Bakgrundsdelen avhandlar den ständigt pågående debatten om neuropsykiatriska diagnoser. Vi lyfter kritiska forskares åsikter om neuropsykiatriska diagnoser och konsekvenser av diagnostisering, likväl som förespråkande forskares syn på detsamma. Även diagnosens betydelse i skolan avhandlas. Syftet med studien var att skapa en bred bild av neuropsykiatriska diagnoser och vilka följder de får i praktiken, sett ur många olika perspektiv. Genom att sammanställa olika berörda aktörers bilder var syftet att sammanbinda deras erfarenheter med den funktion/betydelse som diagnosen för med sig. Undersökningen är en kvalitativ studie som berör olika aktörers erfarenheter kring neuropsykiatriska diagnoser. Vår datainsamling bygger på kvalitativa intervjuer och tolkande analyser. De medverkande aktörerna är 7 pedagoger, 8 föräldrar, 1 rektor, 3 specialpedagoger, 1 psykolog samt 3 unga vuxna (sammanlagt 23 medverkande). Intervjuerna har gjorts både som fysiska och datorstödda. Genom våra olika aktörers erfarenheter har vi fått fram olika aspekter kring ordet diagnos och diagnostisering. Samtliga aktörer pekar på en större förståelse i samband med en neuropsykiatrisk diagnos, dels för barnet själv men också för dess omgivning. Vidare visade undersökningen på att merparten av aktörerna menar att det krävs en diagnos för att få extra resurser som i skolan. Undersökningen visar också på att det finns en upplevd kunskapsbrist gällande neuropsykiatriska diagnoser, både bland pedagoger i förskolan och samhället i stort.

Diagnoser är ett sätt för samhället att beskriva och gränssätta vad som är normalt och socialt accepterat. Diagnos är även en social konstruktion som oftast utifrån ett samhällsperspektiv har en negativ inverkan. Människor sätter etiketter på de med diagnosen och oftast är det i negativ bemärkelse och man accepterar inte det avvikande beteendet som diagnosen förklarar. Syftet med denna studie är att ta reda på hur vuxna med diagnos upplever för- och nackdelar med sin diagnos. Med den kvalitativa metoden har semistrukturerade intervjuer genomförts. Tre personer har deltagit i studien och delat med sig om sina upplevelser kring deras neuropsykiatriska diagnoser. Alla tre har en ADHD-problematik, en har även diagnosen Asperger. Studiens resultat visar hur dessa upplever sina diagnoser och visar att de anser att det är bättre att få diagnosen än att leva i ovisshet av vad det är som gör att de beter sig på ett visst sätt. En av intervjupersonerna sa "Jag vet många som skäms över att de har det här och jag vet många som utnyttjar sin situation dessutom och det tycker jag inte om. För en diagnos är en diagnos. Det är en funktionsnedsättning men det handlar om vad du själv gör av den". / Diagnose is a way for society to describe and limit what is normal and socially acceptable. Diagnosis is also a social construction that often has a negative impact. People put labels on those with a diagnose and it is usually in a negative way and does not accept the deviant behavior that explains the diagnose. The purpose of this essay is to find out how adults with a diagnose experience benefits and cons of their diagnose. With the qualitative method has a semi-structured interviews been done. Three people have participated in the study and shared their experience about their neuropsychiatric diagnose. All three have a ADHD problem, one person have also been diagnose with Asperger. The result demonstrate how they feel about their diagnose and show that the belive it is better to be diagnose, than to live in uncertainty about what it is that make them behave in a certain way. One of the interviewed said "I know many who are ashamed that they have their diagnose and I also know who take advantage of their situation too, and that I don’t like. For a diagnose is a diagnose. It is a disability bit it’s about what you make of it"’

No description available.

Syftet med denna undersökning är att ta del av hur fritidspedagoger arbetar med elever som har en neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i fritidshem. Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning innefattar olika diagnoser exempelvis ADHD och autismspektrumtillstånd. Det finns olika metoder att hjälpa dessa elever på, som exempelvis bemötandet, inredningen samt miljön på fritidshemmen. Tanken är att det ska vara en skola för alla där alla elever blir inkluderade, oavsett om eleven har en nedsättning eller inte. Som det ser ut idag blir många elever exkluderade på grund av bland annat att eleverna inte klarar av att vara i storgrupp. Undersökningen baseras på en kvalitativ metod med semistrukturerade frågeställningar. Respondenterna använder sig av olika hjälpmedel för att eleverna ska få en lugn effekt samt få en högre koncentrationsförmåga. Vissa skolor får handledning genom stöd från rektor eller en person från en organisation hur personalen ska bemöta dessa elever. Något som genomsyrar resultatet i denna undersökning är tydlighet. Respondenterna anser att de måste vara tydliga för att eleverna ska kunna ta in vad pedagogerna säger samt förstå det.

