Denna uppsats syfte är att undersöka produktionstekniker som används för att skapa elektronisk dansmusik och att analysera hur sådana verktyg och metoder används, sett ur en producents synvinkel. Bakgrunden till uppsatsen är en strävan efter att djupare förstå produktionstekniker för elektronisk dansmusik och utveckla kunskap om hur sådana kan användas i egen produktion av elektronisk dansmusik. Uppsatsen empiriska material består av två musikstyckeanalyser i genren house. De analyserade musikstyckena har valts ut eftersom de är aktuella, båda har producerats under 2017 och de innehåller olika, för elektronisk dansmusik, karaktäristiska drag. Vidare har de bedömts kunna bidra med förståelse för och kunskap om hur dessa musikstycken är producerade och varför de låter som det gör men också ökad generell kunskap om aktuella produktionstekniker för produktion av elektronisk dansmusik. Analysens resultat ger exempel på hur en producent kan tänka när hen producerar elektronisk dansmusik. Exemplen omfattar byggstenar för produktionen i form av tekniska verktyg och metoder som till exempel sampling samt vikten av hur ett musikstyckes arrangemang är utformat.

Elektronisk dansmusik, även förkortat EDM, är en väldigt bred genre med många förgreningar trots att den är relativt ung. På bara drygt hundra år har både teknik och musik gått ifrån att vara två helt separata ting till att tillsammans utgöra en hel genre, och tillsammans med teknikens utveckling har EDM blivit en av de största genrerna som existerar idag. Arbetet har som syfte att undersöka utvecklingen av olika subgenrer i den breda genren EDM för att få en förståelse för händelseförloppet och viktiga faktorer för musikens utveckling. De två frågeställningarna som har format arbetet är “Hur har utvecklingen för EDM sett ut under 1900-talet” och “Vilka tidiga förgreningar finns och vilka element skiljer dem åt”. För att undersöka gjordes det först en sammanfattning av teknikens och den EDMs historia. I den här delen redovisas viktiga uppfinningar, betydelsefulla karaktärer för utvecklingen av elektronisk musik samt utvecklingen av tidiga fördelningar ifrån huvudgenren. Utöver det här gjordes även en musikanalys av åtta stycken musikaliska verk tillhörande olika subgenrer. Sammanställningen av historia och resultaten ifrån analysen visade att förgreningar av subgenrer är starkt knuten till den teknologiska utvecklingen. Resultaten visade också att ju mer fördelningar som förekommer desto mer extrem och avancerad blir musiken.

This paper examines the perspective of non-musicians on the subject of music and how they interpret its content. The data was collected through semi-structured interviews with three people who do not study nor practice music. The results show that non-musicians can, to an extent, show musical knowledge in terms of instruments and genres and that they share similarities in how they view music as a whole. It is also shown that music productions not produced by an established music industry can still hold up to non-musicians' criteria by studying their personal preferences and their connection to music in their everyday life.

Richard Strauss (1864–1949) var en av de mest tongivande kompositörerna och dirigenterna under sin mycket långa och framgångsrika karriär. Hans oboekonsert, skriven 1945–1946, var ett av de sista stycken han komponerade och har sedan blivit ett mycket viktigt verk i oboerepertoaren. Kompositionen är både vacker och utmanande och spelas ofta både på konserter och i sökningssammanhang. Syftet med detta examensarbete var att genom analys av första satsen och analys av en inspelning av ett tidigare eget framförande få en bättre förståelse för stycket för att kunna förbättra framtida framföranden av det. Resultatet blev en djupare insikt i verkets uppbyggnad, en förståelse för vad som kan utvecklas i ett framförande av konserten och hur detta kan åstadkommas. / <p>Medverkande:</p><p>Victor Sjögren, Oboe</p><p>Asuka Nakamura, Piano</p>

