The purpose of this study is to investigate the indications that exist in teachers' experiences regarding how distance education during the Covid-19 pandemic has affected the school's democracy assignment. The school's democratic assignment has, with the support of previous research, been concretized in three aspects: democratic values, civic abilities and knowledge of politics and society. To answer the purpose, upper secondary school teachers who teach civics-oriented subjects have been interviewed. Their answers have been analyzed from a theoretical framework that Robert Dahl largely stands for, which has been adapted to school organization. The results of the study show that there are signs in the teachers' experiences that indicate that the aspects democratic values ​​and knowledge of politics and society have been negatively affected by distance education during the covid-19 pandemic. Regarding the aspect civic abilities, there are no signs in the teachers' experiences that indicate that the aspect has been affected either negatively or positively at present time. However, there are indications that the aspect was negatively affected at the beginning of the distance education, before both teachers and students had become accustomed to this type of education

Syftet med studien är att få ökad kunskap om förändringar och utmaningar i professionella socialarbetares arbetssätt med äldre till följd av covid-19 pandemin. För att samla in information om socialarbetares upplevelser så genomfördes sex semistrukturerade intervjuer med professionella socialarbetare som är verksamma inom olika sektorer, men alla har gemensamt att de arbetar med äldre i någon omfattning. Därefter användes en tematisk analys som tillvägagångssätt för att analysera datamaterialet.Det resultat som framkom var att äldres utsatthet har förvärrats av pandemin och att begränsningar och restriktioner har påverkat äldres tillvaro på ett omfattande sätt. Ensamhet, isolering, digitalt utanförskap och ålderism har länge varit samhällsproblem men accelererat i omfattning till följd av pandemin. För socialarbetare som möter äldre så har covid-19 medfört en omställning till mer digitala arbetsformer och distansarbete i stor utsträckning. Det är viktigt att särskilja att det finns skillnader mellan arbetsplatser och verksamheter, vissa delar av socialt arbete är inte utformat för att utföras på distans och fenomenet är relativt nytt. Arbetet har förenklats på vissa sätt men blivit mer komplext och individualistiskt, mycket blir upp till socialarbetarens digitala kompetens. Skyddsutrustning har inverkat på möten mellan klienter och professionella. Slutsatserna av examensarbetet är att det finns stora skillnader i hur äldre och socialarbetare har påverkats under covid-19 pandemin, många faktorer samspelar och det är därav komplext att peka ut en enskild faktor.

Bakgrund: COVID-19 är en smittsam sjukdom som spreds över hela världen sedan upptäckten i slutet av 2019. Internationellt har viruset orsakat en hög arbetsbelastning för hälso- och sjukvården och inte minst för sjuksköterskor, vilket kan ha haft en negativ inverkan på patientsäkerheten. Långvarig exponering för hög arbetsbelastning kan leda till en rad olika ohälsotillstånd. Brister gällande arbetsledning och sociala aspekter kan leda till ogynnsamma fysiska, psykiska och sociala konsekvenser. Arbetsrelaterad stress är ett stort hälsoproblem. Sjuksköterskor har en ökad risk för att utveckla fysisk och psykisk ohälsa om de upplever sig ha en bristande förmåga att möta de arbetskrav som ställs.Syfte: Syftet var att beskriva vilka copingstrategier sjuksköterskor använder för att hantera arbetsrelaterad stress i samband med COVID-19-pandemin.Metod: Kvalitativ litteraturstudie med deduktiv analys.Resultat: Analysen resulterade i två kategorier med underkategorier. Första kategorin var Problemfokuserad coping med underkategorierna Problemlösning och Konfrontation. Den andra kategorin var Emotionell fokuserad coping med underkategorierna Undvikande, Positiv omvärdering, Söka socialt stöd, Acceptans, Distansering samt Självbehärskning. Slutsats: Det framkom att sjuksköterskor inte enbart använder en strategi utan flera copingstrategier samtidigt. Sjuksköterskor har möjlighet att delvis påverka arbetsrelaterad stress som uppstår av COVID-19 med hjälp av olika copingstrategier.

