Under en kris tenderar människor att aktivt söka upp information under pågående kris och vänder sig till alternativa källor om den primära upplevs otillräcklig. Därför är det extra viktigt att information finns tillgänglig samt att den är begriplig att förstå. I denna uppsats undersöks Sveriges 21 regioners startsidor. Syftet är att ur ett universellt utformningsperspektiv undersöka hur Sveriges regioner kommunicerar krisinformation visuellt. Genom metoden kvantitativ innehållsanalys har både det totala utrymmet och frekvensen av de visuella elementen färg, typografi och bild mätts. Fokus låg på att undersöka den visuella kriskommunikationen vilket kommunicerade pandemin covid-19. För att få en bättre förståelse i hur väl respektive region visuellt kommunicerade kris, relaterat till covid-19, jämfördes värdena med övrig visuell kommunikation. Undersökningsens resultat visar på att samtliga regioner i överlag är eniga i den visuella kriskommunikatinen när det gäller typografi och färger. Det som skiljer regionerna åt är användandet av bilder, där de olika typer av bild urskiljer varandra. Där somliga regioner väljer att kommunicera med enbart eller till stor del med illustrationer väljer andra regioner att kommunicera enbart eller till stor del med fotografier.

Bakgrund: COVID-19 är ett virus som fick sin spridning år 2019 i Wuhan, Kina. Detta virus fick snabbt spridning till många delar av världen och fastställdes senare som en pandemi. Att som sjuksköterska arbeta på sjukhus med patienter som drabbats av detta virus kan vara både givande och utmanande. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelser vid vård av patienter med COVID- 19 på sjukhus. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ design. PubMed och CINAHL var databaserna som användes. Totalt baseras resultatet på 15 vetenskapliga artiklar och en manifest analys av artiklarna har genomförts. Resultat: Resultatet resulterade i tre kategorier och sex subkategorier och dessa var: En betydande roll med subkategorierna: Att möta utmaningar i vårdandet och att övervinna utmaningar i vårdandet. En ny arbetsmiljö med subkategorierna: Att känna rädsla för att bli smittad och Att arbeta med Isolerade patienter. Utmaningar avseende skyddsutrustning och kommunikation med subkategorierna: Att känna sig begränsad i användandet av skyddsutrustningen och Att känna en barriär i kommunikationen. Diskussion: Huvudfynden diskuterades i förhållande till sjuksköterskan Florence Nightingale och personcentrerad vård. Att vårda dessa patienter ansågs medföra olika utmaningar men trots det kunde de se ett värde i vården de gav. Slutsats: Denna litteraturöversikt kan ge en förståelse för vad sjuksköterskorna behöver för att kunna genomföra en god vård och vad som skulle behöva utvecklas för att detta ska kunna ske. Att belysa detta utifrån sjuksköterskornas perspektiv är av vikt för att de ska känna sig förstådda. / <p>2023-03-23</p>

SARS-CoV-2 som startade en pandemi kallad Covid-19. Covid-19 visade sig kunna orsaka livshotande luftvägssymtom. Det skapade en rädsla för att bli smittad och restriktioner i samhället uppkom för att försöka förhindra och minska smittspridningen. Att arbeta inom ambulanssjukvård som ambulanssjuksköterska ställer krav på att bedöma och utföra behovet av omvårdnad samt utföra vård i olika situationer. Upplevelserna för ambulanssjuksköterskorna är att Covid-19 har medfört utmaningar i att arbeta inom ambulanssjukvården. Det blev svårigheter i att kommunicera med patienter och svårigheter att arbeta iförd skyddsutrustning. Svårigheterna medförde att arbetet med att bedöma behovet av omvårdnad och ge vård försvårades. De upplevde rädsla och oro för Covid-19 och dess framkomst. Det var både psykiskt och fysiskt påfrestande att arbeta inom ambulansverksamheten under Covid-19 och det stämde överens med forskningen kring ämnet. Vaccineringen gjorde att ambulanssjuksköterskor blev tryggare i vårdmötet. Arbetsmiljön blev succesivt bättre och upplevelsen av att möta och behandla patienter med Covid-19 blev mer som en vardag. Studien är en kvalitativ intervjustudie med 13 intervjuer av ambulanssjuksköterskor med öppna semistrukturerade frågor.