Vad är atmosfär och hur skapas det? I den här analysen undersöks atmosfär i förhållande till musikgenren doom och då utifrån ett insider-perspektiv. Insider-perspektivet är det subkulturella perspektiv som genrens anhängare ingår i, vilket innefattar ett specifikt sätt att tala, tänka och uttrycka sig i förhållande till genrens kulturella uttryck. Inom musikgenren doom behandlas atmosfär som ett insiderbegrepp för att förklara upplevelsen av musiken och vilka känslor den förmedlar. En förutsättning för den här undersökningen utgår från att atmosfär förmedlar förutbestämda känslor genom musiken som förstås via en kulturellt betingad uppfattning. Syftet med undersökningen är att kartlägga vilka komponenter som behöver ingå i konstruktionen av tre olika soundscape utifrån tre förutbestämda teman och hur dessa gemensamt bildar en specifik atmosfär. Analysens resultat återknyter till undersökningens utgångspunkt. Det finns specifika komponenter som ingår i konstruktionen av ett tematiskt soundscape som reflekteras i den atmosfär som upplevs, oberoende av om lyssnaren är en insider eller outsider. Med outsider avses någon som inte är en anhängare (insider) till genren och därmed inte har samma kännedom eller kunskap som en insider har. För alla komponenter föreligger en grundläggande kulturell förståelse för vilka känslor som representeras och som sedermera utgör respektive tema. Emellertid fanns det parametrar i komponenterna som var problematiska att mäta genom traditionella musikvetenskapliga metoder. Dessa förmedlades inte lika tydligt och var i större utsträckning beroende av den kontext de förekom i och utgjorde inte några egna komponenter.  I slutsatsen framgår en gemensam komponent för temats betydelse under konstruktionen av soundscape: atmosfär är inte beroende av en förståelse för språk eller hur väl sången artikuleras. Det handlar inte om vad som sjungs, utan hur det sjungs. Atmosfär är produkten av att lyssna aktivt och förmedlas först när det uppmärksammas av lyssnaren.

I detta examensarbete utforskades William Waltons Violakonsert utifrån olika aspekter. Syftet var att undersöka de formmässiga val som kompositören har gjort samt hur de påverkar balansen mellan orkester och soloviola. Undersökningen genomfördes metodiskt genom att studera och analysera verket, reflektera över hur olika speltekniska utmaningar löstes i samband med själva instuderingen, och dokumentera det logistiska arbetet rörande sammanställningen av en orkester och planeringen kring detta. Studiens resultat påvisar att kompositören har skrivit orkestreringen så att orkestern spelar svagt när sololinjen pågår och när soloviolan har paus spelar orkestern starkt. De tre olika satserna visade sig innebära utmaningar av skiljande karaktär. Violakonserten innehåller modernistiska stildrag som stora dissonanta intervallsprång, polyrytmik och polytonalitet samt tonartsbyten, lägesväxlingar och intonationsutmaningar. Första satsen, som ovanligt nog är långsam, är interpretationsmässigt den svåraste att spela. God framförhållning och goda marginaler visade sig vara viktiga aspekter för projektets realisering. Planeringen och genomförandet av projektet har lärt mig oerhört mycket, såväl konstnärligt som orkestersolist som praktiskt med organisering och framförande av en stor konsert. Jag är mycket nöjd över att ha lyckats genomföra projektet och uppskattar de många skickliga musikervänner som tog sig tid för att göra det här med mig. / <p>Bifogat ljudfil är inspelning av examenskonsert 11/5-2022. </p><p>Program samt medverkande:</p><p></p><p>F. Schubert - ur Winterreise (arr. R. Benedict):</p><p>Erstarrung</p><p>Frühlingstraum</p><p>Der Stürmische Morgen</p><p></p><p>Isela Halonen, viola</p><p>Georg Öqvist, piano</p><p></p><p>W. Walton - Violakonsert</p><p></p><p>Isela Halonen, soloviola</p><p>Maria Itkonen, dirigent</p><p>Orkester med studenter från KMH</p>