Syftet var att utveckla en djupare förståelse för de förändringar som pandemin medfört gällande föräldrasamverkan och kommunikation mellan förskolan och hemmet utifrån ett förskollärar- och vårdnadshavarperspektiv. Studien utgår från en kvalitativ ansats där fem förskollärare och fem vårdnadshavare intervjuats. Frågeställningarna innefattar perspektiv från både förskollärare och vårdnadshavare där de beskriver sin syn på hur samverkan och kommunikationen sett ut innan och under pandemin. Studien har sin utgångspunkt i den sociokulturella teorin där begrepp som mediering och artefakter ligger till grund för analysen. Det framkommer i resultatet att viktiga aspekter i samverkan och kommunikationen mellan hem och förskola är tydlighet, möjlighet till dialog och fysiska möten. Slutsatsen är att samverkan och kommunikation är i förändring i och med pandemin, de restriktioner och riktlinjer som finns medför olikheter i hur förskolans verksamhet bedrivs. Förändringarna bestod av en begränsad insyn för vårdnadshavare eftersom de inte bjuds in i lokalerna på samma sätt som innan pandemin. Kommunikationen mellan förskolan och hemmet har även förändrats till att bli mer digital.

Syftet med vår kandidatuppsats är att undersöka hur mediers coronarapporteringen sett ut i utifrån PERMA-modellen. I denna studie kommer vi även undersöka om rapporteringen förändrats över tid och om rapporteringen följt tidigare teorier om krisjournalistik. Vidare kommer vi också jämföra hur dags- och kvällspress har rapporterat om corona utifrån ett konstruktivt synsätt och om de skiljt sig i sin rapportering. De teorier vi har implementerat är konstruktiv journalistik, krisjournalistik och gestaltningsteorin. I denna studie har en kvantitativ innehållsanalys använts för att undersöka 120 artiklar under de två vågorna av coronapandemin 2020 från de fyra största dags- och kvällspresstidningarna – Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen. Resultatet visade att mediernas rapportering om corona inte har gått i linje med PERMA-modellen, men konstruktiv journalistik återfanns minimalt bland dags- och kvällspress. Vi kunde se förändringar i coronarapporteringen över tid som kan härledas till teorin om krisjournalistik som förklarar hur medias rapportering består av två stadier.  Slutligen kom vi fram till att coronarapporteringen präglats av ett negativ synsätt som inte korrelerar med antingen PERMA-modellen eller konstruktiv journalistik.

Att befinna sig i den så kallade tredje åldern, mellan avslutat yrkesliv och innan beroende av stöd i vardagen, är att vara i en tid som utmärks av att vara aktiv och där möjligheter till självuppfyllelse finns. Den här uppsatsens syfte var att undersöka hur pandemin påverkade personer i tredje åldern och hur de hanterade olika risker och önskningar gentemot bilden av sig själva som del av en särskild riskgrupp. Det undersöktes även hur dessa personer förhöll sig till att tillhöra en grupp som lyftes fram som riskgrupp baserat på sin ålder, där särskilda rekommendationer gavs av myndigheterna. Frågeställningarna fokuserade på hur dessa personer förhållit sig till risker i vardagen, pandemins fokus på äldre och upplevelsen av särskilda rekommendationer. Studien har en kvalitativ ansats och genomfördes med hjälp av sju djupintervjuer. Respondenterna var mellan 70–82 år och hade alla slutat arbeta i försörjningssyfte. Baserat på tidigare forskning har två teoretiska ingångar använts - Anthony Giddens teorier om risk och tillit samt Axel Honneths erkännandeteori. Resultatet visade att pandemin gick att betrakta som ny och särskild situation, vilket lett till att vardagen fått omformas och fyllas med ibland ny mening men också nya former för att upprätthålla meningsfullhet. Att bibehålla självständighet framstod som en viktig drivkraft bakom olika beslut som togs i vardagen i förhållande till riskhantering och skapande av nya rutiner. Hanterandet av en ny vardag, med förändrade villkor och en ny uppfattning om ens ålder präglades av ett aktivt hanterande för att dels väga olika risker mot varandra i pandemin och balansera detta mot behovet av erkännande. På olika sätt framträdde de egna förmågorna som en viktig aspekt i hur personerna i intervjuerna bedömde sin egen situation i pandemin och de egna möjligheterna till anpassning och skapande av en ny vardag. Detta resultat diskuteras i slutet i relation till tidigare forskning och metodologiska och teoretiska val. Uppsatsen utmynnar i en diskussion där resultaten om hur de komplexa relationer mellan självständighet och begränsningar som hanterades i pandemin kan förstås.

