Syftet med denna studie är att redogöra och analysera hur sex förskollärare talar om musiken i förskolan med fokus på dess lärandepotential, hur den kan användas för kreativt skapande, vilka kommunikativa möjligheter konstformen besitter samt vilka svårigheter och möjligheter som musikundervisningen kan medföra. Detta gjorde vi genom att utföra en intervjustudie där vi intervjuade sex stycken förskollärare. Förskollärarna berättade att musiken kan tillföra lärande inom många olika ämnen i förskolan samt att musiken har stor potential för skapande och kreativitet. Musikämnet beskrevs av förskollärare som ett medel för att öppna upp för konversation samt en kommunikativ konstform i sig. Förskollärare berättade att musikundervisningen är enkel att bedriva i förskolan såvida man har rätt inställning, men att ytterligare kunskap och färdigheter kring musiken är fördelaktiga. Som slutsats visade det sig att alla förskollärare vi intervjuade uttryckte att de höll musiken levande i förskolan och inte hade några problem med att motivera och hålla i musikundervisningen.

Musikaliskt uttryck är något alla musiker har och något som är väldigt personligt för varje musiker. Syftet med den här uppsatsen är att få reda på vad begreppet musikaliskt uttryck betyder för lärare/elever, samt hur lärarna undervisar i musikaliskt uttryck och hur eleverna ser på musikaliskt uttryck i undervisningen. Studien består av intervjuer vilka utfördes på en skola i södra Sverige med två lärare och två elever. Resultatet visar att lärare och elever har en övergripande förståelse för begreppet musikaliskt uttryck samt att lärarna undervisar genom olika tekniker. Resultatet visar även hur elever samt lärare tycker att undervisningen i musikaliskt uttryck kan utvecklas till det bättre genom tips och idéer. Eleverna berättar även i resultatet hur de använder sig av det musikaliska uttrycket när de övar på en låt de ska framföra. En av eleverna vill veta exakt det som hon ska spela och övar mycket på just detta medan den andra eleven inte vill överöva.

Syftet med den här studien är att undersöka hur några högstadiepedagoger som undervisar i ämnet musik ser på normer och om man tillämpar ett arbetssätt där man diskuterar och synliggör normer. I studien intervjuas tre högstadiepedagoger som ger sin syn på normer och dess inverkan på undervisningen. Den forskning som ligger till grund för teorikapitlet visar på att begreppet norm kan beskrivas som idéer om vad som anses vara normalt respektive onormalt. Det är ett synsätt som delas av lärarna i undersökningen. Studien visar att lärarna ser och diskuterar normernas konsekvenser såsom diskriminering och mansdominansen i musikbranschen men saknar en metodik för att belysa normerna i sin undervisning.

Syftet med denna studie är att utveckla kunskaper om hur ramar påverkar gruppstorleken och därmed arbetet som musiklärare. Områden tillhörande arbetet som musiklärare som åskådliggörs i studien, är undervisning, relationer och arbetsmiljö. Undersökningen utfördes genom enskilda intervjuer av fyra musiklärare som alla undervisar upp till årskurs 9. Materialet bearbetades utifrån ett ramfaktorteoretiskt perspektiv där olika ramfaktorer, tillsammans med gruppstorleken, ses påverka arbetet som musiklärare. Dessa ramfaktorer fick vara grunden för indelningen av olika kategorier i resultatet. Studiens resultat visar att stora undervisningsgrupper ”tar” från musiklärarens möjligheter att undervisa i moment där teori och praktik kombineras. Det påverkar dessutom bedömningsarbetet negativt, samt möjligheten till enskild stöttning av eleverna. Stora undervisningsgrupper försvårar även arbetet med att skapa goda relationer och har en försämrande effekt på arbetsmiljön. Förutom gruppstorleken, ses även ramfaktorer som tid, lokal, utrustning och gruppsammansättning ha en inverkan. Studiens resultat visar även att stora undervisningsgrupper ibland ”ger” till undervisningsprocessen. Vid föreläsningssituationer, diskussionstillfällen och körsång visar resultatet att stora grupper kan ha en positiv inverkan.

The purpose of this study is to investigate how school principals view frame factors effect on musical education. Previous studies indicate that music teachers find that frame factors as classrooms, musical equipment and group sizes influence which musical activities they can use. The individual pedagogue can also be seen as a frame factor. The method of this study is semi structured interviews with six school principals. These interviews show that the school principals think that their schools have the required means to provide musical education in secondary school. The principals say that they often have possibility to make investments in the musical education after a dialogue with the school’s music teacher. All school principals stress that the particular pedagogue is the most important frame factor. / Syftet med studien är att undersöka hur rektorer ser på ramfaktorers påverkan på musikundervisningen. Tidigare forskning visar att musiklärare upplever att ramfaktorer som lokaler, utrustning och gruppstorlekar påverkar valet av musikaliska aktiviteter i undervisningen. Även den enskilde pedagogen tas upp som en ramfaktor. Studiens metod är halvstrukturerade intervjuer med sex rektorer. Studien visar att rektorerna upplever att deras skolor har goda förutsättningar att bedriva musikundervisning på högstadienivå. Rektorerna anser också att investeringar oftast kan genomföras efter dialog med musiklärarna. Samtliga rektorer i studien framhåller den enskilde pedagogen som den avgörande ramfaktorn för musikundervisningen.