Denna studie söker svar på frågan hur vi genom musik kan återberätta en historia. Dettagörs genom en analys av organisten Bo Hanssons studioalbum Sagan om ringen från1970. Genom att analysera albumet i förhållande till sin litterära förlaga, The Lord ofthe Rings av J. R. R. Tolkien, kommer studien fram till att vi med semiotiska ochanalogiska begrepp kan följa berättelsen även i musiken. Semiotiken handlar omtolkningen av tecken och uttryck. Studien använder emellertid mer av den musikaliskasemiotiken som omfattar begreppen tonhöjd, melodi, frasering och rytm. Dessa begreppgör det möjligt att analysera ett musikstycke utifrån de innebörder begreppen ger.Det andra teoretiska perspektivet som denna uppsats utgår ifrån är musikalisk analogi.Musikalisk analogi innebär att vi genom associationer kan finna liknelser i musik ochljud till visuella fenomen baserat på vår tidigare erfarenhet. Studien refererar även tillforskning som gjorts kring liknande områden som visar på hur musik kan förmedlakänslor och bilder.

Syftet med uppsatsen är att fördjupa kunskapen om Yoko Shimomuras musikaliska kännetecken och hur hon gestaltar, urskiljer samt sammankopplar karaktärer i instrumental spelmusik, med särskilt fokus på några av spelserien Kingdom Hearts (2002-2020) bosskampssituationer. Detta görs genom analyser av sex bosskampsteman centrerat kring olika versioner av spelseriens centrala antagonist Xehanort. Versioner som inte enbart byter namn och utseende genom spelserien, utan även klonats, rest i tiden, kroppsligt besatt andra karaktärer eller som delats upp i två eller fler versioner av en och samma karaktär. Uppsatsen ämnar även att pröva och utforska Shimomuras kompositionstekniker i en egen musikalisk gestaltning, för att på så vis illustrera hur uppsatsens resultat praktiskt kan tillämpas och vara användbara för framtida kompositörer av spelmusik. Genom en egenutvecklad audiovisuell analysmodell visar resultaten på hur Shimomura använder sig av karaktärs-specifika ledmotiv, ackompanjemang och instrumenteringar för att identifiera de olika karaktärerna. Hon återanvänder även delar av ledmotiv eller andra rytmiska mönster och ackompanjemang i de olika bosskampstemana för att tydliggöra för karaktärernas relationer. Den musikaliska gestaltningen tillför även en audiell aspekt till uppsatsens resultat och ämnar att representera ett exempel på hur de teoretiska resultaten kan användas praktiskt.