Kommunfullmäktige är en avgörande funktion för att den lokala demokratin och förvaltningen ska fungera. Om fullmäktigen inte fungerar tillfredsställande kan inte beslut fattas och då fungerar inte kommunernas förvaltning. När pandemin tog fart i Sverige 2020 innebar det en omställningsprocess i de svenska kommunerna med övergång till digitala eller hybridliknande sammanträden. Devisen ” Vi ställer inte in, vi ställer om” blev en organisationsprincip som många kommuner anammade. Sveriges kommuner och regioner sammanställde flera rapporter som visar att de flesta kommuner upplevt omställningen som tillfredsställande, trots allt. Hur har det förhållit sig i verkligheten när pandemin tog fart och kommuner påverkades av det? Har fullmäktigen fungerat på ett tillfredsställande vis eller har pandemin inneburit att effektiviteten minskat? I den här undersökningen är Håbo kommunfullmäktiges effektivitet i fokus. Förtroendevalda i Håbo kommunfullmäktiges upplevelser av fullmäktiges effektivitet undersöks för en förståelse för hur pandemin påverkat åren 2020 – 2021 jämfört med 2018 - 2019. Med utgångspunkt för motioner, ett av de yttersta tecknen på en välmående lokal demokrati och fullmäktiges organisatoriska delar undersöks hur Håbo kommunfullmäktige påverkats utifrån de förtroendevaldas upplevelser. Den teoretiska utgångspunkten är Harald Leavitts systemteoretiska modell för förändring i organisationer, Chris Argyris teori om organisationers kärnaktiviteter och Ragneklints multifaktoriella perspektiv på effektivitet i offentliga förvaltningar. Undersökningen utgår ifrån en mätning av effektiviteten av Håbo kommunfullmäktiges ärendehanteringen ur de förtroendevaldas perspektiv. Bilden som framträder är att pandemin har påverkan på kommunfullmäktige som omfattar de flesta av de organisatoriska delarna och kärnaktiviteterna i organisationen. Det är dock en begränsad omfattning i de flesta områden och en betydande påverkan på andra delar, funktioner och processer i organisationen

Syfte: Syftet med detta arbete är att undersöka om och hur ledarskap förändrats inom telemarketingav Covid-19.Metod: Arbetet har utgått från en kvalitativ metod med ett induktivt synsätt. Semistruktureradeintervjuer har utförts för att samla in data ifrån nio ledare inom tre olika telemarketing företag.Intervjumaterialet har transkriberats och därefter analyserats, kategoriseras och reducerats viakodning.Resultat och slutsats: Resultaten av denna studie har visat en förändring i ledarskapet beroende påpositionen ledare befinner sig inom och deras arbetserfarenhet. Lägre chefer har tidigare haft ettkontrollbaserat ledarskap som har visat sig vara otillräckligt under en digital miljö, vilket harresulterat i att ledarskapet förändrats till ett mer coachande ledarskap. Högre chefer har anpassatderas nuvarande ledarskap till en mer digital miljö. Detta har krävt ett flexibelt, innovativt ochkonsekvent förhållningssätt. Dessutom har deras tillit till medarbetare vuxit starkare.Examensarbetets bidrag: Arbetet har visat indikationer på att det tidigare etablerade kontrollstyrdaeller auktoriserade ledarskapet i telemarketing inte fungerar under en digital miljö. Studien harvidare bidragit med empiriska bevis på hur pandemier och kriser påverkar telemarketingbranschen.Förslag till fortsatt forskning: Mer forskning behövs kring resultaten där medarbetarperspektivetbeaktas. Dessutom måste fler telemarketingföretag intervjuas för att validera resultaten av dennastudie.

