Närvaro i skolan har positiva samband med elevers kognitiva utveckling, socialisering och lärande, därför är det betydelsefullt att elever ges goda förutsättningar att kunna och känna lust att närvara i skolan då utbildningen ges. Med utgångspunkten att elevers perspektiv är viktiga i skolans närvarofrämjande arbete kartläggs i denna studie, med hjälp av webbenkäter och en kvantitativ ansats, vad elever upplever är viktigt för att de ska närvara i skolan. I korthet visar resultatet att det finns stor variation och vissa betydande likheter i elevers upplevelser av vad som är viktigt för att de ska närvara i skolan. I en jämförelse mellan elever med problematisk frånvaro och andra elever fanns stora likheter mellan grupperna och fåtalet mindre skillnader i deras upplevelser av angivet fenomen. Studiens resultat diskuteras i ljuset av tidigare forskning och denna diskussion genererar slutsatsen att elevers närvaro påverkas positivt av samspel i skolan som eleverna uppfattar som meningsfulla, engagerande samt trygg- och gemensamhetsskapande. Med stöd i denna slutsats argumenteras för att elevers olikheter, förutsättningar och behov bör vara en central utgångspunkt i skolans arbete med att främja närvaro, förebygga och åtgärda frånvaro, tillika för att inkludering kan vara en metod som främjar närvaro i skolan.

Syftet med studien är att studera hur skolprofessionella betraktar begreppet problematisk skolfrånvaro och vilka bakgrundsfaktorer de anser har en betydelse på elevers skolfrånvaro. Vidare avser studien att undersöka i vilken utsträckning den växande skolfrånvaron anses påverka eleverna. Studien har en kvalitativ ansats och den valda datainsamlingsmetoden var semistrukturerade intervjuer där en intervjuguide har utformats med tematiska frågor. I studien deltog en skolkurator, en lärare, en fritidschef samt en lärar- och elevassistent i en kommunal grundskola i södra Sverige. Det insamlade materialet analyserades med tematisk analys och studiens resultat har analyserats tillsammans med ekologisk systemteori och teorin om sociala band. Studiens resultat visar att några av de framträdande faktorerna till att en elev blir frånvarande var relationer mellan elev och lärare, bristande stöd i hemmet, motivation och skolsituation. En utmärkande faktor som framkom i vårt resultat var att relationerna runt en elev kan bli avgörande för alla de bakgrundsfaktorer som identifierats i studien. Brister det i någon av dessa, blir risken för problematisk skolfrånvaro högre. Slutsatsen av det analyserade materialet är att dessa faktorer påverkar elevernas inställning till skolan i hög utsträckning och att det föreligger ett samband mellan dessa faktorer och elevernas frånvaro. Resultatet visar på vikten av att uppmärksamma dessa bakgrundsfaktorer för att främja en positiv skolmiljö och minska risken för frånvaro.

Studien syftar till att skapa en bild av och bidra med kunskap om hur överlämningar kan se ut för elever med problematisk skolfrånvaro från årskurs 9 till gymnasiet i två sydsvenska kommuner. Studien ämnar även belysa huruvida sakägande yrkesprofession i respektive skolstadium uppfattar övergångsprocessen som hindrande och/eller främjande. Studiens frågeställningar är; • Hur beskriver berörd skolpersonal att överlämningarna mellan grundskolan och gymnasiet för elever med problematisk skolfrånvaro går till? • Vad anser personalen vara hindrande respektive främjande i denna övergångsprocess? I studien behandlas frågeställningarna utifrån Bronfenbrenners utvecklingsekologiska systemteori, samt push-, pull- och fall out processer som riskfaktorer för elever i problematik skolfrånvaro. Genom Bronfenbrenners teori analyseras övergångshandlingarnas funktion i ett större system. Studiens avgränsning utgörs av ett personalperspektiv, d.v.s. att studien efterfrågar berörda yrkesprofessioners uppfattningar och erfarenheter i frågan. Valet av kommuner grundar sig i att den mindre kommunen skickar gymnasieelever till den större kommunen och att där finns ett naturligt utbyte av övergångshandlingar sinsemellan. Datainsamlingen för denna studie utgår ifrån totalt fem intervjuer med yrkesprofessioner inom elevhälsan som skickar eller mottar övergångshandlingar. På grundskolan har två studie- och yrkesvägledare, två socialpedagoger och en specialpedagog intervjuats. En av dessa intervjuer var en gruppintervju. På gymnasiet har två specialpedagoger intervjuats. Materialet från intervjuerna har analyserats utifrån en fenomenografisk dataanalysmodell, vilket innefattar en stegvis bearbetning av material utifrån kategorierna utformning, innehåll, process, deltagande parter, hinder och framgångar. Resultatet visar att överlämningarnas utformning oftast utgörs av standardiserade dokument, till stor del bestående av krysslistor. Detta ansåg både högstadier och gymnasier vara otillräckligt. Muntliga samtal bedömdes mer effektivt för att rätt informationen ska förmedlas. Information som kan härledas till processer för problematisk skolfrånvaro övervägdes av insatser gentemot Push-out processer i form av redogörelser för extra anpassningar. Gymnasieskolor upplevde att de har svårare att möta elevers behov av anpassad undervisning för elever med problematisk skolfrånvaro jämfört med högstadieskolorna. Både högstadieskolor och gymnasieskolor upplevde att större vikt bör läggas vid individuella framgångsfaktorer och konkreta tips i samband med överlämningarna. Innehåll rörande elevens historik av problematisk skolfrånvaro upplevdes sparsam. Det framkom ett behov av att utöka den sociala delen av informationsinnehållet i överlämningarna samt mer preciserad information rörande elevens frånvaroproblematik för att gynna eleven i övergångsprocessen. De specialpedagogiska implikationerna i studien relaterar till elevhälsans involvering i övergångshandlingar. Där har specialpedagogen en särskild roll som ansvarig för pedagogiska insatser, vilket framkom i intervjuerna. Den specialpedagogiska behållningen av studiens resultat utgörs vidare av vikten att övergångshandlingarnas innehåll matchar elevens situation och har ett framgångsfokus, vilket mottagande elevhälsa kan bygga vidare på.

