• Refine Query
  • Source
  • Publication year
  • to
  • Language
  • 5
  • Tagged with
  • 5
  • 5
  • 4
  • 3
  • 3
  • 3
  • 2
  • 2
  • 2
  • 2
  • 2
  • 2
  • 2
  • 1
  • 1
  • About
  • The Global ETD Search service is a free service for researchers to find electronic theses and dissertations. This service is provided by the Networked Digital Library of Theses and Dissertations.
    Our metadata is collected from universities around the world. If you manage a university/consortium/country archive and want to be added, details can be found on the NDLTD website.
1

Riskfördelning mellan personuppgiftsansvarig och personuppgiftsbiträde : -En analys inför ikraftträdandet av GDPR / Risk distribution between controller and processor : -An analysis before GDPR comes into force

Moberg, Amanda January 2018 (has links)
GDPR träder i kraft den 25 maj 2018. Syftet med förordningen är bland annat att säkerställa en hög och likvärdig skyddsnivå för enskilda individers fri- och rättigheter avseende personuppgiftsbehandling. Mot bakgrund av att implementeringen av dataskyddsdirektivet, vilken i skrivande stund fortfarande utgör gällande rätt, inte har levt upp till förväntningarna, synes den europarättsliga lagstiftaren ha avsett att ”strama åt tyglarna” med GDPR. Personuppgiftsansvariga åläggs nya skyldigheter. Vidare föreskriver GDPR att personuppgiftsbiträden kan åläggas skadeståndsskyldighet i samma utsträckning som personuppgiftsansvariga. Härutöver implementeras en ny sanktion: administrativa sanktionsavgifter. Dessutom synes de strängare kraven på biträdesavtalets innehåll medföra ett behov för personuppgiftsansvarig och personuppgiftsbiträde att revidera aktuella biträdesavtal för att säkra överenstämmelse med GDPR. Den nya förordningen tycks förorda att personuppgiftsansvarig och personuppgiftsbiträde tillämpar en s.k. riskbaserad strategi. När en risk identifierats, ska denna utvärderas och hanteras på ett i enlighet med GDPR erforderligt vis. Det finns sålunda incitament för personuppgiftsansvarig och personuppgiftsbiträde att vidta risk management-åtgärder i den egna verksamheten, men även i förhållande till en eventuell motpart i ett avtalsförhållande. Förevarande uppsats tillhandahåller förslag på hur den ökade riskexponeringen kan hanteras i enlighet med GDPR och svensk rätt. Uppsatsen behandlar, utöver GDPR i sig, även hur GDPR passar in det svenska rättssystemet i stort och vilka rättsområden som påverkar möjligheten för personuppgiftsansvarig och personuppgiftsbiträde att avvika från GDPR:s riskfördelning. Ett första steg mot en lyckad övergång från dataskyddsdirektiv-överenstämmelse till GDPRöverenstämmelse är givetvis att vara införstådd i det nya regelverket. Nästa steg är att identifiera vilka risker som ikraftträdandet av GDPR medför och huruvida en eller flera av dessa risker kan äventyra verksamheten. När förståelse för regelverket och insikt om riskerna har erhållits, bör personuppgiftsansvarig och personuppgiftsbiträde rikta sitt intresse mot risk management, det vill säga vad nyss nämnda aktörer kan göra för att hantera de identifierade riskerna. Önskar personuppgiftsansvarig eller personuppgiftsbiträdebiträde avvika från GDPR:s riskfördelning med en ansvarsfriskrivning, tillhandahåller uppsatsen information om under vilka premisser en ansvarsfriskrivning kan äga giltighet. GDPR:s regelverk är komplext. Av förklarliga skäl saknas det rättspraxis på området. Utan vägledning från EU-domstolen, är det nödvändigt att åtminstone reflektera och försöka dra slutsatser om vad som komma skall. Det finns inget ”rätt svar” på vad framtiden har att utvisa, vilket förvisso känns betryggande för en snart nyexaminerad affärsjurist, som presenterar ämnet. Anpassningen till GDPR fortgår. Under tiden väljer undertecknad att instämma med de sakkunniga som försökt uttala sig om det i uppsatsen behandlade spörsmålet: det återstår att se hur rättspraxis utvecklas.
2

