I denna studie presenteras förhållandet mellan barriärer och möjligheter för organisatoriskt lärande för en tillfällig krisorganisation i en offentlig myndighet. Syftet med uppsatsen är att studera hur en svensk myndighets tillfälliga krisorganisations lärande såg ut under coronapandemin. En studie genomförs på Socialstyrelsens tillfälliga krisorganisation som ett exempel på fenomenet. Studien genomfördes via intervjuer med stabschefer på Socialstyrelsens krisorganisation samt genom insamling av sekundärdata. Resultatet av studien visar att det organisatoriska lärandet för Socialstyrelsens krisorganisation har påverkats av krisorganisationens tillfälliga natur. Därutöver tycks organisationsminne potentiellt ha skapat både barriärer och möjligheter för det organisatoriska lärandet. Även externa aktörer samt politiska påtryckningar har potentiellt skapat barriärer. I fallet med Socialstyrelsens krisorganisation verkar ansvarsskyldighet inte ha påverkat det organisatoriska lärandet.

AbstractI fokus för detta arbete står frågan om förhållandet mellan de medborgerliga och politiska samt de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna i relation till diskussionen om den allmänna förklaringen 1948 och världskonferensen om de mänskliga rättigheterna i Wien 1993. Både de teoretiska och praktiska aspekterna av detta förhållande uppmärksammas, till exempel med avseende på definition av rättigheter, deras funktion och så vidare, samt de diskussioner som fördes under formuleringen av den allmänna förklaringen och Wienkonferensen. Särskild vikt läggs vid att förstå dessa diskussioner i det politiska sammanhanget av Öst-Väst konflikten samt Nord-Syd konflikten. / AbstractIn this work, I deal with the relation between civil and political rights on the one hand and the economic, social, and cultural rights on the other hand in relation to the formulation of the Universal Declaration on Human Rights (UDHR) from 1948 and the Vienna Conference on Human Rights in 1993. Both theoretical and practical aspects of the relation between the two sets of rights are discussed, for example with respect to definition and function of rights, and with respect to the discussions taking place at the adoption of the UDHR and the Vienna Conference. Special attention is directed to the political context of the East-West conflict and the North-South conflict.

Syftet med studien är att undersöka om det finns skillnader i den politisk kommunikationen på digitala plattformar beroende på vilken målgrupp kommunikationen riktar sig till samt analysera hur dessa skillnader utspelar sig. Målet är att ge en djupare förståelse för hur politisk kommunikation är anpassad till olika målgrupper och hur strategier och budskap är utformade för att nå och engagera väljare i olika åldersgrupper. Forskningsfrågan som ska besvaras är: Hur anpassar politiska partier sin kommunikation på digitala plattformar för att nå sin målgrupp? Huvudmaterialet består i första hand av primärkällor, men även sekundära källor förekommer. Till de primära källorna hör bland annat Instagraminlägg från Moderaterna (MUF) och Socialdemokraternas Ungdomsförbunds (SSU) sidor samt Facebookinlägg från Moderaterna (M) och Socialdemokraternas (S) officiella sidor. De sekundära källorna består huvudsakligen av tidigare forskning och artiklar. Studiens teoretiska ramverk bygger på Gunnar Sjöbloms teorier om de tre politiska arenorna och Jürgen Habermas teorier om det offentliga samtalet och det fria ordet, metoden som används är en kvalitativ innehållsanalys. Slutsatserna visar bland annat att ungdomsförbund, som riktar sig till en yngre målgrupp, tenderar att ha en mer informell och humoristisk ton medans de officiella partierna, som riktar sig till en äldre målgrupp, tenderar att kommunicera mer objektivt och formellt. / The purpose of the study is to investigate whether there are differences in political communication on digital platforms depending on which target group the communication is aimed at and to analyze how these differences play out. The goal is to provide a deeper understanding of how political communication is adapted for different target groups and how strategies and messages are designed to reach and engage voters in different demographic groups. The research question to be answered is: How do political parties adapt their communication on digital platforms to reach their target group? The main material consists primarily of primary sources, but secondary sources also occur. The primary sources include, among other things, Instagram posts from the pages of the Moderate Youth Union (MUF) and the Social Democrats Youth Union (SSU), as well as Facebook posts from the official pages of the Moderates (M) and the Social Democrats (S). The secondary sources mainly consist of previous research and articles. The study's theoretical framework is based on Gunnar Sjöblom's theories about the three political arenas and Jürgen Habermas theories about the public sphere and free speech, the method used is a qualitative content analysis. The conclusions show, among other things, that youth associations, which are aimed at a younge target group, tend to have a more informal and humorous tone, while the official parties, which are aimed at an older target group, tend to communicate more objectively and formally.

