More than 200 years have passed since Haiti cut loose from the French colonial empire. A lot has happened since, both to Haiti as a state and to the society as a whole. This study investigates the critiqued relevance of postcolonialism in the 21th century, taking stance in the question of language of instruction in the Haitian school system. Through a qualitative interview based method of data gathering and a comparison with a postcolonialistic theoretical framework, this study first examines the reasons why the recommended use of Haitian creole as language of instruction, rather than French, has been sparsely implemented with the supposed effect of keeping the majority of Haitians in poverty. Secondly it discusses the conclusions drawn on the issue and what they say about the role of colonial societal structures globally. After establishing proof for the prevalence of colonial societal structures as reasons for the dominance of the French language in Haiti, this report suggests further studies on the subject of the relevance of postcolonialism as a model of explanation for contemporary societal phenomena.

No description available.

The purpose of this paper was to examine how ”the other” is portrayed in Joseph Conrad’s novel Heart of darkness from a postcolonial perspective. Thru this analysis determine if and in what way the novel may be beneficial to education surrounding postcolonial perspectives in the subject Swedish at upper secondary school. Thru close reading of the text focusing on the novels portrayal of “the other”, the analysis concludes that the novel gives a stereotypical and dichotomous picture rooted in the novels contemporary science and culture of the western world. The way “the other” is portrayed in Joseph Conrad´s Heart of darkness does not consist with the fundamental values of the Swedish upper secondary school. The analysis has concluded that the novels potential as an educational tool in the education surrounding postcolonial perspectives is limited due to it´s lack of non-European perspectives.

Syftet med denna uppsats är att undersöka förekomsten av icke-västerländska författarskap i läroböcker för svenska på gymnasiet. Undersökningens grund är en pedagogisk textanalys, vilket är en form av innehållsanalys. Fyra läroböcker avsedda för svenskämnet på gymnasiet har analyserats genom en pedagogisk textanalys med såväl kvantitativa som kvalitativa inslag. Uppsatsens teoretiska utgångspunkt har främst varit Edward Saids postkoloniala teori och Mekkonen Tesfahuneys tankar om ett eurocentriskt utbildningssystem. Vikten av ett etnografiskt förhållningssätt i skolan är också en del av teorin. Resultatet visar att icke-västerländska författarskap ges skiftande utrymme i de olika läroböckerna. I den lärobok med störst andel icke-västerländska författare utgör dessa 22 procent av den totala andelen författarskap, medan motsvarande andel för läroboken med minst representation är 2,5 procent. De didaktiska utgångspunkterna för hur de icke-västerländska författarskapen enligt läroböckerna ska behandlas i undervisningen skiljer sig också åt. Eftersom det finns stora skillnader både vad gäller innehåll och didaktiska utgångspunkter i olika läroböcker riskerar undervisningen i skolan att inte bli likvärdig, beroende på i hur hög utsträckning lärarna använder sig av läroböckerna i undervisningen. / The purpose of this paper is to examine the prevalence of non-Western authorships in textbooks for Swedish at upper secondary school. The study is an educational text analysis, which is a form of content analysis. Four textbooks intended for the Swedish subject in upper secondary school have been analyzed by an educational text analysis of both quantitative and qualitative elements. Thesis theoretical base has been primarily Edward Said´s postcolonial theory and Mekkonen Tesfahuneys thoughts about a Eurocentric education system. The importance of an ethnographic approach in schools is also part of the theory. The result shows that non-Western authorships are given diverse space in the different textbooks. In the textbook with the highest proportion of non-Western writers, these are 22 percent of the total proportion authorship, while the corresponding proportion of the textbook with the least representation is 2,5 percent. The didactic starting points for how non-Western writers should be treated in teaching according to the textbooks also differ. Because of the big differences in terms of both content and didactic starting points in the various textbooks, the education in schools risk to not be equal, depending on the extent to which teachers using the textbooks in teaching.

