, as users do not perceive the production of videos as a burden eventhough they contribute to the free marketing of the brand Normal. Users' participation in thetrend and the calls for consumption can be seen as a transaction and payment for an entry intothe consumer society.

Denna uppsats har målet att undersöka representationen av könsstereotyper, mångfald, hegemonisk maskulinitet och postfeminism i den första säsongen av det svenska realityprogrammet Love is Blind Sverige. Syftet med studien är således att bidra till en djupare förståelse för hur genusstrukturer och mångfald synliggörs inom den moderna reality-tvkontexten. Metoden som använts är en multimodal analys av audiovisuell kommunikation, där visuella och audiovisuella element stod i fokus. Studiens resultat identifierades genom tillämpningen av det teoretiska ramverket som innefattar genusteorier, representationsteorin, postfeminism, hegemonisk maskulinitet och mångfald. Resultaten visar att traditionella könsnormer och stereotyper både utmanas och reproduceras. Kvinnliga deltagare framställs som självständiga och handlingskraftiga individer, vilket kan associeras med postfeministiska ideal. Traditionell hegemonisk maskulinitet synliggörs i programmet samtidigt som nya former av manlighet också är framträdande. Vidare pekar resultatet att mångfald på många sätt synliggörs, samtidigt som det förekommer vissa brister i representationen av olika identiteter.

Nyhetsmedia har en stor påverkan på samhället, det är till dem vi med största sannolikhet vänder oss till när en stor händelse drabbar oss. Under de senaste åren har nyhetsmedia fått motstå kritik för hur de särbehandlar olika fall och händelser beroende på vem gärningsmannen är. Vi ville utforska om det faktiskt stämde att vita gärningsmän blir klassificerade som psykisk sjuka, när icke-vita gärningsmän blir beskrivna som terrorister. Genom att fokusera på representation, gestaltningsteorin och attributdagordningen utfördes en multimodal analys på Aftonbladets och Dagens Nyheters rapportering kring händelsen i Trollhättan respektive Drottninggatan. Målet var att se om det fanns några tendenser för särbehandling vid rapporteringen och porträtteringen av gärningsmän och deras dåd. Studien gav inte några definitiva resultat, däremot lade vi bland annat märke till att det fanns nyanser i artiklarna som kunde peka på särbehandling. Vi märkte bland annat att porträtteringen av gärningsmännen skilde sig drastiskt, när Rakhmat Akilov beskrivs som den invandrade brutala gärningsmannen med IS-sympatier, gestaltas Anton Lundin Pettersson som den tillbakadragne, svenska killen som tyckte om hårdrock OCH Nazityskland. / The influence news media has on society is huge, we most certainly turn to the news media whenever a big event affects us. For the last couple of years critique has been directed towards the news media concerning the coverage of crime and how some cases get special treatment depending on who the perpetrator is. We wanted to investigate if it actually is true that white criminals get described as ‘mentally ill’, while non white criminals are categorized as ‘terrorists’. By focusing on representation, the Attribute framing theory and the Framing theory, we did a multimodal analysis on the Swedish newspapers Aftonbladet's and Dagens Nyheter’s coverage of the events in Trollhättan and at Drottninggatan. Our goal was to distinguish if there actually are any tendencies for special treatment while covering a case and portraying a perpetrator within the news media. With this study, we weren’t able to come to any conclusions, but the study did show that there were some nuances which pointed towards special treatment in the news articles. For instance we discovered that there were some differences in the portraying of the perpetrators; while Rakhmat Akilov was described as the immigrating veil criminal who shared sympathies with ISIS, Anton Lundin Pettersson was portrayed as the shy guy from Sweden who was passionate about metal AND Nazi Germany.

