Detta är en ämnesdidaktisk studie som undersöker hur lärare använder poesi i undervisningen på sfi och i svenska som andraspråk inom vuxenutbildning samt vad de ser för vinster och svårigheter med det. Studien tillför ny kunskap på ett relativt outforskat område. Metoden som används bygger på grundad teori och metodtriangulering. Datainsamlingen omfattar en kvalitativ intervjustudie (N=5) som kompletteras och fördjupas med kvantitativa data insamlade via en enkät (N=85). Enligt tidigare forskning har poesi litet utrymme i vuxen-utbildningen i svenska som andraspråk, särskilt på sfi där fokus ligger på texter som står nära deltagarnas vardag och som ofta upplevs vara av större nytta. Samtidigt visar forskning att poesi kan främja och berika språkinlärningen, vilket får stöd i studiens intervju- och enkätdata som visar att elever genom att jobba med poesi tränar ordförråd, uttal, skrivande, grammatik och läsförståelse. Dessutom utvecklas abstrakt tänkande och kulturkunskap. Vissa lärare upplever dock svårigheter i form av brist på bra arbetsmaterial och tid samt en osäkerhet inför poesi som undervisningsmaterial. Slutsatsen av studien är att poesi, utöver att vara utvecklande på ovan nämnda sätt, kan göra undervisningen mer lustfylld och personlig och bidra till ökad motivation att lära sig svenska språket.

Title of work: Electrolyte Artist: Judit Fritz Konstfack, Ädellab   ABSTRACT How much of the ocean have I filtered while in tears? Many times, while growing up on an island have I laid eyes on the enormous surrounding body of water and wondered – is the sorrow still in there? In small portions the human body and the bodies of nature exposes each other as part of their own content. Offering a glimpse into a constant material flow. Diffusing the boundaries between object and subject. A material flow that makes it impossible to tell what anything really is, because it has already evolved. My tears taste like the ocean. So does my sweat. I Find comfort in knowing I constantly take part in something that is beyond my human comprehension. That I don’t need to fully understand why I am here, because it is obvious that I, and everyone else play a part. We just don’t know the whole scene. Though a post humanistic angle I have investigated the close relation between matter, material, the human body and the bodies of nature, to find a connection point which decreases the hierarchy between object and subject. By crystallizing matter derived from human body fluids and building a machinery that portrays the process I invite the perceiver to a closeup of their part in a never-ending system. The agency of this project is to raise questions rather than finding answers, as I believe the human is in need of reevaluating their way of thinking when it comes to material and resources. I have tried to shift focus from the human perspective and self-centeredness into a set where we participate rather than being the perceiver. Alchemy was used as both a method and as an art historical reference, as the alchemical mindset is to learn through the act of making. This has been blended with modern days technology and imagination to build a body of work that balances between science and art. While being heavily based on theory and research, the body of work is a translation in which I allowed myself to freely portray how I imagine the travelling of matter is systemized. I created a working place where studies of the unseen is concentrated and visualized. Where the many sorrows and the hard work of human beings crystallize into solids, becoming nature again. Or was it ever not? And vice versa. Throughout the project, even though separated from everything that I connect to being human, the crystals made from pure matter derived from sweat and tears could not be separated from the knowledge of their origin. Even as objects, I see them as subjects. A conclusion that shed light upon the relativeness between bodies. A conclusion that brings life into what is often seen as dead, simultaneously showing the complex machinery of an emotional being.

Denna uppsats analyserar den rytmiska strukturen i fyra dikter av Edith Södergran, två från hennes första diktsamling och två från hennes sista, postuma samling. Den rytmiska analysen utgår ifrån kognitiv metrisk teori och fokuserar på läsarens mentala upplevelse av rytmiska intryck. Dikterna granskas utifrån både ett mikro- och ett makroperspektiv där de individuella versradernas struktur såväl som den övergripande strofkonstruktionen är central.  Huvudsakliga begrepp i den rytmiska analysen är balans och kraft, tagna från George Lakoff och Mark Johnssons teori om perceptionsmönster. Här uppmärksammas dikternas regelbundenhet när det kommer till alternering av stavelsebetoning, versradens längd och möjligheten att upprätthålla stadig meter, där balans och obalans syftar till närvaron eller avsaknaden av symmetrier och kraft syftar till upplevelsen av rytmens tempo.  Uppsatsen utgår även ifrån rytmiska analysmetoder utvecklade av Reuven Tsur och Richard Cureton. Detta innebär att uppsatsen använder sig av begreppet gestalt, lånat från gestaltpsykologi, samt Curetons tre rytmiska komponenter, kallade meter, gruppering och prolongering. Gestalter syftar här på samlingar av enskilda enheter som uppfattas som helheter. Meter står för upplevelsen av slagkraftig, upprepande rytmik, gruppering för upplevda symmetrier i bl.a. stavelsedistributionen och prolongering för känslan av progression mot ett mål i dikten. Dessa begrepp används i uppsatsen för att tydliggöra dikternas rytmiska struktur i sin helhet, medan kraft och balans används för att beskriva den effekt som strukturerna har på läsaren.  Resultatet av analyserna är att de fyra dikterna använder stark variation och skiftningar mellan olika former och perceptionsmönster. Analysen uppmärksammar också att både de tidiga och de sena Södergrandikterna kan ses som rytmiskt komplexa och mångfacetterade. Analysen visar att Södergran har, både i sina tidigaste publicerade och i sina sista dikter, en vilja att konstant variera och komplicera läsarens upplevelse. De ord som bäst karaktäriserar de fyra dikternas rytmiska intryck är förändring och förnyelse.

