I den här studien har en undersökning gjorts kring huruvida podcast kan fungera som en kompetensutvecklingsmetod för digitala verktyg i musikundervisningen på grundskolan. Studien riktar sig till musiklärare som undervisar i grundskolan. Undersökningen har genomförts med att först producera en podcast-serie. Därefter har podcasten delats ut till fem musiklärare/pedagoger som är verksamma inom musikundervisningen för grundskoleelever. Efter de har lyssnat på podcast-avsnitten har det genomförts öppna intervjuer med deltagarna för att samla in kvalitativ data för vidare analys. Idén och problemformuleringen är baserad på de utvärderingar som har publicerats av Skolverket (2015) och Skolinspektionen (2019) där det framgått att det finns en utbredd avsaknad av kompetens inom området. Användandet av podcasts inom utbildning är även något som undersökts tidigare av On Tam (2012) och Young, B. et al. (2021). Varje podcast-avsnitt fokuserar på en specifik IPad applikation eller programvara för musicerande eller digitalt musikskapande. Resultatet av intervjuerna tyder på att en podcast högst troligen kan användas som en kompetensutvecklingsmetod.

Syftet med studien är att undersöka på vilka sätt kvintcirkeln kan fungera som stöd i musikundervisningen och hur den kan vara ett verktyg för elevers lärande. Insamling av empiri skedde genom intervjuer av lärare inom grundskola och högre utbildning. Fokus i intervjuerna var hur och för vilket syfte de lär ut kvintcirkeln. Det framkom att kvintcirkeln fungerar som ett verktyg för att hjälpa elever att transponera ett musikstycke från en tonart till en annan. Detta för att en tonarts ackord finns samlat och kan flyttas med hjälp av triangelformade markeringar. Att använda geometriska former för diverse förhållanden mellan kvintcirkelns toner var också ett tydligt resultat. Ur ett sociokulturellt perspektiv är kvintcirkeln ett verktyg som på olika sätt bidrar till elevers musikaliska lärande och kan appliceras vid tillfällen när stöd behövs för att lättare förstå teoretiska sammanhang.

Avsikten med denna studie har varit att undersöka musiklärarstudenters erfarenheter och upplevelser av övningsundervisning i gitarr. Studien utgick från frågeställningarna: Hur har lärarstudenterna upplevt sina erfarenheter av praktiserande kursmoment i instrumentalundervisning för gitarr och hur har detta påverkat det personliga didaktiska tänkandet? och Hur har de upplevt elevernas behov och förutsättningar att förstå och motiveras av undervisningen?. Undersökningen genomfördes utifrån en kvalitativ forskningsmetod med intervjuer med fyra lärarstudenter vid Kungliga musikhögskolans ämneslärarutbildning. Resultatet från intervjuerna presenteras under fem teman: Praktikens roll, Personlig kunskapsutveckling, Trygghetsskapande undervisning, Motivation i individanpassning samt Kommunikation med tydlighet. Dessa teman diskuteras mot en bakgrund av relevant litteratur och forskning inom ämnesområdet för didaktik, instrumentalundervisning och utvecklingspsykologi. Studiens resultat visar att lärarstudenternas upplevelser innefattar en betoning på praktikens betydelse för utvecklingen av didaktiska förhållningssätt samt ett uppmärksammande av kommunikativa ställningstaganden för att underbygga förståelse, motivation och trygghet hos eleven.

This essay is an analysis of a qualitative study made on six music teachers’ view of digital tools in music education. The purpose of the essay is, through discourse analysis, to make visible what discourses are upheld in relation to digital tools by six teachers teaching music in year 7 - 9 in Swedish schools. The findings show that the teachers mainly talk about digital tools as a way to record and create music and as a means to assess the pupils’ work. The findings also show that there is not a clear cut definition of what the term ”digital tools” refer to in music education and that there is a reluctance among the music teachers to define digital tools as an instrument. Furthermore, learning and teaching digital tools is seen as time consuming and as something that might take focus from more traditional parts of music education.

Denna studie kommer att belysa musikens betydelse för döva och hörselskadade barns utbildning och estetiska/sensoriska upplevelse. Syfte med denna studie är att undersöka om förskollärare arbetar med musikundervisning i förskolan och hur arbetar de med musikundervisning med döva och hörselskadade barn. Metoden som använts i studien är en kvalitativ och semistrukturerad intervjuform.Teorin som studien utgår ifrån är didaktik och analysmetoden som studien har använts sig av är abduktiv som innebär att analysen har genomförts genom att växla mellan empirin och teorinI resultatet sammanfattades intervjun med förskollärarna och kopplade samman med de didaktiska frågorna vad, hur och varför som är centralt för resultatet. I resultatet får man även ta del av hur pedagogerna jobbar med döva och hörselskadade barn och på vilket sätt dem gör det på. Studien kom fram till att pedagogerna arbetar med musik genom sång, rytmik och rörelse. Pedagogerna fokusera mer på musiken som lärande akt än musik som lärandeobjekt. Alltså pedagogerna använde sig av musik som stöd för att utveckla andra fokusområde.