Syftet med den här studien är att analysera vilka initiala och operationella normer som har använts vid översättningar till tyska av sångboksuppslag till visor skrivna av Astrid Lindgren. Modellerna som har använts är hämtade från Franzon (2009), Franzon (2016) och van Meerbergen (2010). Frågeställningarna berör musikalisk rytm, retoriska stilmedel inom texterna samt interaktionsgraden i text och bild med läsaren. Syftet är även att se hur aktiva respektive passiva huvudpersonerna i böckerna är. Resultaten visar att översättningarna av beskrivande visor med långa verser tenderar att bli kortare och mycket förändrade i jämförelse med översättningarna av visor med korta verser och en mindre beskrivande natur. Interaktionsgraden med läsaren är för det mesta låg i både text och bild i käll- och måltexterna. Huvudpersonerna i de tyska översättningarna är även mer aktiva i det tyska översättningarna än i de svenska originalen. / The aim of this study is to analyse which initial and operational norms that were used in the German translation of pages from a songbook written by Astrid Lindgren. The models that are used are taken from Franzon (2009), Franzon (2016) and van Meerbergen (2010). The research questions concern musical rhythm, rhetorical methods within the text, the interaction level between images and text and the reader. The purpose is also to see how active or passive the main characters in the books are portrayed. The results show that translations of describing songs with long verses tend to become shorter and very changed compared to translations of songs with short verses and with a less describing nature. The interaction level with the reader is mostly low in both source and target texts and images. The main characters are also more active in the German translations than in the Swedish originals.

The aim of the study is to analyse how LoveNepal, a non-governmental organization, communicates to create engagement among their audience on Facebook. The theoretical framework is obtained from multimodal and sociosemiotics theory, with focus on different semiotic resources that LoveNepal communicate to engage their receivers. The results show that LoveNepal use different semiotics resources in images and texts to create proximity and relationship to their receivers. LoveNepal use visual and linguistic resources that can arouse deeper feelings like compassion and empathy, but also a feeling of credibility and trust in the organization. The study also shows that LoveNepal often combine different semiotics resources, that balances and reinforce each other – this is also a way for the organization to engage their audience and make feel that they want to join LoveNepal and save more lives.

Den här uppsatsen handlar om de berättelser och bilder som förekommer i kampanjen Bo i Nyköping på hemsidan boinykoping.nu under kampanjperioderna 2011 – 2012. Syftet är att undersöka hur kommunen och Nyköpingsborna framställs i kampanjtexterna och de tillhörande bilderna. De metoder som tillämpas är en ideationell och interpersonell analys, en attitydanalys genom appraisal samt en visuell analys av bildernas ideationella och interpersonella grammatik. Resultatet visar att Nyköpingsborna framställs som handlingskraftiga och kommunen som informativ och vetandes. Relationen mellan dem framställs som dialogisk. Syftet är dessutom att undersöka de identiteter som kampanjen erbjuder läsaren. Detta utifrån resultatet av den språkliga analysen och genom begreppet modelläsare. Berättelser och bilder erbjuder en trygg uppväxtmiljö och ekonomisk trygghet till läsaren. Den dialogiska relationen presupponerar att det finns en god relation mellan kommunen och invånarna. / This bachelor's essay is about the stories and images that appear in the campaign Bo i Nyköping on the website boinykoping.nu during the campaign period 2011-2012. The aim is to examine how the municipality and citizens that appear in the campaign are described in the campaign texts and associated images. The methods applied in the linguistic analysis are an ideational and an interpersonal analysis, an attitude analysis within the method appraisal and a visual analysis of the ideational and interpersonal grammar of images. The results show that the citizens are described as active and the municipality as informative and knowing. The relationship between them is presented as dialogical. The aim is also to investigate the identities that the campaign offers the reader. This is based on the results of the linguistic analysis and the concept of the model reader. The campaign stories and the images provide a safe environment to grow up in and an economic security to the reader. The dialogic relationship that appears in the campaign between the municipality and the citizens show a presumptive good relationship between them.

