Grunden till uppsatsen är författarens upplevelse om att det är ovanligt att man tillgängliggör möten inom socialtjänsten gentemot klienter som har eller kan ha neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF). Människor med NPF är en vanlig grupp i socialtjänstens klientel, och att inte tillgängliggöra mötet kan innebära att klienten inte får samma stöd och hjälp som andra. Syftet har varit att synliggöra situationen och skapa medvetenhet kring i vilken omfattning som socialarbetarna enligt dem själva tillgängliggör möten inom socialtjänsten avseende personer som har eller kan ha NPF och varför de eventuellt inte arbetar tillgängliggörande. Det har även utförts en jämförelse mellan enheter som arbetar inriktat på funktionsnedsättning och enheter som inte gör det. Detta undersöktes genom en enkätundersökning innefattande 52 socialarbetare i Sverige. Uppsatsens teori avser Pierre Bourdieus teori om makt samt Michael Lipskys teori om gräsrotsbyråkrati. Resultatet har analyserats genom deskriptiv analys, regressionsanalys och innehållsanalys. De huvudsakliga resultaten är att det inte är särskilt vanligt att socialarbetarna i undersökningen arbetar med tillgänglighet, vilket synliggör ett behov att vidare kartlägga detta. Resultatet visade även att enheter som hade inriktning på funktionsnedsättning enbart arbetade lite mer tillgängligt än enheter som inte var inriktade på det. Enligt socialarbetarna var de vanligaste orsakerna till att man inte arbetade med tillgänglighet lokalernas utformning, kunskapsbrist eller ovana, avsaknad av verktyg och resurser, bristande planering eller svårighet med planering samt tidsbrist. Resultatet har visat att orsaker till icke tillgängliggörande arbete i stor utsträckning går att finna i strukturen runt socialarbetaren, jämfört med tidigare forskning som främst fokuserat på individen. Uppsatsen har därmed synliggjort ett behov av att utforska arbetsplatsen och omgivande aktörer som en viktig faktor för tillgängliggörande arbete.

Studiens syfte är att ge en inblick i vilka erfarenheter och upplevelser personalen på två förskolor i södra Sverige har av arbetet med gråzonsbarn samt hur de anpassar verksamheterna till dessa barn. Frågeställningarna som besvaras i studien är: Vilka erfarenheter av problem och möjligheter ger personalen uttryck för kring arbetet med gråzonsbarn? Vilka erfarenheter av specialpedagogiskt stöd kring arbetet med gråzonsbarn ger personalen uttryck för? Genom en kvalitativ studie blev samtliga frågor besvarade. Insamlingen av data genomfördes med semistrukturerade intervjuer med sex yrkesverksam personal inom förskolans verksamhet.   I resultatet framgick det att samtliga respondenter upplever flera olika problem i arbetet med gråzonsbarnen, i flera fall uttrycktes samma sorts problematik. De problem som det främst talades om var: bristen på tid och personal, svårigheterna med att se ”de tysta barnen”, problematiken med att få föräldrarna till att medverka i att samarbeta med specialpedagog och brist på kunskap kring de neuropsykiatriska funktionsnedsättningarna. Flera av respondenterna uttryckte även svårigheterna med att avgöra när ett barn är i behov av särskilt stöd, som i vissa fall kan innebära särskilda insatser, och när det kan röra sig om en mognadsfråga. Specialpedagogens roll i arbetet med gråzonsbarnen och vilka erfarenheter respondenterna har av specialpedagogiskt stöd framgår även i studiens resultatavsnitt.