The theme of this essay arises from problematic pictures which travel journalism can bring about foreign countries, and in this specific case Mexico. These pictures can be problematic in the way that they can carry colonial elements and form colonial discourses. The main purpose of this study is therefore to investigate the Swedish travel magazines, Vagabond, RES and Allt om resor, and how they portray places and people in the written texts and photographs. This was done with a postcolonial and discourse theoretical framework, whereas empowerment of certain pictures can lead to formation of discourses, myths and stereotypes about places and people in Mexico. The method used to reveal different aspects of the travel reports was semiotic analysis, Norman Fairclough’s critical discourse analysis and critical linguistics. These together allowed a closer reading of the texts and the photographs, with regards to the context of the text and the magazine’s development. The analysis was conducted with help of linguistic tools such as transitivity and lexical structure, and a thematic structure consisting of themes such as metropolis Mexico city, Mexico’s hinterland and Mexico’s coast. The result showed on many differences and similarities in the nine travel reports which have been studied, depending on the theme, magazine and publication year. The articles published in the 1980’s and 1990’s focused more on people as Indians and Mexicans which mostly were described by their attributes rather than their actions, and therefore objectified and stereotyped as Indians and cowboys, poor and childish. In articles from the 20th century there has been a shift in focus from people to places, these places were often beaches and the sea, constructing the myth of the relaxing paradise. Sometimes these pictures were combined with the Mayan culture to show a variation of destinations, and to meet new tourism trends such as ethnic and culture tourism.

The oppression that indigenous people experienced in many decades slowly began to loosen after the second world war, this is partly visible in the growing number of international convention protecting indigenous people. The racism and discrimination towards the indigenous people were exchanged with an aim to mediate a respectful and informative view of the history about the indigenous people to the majority. The Sami people’s history, the indigenous people of Norway, Sweden, Russia and Finland, is a European example of colonial oppression inside the boundaries of Europe. This essay aim to analyze how the Samis are represented in the Swedish curriculum from 1994 and 2011 and the Norwegian curriculum from 1997 and 2015. The analyze is concentrated to the subjects Religious Education and History. The theory of the analyze is based on postcolonial theory presented by Ania Loomba which make it possible to critically examine the curriculums.

There is considerable geographical overlap between areas set aside for nature conservation or protection and Indigenous peoples’ lands, and the social, economic, and political consequences of protected areas have often been extensive for Indigenous peoples. Discourses of conservation converge with discourses of Indigenous peoples, and both carry a legacy of colonial constructs and relationships. With these overlaps as a point of departure, the purpose of this thesis is to explore how the discourses that govern nature conservation and protected areas shape the conditions for Indigenous peoples’ influence and participation in the governance and management of protected areas on their lands. I pursue this aim by analyzing, and critically examining the consequences of, the construction of Indigenous subject positions and conditions for agency in discourses of nature conservation and protected areas. The empirical focus of the thesis lies with international discourses of protected areas and Indigenous peoples and on local and national discourses articulated in relation to two cases of protected areas in Sápmi. My analytical framework builds on postcolonial theory and discourse theory. I use space for agency as a concept to describe and analyze the effects of the discursive positionings and constructions that shape the ability or capacity of individuals or group to act or to be perceived as legitimate actors. My results show twomain articulations of Indigenous subject positions in protected area discourses, which enable and restrain the space for Indigenous agency in different ways. One articulation connects Indigenous peoples to conservation through the concept of traditional knowledge, thereby positioning Indigenous subjects mainly as holders of traditional knowledge and justifying Indigenous influence by its potential contribution to conservation objectives. The other articulation focuses on the rights pertaining to Indigenous peoples as peoples, including land rights and the right to selfdetermination. These articulations are not necessarily mutually exclusive, but they have potentially different consequences and indicate discursive tensions that can affect the space for Indigenous agency in relation to protected areas. Moreover, my results demonstrate the hegemony of discourses that takes conservation through area protection for granted and subordinates Indigenous land use to conservation objectives, structure Indigenous agency as “participation” in specific types of arrangement, and articulate Indigenous rights in relation to hegemonic constructions of sovereignty, self-determination, and rights. These hegemonic formations silence articulations that would challenge the authority of colonizing societies over Indigenous territories, suppress radical critique of the fundamental nature of arrangements for protected area governance and management, and subdue alternatives to discourses of contemporary liberal democracy and individual property rights.

<p>Under 1995 togs ett riksdagsbeslut om att skapa en stödform som möjliggjorde för partier med mandat i riksdagen att med Sida-finansierade projektmedel verka för att bygga upp partisystem i Östeuropa och i utvecklingsländer genom så kallade partianknutna organisationer (PAO). Dessa organisationer skall enligt ett regeringsbeslut från 1998 också arbeta med att särskilt uppmärksamma kvinnor i sina projekt. Jämställdhet har sedan mitten av 1990-talet varit ett av huvudmålen för svenskt bistånd och på senare år har jämställdhet kommit att utgöra en betydelsefull markör för svensk nationell identitet.</p><p>I uppsatsen studeras hur svenska nationella identiteter konstrueras i PAO:s biståndsarbete för jämställdhet, och med att särskilt uppmärksamma kvinnor. Syftet fokuserar på hur dessa föreställningar, sammanlänkade med idéer om kön och ’ras’, etableras och upprätthålls inom PAO-biståndet. Ett kompletterande syfte är att lyfta fram ambivalenser i konstruktionen av dessa identiteter, för att visa att organisering kring andra identiteter är möjligt. På det här sättet vill uppsatsen ifrågasätta förgivet tagna identiteter och sätta in dem i ett sammanhang där olika aspekter av identitetskonstruktioner inom bistånd kan diskuteras.</p>