Undersökning av GDPR och NIS samt dess betydelse för enkla hemsidor

Wilhelmsson, Tobias January 2018 (has links)
I detta arbetet har det genomförts två undersökningar. Den ena undersökningen handlar om GDPR och den andra om NIS. Dessa två regelverk är skapade av EU för att säkra upp när det gäller cyberattacker och att styrka individers möjlighet att hantera sina personuppgifter. Det har även skapats en enkel hemsida i arbetet. Denna hemsidan är ett experiment för att ta reda på vad någon som äger eller tillhandahåller en enkel hemsida bör tänka på när det kommer till GDPR och NIS. Hemsidan i sig är tänkt att ge möjlighet för människor att träffa andra med samma intresse eller träffa de som befinner sig i liknande livssituationer. GDPR är en förnyelse av Sveriges tidigare lag PUL. GDPR är en förordning från EU vilket innebär att den måste följas mer noggrant än PUL. PUL var ett direktiv från EU. Ett direktiv väger inte lika tungt som en förordning. GDPR ger EU:s medlemsländers medborgare starkare rättigheter till deras personuppgifter. Det innebär att de har rätt att veta vad och varför personuppgifter hanteras. De har även rätt till radering vilket innebär att en organisation måste radera personuppgifter om de inte längre har någon anledning att fortsätta behandla dem. Det kan handla om rättslig påverkan eller en intresseavvägning om en personuppgift får behandlas vidare eller inte. NIS är som sagt skapat av EU, detta är ett direktiv som beskrivit lite tidigare i detta stycke vad det innebär. Här har EU:S medlemsländer lite friare händer. Det finns mål som skall uppfyllas men medlemsländerna får själva bestämma hur målen skall uppnås. NIS handlar om cybersäkerheten inom EU. Det gäller att stärka den lägstanivå som finns. Jobba med att vara bättre förberedd om en incident skulle inträffa och på så sätt ge ett bättre grundskydd mot cyberattacker. Vad gäller en enkel hemsida så har GDPR en del att säga till om. Om man sparar data i en databas så skall de som personuppgifterna tillhör veta om det och samtycka till det. Det skall även kunna gå att få fram informationen som är sparad om personerna och även radering av personuppgifter om så önskas. En registrerad skall kunna få information om personuppgifter som sparas hos en personuppgiftsbehandlare utan att betala för det. När det gäller NIS och enkla hemsidor så är det i regel inget som rör den som tillhandahåller hemsidan eller hemsidans ägare. Det krävs i så fall att det är större företag med stor omsättning och som har huvudkontor i Sverige.
3