Syftet med denna studie är att beskriva och analysera diskurser om ADHD så som de framträder i Sveriges största dagstidning Dagens Nyheter under perioden 2002-2011 och i utvalda dokument utfärdade av statliga myndigheter, samt att undersöka hur dessa diskurser korresponderar med varandra. Detta görs utifrån ett intresse av mediers påverkanskraft på samhälleliga diskurser i allmänhet och dagens patogenisering av människors psykiska tillvaro i synnerhet. Studien söker svar på frågan om vilka ADHD-diskurser som har konstruerats i Dagens Nyheter och i de utvalda statliga dokumenten samt vilken som har varit den hegemoniska ADHD-diskursen. Frågor om vad som har förmedlats om ADHD, av vem och på vilket sätt har ställts, dels i syftet att söka svar på vilken ADHD-identitet som har konstruerats och vilka aktörer som haft definitionsmakten, men också i syftet att urskilja olika typer av maktmekanismer.   Studien har diskursanalys som teoretisk ram där socialkonstruktivism, identitet och makt ingår som grundläggande begrepp. Analysen följer modellen för Kritisk diskursanalys som har skapats av sociologen Norman Fairclough. Samtliga av modellens tre dimensioner, `den diskursiva praktiken`, `textanalys` och `den sociala praktiken` ingår i studien, även om störst fokus ligger på den dimension som behandlar textanalys.  Datamaterial för dimensionerna `den diskursiva praktiken` och `textanalys` utgörs av 125 tidningsartiklar från Dagens Nyheter från perioden 2002-2011. Datamaterialet för den tredje dimensionen `den sociala praktiken` utgörs av tre dokument från statliga myndigheter, två från Socialstyrelsen och ett från Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU).  Resultatet av studien visar att två diskurser har konstruerats i Dagens Nyheter, en medicinsk och en psykosocial, vilket anslutar till tidigare forskning om ADHD-diskurser i media. I likhet med resultatet av analysen av de statliga dokumenten har det i Dagens Nyheter varit den medicinska diskursen som har varit den dominerande, vilket har resulterat i slutsatsen om Dagens Nyheter som återskapare av det senaste decenniets hegemoniska ADHD-diskurs. Den ADHD-identitet som har konstruerats i Dagens Nyheter är avvikande och exkluderande. Det avvikande består av mentala såväl som fysiska och sociala brister. Personer med ADHD likställs främst med andra avvikande samhällsgrupper så som kriminella, missbrukare samt personer med andra neuropsykiatriska diagnoser samtidigt som de framställs som en belastning för samhället. Det exkluderande består främst av utestängning från gemenskaper i nära relationer, mobbing och utestängning från arbetsmarknaden. En bild av både barn och vuxna i beroendeställning med behov av stöd, hjälp och behandling ingår i diskurserna. Företrädet att i Dagens Nyheter beskriva problembilden gällande ADHD har förbehålls den medicinska vetenskapen och de medicinska professionerna, något som samstämmer med resultatet av analysen av de statliga dokumenten. Studien drar därmed slutsatsen att det under det senaste decenniet har varit de medicinska professionerna som haft definitionsmakten om ADHD och att Dagens Nyheter har bidragit till en reproduktion av samhällets maktstrukturer. Det är företrädelsevis den vetenskapliga makten som har identifierats i diskurserna om ADHD, även om mekanismer som kan kopplas till pastoralmakt och social kontroll också har påvisats. / The purpose with this study is to describe and analyze discourses on ADHD regarding how the syndrome is presented in the largest Swedish daily newspaper, Dagens Nyheter, during the years 2002 to 2011. The study also relates the discourses on the ADHD-syndrome to the existing overall context in society. Another issue is to view the influence from media on discourses in society in general and the trend to repudiate normality towards pathology regarding people’s psychological status.                                                                                                                                                                     This study is looking for discourses regarding ADHD that has been designed in Dagens Nyheter, and to find out which of them who has reached hegemony, and to see how it relates to the manifestation of the overall context in society. Questions have been asked on what is conveyed about ADHD, by whom and in what way. The purpose is to find answers about what identity on ADHD that has been designed in Dagens Nyheter, and who the actors are with the power to define the discourse. There is also a purpose to discriminate different types of mechanism of authority. The discourse analyze is a theoretical frame were social constructivism, identity and authority are included as essential concepts. The model used is the critical analyze of discourses that has been created by Norman Fairclough. His model has three dimensions, `discoursive practice`, `texts` and `the social practice`. All three are included in the study, but there is a main focus on the dimension regarding “text analyze”. The text material for the dimensions “the discourse in practice” and “text analyze” includes 125 articles from “Dagens Nyheter” during 2002 to 2011. The included material for the dimension “The social practice” is three documents who describes ADHD from a over viewing context of society, two from “Socialstyrelsen”  and one from “Statens beredning för medicinsk utvärdering” The result points out those two discourses have been designed by Dagens Nyheter, one medical based and one with a psychosocial focus. That confirms previous research on discourses regarding ADHD in media coverage.                                                                                                                                                      In similar with results from the analyze of the periods over viewing context in society, it has been the medical discourse that has been dominating. That confirms the conclusion that Dagens Nyheter has contributed to the last decays hegemony in the discourse regarding ADHD. The identity about ADHD designed by Dagens Nyheter is divergent and excluding. The divergent part includes mental, physical and social shortcomings. Individuals with ADHD are placed on level with other groups in society as criminals, drug addicts and people with other neuropsychiatric diagnoses, and they describes as a burden for society. The excluding part is exclusion from close relations and working life and also a high risk for bullying in school. A picture of both children and adults in a state of dependence with great needs of support, help and treatment is prominent in the discourses. The medical science and profession have had the precedence to describe the ADHD syndrome in “Dagens Nyheter”. That is consensual with the results from the over viewing context of society for the actual period. The study concludes hereby that during the last decay the medical profession has gained permission to define ADHD and that Dagens Nyheter have contributed to a reproduction of the society’s structure of power. It is primary the field of medical science that has been identified in the discourses on ADHD, even if mechanism connected to pastoral and social control also have been visible.