Avsikten med denna uppsats är att belysa hur tilliten till medier och dess rapportering under en kris som t.ex. en pandemi ser ut. Den så kallade Covid-19 pandemin tog sin början i januari 2020 och är fortfarande – i april 2021 – i full gång över hela världen. Denna uppsats utgår ifrån ett medievetenskapligt forskningsperspektiv och har till syfte att analysera i vilken mån mediekonsumenter har tillit till innehållet i media under en samhällskris som den rådande Covid-19-pandemin och för att ge en ögonblicksbild av hur stor tillit det finns för medierna. De två frågeställningar som ska besvaras är dels hur medietilliten ser ut under den första delen av pandemin (våren 2020) och dels hur medietilliten skiljer sig åt hos olika grupper av människor med avseende på medieanvändning, det vill säga mellan användningen av olika typer av medier och plattformar. Det teoretiska underlaget baseras på tidigare forskning och på ett flertal publikationer rörande medier och medietillit under kriser. Materialet som ligger till grund för denna uppsats är baserat på enkätundersökningen utförd av Anne Kaun, Fredrik Stiernstedt vid Södertörns högskola samt av Peter Jakobsson vid Uppsala universitet och är begränsad till Sverige och till den första delen av pandemin (våren 2020). Respondenternas svar har, med hjälp av analysverktyget SPPS, analyserats genom kvantitativ metod för att objektivt kunna läsa av vad som kom fram ur svarsalternativen. Utifrån resultaten från undersökningen kan man läsa av att – i likhet med tidigare studier och teorier – en pandemi eller annan kris resulterar i en hög tillit till mediers rapportering av statliga institutioner, som regering och myndigheter och deras hantering av krisen. Denna studie och uppsats analyserar hur tilliten till medierna ser ut under våren 2020 – den första vågen av Covid-19 pandemin – och har inte till syfte att analysera huruvida medietilliten förändras under hela pandemins utsträckning. Pandemin är – när detta skrivs – lång ifrån över.

Den här studien grundar sig i en kvalitativ textanalys ur ett retoriskt och semiotiskt perspektiv. Syftet med denna undersökning var att se om det finns några skillnader i budskapen i kriskommunikationen som rör Covid-19 på World Health Organizations Instagram- och TikTokkonto samt att se om det finns några retoriska argument i dessa inlägg. Uppsatsen vill även ta reda på hur WHO förstärker budskapen som kommuniceras. De teoretiska utgångspunkterna för denna studie är kriskommunikation och krisretorik. I den tidigare forskningen som denna uppsats utgått ifrån beskrivs framgångsrik kriskommunikation ur ett retoriskt perspektiv. Ett av framgångskoncepten ur en retorisk synvinkel var att bygga sin kriskommunikation med hjälp av pathos. I resultatet för denna undersökning framkom det att budskapen skiljer sig men inte avsevärt mycket mellan plattformarna men att på Instagram byggs kommunikationen mera på logos och på TikTok mera på pathos. Resultatet visade även att WHO på Instagram använder sig av piktogram och bilder för att förstärka budskapet.