This thesis analyses one of the less explored areas of Swedish politics: the political appointees in the ministerial staffs of the Swedish core executive. The study draws attention to the everyday life of the ministerial staff in order to give an idea of their function: What do the political appointees do? How is the work of the ministerial staffs organized? How is policy coordinated at the political level? The main empirical focus of this thesis is the 2002-2006 term of office. The study contributes to an understanding of the role of political advisers in steering and policy making, and, in the light of this, their potential influence on the policy capacity of the government is considered. Political advisers occupy an ambiguous place within the political system. They play a vital political role, but their presence also challenges the traditional relationship between ministers and public servants. The study shows that political advisers certainly have a leeway to participate in the steering of the ministry's civil servants: they can be said to have a number of steering functions. At the same time, it is made clear that this does not mean that the political advisers are in the position to influence government policy to any great extent. In conclusion, it is suggested that the ministerial staffs do have importance for the government's policy capacity in the sense that they reduce the work load of both the minister and the state secretary and thereby make space for them to govern. The research questions are answered by means of empirical material gathered through a combination of methods, providing data with a range as well as depth and context rarely found in studies of core executives: a survey, participatory observations, focus groups and a series of interviews. The dissertation demonstrates that the ethnographic method is a useful tool for anyone who seeks to highlight and explain the relationships within political organizations. / Avhandlingen analyserar en av de mer outforskade delarna av svensk politik: de politiskt anställda i Regeringskansliets politiska staber. Regeringskansliet betraktas i studien som en politisk organisation, snarare än som enbart en politiskt styrd organisation. Avhandlingen utgör ett bidrag till The Core Executive Approach, som definierar exekutiven i termer av funktion och ställer frågor om vem som gör vad i exekutiven. Studien uppmärksammar vardagslivet i de politiska staberna för att ge en bild av deras funktion: Vad gör de politiskt anställda? Hur är arbetet i de politiska staberna organiserat? Hur samordnas politiken på politisk nivå i Regeringskansliet? Ansatsen är organisationsteoretisk och de olika aktörernas funktion och plats i organisationen står i centrum. Studien bidrar även till förståelse av de politiskt sakkunnigas roll i policyskapande och i styrning av departementen. I ljuset av detta, diskuteras de politiskt sakkunnigas betydelse för regeringens styrningskapacitet. De politiskt sakkunniga spelar en betydande roll för statsrådets politiska och personliga stöd, men deras närvaro i Regeringskansliet utmanar även det traditionella förhållandet mellan statsråd och tjänstemän. Eftersom de politiskt sakkunniga inte ingår i departementens linjeorganisation ingår de inte i den parlamentariska styrningskedjan som helhet, d.v.s. de kan inte utkrävas ansvar av riksdagen. Ur ett demokratiskt perspektiv är det därför angeläget att analysera denna grupps deltagande i skapandet av politiken. Därutöver studeras empiriskt hur de politiskt anställda själva resonerar om styrning och vilka styrningsstrategier de lyfter fram. Avhandlingens huvudsakliga empiriska fokus är begränsat till mandatperioden 2002-2006. Studiens tillvägagångssätt utgörs av en kombination av metoder som ger material med såväl bredd som djup och kontext, vilket är ovanligt i studier av regeringskanslier: en enkätundersökning, deltagande observation, fokusgrupper och kvalitativa intervjuer. Avhandlingens etnografiska inslag är särskilt tydliga i de dagboksutdrag som kompletterar analysen. Avhandlingen visar att etnografisk metod är ett användbart verktyg för den som vill belysa och förklara relationer inom politiska organisationer. Den empiriska undersökningen visar att statssekreterare, planeringschefer och pressekreterare har olika funktioner, som inte överlappar varandra i större utsträckning. De kan snarare sägas komplettera varandra. De politiskt sakkunniga har å andra sidan en bredare funktion, som överlappar de övriga politiskt anställdas funktioner i förhållandevis stor grad. De kan påverka policyprocesser, och i egenskap av statsrådets nära medarbetare, även statsrådets inställning. Studien visar också att politiskt sakkunniga deltar i styrningen av departementen: de kan sägas ha en rad olika styrningsfunktioner. Samtidigt innebär inte detta att de politiskt sakkunniga har möjlighet att påverka regeringens politik i större utsträckning. Styrning från de politiskt sakkunniga betraktas endast som legitimt när den överensstämmer med och kan härledas till statsrådets eller statssekreterarens styrning.  Närhet och möjligheten att ta reda på statsrådets åsikt är en viktig förutsättning för att detta ska fungera. Om de politiska staberna är för stora finns en risk att de politiskt anställdas förmåga att agera i enighet med statsrådets vilja minskar. Sammanfattningsvis föreslås att de politiska staberna har betydelse för regeringens styrningskapacitet i den meningen att de avlastar såväl statsrådet från statssekreteraren, och därigenom skapar utrymme för dem att styra. / Regeringskansliet och samhällets organisering (Reko)

