I arbetet som lärare i en särskild undervisningsgrupp har vi uppmärksammat att kombinationer av funktionsnedsättningar gör inlärningssituationen mer komplex.  De elever vi främst tänker på är elever med intellektuell funktionsnedsättning i kombination med autism och/eller adhd. Utifrån dessa tankar växte vårt syfte och våra frågeställningar fram till att undersöka vad som uppfattas vara svårigheter respektive framgångsfaktorer i arbetet med dessa elever.  En kvalitativ intervjustudie genomfördes med nio verksamma pedagoger i grundsärskolan. Intervjuerna undersökte vilka svårigheter och framgångsfaktorer som uppfattas i arbetet med elever med intellektuell funktionsnedsättning i kombination med autism och/eller adhd. Studien visar att den viktigaste faktorn för framgång i undervisningen är att lära känna eleven samt kartlägga hans eller hennes svårigheter och styrkor. Elevens behov och förutsättningar måste ses i relation till den miljö de befinner sig i. Ett biopsykosocialt perspektiv på funktionsnedsättningar är nödvändigt för att kunna anpassa undervisningen och bemöta varje individ utifrån hans eller hennes förutsättningar. Här poängteras vikten av samarbete och samsyn i arbetslaget. Läraren behöver skapa en god relation till varje elev för att kunna motivera och utmana till lärande. Undervisningen bör knyta an till elevernas vardag och utformas så att eleverna ges förutsättningar att vara delaktiga i sitt lärande. Undervisningen ska vara individanpassad, följa en tydlig struktur och vara varierande.

The survey aims to highlight and describe how the schools' teaching strategies look like in the work of pupils from the neuropsychiatric disability AD/HD (Attention Deficit / Hyperactivity Disorder). The pedagogical strategies have been investigated in an integrated and segregated teaching method. The study is qualitative in nature where the interviews conducted, first with a student who has been diagnosed AD/HD but also with teachers from each school who is well versed in student teaching and work. The results of the study show that knowledge and commitment about AD/HD is crucial to students' role and function in school. If knowledge and commitment is sufficient for the student teaching tailored to student needs and the risk of misunderstandings occur decreases. Security is a key factor for students who have been diagnosed AD/HD and learning form in itself is no guarantee that students will feel safe. Students have in the two teaching methods stressed that they feel safe at school and with their education and therefore has no teaching method preferred. It's more about building relationships, which in turn is essential for the students to embrace the teaching strategies at all. Building relationships with students also need their pedagogical strategies. They are determined in turn by the patience, time, reliability and solid understanding. The conclusion of the investigation, regardless of the type of instruction form the pupil is given, is that knowledge and the willingness of school personnel to understand the neuro-psychiatric disability AD/HD is necessary for the pupil needs to be able to satisfy.

Antalet barn som genomgår en neuropsykiatrisk utredning har ökat stadigt de senaste åren. Som blivande psykolog med ett stort engagemang för både barn- och ungdomspsykiatri och för utredningsarbete har jag blivit mer och mer intresserad av hur en ”bra” utredning ur ett patient- och familjeperspektiv kan gå till. I denna uppsats har jag mött vårdnadshavare vars barn genomgått en neuropsykiatrisk utredning för att få deras perspektiv på hur de upplevt utredningsprocessen. Den frågeställning som legat till grund för studien är: Hur har vårdnadshavare upplevt den neuropsykiatriska utredningsprocess som de genomgått tillsammans med sitt barn? För att besvara denna frågeställning intervjuades sju vårdnadshavare och insamlad data analyserades med hjälp av tematisk analys med en induktiv ansats. Analysen resulterade i fyra huvudteman: Mellan hopp och förtvivlan; Omhändertagen; En diagnos och sen då?; Vi är väldigt nöjda med utredningen men…Resultaten visade också att upplevelsen skilde sig åt beroende på var i processen man befann sig och att upplevelserna i de olika faserna påverkades av föregående faser. Väntan inför utredningen upplevdes negativ, och när utredningen startades upp infann sig en känsla av lättnad och tacksamhet. Inför och under utredningen gavs ingen eller endast lite information från utredarna om vad som skulle ske, och respondenterna ställde heller inte krav på information eller delaktighet. Efter utredningen framkom att respondenterna var mycket nöjda med utredningen och att de fått ökade kunskaper om sitt barns fungerande och behov, men också att de blev lämnade med många obesvarade frågor.