Denna studie är en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer som syftar till att undersöka hur åtta speciallärare från olika delar av Mellansverige ser på svårigheter som elever med diagnosen ADHD kan möta i matematik. Studien har fokus i tre huvudfrågor: Vad speciallärare identifierar för svårigheter, hur man förklarar dem och vilka anpassningar som speciallärarna medverkar i. Studien visar att matematiksvårigheter är ett komplext kunskapsfält, och att det kan finnas många dimensioner av svårigheter för elever som även har diagnosen ADHD. Det är därför av vikt att se på svårigheter utifrån såväl medicinska/neurologiska, psykologiska, sociologiska och didaktiska förklaringsbilder. Studien visade att eleverna med diagnosen ADHD kan möta flera utmaningar i matematik utifrån svårigheter kring uppmärksamhet och koncentration, men också semantisk språkförståelse, arbetsminne, uppgifter i flera tankeled, motivation, relationer och en begränsad tilltro till sin egen förmåga.

Undersökningar visar att elever med funktionsnedsättning uppger att de trivs sämre i skolan, de upplever ofta högre krav och mer stress från skolarbetet än övriga elever. Arbetsterapi inom skolmiljö riktar sig mot att möjliggöra en stödjande miljö för individen. Syftet med studien var att undersöka och beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av arbete i skolan för elever med ADHD och/eller autism. Metoden som författarna använde sig utav var en kvalitativ intervjustudie där deltagarna rekryterades med avsiktligt urval och snöbollsurval. Undersökningen bestod av intervjuer med åtta arbetsterapeuter som arbetar inom skola och habilitering i Sverige. Materialet analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys och bygger på arbetsterapeuternas berättelser. Resultatet presenteras i tre kategorier: Utmaningar i skolmiljön, Interventioner samt Skolan som ny arena. Arbetsterapeuterna beskrev utmaningar som målgruppen upplevde i skolmiljö, vilka interventioner som användes samt deras uppfattningar av arbetsterapi i skolan. Slutsatsen är att det finns brist på kunskap om ADHD och autism i omgivningen i skolan. Det finns behov av arbetsterapi i skolan för elever med ADHD och/eller autism. En arbetsterapeut kan med sitt helhetsperspektiv arbeta för att främja aktivitet och delaktighet i skolan. / Studies shows that pupils with disabilities state that they experience a low level of wellbeing in school. Pupils with disabilities often experience higher demands and more stress from school tasks than other pupils. Occupational therapy within school environment is targeted at enabling a supportive environment for the individual. The purpose with this study was to investigate and describe occupational therapist´s experiences of work in school for pupils with ADHD and/or autism. The method that was used by the authors was a qualitative interview study. Participants were recruited by using purposive and snowball sampling. The study consisted of 8 occupational therapists who were working in school and habilitation in Sweden. The material was analyzed by using qualitative content analysis. The results are based on the occupational therapist´s point of view and are presented in three main categories, Challenges in the school environment, Interventions and School as a new arena. The occupational therapists describes challenges in school environment for the pupils, which interventions they were using in their work and their perceptions about occupational therapy in school. The conclusion is that there is a lack of knowledge about ADHD and autism in the surroundings at school. There is a need for occupational therapy in schools for pupils with ADHD and/or autism. An occupational therapist can work with their holistic perspective to promote activity and participation in the school.