Denna studie har undersökt tre musiklärarstudenter med en oskolad bakgrund inom rockmusik; deras övningsvanor och övningsmetoder, introduktion till musiken, upplevelse av musikundervisning, och syn på sin egen förmåga. Studien har genomförts med semistrukturerade intervjuer och tematisk analys. Två av deltagarna är elgitarrister, och den tredje är elbasist. Alla är män i åldrarna 20-30 år och har minst 10 års erfarenhet av att spela elgitarr. De tog själva initiativet att börja spela musik efter att ha blivit inspirerade av rockmusik, ”rockstjärnor”, och uppfattningen om musik som ”coolt”. De tycks ha drivits främst av glädje, fascination, samhörighet, och av att rockmusiken och dess tillhörande instrument möjliggjorde tillfredställande ensemblespel på ett enkelt och lättillgängligt vis. Deltagarna har uttryckt att de än idag behöver uppleva en musikalisk autenticitet och en genuint intresse för att övning och musikutövande ska bli tillfredställande. Detta tycks ha lett till att de idag oftast övar genom att lära sig nya låtar, och använder repertoarinlärning som ett ”ramverk för övning”. Teknik och annan övning sker vid behov, och oftast när en utmaning uppstår i repertoarinlärningen. För deltagarna har omställningen till formell musikundervisning på många sätt varit svår, och inneburit problem med motivation och regelbunden övning. Det tycks även ha påverkat synen på deras förmågor, och medfört känslor av otillräcklighet. Värst var dessa effekter för gitarristerna i studien, och basistens svar stod ofta i kontrast till gitarristernas även om de överlag hade en väldigt liknande musikalisk bakgrund och vardag. Basisten föredrog vissa andra övningsmetoder, såg inte någon skillnad på att spela och att öva, och hade en mer positiv syn på effektiviteten i sin övning och sin notläsningsförmåga. Gitarristerna däremot ansåg sin notläsningsförmåga som undermålig, och föredrog att använda sitt gehör vid repertoarinlärning. De gjorde tydlig skillnad på övning och att spela, och beskrev ohållbara övningsrutiner som motiverades av yttre faktorer som läxor från skolan. För deltagarna introducerades notläsning först i gymnasieåldern, och det verkar ha varit en större utmaning för gitarristerna än för basisten. Denna sena introduktion kan ha lett till att gitarristerna blivit avskräckta från formell undervisning. Eftersom de vid det laget redan hade nått en någorlunda tekniskt hög nivå kan notläsningen i början ha varit alltför komplicerad då gitarren är ett ackordinstrument. Studien har frambringat, och presenterar avslutningsvis ett särskilt framträdande tema om ett fenomen jag har valt att kalla Gitarristsyndromet.

Enligt barnkonventionens 13:e artikel står, att barnet ska ha rätt till yttrandefrihet i detuttrycksmedel som barnet väljer. Yttrandefriheten begränsar sig inte till det verbala språket, utaninnefattar lika mycket andra uttrycksformer såsom musik, bild, drama och dans. Digitala medierhar tillgängliggjort en variation av uttrycksformer där elever idag kan engagera sig, skapa ochdela information på ett sätt som inte var tänkbar för bara några år sedan. Skolinspektionenefterlyser fler aktiviteter med stöd eller förberett av vuxna bland annat genom kreativt skapandei form av musicerande och dans. Således bör skola och fritidshem i större utsträckning sökamöjliggöra aktiviteter där kommunikation sker med hjälp av estetiska uttrycksmedel. Forskningtyder dock på att lärare i fritidshem stöter på svårigheter i diskrepansen mellan frivillighet ochstyrda aktiviteter, liksom forskning samtidigt pekar på att digitala medier bidrar till engagemanghos elever. Studiens syfte är att belysa hur fritidslärare uttrycker hur de organiserar och genomförmusikaliska aktiviteter med och genom digitala medier samt att belysa hur fritidslärare ger uttryckför om och hur digitala medier kan möjliggöra eller skapa hinder för musik somkommunikations- och uttrycksform. Studien antar ett designteoretiskt perspektiv för attidentifiera möjligheter och hinder för meningsskapande i musikaktiviteter inom fritidshemmetsramar. Empirin har inhämtats genom semistrukturerade intervjuer med fritidslärare ochanalyserats med begrepp hämtade ur den designteoretiska modellen Learning Design Sequence. Iresultatet framkom hur fritidshemmets institutionella inramning påverkade iscensättningen avmusikaktiviteter utifrån institutionella förutsättningar, förväntningar och normer. Vidareframkom hur digitala medier bidrog till kollaborativa aktiviteter samt fungerade som stöttandeoch motiverande resurser i barns meningsskapande processer.