Syftet med kandidatuppsatsen är att förstå och analysera ledamöternas syn på kvinnor i politiken i Mauritius. Denna avhandling fokuserar på politikernas erfarenheter efter implementering av könskvotering i den lokala politiken som resulterade i en ökad kvinnorepresentation och dess konsekvenser. Det empiriska materialet för avhandlingen har samlats in genom kvalitativa intervjuer med manliga och kvinnliga ledamöter från tre kommuner i Mauritius. Det teoretiska ramverket är uppdelad i tre delar som används för att analysera olika punkter från det empiriska materialet. I det teoretiska ramverket har vi inkluderat teorier om de tillvägagångssätt att öka kvinnors representation, varför kvinnor bör vara aktiva i politiken, och om könskvotering. För att analysera empirin från en teoretisk synvinkel har resultaten delats upp i tre underkategorier vilket är respondenternas inställning till könskvotering och kvinnors representation i politiken, teorin om kritisk massa och förändringar i den politiska agenda, samt kommunpolitikernas attityder gentemot kvinnliga politiker. Resultaten från vår avhandling visar att föreställningen att politiken enbart är en mans domän har börjat förändras. Den ökade kvinnorepresentationen har visat att kvinnor är lika kompetenta som män att verka i den politiska världen. Dock visar inte resultaten någon märkbar förändring i den politiska agendan. Kvinnor i Mauritius är numera accepterade att delta i politiken, men det är fortfarande en lång väg att gå för dem att betraktas som likvärdiga medlemmar som män i den politiska världen. / The purpose of the thesis is to understand and analyse councillors’ view on women in Mauritian politics. This thesis focuses on their experiences after the implementation of gender quota in local government which led to an increased women’s representation in local politics as well as the consequences derived from it. The empirical material for this thesis has been gathered through qualitative interviews with male and female councillors from three municipalities in Mauritius. The theoretical framework is divided into three parts which are used to analyse different points from the empirical material. In the theoretical framework we have included theories about the ways to increase women’s representation, why women should be active in politics, and about gender quota. To analyse the empirics from a theoretical point of view, we have divided the results into three sub-categories which are the respondents’ stance to gender quota and women’s representation in politics, the theory of critical mass and the change in political agenda, as well as the councillors’ attitudes towards female politicians. The results from this thesis show that the notion that politics is solely a male domain has begun to change. The increased women’s representation has shown that women are as competent as men in the political field. However, the results do not show a notable change in the political agenda, because not enough time has passed to see any differences. Women in Mauritius are today more accepted to partake in politics but there is still a long way to go for them to be considered equal members as men in the political world.