No description available.

Asperger syndrom är en neuropsykiatrisk störning som ger olika funktionsnedsättningar. Detta gestaltar sig i en oförmåga att leva sig in i hur andra tänker och känner, fantasifattigdom och nedsatt förmåga till social interaktion. Människor med Asperger syndrom kan ofta uppfattas som udda och avvikande av andra människor och de upplever ofta sin bristande sociala kompetens som ett stort hinder. De behöver som alla andra människor någon gång uppsöka vården. Personalen i vården känner inte alltid till de funktionsnedsättningar som människor med Asperger syndrom kan ha och det finns en risk för dåligt bemötande, vilket kan leda till att onödigt vårdlidande uppstår. Syftet är att beskriva hur människor med Asperger syndrom upplever möten med andra människor och med vården. Vi har valt att analysera biografier skrivna av eller i samarbete med människor som har Asperger syndrom. I biografierna beskrivs deras livsberättelser om hur det är att möta andra människor. De upplever olika hinder i sociala möten, som att känna sig annorlunda, ofrivillig ensamhet, bristande förståelse, rädsla och oro inför möten med andra och upplevelser av mobbing. Men människorna i biografierna beskriver även att de upplever goda sociala möten med andra människor, där det finns gemenskap och en möjlighet till utveckling. Det som framträder speciellt är känslan av annorlundaskap, bristande förståelse och utveckling. Annorlundaskapet och den bristande förståelsen är stora hinder som finns i det vardagliga livet men det finns möjligheter till att förbättra detta. Upplevelsen av att kunna utvecklas är viktig att ta till vara för att möjliggöra minskad funktionsnedsättning hos människor med Asperger syndrom. / Program: Sjuksköterskeutbildning

<p>Studiens <em>syfte</em> har varit att undersöka några verksamma trä- och metallslöjdslärares erfarenheter, tankar och upplevelser kring sin undervisning för elever som har någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, hur denna elevgrupp kan bemötas samt vilka arbetssätt som gynnar denna elevgrupp. <em>Bakgrunden</em> ger en översikt av begreppet <em>en skola för alla</em>. Vidare behandlas de olika diagnoserna med utgångspunkt i medicinska och psykiatriska kriterier. Fokus ligger på hur problembilden ser ut samt på vilka sätt man kan bemöta denna elevgrupp ur ett pedagogiskt perspektiv. Vidare beskrivs synen på diagnoser samt olika förhållningssätt och strategier som kan vara användbart för verksamma trä- och metallslöjdslärare som arbetar med denna elevgrupp. <em>Metoden</em> har varit en kvalitativ<strong> </strong>intervjustudie<strong> </strong>med<strong><em> </em>s</strong>tandardiserade intervjufrågor med öppna frågor och svar.<strong><em> </em></strong><em>Resultatet</em> påvisar behov av mer utbildning kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det finns en brist på kompetens där lärarutbildningen inte lyckats ge sina studenter lämplig utbildning. De deltagare som visar på en stor kompetens har på eget initiativ skapat sig kunskap rörande elevgruppen i fråga. Dessa deltagare ser också lättare personen bakom diagnosen, alltså förmågan att kunna se alla elever för den de är. Resultatet beskriver allt från att några inte gör något utöver det vanliga för att anpassa undervisningen, till deltagare som har en mycket genomtänkt undervisning. Slöjden är rörlig, med mycket ljud och intryck vilket kan innebära problem för elevgruppen i fråga. Samtidigt finns det också fördelar eftersom eleverna får gå runt, prata med varandra, hjälpa varandra och ta pauser när det behövs vilket ger en tillåtande miljö. Studiens deltagare är övervägande positiva gällande inkludering av dessa elever och menar att undervisningens utformning gör skillnad för hur delaktig eleven blir. Mina förväntningar och erfarenheter innan jag startade denna studie var att slöjdlärare hade för lite kompetens att bemöta dessa elever. Delvis har jag fått detta bekräftat, men också bevisat för mig att kompetens och möjligheter finns så att även dessa elever kan erbjudas en kreativ, givande och stimulerande undervisningsmiljö.</p>