Pandemin har nu under en lång tid påverkat människors liv globalt och har även satt sina spår i Sverige. Omorganisationer har gjorts i primärvården till följd av pandemin. Distriktssköterskor har en viktig roll i det hälsofrämjande och förebyggande inom primärvården men detta arbete har till stora delar fått prioriteras bort. Studiens syfte är att undersöka distriktssköterskors upplevelser av att arbeta inom primärvården under en pågående pandemi. För att kunna svara på syftet valdes en kvalitativ metod med induktiv ansats. Studien är baserad på semistrukturerade intervjuer där åtta distriktssköterskor deltog. Analysarbetet har utförts med kvalitativ innehållsanalys. I resultatet belyser de tre huvudkategorierna En förändrad arbetsmiljö, Mötet med patienten och Positiva effekter distriktssköterskornas upplevelser av arbetet inom primärvården under pandemin. Distriktssköterskorna har bland annat upplevt utmaningar i ett överflöd av information samt att deras yrkeskompetens inte upplevdes tas tillvara på till följd av ökad telefonrådgivning. Distriktssköterskorna har också upplevt att det varit utmanande att skapa en tillitsfull och trygg relation till patienterna som under pandemin varit oroliga eller rädda. De har fått prioritera hårdare i vilka patienter som ska få komma till vårdcentralen samt fått förändra sitt arbetsätt mot mer digital vård. En av slutsatserna är betydelsen av att distriktssköterskorna är uppdaterade. Vidare ses behov av att distriktssköterskor får tid till att upprätthålla sin yrkeskompetens som är av stor vikt för att kunna skapa en trygg relation med patienten. En annan slutsats är att möjligheter till att skapa relationer med patienter sker via digital vård.

De senaste åren drabbades världen av en pandemi, nämligen Covid-19. Detta har påverkat organisationer och företag i negativ bemärkelse. Pandemin har skapat utmaningar för chefer att arbeta hälsofrämjande inom organisationer under denna tid. Syftet med studien var att belysa chefers uppfattningar om hur de arbetat hälsofrämjande i sitt ledarskap med att främja hälsa och lärande under Covid19-pandemin. I denna studie har den teoretiska referensramen varit känsla av sammanhang (KASAM) som har sin utgångspunkt ur ett salutogent perspektiv samt teorin om det kollektiva lärandet. Författarna utgick i studien från en hermeneutisk forskningsinriktning med en abduktiv ansats. Tio semistrukturerade intervjuer genomfördes och analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys där tre kategorier skapades. Resultatet i studien indikerar på att chefer arbetade med fysisk aktivitet, digitala mötesformer och kommunikation i ledarskapet för att främja medarbetarnas hälsa och lärande under Covid19-pandemin. Slutsatser i studien var att cheferna har uppfattat att de främjade medarbetarnas hälsa genom fysisk aktivitet då det stärkte medarbetarnas KASAM, även lärandet främjades genom digitala mötesformer samt att kommunikation i ledarskapet främjade medarbetarnas hälsa och lärande under Covid19-pandemin.

Inledning: Världen förändrades när covid-19 pandemin bröt ut. På bara några dagar förändrades sjukvården drastiskt med nya arbetssätt och rutiner som sjukvårdspersonal behövde anpassa sig till. Diagnostisering med hjälp av röntgenundersökningar spelade en stor roll i vården av patienter med covid-19. Det innebar att röntgensjuksköterskor fick ställa om sitt arbetssätt och fick mer akuta patienter som behövde genomgå röntgenundersökningar. Syfte: Syftet med studien var att beskriva röntgensjuksköterskors upplevelser av att arbeta under covid-19 pandemin. Metod: Författarna har gjort en litteraturstudie med kvalitativ innehållsanalys. Nio artiklar analyserades med manifest ansats. Resultat: Litteraturstudien visade att röntgensjuksköterskor kände rädsla och oro över viruset. De upplevde frustration och maktlöshet gällande otydliga instruktioner om skyddsutrustning och arbetsrutiner, samt att de inte kunde utföra en personcentrerad vård. Ökad arbetsbelastning medförde att röntgensjuksköterskor beordrades längre arbetspass. Till följd av detta upplevde flera röntgensjuksköterskor stress och ångest. Röntgensjuksköterskor upplevde att de inte ansågs vara en del av frontlinjen, trots att de dagligen hade ett patientnära arbete med covidsjuka patienter. Slutsats: Röntgensjuksköterskorna har haft en viktig del i diagnostiseringen av covidsjuka patienter. Olika faktorer har gemensamt påverkat röntgensjuksköterskors upplevelser av sin arbetssituation under pandemin. För att värna om röntgensjuksköterskans arbetsförhållanden inför framtida pandemier bör en bättre beredskap implementeras.