Allmänhetens förtroende för myndigheter har en avgörande betydelse i demokratiska samhällen, särskilt under kristider, och därför är förtroende som ämne av global relevans. Tidigare forskning visar att förtroendet för myndigheter generellt har varit lågt under tidigare pandemier, men däremot ser förtroendet för många länder ut att ha ökat under covid-19-pandemin. Essentiella hot som covid-19-pandemin gör faktorer som kan påverka allmänhetens förtroende för myndigheter extra viktiga att undersöka, men eftersom covid-19 till stora delar fortfarande är ett okänt hot är det ännu mycket forskning som saknas inom området.  Syftet med föreliggande studie är öka förståelsen för allmänhetens förtroende för myndigheter under covid-19-pandemin genom att analysera individers uppfattningar om och erfarenheter av pandemin och myndigheterna. Fokus är på människors förtroende för myndigheter i Sverige under våren 2021, samt centrala faktorer som är av betydelse för förtroendet. Studien bygger på granskning och sammanställning av internationell forskning som berör människors förtroende för myndigheter, samt vissa teoretiska perspektiv av Bo Rothstein (2003). Empirin utgörs av en webbenkätsundersökning som besvarades under april-maj 2021 av 350 respondenter mellan 18 och 87 år.  Majoriteten av respondenterna har högt eller varken högt eller lågt förtroende för myndigheterna under covid-19-pandemin. Resultaten visar bland annat att det finns samband mellan respondenternas förtroende för myndigheterna och uppfattningen om hur effektivt myndigheterna arbetar, om det är lätt eller svårt att förstå allmänna rekommendationer och restriktioner samt upplevelsen av i vilken grad andra följer rekommendationer. En del av resultaten bekräftar slutsatser som redan gjorts inom området, medan andra resultat motsäger tidigare forskning och teori.  Studien bidrar framför allt med att belysa förtroendets relevans i samhället, samtidigt som den ökar förståelsen för faktorer som har betydelse för förtroendet för myndigheter under de allvarliga och omfattande händelser som en pandemi innebär. / Trust in public institutions is of great importance in democratic societies, especially during times of crisis, and therefore the subject trust is also highly relevant globally. Previous research shows that trust in public institutions has generally been low during former pandemics. However, trust in authorities appears to have increased in many countries during the COVID-19 pandemic. Essential threats such as the COVID-19 emphasizes the importance of examining factors that may affect trust in public institutions, but since COVID-19 is still largely an unknown threat, further research is needed in the field.  The purpose of this study is to develop further understanding of trust in public institutions during the COVID-19 pandemic, through analyzing individuals’ perceptions and experiences of the pandemic and public institutions. The focus of this study lies on trust in public institutions in Sweden during the spring of 2021, and factors of significant meaning. The study is based on a summation of international research on the subject, as well as some theoretical perspectives by Bo Rothstein (2003). The empirical data was collected from an online survey answered by 350 respondents between 18 and 87 years old, during April and May 2021.  The majority of the respondents have high or neither high nor low trust in public institutions during the COVID-19 pandemic. The results conclude that there is, for instance, a connection between the respondents’ trust and their perception of how effectively the public institutions work. There is also a connection between trust and the respondents’ perception of to what extent others follow general recommendations, and if general recommendations and restrictions are easy or difficult to understand. Some of the results confirm conclusions that have already been made in the field, while other results contradict previous research and theory. The main contribution of this study is to emphasize the importance of trust in a society, as well as develop further understanding of factors that are of significant importance to trust in public institutions during the major and serious events that a pandemic entails.

En global pandemi uppstod under tidigt 2020 där Covid-19 spred sig fort över hela världen. Länderna var tvungna att ta till sig åtgärder för att bromsa antalet smittade och dödsfall. En ny typ av åtgärd som kallas för Lockdown infördes där regeringarna valde att stänga ner samhället helt. Sverige har dock tagit en mer passiv metod och förlitat sig på medborgaransvaret. Uppsatsen syfte är undersöka beslutsfattningar och implementering av åtgärder i Sverige, Norge, Finland och Danmark. Förstahandsdata samlades in från regeringarnas hemsidor och statistik från World Health Organization. Kombinera vetenskapliga artiklar, tidningsartiklar och Oxford University stränghetsmätning. Implementeringsteori och Foucault govermentality används som teori för att luckra upp förklaringsfaktorer bakom strategierna. Metoderna teoriprövande och komparativmetod används för att jämföra ländernas strategier och för att analysera data med hjälp av teorierna. Sverige valde en passiv strategi berodde på att de vill även minimera ekonomiska och sociala kostnader, dessutom vill Sverige sätta in endast åtgärder vid rätt tillfälle, vilket kräver goda kunskaper och utvärdering av situationen. Trots att stora skillnader i början av pandemin närmade länderna varandra vid senare tillfällen när det gäller implementering av åtgärder. I jämförelse av strategierna och statistiska siffor kan inte några direkta anknytningar fastställas gällande hård nedstängning och mindre smittade/dödsfall. Studiets resultat har öppnat en ingång till vidare forskning om nordiska coronastrategierna och speciellt fallet med den svenska coronastrategin.