Att ha ett arbete är centralt för att vara en del av samhället och bidrar inte bara med ekonomisk trygghet utan även en meningsfull tillvaro. Individer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har betydande svårigheter vid inträde på arbetsmarknaden i jämförelse med andra grupper. Syftet med denna studie var att få en djupare förståelse för hur situationen på arbetsmarknaden ser ut för unga vuxna med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. För att besvara syftet genomfördes en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer med sju gymnasielärare. Resultatet visade att det fanns otillräcklig kunskap och fördomar om neuropsykiatriska diagnoser på arbetsmarknaden. Vidare identifierades två huvudsakliga teman som särskilt viktiga för ett eventuellt deltagande på arbetsmarknaden. Att förstå sin diagnos för att kunna hitta individuella strategier var det ena temat och att ha kunskap om det sociala samspelet och sociala relationer det andra. Uppsatsen belyser också vilka förberedande insatser skolan gör för att underlätta ett eventuellt inträde på arbetsmarknaden. Särskilt intressanta resultat återfanns i lärarnas berättelser om de elevanpassningar som görs i den dagliga undervisningen. Avslutningsvis diskuteras förhållandet mellan skola och arbetsliv och om det potentiellt borde finnas en instans som täcker glappet mellan dessa.

Bakgrund: Skolsköterskan och elevhälsan har ett grundläggande uppdrag i att främja och stödja elevers hälsa för att möjliggöra goda skolresultat. Elever med koncentrationssvårigheter utan hyperaktivitet kan vara svåra att upptäcka då eleven inte stör andra men har svårt att tillgodogöra sig undervisningen. Elever med detta funktionshinder upplever varierat stöd från skolan vilket kan få negativa konsekvenser på skolresultat och självkänsla. Syfte: Att beskriva hur skolsköterskor upplever sig stödja elever med ADD.  Metod: En empirisk intervjustudie genomfördes med semistrukturerade frågor som ställdes till nio skolsköterskor verksamma inom grund- och gymnasieskolor. En kvalitativ innehållsanalys användes för analys av insamlad data. Resultat: Tre kategorier framkom ur resultatet: ”Att finnas där för eleven”, ”Att samverka i EHT” samt ”Att fungera som en informerande länk”. Ett övergripande tema framkom som ”Stöd byggt på kunskap och förståelse”   Slutsats: Skolsköterskan stödjer elev med ADD genom att arbeta hälsofrämjande med att finnas tillgänglig och vara lyhörd för elev samt lyfta behov till elevhälsoteamet. Hen arbetar dessutom som en samverkande länk mellan alla inblandade aktörer. Dock krävs det viss kunskap om ADD för att kunna vara ett stöd. / Background: The school nurse and the student health service have a fundamental mission to promote students health to enforce school performance. Students with attention deficit without hyperactivity can be difficult to detect as the pupil does not disturb others but find it difficult to follow the education. Students with these disabilities are experiencing varied support from the school which can have a negative impact on academic performance and self-esteem. Aim: To describe school nurses experience of how to support students with ADD.  Method: An empirical interview study was conducted using semi-structured questions asked to nine school nurses working in elementary and secondary schools. A qualitative content analysis was used for the analysis of the collected data. Result: Three categories emerged from the result: "To be there for the student", "To interact in the school health team", and "To act as an informative link". An overall theme emerged as "Support built on knowledge and understanding”.  Conclusion: The school nurse supports students with ADD by working health promoting through being available, be responsive to student needs and by lifting student needs to the school health team. He/she also works as a collaborative link between all participants to follow up the support over time. However it requires some knowledge about ADD to be able to provide support for these students.

Syftet med vår studie är att utifrån specialpedagogers perspektiv undersöka hur extra anpassningar ser ut för elever i grundskolan med neuropsykiatrisk diagnos. Vidare syftar studien till att undersöka hur arbetet med extra anpassningar fungerar för elever i grundskolan med neuropsykiatrisk diagnos.   Vår studie grundar sig på forskning om dels det specialpedagogiska stödet men också diagnosperspektivet. Begreppet extra anpassningar är en ung företeelse, lagen trädde i kraft så sent som 1 juli 2014. Området är därför på grund av tidsperspektivet outforskat. Forskningsområdena specialpedagogiskt stöd samt diagnos perspektivet ger oss en forskningshelhet av studiens ämnesområde.   Studien grundar sig även på tidigare forskning som tar utgångspunkt i det relationella perspektivet som specialpedagogiskt synsätt. Vi tittar också på vilka extra anpassningar som specialpedagogen upplever görs i klassrummet. Vi har använt oss av intervjuer när vi samlat in vår empiri vilket gett oss en kvalitativ ansats att tolka respondenternas svar utifrån våra frågor samt ur ett relationellt perspektiv. Vår empiri är insamlad på sex grundskolor där vi efterfrågat att intervjua den på skolan som har rollen som specialpedagog. Resultatet visar på att skolorna har rutiner kring arbetet med extra anpassningar men att elevens delaktighet är bristfällig. Elevhälsan är en del i rutinerna kring extra anpassningar i form av kontinuerligt deltagande av specialpedagog på arbetslagsmöten. Resultatet av vilka extra anpassningar som förekommer visar att det finns brister i de kompensatoriska anpassningar som erbjuds samt att man i högre grad utesluter än tillför stimuli. Vårt resultat visade också på en avsaknad av sociala anpassningar trots att ett påtalat behov finns.