Den här uppsatsen undersöker hur tre av de största internationella barnrättsorganisationerna porträtterar karaktärer, i synnerhet barn i reklamfilm med sociosemiotiken som teoretiskt ramverk. Materialet som analyseras består av nio utvalda filmer från Unicef, SOS Barnbyar samt Rädda Barnen som publicerats under tidsperioden 2015–2020. Följande tre frågeställningar har formulerats för att besvara studiens syfte: Hur framställs barnen visuellt, hur porträtteras de i relation till vuxna karaktärer och speglar framställningen av barn i filmerna organisationernas kärnvärden? För att kunna genomföra en strukturerad analys delades materialet initialt in i en tabell med tre variabler där förekomsten av barn och vuxna noterades översiktligt i samtliga filmer. Följande kunde därmed tre kategorier utläsas innehållande filmer med dominerande vuxna karaktärer, dominerande barnkaraktärer samt en sista kategori med både vuxna och barn i relativt jämn fördelning sett till antal karaktärer. Resultatet visade att barn övergripande framställs på ett passivt vis, tillskrivs färre repliker och används som symboler för att tillskriva vuxna karaktärer egenskaper. Studien påvisar även ett fenomen där barn i flera filmer framställs i liggande och bärande positioner vilket ytterligare förstärker antagandet om en passiv framställning i relation till vuxna karaktärer som inte i något fall syntes i dessa positioner. Sammanfattningsvis kan studiens resultat påvisa vikten av att organisationer som åsyftar att kämpa för mänskliga rättigheter, som i denna studie specifikt barns rättigheter, bör vara måna om att framställningen av karaktärer i den egna kommunikationen speglar deras kärnvärden. Detta då en icke rättvis framställning av människor påverkar vilka normer och värderingar som upprätthålls i samhället i stort och således kan kollidera med organisationernas syfte.

Syftet med studien är att utifrån hur återkoppling beskrivs i litteraturen, undersöka effektiv återkoppling i verkligheten för att beskriva återkopplingssituationer. Arbetet genomfördes genom att idrottslektioner med undervisning i dans i åk 7-9 observerades och interaktionen analyserades. Det är en fallstudie, med en lärare, under en dansperiod i idrottsundervisningen, i en mellanstor stad. Analysen är multimodal som innebär analys av både dialog och aktiviteter, den grundas på ljud-, filminspelningar och fältanteckningar.   I studien framkommer att moment som återkoppling och en inlärningspakt är viktiga för lärande, beskrivet som ett förändrat deltagande. Resultatet pekar på att den uppgiftsorienterade återkopplingen är framgångsrik och effektiv. Den uppgiftsorienterade återkopplingen sker på en rad olika sätt och förekommer i alla beskrivna situationer. Andra effektiva typer av återkoppling som beskrivs är; bekräftande återkoppling, instruktion som återkoppling, tillsägelse, omformulering, reparationer och processinriktad återkoppling. Resultatet visar att det är flertalet former av återkoppling och olika sätt att ge den som sammantaget har effekt. De kontextfulla excerpten kan generaliseras naturalistiskt. Det betyder att exemplen kan överföras till andra situationer då de tydligt visar på former av återkoppling som tillsammans är effektiva vid genomförande av dansundervisning på idrottslektioner.

Studien har till syfte att undersöka och jämföra Folkhälsomyndighetens multimodala kommunikations material gällande allmänna råd och rekommendationer i förhållande sjukvårdssektorn material i samma underliggande kategorier. Förhoppningen är att studien ska skapa en medvetenhet om lagar och förordningar som myndighetstexter måste förhålla sig till men även påvisa ett behov för fortsatt klarspråksarbete och granskning av multimodala myndighetstexter. De kategorier som valts ut att undersökas av kärnmaterialet är råd och rekommendationer gällande resor och bärande av munskydd. Studien tar ansats i sociosemiotiska antaganden och använder sig av den systemisk-funktionella grammatikens och multimodala analysens metoder för analys. Resultatet visar på vissa likheter men även på många skillnader hur de olika organisationerna språkligt formulerar sig för att nå fram till individen och påbjuda handlingstagande. Studien visade att Folkhälsomyndigheten främst påbjuder handling genom att informera hur saker och ting förhåller sig, medan sjukvårdssektorn talar till individens känslomässiga plan både i verbaltext och visuell text.