<p>I denna studie analyseras Folkpartiet liberalernas integrationspolitik utifrån deras motion Egenmakt, arbete och jämlikhet – Liberal integrationspolitik. Fokus ligger på hur de behandlar utanförskapet och de människor som anses leva i utanförskap. En brännpunkt när utanförskap diskuteras är etnicitet varför detta också ligger i denna undersöknings centrum. Vidare ligger intresset på hur deras liberala ståndpunkter i motionen kommer till uttryck.</p><p>I analysen av det empiriska materialet använder jag mig av kritisk diskursanalys för att metoden inte uppfattar sig själv som politiskt neutral och är politiskt engagerad i social förändring, vilket jag finner väsentligt i en undersökning av ett politiskt dokument som säger sig eftersträva lika rättigheter och lika möjligheter och som riktar sig till alla människor som lever i utanförskap. För att analysera de liberala ideologiska ståndpunkterna i motionen använder jag mig även av kritisk ideologianalys. Båda dessa metoder fokuserar på maktfrågor.</p><p>De teoretiska utgångspunkter som ligger till grund för studien är socialkonstruktionism och postkoloniala studier. Socialkonstruktionismen innebär ett förhållningssätt till exempelvis etniciteter och kulturer som sociala konstruktioner skapade i interaktion människor emellan och vidare att samhällets påverkan är avgörande i konstruktionen av dessa kategorier. Postkoloniala studier utgår från att kolonialismens historiska processer fortfarande präglar världen och ävenledes synen på människor med annan etnicitet eller kulturell bakgrund än den vita västerländska bakgrunden.</p><p>Det som jag anser visa sig tydligast, och som är den viktigaste slutsatsen i min undersökning, är Folkpartiet liberalernas ignorerande av det individualistiska perspektivet i diskussionerna kring utanförskap, kultur och etnicitet. Den individuella dynamiken och samhälleliga mångfalden som är fundamental i liberalismens ideologi får i folkpartiets naturalistiska kulturkonstruktioner inget utrymme.</p>

I denna studie analyseras Folkpartiet liberalernas integrationspolitik utifrån deras motion Egenmakt, arbete och jämlikhet – Liberal integrationspolitik. Fokus ligger på hur de behandlar utanförskapet och de människor som anses leva i utanförskap. En brännpunkt när utanförskap diskuteras är etnicitet varför detta också ligger i denna undersöknings centrum. Vidare ligger intresset på hur deras liberala ståndpunkter i motionen kommer till uttryck. I analysen av det empiriska materialet använder jag mig av kritisk diskursanalys för att metoden inte uppfattar sig själv som politiskt neutral och är politiskt engagerad i social förändring, vilket jag finner väsentligt i en undersökning av ett politiskt dokument som säger sig eftersträva lika rättigheter och lika möjligheter och som riktar sig till alla människor som lever i utanförskap. För att analysera de liberala ideologiska ståndpunkterna i motionen använder jag mig även av kritisk ideologianalys. Båda dessa metoder fokuserar på maktfrågor. De teoretiska utgångspunkter som ligger till grund för studien är socialkonstruktionism och postkoloniala studier. Socialkonstruktionismen innebär ett förhållningssätt till exempelvis etniciteter och kulturer som sociala konstruktioner skapade i interaktion människor emellan och vidare att samhällets påverkan är avgörande i konstruktionen av dessa kategorier. Postkoloniala studier utgår från att kolonialismens historiska processer fortfarande präglar världen och ävenledes synen på människor med annan etnicitet eller kulturell bakgrund än den vita västerländska bakgrunden. Det som jag anser visa sig tydligast, och som är den viktigaste slutsatsen i min undersökning, är Folkpartiet liberalernas ignorerande av det individualistiska perspektivet i diskussionerna kring utanförskap, kultur och etnicitet. Den individuella dynamiken och samhälleliga mångfalden som är fundamental i liberalismens ideologi får i folkpartiets naturalistiska kulturkonstruktioner inget utrymme.