Bakgrund Antalet barn som diagnostiseras med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar ökar i Sverige. Många av dessa barn mår inte så bra. Ångest, oro och deprssion är vanligt förekommande. Behandlingen av dessa barn fokuserar på att dämpa symtom, och det finns utrymme för fler typer av behandlingar som optimerar barnens hälsa. Terapihund som behandlingsintervention förekommer på relativt bred front inom andra patientgrupper och har potential att användas av sjuksköterskan som ett verktyg i hennes omvårdnadsarbete.   Syfte Syftet var att beskriva effekter och upplevelser av omvårdnad med terapihund för barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.  Metod Litteraturöversikt valdes som metod. Daabaassökningar för vetenskapliga artiklar genomfördes under april 2017 i PubMed, CINAHL och PsychInfo. Tjugoen artiklar inkluderades i resultatet efter granskning och analys. Resultat Tre relevanta teman med respektive underrubriker identifierades udner analysprocessen. 1. Psykiska effekter och upplevelser (stress, trygghet och säkerhet, ångest och utåtagerande beteende, psykiskt välbefinnande, social interaktion, familj och omgivning). 2. Fysiska effeker (sömn, aktivitet och motorik). 3. Upplevda farhågor, förväntningar och nackdelar (tid och arbete, ekonomi och oro för barnets känslomässoga anknytning). Positiva effekter och upplevelser återfanns nder samtliga teman. Ytterst få nackdelar kunde noteras. Slutsats Genom att fler sjuksköterskor får kännedom om hundterapi som behandlingsmetod kan metoden användas av fler och bättre helhetshälsa för dessa barn uppnås. Detta eftersom flera fynd i form av positva upplevelser och effekter beskrivits som visar att terapihund kan vara en positiv intervention i familjer med barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Psykisk ohälsa är en folksjukdom som ökar i Sverige bland ungdomar. Symtom föreligger i olika grad, alltifrån lindriga besvär som oro till komplicerade psykiatriska tillstånd med ångest och neuropsykiatriska tillstånd som Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD). Konsumtionsmängden av alkohol har ökat bland unga och i jämförelse med 1990-talet har även narkotikakonsumtionen bland unga i gymnasieålder ökat. Samsjuklighet innebär att en individ har ett beroende eller missbruk av substanser, samtidigt som psykisk ohälsa eller neuropsykiatrisk sjukdom föreligger. Substansmissbruk och psykisk ohälsa och/eller neuropsykiatriska sjukdomar har en dubbelriktad relation till varandra. Symtomyttringar på psykisk ohälsa kan komma i unga åldrar och leda till uppkomst av självmedicinering för att lindra lidande. Hög konsumtion av substanser kan ge minskat psykiskt välmående. Hur leder psykisk ohälsa till alkohol- och drogmissbruk? Hur leder alkohol- och drogmissbruk till psykisk ohälsa? Syftet med litteraturöversikten är att identifiera eventuella studier som kan påvisa samband, bakomliggande riskfaktorer och behandlingsstrategier för ungdomar som lider av samsjuklighet mellan substansmissbruk och psykisk ohälsa och/ eller neuropsykiatrisk diagnos. Studien är en litteraturöversikt med insamlad och analyserad data från åtta vetenskapliga artiklar. Resultatet visade att det finns riskfaktorer i barndomen för utveckling av substansmissbruk. Det visade sig att ADHD både är och inte är en riskfaktor för utveckling av substansmissbruk. Resultatet visar även att personer med samsjuklighet av neuropsykiatrisk sjukdom och substansmissbruk upplever ett lidande vilket många lindrar genom självmedicinering. Sjuksköterskan har ett ansvar i att kunna uppmärksamma patienterna som befinner sig i ett lidande av olika former på grund av ovanstående såsom sjukdomslidande, livslidande och vårdlidande. Förståelsen för hur den mångbottnade samsjuklighetens ursprung kan se ut är en viktig del för sjuksköterskan att ha med sig i klinisk praxis. Sjuksköterskan behöver vara lyhörd inför människans hela livsvärld för att kunna planera vårdande insatser och behandlingsplaner.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare beskriver att de organiserar verksamhetentill barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). För att undersöka detta användese-postintervju där fem verksamma förskollärare i två närliggande kommuner beskrev hur deorganiserar verksamheten till barn med NPF. Den teoretiska utgångspunkten i studien utgårfrån det relationella specialpedagogiska perspektivet och det kategoriska specialpedagogiskaperspektivet. De mest framträdande resultaten är att förskollärarna i studien arbetar för attanpassa verksamheten efter individens behov och att specialpedagogik innebär att hittalösningar för att alla barn ska ges möjlighet till utveckling och lärande. Relationen mellan barnpedagog-vårdnadshavare framträder som betydelsefull för barns utveckling och lärande.Resultatet visar även att organisering av miljön sker på olika sätt och skiljer sig åt mellanförskollärarnas beskrivningar. Erfarenheter, kollegialt lärande, föreläsningar och utbildningframträder som viktiga aspekter i arbetet med barn som har NPF.