Dataskyddsförordningens påverkan ur ett budgivningsperspektiv

Bergkvist, Caroline, Klevstig, Malin January 2018 (has links)
Denna rättsvetenskapliga uppsats reder ut hur fastighetsmäklarens skyldigheter förändras ur ett budgivningsperspektiv efter införandet av dataskyddsförordningen (GDPR) den 25e maj 2018. Budgivningen är inte i någon större utsträckning reglerad i lag vilket har gjort att bedrägeri i form av falska bud har uppkommit i praxis. Som ett resultat av detta har krav på upprättande av anbudsförteckning införts för mäklaren. Eftersom GDPR är en rättsakt som ännu inte har trätt i kraft är detta en explorativ studie där vi undersöker hur införandet kommer att påverka fastighetsmäklaren. Syftet med GDPR är att skydda och reglera flödet av personuppgifter för EU-medborgarna, ett flöde som ökar kraftigt på grund av globaliseringen och den teknologiska utvecklingen. GDPR är en EU-förordning och dess bestämmelser ska tillämpas direkt av respektive medlemsstat. Förordningen ställer höga krav på samtliga aktörer inom unionen som behandlar personuppgifter, däribland fastighetsmäklare och mäklarföretag. Huvudbegreppet inom förordningen som är av störst betydelse för hur mäklarens arbete förändras är personuppgiftsansvarig. Det råder skiljaktigheter huruvida det är mäklaren eller mäklarföretaget som är personuppgiftsansvarig och vår slutsats är därför att det finns två svar på syftet. Om det är den enskilda mäklaren som är personuppgiftsansvarig finns en rättslig skyldighet för mäklaren enligt fastighetsmäklarlagen som gör att mäklaren inte behöver ta in samtycke från budgivarna för att få behandla deras kontaktuppgifter i en anbudsförteckning. Är det istället mäklarföretaget som är personuppgiftsansvarig finns det ingen rättslig skyldighet som gör att budgivarnas personuppgifter får behandlas. Detta gör att ett entydigt samtycke måste tas in från budgivarna där det på ett lättförståeligt sätt framgår vad uppgifterna kommer att användas till och där de även ska få information av personuppgiftsansvarige hur samtycket kan återkallas. Eftersom denna tolkningssvårighet råder uppmanar vi den enskilde fastighetsmäklaren och mäklarföretaget att inhämta samtycke vid hantering av budgivares personuppgifter. / This legal paper studies the impact of the new EU regulation GDPR on Swedish real estate brokers responsibility when it comes to the bidding. GDPR is an attempt to protect the integrity of the EU residents due to the increasing flow of personal data within and outside the union. The bidding process in Sweden is associated with problems since the bidders often feel that false bidders occur. In order to minimize the risk of false bidding, national law forces the broker to create a list of all bids that are put on a house or apartment along with name of the bidder, information on how to contact him or her, when the bid was made and if there are any conditions attached to the bid. This list is then given to the seller and the buyer. National law on processing personal data has not been an obstacle for the broker to fulfil this duty but we have learnt that GDPR might be. There are different points of view on whether it is the broker or the broker firm that is responsible for the personal data that is processed within the company. If the broker is responsible its legal responsibility will enable him or her to process personal data without consent from the bidders but if the broker firm is responsible, consent must be given by the bidders in order for the broker to create the bidding list and in that way fulfil their duties associated with the bidding. Since there are different ways to interpret this our conclusion is that consent from the bidders should be acquired.
4

Myndigheters outsourcing av personuppgiftsbehandling i molntjänster : Särskilt om legalitetsprincipen och personlig integritet

Pettersson, Robin January 2018 (has links)
This thesis examines the legal means by which the Swedish government authorities can outsource personal data to be processed on digital clouds by private cloud providers as of May 25th, 2018. The objective of the thesis is to identify and examine to which extent legal obstacles and restrictions to such procedures occurs in the personal data protection regulation. Cloud computing is an information technology business model which could provide government au-thorities with higher administrative efficiency and lower administrative costs. The essential charac-teristics of cloud computing require that the cloud providers are entrusted with a portion of control of the IT-environment and data security, depending on the types of clouds and services provided. The thesis analyses particularly two questions. The first question is to which extent the legal require-ment to provide personal data with an appropriate level of security constrains government authori-ties to submit control of the IT-environment to private contractors. The second question targeted in the thesis is whether government authorities can disclose personal data that is subjected to official secrecy to the cloud providers.
5

Försäkringsskydd för skadeståndsansvar vid dataskyddsöverträdelser : En undersökning av försäkringsvillkorens omfattning och eventuella begränsningar i förhållande till art. 82 GDPR och grupptalan / Insurance coverage for liability in case of data protection breaches : An investigation into the extent and potential limitations of insurance terms in relation to art. 82 GDPR and class action lawsuits