Den här uppsatsen handlar om det som inom västerländsk konstmusik benämns interpretation eller tolkning, d.v.s. den process som börjar med artistens studium av musikverkets noterade förlaga och slutar med det klingande resultatet. Uppsatsens fokus är det sistnämnda – artistens musikaliska gestaltning av ett verk. Syftet är att studera det estetiska spänningsfält som finns inom interpretationskonsten: å ena sidan hyllas det personliga och unika; å andra sidan finns konventioner om vad som är rätt och fel i en tolkning. Materialet för uppsatsens undersökning är fyra världspianisters inspelningar av Frédéric Chopins postuma Nocturne KK IVa Nr.16 i ciss-moll. Pianisterna är Wladyslaw Szpilman, Claudio Arrau, Roland Pöntinen och Garrick Ohlsson. Undersökningen är komparativ; de fyra pianisternas inspelningar jämförs utifrån ett antal förutbestämda variabler med målsättningen att dels få grepp om den personliga dimensionen i deras interpretationer, dels fastställa eventuella gemensamheter i desamma. Det sistnämnda skulle då kunna betraktas som exempel på interpretationskonventioner, vilka sätter gränser för det personliga i en tolkning. Den musikanalytiska metod som används är den auditiva musikanalysen, d.v.s. analysen utgår från ett aktivt lyssnande på musikens förlopp. Chopins noterade förlaga utgör dock en viktig referens. Resultatet av interpretationsanalyserna visar att de fyra pianisterna gör fyra olika, personligt färgade tolkningar av Chopins komposition. Men de visar samtidigt att mycket av det ”personliga” sker inom ramar för musikaliska ställningstaganden som verkar vara gemensamma för de fyra. Här är det motiverat att tala om interpretationskonventioner i frågan om Chopins pianomusik. Men då inspelningarna är hämtade från en tidsperiod på närmare 60 år vore begreppet interpretationstradition lika korrekt. Slutsatsen blir att de fyra pianisternas personligt färgade tolkningar är resultatet av individuella förhållningssätt till såväl det noterade som till icke-noterade interpretationstraditioner. Uppsatsen visar också att konstmusikens ”notbundenhet” ändå öppnar för stor personlig variation, liksom att det inom genren existerar ”gehörstraditioner” där var och en sätter sin prägel utifrån det som han eller hon har hört andra göra. / This paper deals with what we in Western Art music call interpretation or practice, that is, the process that begins with the artists’ study of the notated model of the musical piece and ends with the sounding result. The focus of the paper is the latter - the artists’ musical performance of a piece. The purpose is to study the aesthetical divergence that is contained within the art of interpretation: on one hand the personal and unique is celebrated; on the other hand there are conventions about what is considered right and wrong in an interpretation. The material that is used in the study is four recordings by world-class pianists of Frédéric Chopin’s posthumous Nocturne KK IVa Nr.16 in C sharp minor. The pianists are Wladyslaw Szpilman, Claudio Arrau, Roland Pöntinen and Garrick Ohlsson. The investigation is comparative; the recordings of the four pianists are compared from several predetermined variables with the goal on one hand being to understand the personal dimension of their interpretations and on the other hand, to define possible commonalities of the same. Thus, the latter could be regarded as an example of conventions of interpretation, which define the boundaries regarding the personal dimension of an interpretation. The method of musical analysis that is used is the auditive musical analysis, that is, the analysis is based upon an active listening to the sequence of the music. However, Chopin’s notated model makes for an important reference. The result of the interpretation analyses indicates that the four pianists make four different, individual interpretations of Chopin’s composition. At the same time, however, they demonstrate that the personal dimension in an interpretation takes place within the boundaries regarding musical standpoints that the four pianists seem to have in common. Here, it is justified to talk about conventions of interpretation regarding the piano music of Chopin. However, because the recordings are collected from a period of almost 60 years, it would also be sufficient to talk about tradition of interpretation. The conclusion is that the individual interpretations of the four pianists are the results of individual approaches to the notated as well as non-notated traditions of interpretation. The paper also shows that the constraints of notation within art music still leave room for great individual variation, and that “by ear- traditions” exist within the genre, in which everyone personalizes the piece based upon what he or she has heard others do.

Spelserien The Legend of Zelda har funnits sen 1986 och Ocarina of Time är ett spel med mycket musik. Denna musik har analyserats för att ta reda på om det går att förstå musiken utifrån ett musikteoretiskt perspektiv. Vilka tydliga kopplingar och terminologi till musikteori finns det i spelets musik? Genom musikanalys och nottranskription har musiken fått synlig form. Notskrivningsprogram har använts och formen har studerats mot musikteorilitteratur. Resultatet av studien har visat på att musiken i spelet täcker flera områden inom den västerländska musikteorin bland annat olika kyrkotonarter och behandlingen av ledmotiv. I spelmusik finns det styrkor som kan användas i musikundervisning, bland annat att intresset för spel och dess musik kan främja musikinlärandet. Undersökningen visar på tydliga musikteoretiska exempel som i slutändan kan användas i musikundervisning. Detta för att slutligen koppla till elevers sociala sammanhang och lärandesituationer för att öka relevansen i musikundervisningen och förhoppningsvis fungera motiverande hos elever.