Sammanfattning Under förskollärarutbildningen har de estetiska lärprocesserna framställts som betydelsefulla och grundläggande i barns utveckling och lärande. Ett av de estetiska ämnena är musik som ger barn möjlighet att uttrycka tankar och känslor vilket kan skapa trygghet och gemenskap (Still 2011). Vår studie fokuserar på musikundervisning i förskolan som kan variera gällande innehåll och utformning. Syftet är att undersöka hur aktionsforskning kan påverka musikundervisningen och förskollärares inställning till musikundervisning. För att besvara syftet har vi valt att använda aktionsforskning som metod där reflekterande samtal genomförts med förskollärarna i studien. Resultatet visar att förskollärarnas inställning gällande musikundervisningen till viss del förändrats då de insett att barnen klarar mer än vad förskollärarna förväntade. Aktionsforskningen har bidragit med nya insikter och tankar när det kommer till musikundervisning. Förskollärarna har reflekterat över hur de kan arbeta vidare med musikundervisningen i förskolan och känner en trygghet gällande undervisningen. During preschool teacher education, the aesthetic learning processes have been presented as significant and fundamental in children's development and learning. One of the aesthetic subjects is music that gives children the opportunity to express thoughts and feelings, which can create security and togetherness (Still 2011). Our study focuses on music teaching in preschool that can vary in terms of content and design. The purpose is to investigate how action research can affect music teaching and preschool teachers' attitudes towards music teaching. To answer the purpose, we have chosen to use action research as a method where reflective conversations were conducted with the preschool teachers in the study. The results show that the preschool teachers' attitude regarding music teaching has changed when they realized that the children can do more than the preschool teachers expected. Action research has contributed new insights and thoughts when it comes to teaching music. The preschool teachers have reflected on how they can continue to teach music in the preschool and feel secure about their teaching

Med musikens påverkan på alla människor, syftar detta examensarbete på att musik är främjande för alla dimensioner inom oss; det emotionella, existentiella och kinestetisk-motoriska (Nielsen, 1998). Syftet med studien är att ur ett musikdidaktiskt perspektiv undersöka och analysera pedagogers och vårdnadshavares vanor, brukande och syn på musik. Detta ur perspektivet; med och utan barn, i förskolan och privata sammanhang. Genom två kvalitativa (med kvantitativa inslag) webbenkäter, har vårdnadshavare och pedagoger svarat i fritextrutor på öppna frågor om hur musik lyssnas på och används.Resultatet av vår undersökning visar att de flesta respondenter ser positivt på musik och använder musik flitigt i hemmet och på förskolan för att exempelvis stimulera sina och barnens humör, samt det kroppsliga uttrycket i aktiviteter. Användandet av musik sker oftast som bakgrundsmusik. Det verkar skapa avkoppling, harmoni, glädje, samt bidra som det gemensamma “kittet” i relationer. Respondenterna integrerar musik på ett aktivt, intentionellt- och icke intentionellt sätt. Det kan ske på ett oreflekterat sätt eftersom integreringen av musik oftast innebär att pedagogerna inte behöver planera för musikundervisning. En oreflekterad integrering av musik visar att styrdokumentens estetiska inslag faller bort för andra aktiviteter eller syften. Att planera förskolans musikverksamhet utifrån andra aktiviteter eller ett färdigkomponerat arbetsmaterial, som exempelvis Spotify och Youtube, gör att barnens musikaliska kunskaper, utveckling, behov och intresse hamnar sekundärt. Studiens informanter pekar på att de väljer musik utifrån sitt och barnens humör. Kanske kan denna tanke tas i större beaktande, att välja musik utifrån barnens humör och didaktiska överväganden. I relation till tidigare forskning som exempelvis Hargreaves & North (1999) förstärks det kognitiva, affektiva och socialiserande desto mer musik används. Musik och musikundervisning kan ses som ett universellt språk, som skapar kommunikation och det gemensamma “kittet” i sociala relationer.

Syftet med denna studie är att ur ett posthumanistiskt perspektiv undersöka och analysera tre undervisningsstunder i musik med och utan Garageband. Ur studiens syfte har följande frågeställningar växt fram; Hur ser relationen ut mellan linjär och icke-linjär musikundervisning och Hur framträder transdisciplinärt samt musikaliskt innehåll i intra-aktionen mellan barn och musikskapande i iPad? Studiens empiriska material är insamlat på en förskola i Malmö och har videodokumenterats för vidare transkribering. Resultatet har analyserats utifrån posthumanistisk teori och begreppen Intra-aktion, Rhizom och Transdisciplinärt lärande. Litteratur till studiens tidigare forskning belyser olika aspekter av posthumanism; intra-aktionen med barn och musikteknik samt pedagogens involvering i musikundervisning. Studiens resultat visar att det finns tydliga relationer mellan linjär och icke-linjär undervisning. Ur ett rhizomatiskt perspektiv ser vi dock att barn nödvändigtvis inte behöver detta samband för att erhålla musikalisk och musikteknisk kunskap. Studien visar även på transdisciplinärt lärande, i synnerhet i kombinationen musik och matematik, men även dans och rörelse.