Countries with proportional representation are increasingly introducing an electoral threshold to stop smaller parties from entering their parliaments. In this paper, I’m focusing on the  proportional electoral system and mainly why some countries choose to impose a barrier to their parliaments and others do not. First I did a survey to see which countries that are using it and after that I decided to do three case studies including: Sweden, The Netherlands and Turkey. I used Carles Boix theory on proportional electoral systems. The main variable in his theory is that the “threat” from the social democratic parties has an affect on the enforcement of a PRsystem. I wanted to examine whether it was possible to apply this theory on the implementation of thresholds. Finally, it is possible to conclude that Boix theory can be used even when studying the emergence of electoral barriers. Boix theory suggests that any "threat" from new parties makes the old, larger and established parties or other government organizations want to impose a threshold to secure their positions. This was the case in Sweden and in Turkey. In countries where this situation does not exist, it seems to be no need for an electoral barrier, as shown in the Netherlands.

Based upon feminist organized women's experiences of resistance and political acting space, this study investigates what is possible to say and do (and not do), as well as which issues can be politicized (and which cannot) in the Swedish municipal policy. More specifically it analyzes in which spaces women face resistance, who are expressing it, and how it is manifested. Moreover, it discusses which political content that can be formulated, politicized, and implemented in the local political area. It is based on interviews with representatives from the political party Feminist initiative, and builds on previous research on resistance against women's extra-parliamentary political organizing. Previous research has suggested that the organization in itself evokes resistance. Nevertheless, this study shows that it is the political content, rather than the organizing, that arouses resistance. The combination of women who organize themselves as women and runs an anti-racist policy seems to be the most provocative. This thesis also shows that it is possible to politicize gender issues – unless they are not labeled as feminist issues. The concept of “gender equality” can be used, but not “feminism”. There are opportunities to talk about equality if it is formulated in terms of gender neutrality and equal treatment. It is possible to talk about gender when it comes to gender equality, but it is not allowed to permeate other policy areas. And concrete policy proposals can be formulated, unless the political discussion is not conducted at a more visionary and ideological level. While there are policies which can be implemented on condition that they are not formulated in feminist terms, there are also policies which could be expressed, but subsequently will not be implemented due to opposition from the administration.

Studien “Vi gör det för att vi älskar Sverige” syftar till att belysa hur en politikers diskurstillämpning i en svensk valrörelse kan exkludera etniska och kulturella grupper. Specifikt studeras hur Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson tillämpar en etno-nationalistisk diskurs i sina tal på Långholmen, i Almedalen och i Sölvesborg under valrörelsen 2018. Studien undersöker därmed hur etno-nationalism kommer till uttryck i Åkessons tal och hur den etno-nationalistiska diskursen förändras utifrån kontexterna rumslig dimension, målgrupp och historia. Det teoretiska ramverket utgår från kritisk diskursanalys (CDA) där även begreppen diskurs, nationalistisk diskurs samt den retoriska aspekten förklaras. Studiens metod och analysbegrepp utgår från CDA och Norman Faircloughs tredimensionella modell, som gör det möjligt att identifiera underliggande maktstrukturer och bidra till kritisk språkmedvetenhet kring exkluderande diskurser i svensk politik. Samtliga tal analyseras på Norman Faircloughs textnivå, för att sedan jämföras på den diskursiva och sociala nivån i hans tredimensionella modell. Analysresultatet visade att Åkessons etno-nationalistiska diskurs förändras efter vilken kontext talen gavs i. Gemensamt för samtliga tal var att Åkesson förespråkar assimilering eller exkludering när han tillämpar en tydlig etno-nationalistisk diskurs. Resultatet visade också att en etno-nationalistisk diskurs inte nödvändigtvis behövde uttryckas tydligare inför en redan ideologiskt övertygad publik.

The purpose of the study is to account for and analyse comparisons between the Swedish political parties' programs to show change within and between the parties over time, regarding Swedishness and integration. The goal is to discover in which way the parties have changed or not changed their political programs over a twenty-year period – 1998 and 2018. The text in the political programs is the focus of the study's analysis. A history-didactic perspective is also presented, as an extension of the study's possible use. The comparison reveals both a change within each party and a common change towards a more obligate-based ground to become a Swedish citizen.  What I have found is that there is a significant change over a period of twenty years. The climate has hardened and except from Miljöpartiet, an implementation of Swedish language-tests, social-studies tests and economic consequences, unless these demands are fulfilled, is demanded. Sverigedemokraterna is the only party that has reduced the use of demanding vocabulary, even though they still have the highest use of the demands.

No description available.