Introduktion/Bakgrund: Covid-19 upptäcktes i Kina, klassificerades som pandemi våren 2021. Ett halvår senare hade närmare sex miljoner människor avlidit. Hälso-och sjukvården har varit belastad. Medicinska och icke-medicinska åtgärder behövde implementeras och prioriteras för att förhindra smitta och minimera spridningen. Sjuksköterskan var mest involverad vid vårdandet av patienter. Arbetsuppgifter och arbetsmiljön har påverkats under pandemin. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans upplevelser av att vårda patienter under covid-19 pandemin. Metod: Litteraturstudien utformades efter Polit &amp; Beck (2021) nio steg för systematiskt utförande. Cinahl och PubMed var relevanta databaser utefter litteraturstudiens syfte, de är inriktade på forskning inom omvårdnad och medicin. Kvalitetsgranskning utfördes utefter Polit &amp; Beck (2021) granskningsmall där 10 kvalitativa artiklar kvarstod. Databearbetningen utfördes utifrån induktiv förhållningssätt och analyserades tematiskt. Resultat: Fem teman utformades, dessa var: ”att bli känslomässigt berörd”, ”att ställas inför nya utmaningar”, ”att förhålla sig till och bära skyddsutrustning i kliniskt arbete”, ”att uppleva ökad arbetsbelastning ” och ”att uppleva stigmatisering”. Slutsats: Majoriteten av sjuksköterskor hade identiska upplevelser i kliniskt arbete under covid-19 pandemin. Emotionella känslor som oro, rädsla och ångest kunde identifieras. Effekterna av skyddsutrustningen som fanns att tillgå orsakade fysiska besvär, förändrad arbetsmiljö och försämrad vårdkvalitet.

Abstract År 2020 drabbades världen av en pandemi som fick namnet covid- 19 vilket gjorde att människors sociala sammanhang och levnadsförhållande ändrades. För att skydda människor från sjukdom och begränsa smittspridningen i Sverige gick regeringen och FoHM ut med allmänna råd till befolkningen. Restriktionerna och de allmänna råden gavs ut till både allmänheten och verksamheterna (Folkhälsomyndigheten, FoHM 2021). Då det ännu inte finns så mycket forskning om hur det påverkat anknytningen mellan förskollärare och barn i förskolan är det ett relevant ämne att studera. Studien handlar om hur förskollärarna betraktar anknytningen i förskolan under pandemin samt hur den kan ha förändrats av restriktionerna. Syftet med studien är att synliggöra förskollärares erfarenheter av anknytning under barns inskolning i förskolan under pandemin. Vi använde oss av en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer för att kunna få vårt syfte och våra forskningsfrågor besvarade. Vi intervjuade sju förskollärare i södra Skåne för att synliggöra deras perspektiv och erfarenheter kring anknytning under inskolning i relation till pandemin. I analysen använde vi anknytningsteorin för att kunna få en ökad förståelse för det som studeras. Resultatet visar hur pandemins restriktioner påverkat inskolningen och anknytningen i förskolan både positivt och negativt. Exempelvis upplevdes anknytningen mellan förskollärare och barn lättare att skapa samt att kommunikationen mellan förskollärare och vårdnadshavare begränsats.