Nahlbom, Robin January 2024 (has links)
I uppsatsen utreds försäkringsskyddet för skadeståndsansvar vid dataskyddsöverträdelser. GDPR är den centrala regleringen för personuppgiftsbehandling och fastställer ett antal principer som måste upprätthållas för att den ansvarige ska få behandla personuppgifter. Bryter den ansvarige mot förordningens principer har den registrerade rätt att kräva skadestånd enligt art. 82.1 GDPR. Förordningen fastställer tre kumulativa krav som måste vara uppfyllda för att skadeståndsskyldighet ska föreligga. Det innefattar att en överträdelse av GDPR har skett, att materiell eller immateriell skada till följd av denna överträdelse har uppstått och att det föreligger ett orsakssamband mellan skadan och överträdelsen. Förordningen innehåller även en bestämmelse som tar över medlemsstaternas nationella skadeståndsrättsliga bestämmelser, vilket innebär att GDPR ska tillämpas enligt sin ordalydelse och att de kumulativa kraven enligt art. 82.1 GDPR måste följas. Det innebär att nationella skadeståndsrättsliga begrepp inte bör jämställas med begrepp som framgår av art. 82.1 GDPR eftersom begreppen har tillkommit i en helt annan kontext. Exempelvis översätts i vissa fall materiella och immateriella skador till ekonomiska och ideella skador. Begreppen är inte synonyma och bör inte tillställas samma betydelse eftersom terminologin i art. 82.1 GDPR kan misstolkas. Försäkringsvillkoren som reglerar skadeståndsskyldigheten för dataskyddsöverträdelser och som även hänvisar till art. 82.1 GDPR, innehåller i vissa fall nationella skadeståndsrättsliga begrepp och även andra begrepp som inte framgår av förordningen. Det kan leda till att kongruensen mellan villkorens utformning och förordningens ordalydelse medför tolkningsproblematik vid bedömning om skadeståndsskyldighet föreligger. Därför bör försäkringsvillkoren endast innehålla sådan terminologi som framgår av art. 82.1 GDPR. Dataskyddsöverträdelser medför oftast att en stor grupp människor lider skada varför förordningen tillåter registrerade att föra grupptalan med hjälp av en ideell organisation enligt art. 80 GDPR. Teoretiskt sett kan skadeståndsbeloppen bli högre än försäkringsbeloppen varför det i sådana fall saknas ett försäkringsskydd för grupptalan för den personuppgiftsansvarige. Försäkringsvillkoren anger däremot ingenting om att försäkringen inte täcker ett sådant anspråk. Därmed ställs försäkringsbolagen inför utmaningen att hantera sådana anspråk, varför försäkringen bör uppdateras för att möta skadestånd i en grupptalan vid dataskyddsöverträdelser. / The essay investigates insurance coverage for liability for damages in the event of data protection breaches. GDPR is the central regulation for the processing of personal data and establishes a number of principles that must be upheld for the data controller to process personal data. If the data controller breaches the principles of the regulation, the data subject has the right to claim damages under Art. 82.1 GDPR. The regulation sets out three cumulative requirements that must be met for liability for damages to arise. This includes that a breach of the GDPR has occurred, that material or immaterial damage as a result of this breach has arisen, and that there is a causal link between the damage and the breach. The regulation also includes a provision that supersedes the national tort law provisions of Member States, which means that the GDPR shall be applied according to its wording and that the cumulative requirements under Art. 82.1 GDPR must be followed. This means that national tort law concepts should not be equated with concepts as set out in Art. 82.1 GDPR as the concepts have arisen in a completely different context. For example, in some cases, material and immaterial damages are translated into economic and non-economic damages. The concepts are not synonymous and should not be attributed the same meaning as the terminology in Art. 82.1 GDPR can be misinterpreted. The insurance terms and conditions that regulate liability for damages in the event of data protection breaches and also refer to Art. 82.1 GDPR, in some cases contain national tort law concepts and other concepts that are not evident in the regulation. This may lead to a lack of congruence between the wording of the terms and conditions and the wording of the regulation, resulting in interpretation issues when assessing whether liability for damages exists. Therefore, the insurance terms and conditions should only contain terminology as set out in Art. 82.1 GDPR. Data protection breaches usually result in harm to a large group of people, which is why the regulation allows data subjects to bring a collective action with the assistance of a not-for-profit organization under Art. 80 GDPR. Theoretically, damages awarded may exceed insurance coverage, which means there is no insurance coverage for collective actions for the data controller in such cases. However, the insurance terms and conditions do not specify that the insurance does not cover such a claim. Therefore, insurance companies are faced with the challenge of handling such claims, which is why the insurance should be updated to cover damages in a collective action in the event of data protection breaches.

Page generated in 0.0879 seconds