Syftet med denna uppsats är att utifrån ett hermeneutiskt perspektiv utforska på vilka sätt några högstadieelever upplever avslappning förlagd i början av några musiklektioner. Forskningsfrågorna är: Hur upplevs stunden med avslappning? Hur erfars den efterföljande lektionen? Vilka upplevelser bär de med sig från dessa stunder? I bakgrunden presenteras styrdokument och forskning kring studiero i skolan, vad stress är för något och hur den kan motverkas samt forskning om avslappning och avspänning. Som metod valdes ostrukturerade observationer och semistrukturerade intervjuer. I resultatdelen redovisas analysen av intervjuerna utifrån tre teman som utkristalliserats: avslappning kräver övning, avslappning ökar fokus samt avslappning ger medvetenhet. Gemensamt för dessa teman var att eleverna upplevde att avslappningen gav dem ökat lugn, fokus och arbetsvilja samt att de fick upp intresset för de upplevelser som avslappningsövningen kan ge. Uppsatsen avslutas med en diskussion kring resultatet i relation till det som presenterats i bakgrunden under rubrikerna övning ger effekt, avslappning och studiero samt avslappning under musiklektioner.

I kursplanerna för ensemble i gymnasiet framgår tydligt att tolkning, gestaltning och uttryck ska ingå i undervisningen. Det finns inga entydiga definitioner av dessa begrepp och hur de omsätts i praktiken varierar. Musikalisk interpretation kan handla om gestaltning genom text, musik och kropp. Denna studie syftar till att undersöka hur lärare beskriver arbetet med interpretation i ensembleundervisning och för att ta reda på detta har intervjuer genomförts med fyra musiklärare som undervisar i ensemble på gymnasium. Resultatet visar att undervisningen kan innehålla exempelvis textanalys, arrangering och kommunikation och ger en inblick i de möjligheter och svårigheter lärare kan uppleva i detta sammanhang.

I föreliggande studie fokuserar vi på att undersöka och analysera hur förskollärare gör för att fånga barnen och under en längre tid bibehålla barns uppmärksamhet under en musikstund. Studien är baserad på en kvalitativ metod med videoobservationer som metod. Vi har analyserat fyra olika musikstunder från fyra strategiskt utvalda förskollärare. Utifrån dessa observationer har vi analyserat förskollärarnas handlingar där vi utgått från teorier ur musikdidaktik och uppmärksamhet. Resultatet visade många olika strategier för att fånga barn och avleda samt förebygga distraktioner. I vår undersökning kan vi se att det inte finns ett korrekt facit på hur man måste göra för att fånga alla barn i musikstunder, men vi har observerat olika sätt samt verktyg som kan användas för att fånga barnen i musikstunder.

Syftet med detta arbete var att undersöka hur man kan lära ut grundläggande improvisation i musikämnet. Genomförandet bestod av att testa olika övningar, både på individuella instrumentlektioner och i ensembler. Datainsamlingen skedde genom deltagande observation där fältanteckningar fördes med hjälp av ljudinspelningar från lektionerna. De involverade eleverna fick också göra enkäter där de skulle beskriva hur de upplevde undervisningen och göra en självskattning på hur mycket deras improvisationsfärdigheter hade utvecklats. Resultatet av arbetet var positivt och nästan alla elever utvecklade sina förmågor att improvisera i samband med arbetets genomförande. Arbetets slutsatser var att de olika övningarna gjorde olika nytta för varje elev och varje övning gick att genomföra med varje elev oavsett vilka förkunskaper eleverna hade. Ingen större skillnad gick att urskilja då det handlade om ensembleelevernas utveckling och de individuella elevernas utveckling.

Abstract Denna kvalitativa studie undersöker hur musiklärare upplever att elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar fungerar i musikundervisningen. Syftet är att hitta verktyg för att kunna öka trivseln och inlärningen i musikundervisningen för elever med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Frågeställningen rör även vilka insatser som görs och vad informanterna finner framgångsrikt i sammanhanget. I uppsatsen ges en bakgrund till den påverkan neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kan ge såsom nedsatt förmåga att koncentrera sig, reglera sina känslor eller aktivitetsgrad samt bearbeta och tolka information. Studien baseras på telefonintervjuer med sex yrkesverksamma musiklärare och deras svar redovisas i de teman som är gemensamma för dem. De beskriver vilka faktorer som påverkar hur elevgruppen fungerar och nämner exempelvis gruppstorlek, rumsliga förutsättningar, den personliga relationen samt individanpassade extra anpassningar. De upplever att en hel del av eleverna bland annat har en ljudkänslighet och svårigheter med motivation samt koncentration. Studien genomförs utifrån en fenomenologiskt inspirerad forskningsansats och en samhällsvetenskaplig metod. Studiens resultat visar att musiklärare upplever att elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar fungerar på en mängd olika sätt beroende på diverse variabler såsom arbetsmoment, diagnos och dagsform. Lärarna använder sig av en stor bredd av insatser men lärarna liksom den tidigare forskningen pekar på att det viktigaste när det kommer till att anpassa undervisningen är att det görs på ett individuellt plan, i samråd med eleven själv och att inga mallar finns att följa. Informanterna har sett vissa faktorer som framgångsrika och det rör extra anpassningar inom skolmiljön. Deras syn ligger i linje med vad forskningen inom området påvisar. Gällande dessa elever pekar resultaten på att den personliga relationen mellan lärare och elev är av yttersta vikt. Genom att lära känna eleven kan läraren få kunskap om hens intressen och dessa kan läraren sedan försöka väva in i sin undervisning vilket gör att eleven kan ha lättare att motivera och koncentrera sig på musikundervisningen. Att samarbeta med klasslärare, vårdnadshavare och specialpedagog kan även vara framgångsrikt enligt lärarna