In today’s society, everyone should have the opportunity to study at university. To support this the Swedish government wants all universities to work with broadened participation. The term broadened participation was founded during the Bologna process to make sure the student populations at our universities represent the population in society at large. An important part of students' ability to complete their education is the university's library. In this study, I research what the Swedish universities offer in terms of help for students with neuropsychiatric disability. During interviews with representatives of the libraries at our largest universities, I aimed to discover what is being done to help these students and question what can be done by the libraries to improve the chances of success for neuropsychiatrically disabled students. The results from this study show certain similarities between how the universities worked, especially in regard to the use of speech synthesis and Legimus. Most university librarians felt they lacked the ability and knowledge to change the environment to be a better fit for their disabled students, and many craved a stronger interest from the people in charge.

Bakgrunden till studien är att människor som lever i missbruk ofta har en samsjuklighet med andra psykiatriska diagnoser. NEPO-teamet är en insats som beviljas av Skellefteå kommuns socialkontor. Målgruppen är individer med missbruksproblematik i kombination med neuropsykiatrisk problematik, men utan krav på fastställd diagnos. Den här studien syftar till att undersöka hur NEPO-teamets (neuropsykiatriskt omsorgsteam) vuxenbehandlare jobbar med målgruppen, samt undersöka de organisatoriska förutsättningarna, i form av resurser och förhållningssätt, sett ur de anställdas perspektiv. Studien utfördes genom semistrukturerade intervjuer med verksamhetschefen och samtliga anställda i NEPO-teamet. Resultatet av studien visar på att NEPO-teamets anställda inte är styrda att jobba efter en specifik metod och att personalen har ett väldigt stort handlingsutrymme. Deras ledord är ”strukturerad flexibilitet”, som genomsyrar kulturen i hela verksamheten. Det stora handlingsutrymmet uttrycks vara en förutsättning för att nå effekt i målgruppens komplexa problematik. NEPO-teamet jobbar med klienten i helhet, vilket innebär att de skräddarsyr stödet efter individen på alla klientens olika livsområden och använder sig av bland annat CRA-metoden som verktyg.

En väntan uppstår hela tiden, det kan vara allt från att vänta på bussen, till att få en läkartid eller ett beslut som ska tas. Väntan kan förknippas med andra närliggande tillstånd som exempelvis förväntan och längtan. Ett barns väntan på jultomten på julafton eller väntan och längtan efter barnet vid en graviditet. När en familj har ett barn med funktionsnedsättning kan hela tillvaron förändras och ytterligare tid och väntan uppstår, sällan den positiva väntan då. Upp till åttio kontakter med olika instanser kan dessa familjer ha. I denna studie har jag använt mig av kvalitativa intervjuer där föräldrar har fått tala öppet om den väntan och tid som uppstår kring barnets funktionsnedsättning. Återkommande tema hos föräldrarna var stress och en icke fungerande samverkan. Det är massor av tid som går åt till att agera projektledare åt sitt barn, att föra samman olika aktörer i samhället då samverkan inte fungerar. Konsekvenser för utdragna processer kring barnet kan vara ett socialt utanförskap för barnet, att inte nå upp till kunskapsmålen i skolan, sämre hälsa och sjukskrivna, stressade föräldrar. Varje individ rör sig ständigt mellan de olika systemen i Bronfenbrenners utvecklingsekologiska system. Vi är alla även beroende av dem alla för att utvecklas och för att få vår vardag att fungera. / Waiting occurs all the time, it could be everything from waiting for the bus, to get a doctors appointment or waiting för a decision to be made. Waiting can be associated with other related occasions like expectation and longing. A child´s waiting for Santa Claus on Christmas Eve or the waiting and longing for the newborn baby after a pregnancy.When a family has a child with disabilities their whole life might change and more time and waiting occurs, and rarely the positive kind. These families can have up to eighty contacts with different authorities. In this study I have user qualitative interviews where parents have been able to speak openly about the wait and time that arise around the child´s special needs. The recurring theme by the parents was stress and a non functioning colloboration. Lots of time is being spent when acting project manager för your child, to bring different actors together in society when colloboration is not working. Consequences from extended processes around the child can in itself be a social alienation for the child, not to achieve the learning goals in school, deteriorated health and sick, stressed parents. Every individual moves all the time between the different systems in Bronfenbrenners the ecology human developement. We are also all dependent of them all to get our everday to function.