Konst har alltid varit ett svar på en längtan. För mig en trevande men outtröttlig längtan efter ett språk. Som översätter från inuti till utanför med oförändrad innebörd, samma känsla och färg. En, på ett sätt, introvert dialog. Under utbildningen har jag hamnat på en ny väg och frågat mig; Hur öppnar jag upp den här dialogen till en publik? Hur når jag ut? Det är en fråga om riktning, om att behålla leken och om att minnas vad som är viktigt. Vad som är vackert. Svarta speglar har varit ett sökande efter portaler som tar mig någonstans jag bara undermedvetet visste fanns. Sanna är poet och bildkonstnär. / Svarta Speglar - magisterprogram i konstnärlig självreflektion

This bachelor essay describes Anna Zimmerman’s artistic process between her solo exhibition Dualities and her degree work Perfect Substance. Both works are based on an interdisciplinary balance of natural science, mysticism and poetry. Mainly these works deal with physical and existential issues so large they are almost impossible to solve. Aware of this problem Zimmerman collects existing facts and adds creative writing in an attempt to reach knowledge. Therefor, some passages in this essay can be seen as an actual sample of her artistic work since the essay-format is similar to her finished artworks. The four chapters regards, in chronological order, light, imprints and photography; poetry as a thinking method; researching; time, geology, deep time, alchemy and philosophy. These subjects are supported by subjective experiences and lectures besides works and thoughts by, most prominent, Roland Barthes, Susan Sontag, Cyprien Gaillard and Susann Kriemann.

Den här uppsatsen är en jämförelse av två olika kompositioner med samma dikt: Was bedeutet die Bewegung av Marianne von Willemer, för första gången publicerad år 1819 i Johann Wolfgang von Goethes Väst-östlig divan. I min jämförande studie har jag, i huvudsak med hjälp av böckerna Lyrikanalys - en introduktion av Lars Elleström samt Poetry into Song: Performance and Analysis of Lieder av Deborah Stein och Robert Spillman, gjort en detaljanalys av diktens innehåll och form. Jag har därefter gått vidare med att undersöka hur Franz Schubert och Felix Mendelssohn har lyckats att förstärka dikten med de musikaliska verktygen melodik, textur, form, harmonik, dynamik och rytm.

No description available.

No description available.

Syftet med vår studie är att utifrån fyra blivande grundlärare och deras erfarenhet av lyrik studera i vilken utsträckning de väljer att belysa lyriken i förskoleklass och årskurs 1–3. Utifrån ett litteraturdidaktiskt perspektiv på läraren som lyrikläsare och didaktiker med frågorna vad, hur och varför i fokus, har vi genom en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer med kvantitativa inslag i form av fasta svarsalternativ, erhållit en generell överblick gällande informanternas erfarenhet av lyrik och en djupare förståelse för hur denna på olika sätt kan komma att inverka på vad som blir uppmärksammat i både dikt och klassrum. Empirin analyserades utifrån de centrala begreppen kontext, det vidgade textbegreppet och multimodalitet, samt utifrån ett litteraturdidaktiskt perspektiv på läraren som läsare och didaktiker samt med hjälp av analysverktyg som redogör för diktens skikt och olika argument för lyrik i skolan.  Resultatet visar att trots informanternas ringa erfarenhet av lyrik, uppmärksammade de flera av diktens sex skikt genom undervisningsmetoder, med särskilt fokus på textens litterära repertoar. Medan textens generella repertoar genom emancipatoriska argument framhölls främst när legitimeringsfrågan, varför och lyrik utanför skolan aktualiserades. Våra slutsatser är dels att lyriken som genre fortsatt har hamnat i skymundan för annat, i såväl tidigare skolgång som lärarutbildning, dels att erfarenheter och kunskap beträffande lyriken som litterär och budskapsbärande mening, inverkar på om dess fulla potential gällande elevers språkliga och kognitiva utveckling ska få utrymme genom medvetna val. Genom analys och resultat har vi observerat hur olika didaktiska val inverkar på det relationella mötet mellan text och läsare. I detta litterärt förflyttade perspektiv på lyriken och en didaktisk tolkning av informanterna som ämneskonstruktörer, synliggörs lyrikens förändrade villkor i klassrummet utifrån de blivande lärarnas pedagogiska flexibilitet.

The nature is changing, poems about love and life.