Bakgrund: Kunskap, kompetenser och utbildning är ett folkhälsopolitiskt målområde som lyfter vikten av utbildning för barn och unga. Skolan utgör en viktig roll i arbetet med att uppnå en jämlik hälsa på nationell nivå, vilket gör skolan till en arena av betydelse vid hälsofrämjande arbete. Att arbeta närvarofrämjande skapar goda förutsättningar för en individ att uppnå en god hälsa över hela livsförloppet. Det hälsopromotiva arbetet bör fokusera på att stärka friskfaktorer och rikta uppmärksamheten till barn och ungdomars styrkor och resurser.  Metod: Systematisk litteraturöversikt där främjande faktorer för skolnärvaro sammanställdes utifrån sju artiklar publicerade mellan 2015–2023, begränsade till barn och ungdomar i åldern 6–18 år. Fem kategorier utvecklades utifrån analysen: socialt stöd, delaktighet, ökad medvetenhet, belöning och hälsoförbättringar med skolsköterska  Resultat: Socialt stöd främjar närvaro genom tillgängliga lärare, partnerskap mellan lärare och vårdnadshavare, samtal mellan lärare och elever, lärare och vårdnadshavare samt hembesök. Delaktighet främjar närvaro genom att både lärare och elever involveras i kring hälsorelaterade policyer. Medvetenhet innebär att samtal om frånvaro genom att identifiera inställningen till skolgång ökar medvetenheten och förändrar beteenden positivt. Belöning lyfter fram vikten av positiva incitament för att främja närvaro. Hälsoförbättringar med skolsköterska belyser skolsköterskans förmåga att anpassa programmet till skolans behov, vilket förbättrar närvaron.  Slutsats: Alla elever behöver bli sedda och hörda av en vuxen för av att trivas och känna sig trygga i skolan. Barn som går i skolan ges möjlighet att utveckla grundläggande förmågor vilket i ett långsiktigt perspektiv skapar förutsättningar för god hälsa. Genom denna litteraturöversikt har ytterligare ljus riktats mot vad som är viktigt för skolnärvaro. Fokus bör läggas för att främja närvaro hos elever oavsett låg närvaro, problematisk frånvaro eller förväntad närvaro. / Background: Knowledge, skills and education is a public health policy target area that highlights the importance of education for children and young people. The school plays an important role in the work to achieve equal health at the national level, which makes the school an important arena for health promotion work. Working to promote attendance creates good conditions for an individual to achieve good health over the entire course of life. The health promotion work should focus on strengthening health factors and direct attention to the strengths and resources of children and young people.  Method: Promoting factors for school attendance were compiled with a systematic literature review based on seven articles published between 2015–2023, limited to children and adolecents aged 6–18 years. Five categories were developed based on the analysis: social support, participation, increased awareness, reward, and health improvements with the school nurse.  Results: Social support promotes attendance through available teachers, partnerships between teachers and guardians, conversations between teachers and students, teachers and guardians, and home visits. Participation promotes attendance through the involvement of both teacher and student in health-related activities. Awareness means that conversations about absence by identifying the attitude to schooling raise awareness and change behavior positively. Reward highlights the importance of positive incentives to promote attendance. Adaptations as needed highlight the school nurse's ability to adapt the program to the needs of the school, which improves attendance.   Conclusion: All students need to be seen and heard by an adult in order to thrive and feel safe at school. Children who go to school are given the opportunity to develop basic abilities, which in a long-term perspective creates the conditions for good health. Through this literature review, further light has been directed towards what is important for school attendance. Focus should be placed on promoting attendance among students regardless of low attendance, problematic absence or expected attendance.