Arbetstagare med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF), har ibland särskilda utmaningar som kan försvåra en anställning. Med rätt stöd och anpassning från chefen kan dessa individer dock ofta prestera på samma nivå som andra. För att se hur chefer ställer sig till medarbetare med en NPF-diagnos lyder forskningsfrågan: Hur ser chefers inställning ut gentemot arbetstagare med NPF? En kvalitativ intervjustudie genomfördes med sex deltagare som bestod av chefer inom offentlig- samt privat sektor. Intervjuerna bestod av 20 öppna frågor och analyserades genom tematisk analys. Huvudresultatet visade att deltagarna hade en relativt öppen inställning till att ha medarbetare med en NPF-diagnos, däremot återfanns fler faktorer som påverkade deltagarnas inställning, så som rädslor, kommunikation och bristande resurser. Slutsatsen visade att inställningen inte handlade om bristande vilja, utan svårigheter att veta hur man ska gå tillväga vilket implicerar vikten av ökade resurser i form av ökad kunskap och representation. / Employees with a neurodevelopmental disorder (NPF) can have specific challenges that can make employment more difficult. With the right support and accommodation from their manager, these individuals can often perform as well as others. To investigate how managers perceive employees with NPF, the research question reads: What are the managers' attitudes towards employees with NPF? A qualitative study was conducted with six participants. The participants consisted of managers from the public- as well as private sectors. The interviews consisted of 20 open-ended questions and were analysed using thematic analysis. The result indicated that the participants had a relatively open attitudes regarding employees with NPF, however it was recovered that it was more factors than the participants attitude for example fears, communication and lack of resources. The conclusion implies that the attitudes were not primarily about lacking will, but difficulties in knowing how to approach it, and implies the importance of knowledge and representation.

Utifrån tidigare forskning som studerat korrelationen mellan neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och sexualbrott är denna studies syfte att undersöka hur yrkesverksamma, samtalsbehandlande socionomer arbetar med de risker som ungdomar och unga vuxna med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning kan löpa i relation till sexualbrott. Det empiriska materialet består av intervjuer med fyra yrkesverksamma socionomer som jobbar inom olika verksamheter med samtalsbehandlande arbetsuppgifter och möter ungdomar eller unga vuxna med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Intervjuerna utgår från en fiktiv vinjett med tillhörande frågor som möjliggör för socionomerna att samtala om sitt arbete utifrån ett verklighetstroget scenario.  Resultatet från studien visade på att respondenterna lade stor vikt vid sitt bemötande med klienter för att bygga relationer med de ungdomar och unga vuxna de möter i sitt arbete. Resultatet pekade på att det, till följd av en specialisering inom välfärden, krävs en samverkan mellan olika verksamheter och att detta lyfts fram som en framgångsfaktor bland socionomerna. När samverkan brister riskerar klienterna att falla mellan stolarna och blir utan korrekt vård. Sammantaget fann resultatet ingen tydlig praxis i vare sig arbetet med att förebygga sexuella övergrepp, eller i arbetet med brottsutsatta. Det gick till viss del att identifiera återkommande arbetsmetoder som förkom inom verksamheterna, men större delen av arbetet bestod av individuella metoder, bedömningar och beslut.

Den här studien handlar om att skapa kunskap och förståelse om hur lärare i fritidshem ser på sitt arbete med inkludering av elever med neuropsykiatriska funktionsvariationer. Det har gjorts genom en kvantitativ och kvalitativ enkätundersökning som lärare i fritidshem runt om i Sverige fått svara på. Studien utgår från det relationella teoretiska perspektivet utvecklat av von Wright (2000) och Aspelin (2011; 2013) som förklarar att jaget blir till i sin relation till andra människor och sina omgivningar. Genom att analysera svaren på enkäten och luta dem mot tidigare forskning presenteras hur lärare i fritidshem ser på sin egen förmåga kring inkludering, såväl som vad som skulle underlätta dem för dem i det fortsatta arbetet med inkludering.

Den här studien handlar om att skapa kunskap och förståelse om hur lärare i fritidshem ser på sitt arbete med inkludering av elever med neuropsykiatriska funktionsvariationer. Det har gjorts genom en kvantitativ och kvalitativ enkätundersökning som lärare i fritidshem runt om i Sverige fått svara på. Studien utgår från det relationella teoretiska perspektivet utvecklat av von Wright (2000) och Aspelin (2011; 2013) som förklarar att jaget blir till i sin relation till andra människor och sina omgivningar. Genom att analysera svaren på enkäten och luta dem mot tidigare forskning presenteras hur lärare i fritidshem ser på sin egen förmåga kring inkludering, såväl som vad som skulle underlätta dem för dem i det fortsatta arbetet med inkludering.