<p>The survey aims to highlight and describe how the schools' teaching strategies look like in the work of pupils from the neuropsychiatric disability AD/HD (Attention Deficit / Hyperactivity Disorder). The pedagogical strategies have been investigated in an integrated and segregated teaching method. The study is qualitative in nature where the interviews conducted, first with a student who has been diagnosed AD/HD but also with teachers from each school who is well versed in student teaching and work. The results of the study show that knowledge and commitment about AD/HD is crucial to students' role and function in school. If knowledge and commitment is sufficient for the student teaching tailored to student needs and the risk of misunderstandings occur decreases. Security is a key factor for students who have been diagnosed AD/HD and learning form in itself is no guarantee that students will feel safe. Students have in the two teaching methods stressed that they feel safe at school and with their education and therefore has no teaching method preferred. It's more about building relationships, which in turn is essential for the students to embrace the teaching strategies at all. Building relationships with students also need their pedagogical strategies. They are determined in turn by the patience, time, reliability and solid understanding. The conclusion of the investigation, regardless of the type of instruction form the pupil is given, is that knowledge and the willingness of school personnel to understand the neuro-psychiatric disability AD/HD is necessary for the pupil needs to be able to satisfy.</p>

Studiens syfte har varit att undersöka några verksamma trä- och metallslöjdslärares erfarenheter, tankar och upplevelser kring sin undervisning för elever som har någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, hur denna elevgrupp kan bemötas samt vilka arbetssätt som gynnar denna elevgrupp. Bakgrunden ger en översikt av begreppet en skola för alla. Vidare behandlas de olika diagnoserna med utgångspunkt i medicinska och psykiatriska kriterier. Fokus ligger på hur problembilden ser ut samt på vilka sätt man kan bemöta denna elevgrupp ur ett pedagogiskt perspektiv. Vidare beskrivs synen på diagnoser samt olika förhållningssätt och strategier som kan vara användbart för verksamma trä- och metallslöjdslärare som arbetar med denna elevgrupp. Metoden har varit en kvalitativ intervjustudie med standardiserade intervjufrågor med öppna frågor och svar. Resultatet påvisar behov av mer utbildning kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det finns en brist på kompetens där lärarutbildningen inte lyckats ge sina studenter lämplig utbildning. De deltagare som visar på en stor kompetens har på eget initiativ skapat sig kunskap rörande elevgruppen i fråga. Dessa deltagare ser också lättare personen bakom diagnosen, alltså förmågan att kunna se alla elever för den de är. Resultatet beskriver allt från att några inte gör något utöver det vanliga för att anpassa undervisningen, till deltagare som har en mycket genomtänkt undervisning. Slöjden är rörlig, med mycket ljud och intryck vilket kan innebära problem för elevgruppen i fråga. Samtidigt finns det också fördelar eftersom eleverna får gå runt, prata med varandra, hjälpa varandra och ta pauser när det behövs vilket ger en tillåtande miljö. Studiens deltagare är övervägande positiva gällande inkludering av dessa elever och menar att undervisningens utformning gör skillnad för hur delaktig eleven blir. Mina förväntningar och erfarenheter innan jag startade denna studie var att slöjdlärare hade för lite kompetens att bemöta dessa elever. Delvis har jag fått detta bekräftat, men också bevisat för mig att kompetens och möjligheter finns så att även dessa elever kan erbjudas en kreativ, givande och stimulerande undervisningsmiljö.