Ett problem grundskolorna upplever under högstadiet är den ökade andelen elever med problematisk skolfrånvaro, något som i sin tur påverkar elevernas framtid.  Prao kan bli en ny upplevelse för dessa elever vilket kan skapa motivation och framtidstro för elever med problematisk skolfrånvaro. Att elever genomför minst två veckors prao under högstadiet, för att prova på arbetslivet har i perioder varit lagstadgat i Sverige, och den senaste perioden startade 2018. Undersökningens syfte har varit att ta reda på praons betydelse för elever med problematisk skolfrånvaro, samt att skapa en förståelse för vilka förutsättningar studie- och yrkesvägledare skapar, i syfte att dessa elever ska genomföra prao.       Vår undersökning tar sin utgångspunkt i sex semistrukturerade intervjuer med studie- och yrkesvägledare där resultatet har analyserats genom teorin Careership som beskriver olika påverkningsfaktorer vilket formar en individ, samt teorin Self-efficacy där den upplevda självförmågan står i centrum. Vi har även valt att forma en egen konceptuell modell som är kombinerad av de två ovanstående teorierna. Detta för att kunna analysera sambandet av upplevd självförmåga, prao och handlingshorisont.      Resultatet visar att praon är ett viktigt inslag för elever med problematisk skolfrånvaro eftersom prao kan vara en av de delar som bidrar till ökad självkännedom med en insikt av sina förmågor som resultat. Genom prao får eleverna en ökad förståelse för varför eleven ska gå i skolan med en insikt av att skolan leder till arbete, samt ger en ökad motivation och därmed även en ökad närvaro. Resultatet visar även att elever med problematisk skolfrånvaro är beroende av en trygg praoplats för att vilja genomföra prao, och om prao genomförs bidrar detta till en ökad upplevd självförmåga.

Statens offentliga utredning (2016:94) menar att det finns en bristande kunskap i den svenska skolan om vad som främjar närvaro samt att det förekommer brister i utredning av orsakerna till frånvaro vilket i sin tur kan leda till risken att inte rätt åtgärder vidtas. I utredningen står det vidare att även om det är svårt att avgöra om skolfrånvaron ökat i vårt samhälle så får frånvaro större konsekvenser för en elev idag utifrån det kunskapssamhälle vi lever i, jämfört med tidigare generationer.Studiens syfte är att bidra med kunskap om hur specialpedagoger, yrkesverksamma på högstadiet, arbetar med att vända problematisk skolfrånvaro till ökad närvaro. För att undersöka specialpedagogers erfarenheter kring arbete gällande en ökad skolnärvaro har detta studerats utifrån organisation-, grupp- och individnivå.Studiens teoretiska utgångspunkter är det Relationella perspektivet och Känsla av sammanhang[KASAM]. I det Relationella perspektivet förklaras samspelet mellan människan och dess lärmiljö, vilka faktorer som styr möjligheter och hinder som eleven ställs inför i mötet med omvärlden. KASAM, förklarar hur känsla av sammanhang främjar individens välbefinnande utifrån de tre begreppen begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet.Metodansatsen är kvalitativ och semistrukturerade intervjuer har använts. Det empiriska underlaget består av intervjuer med åtta specialpedagoger med erfarenhet av att arbeta på högstadiet. Resultatet visar att ett relationellt perspektiv, där lärmiljön är begriplig, hanterbar och meningsfullhet är viktiga faktorer för en elevs förutsättningar för att närvara i skolan.

Syftet med studien är att undersöka hur utbildade hundteam arbetar inom skola samt hundteamsförarnas upplevelse av vad denna insats har för betydelse för eleven. Studiens empiriska material har samlats in med hjälp av semistrukturerade kvalitativa intervjuer med åtta utbildade hundteamsförare. Resultatet har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv och tidigare forskning inom området. Resultatet visar att hundteamens arbete i skolan varierar till viss del men att syftet till främst är att hitta alternativa och kompletterande sätt att motivera och skapa förutsättningar för alla elevers utveckling och lärande. Informanterna beskriver att hundunderstödda pedagogiska insatser kan skapa fler möjligheter för eleverna, såväl när det gäller utveckling och lärande som i sociala relationer. Det som framkommer är att elevens självkänsla, trygghet och känsla av samhörighet ökar vid hundundertstödd pedagogik. Det framkommer även att det finns vissa utmaningar som försvårar för den hundunderstödda pedagogiken. Informanterna framhäver att de regler och riktlinjer som kommunerna skapar i vissa fall gör så att skolor inte får arbeta med hundunderstödd pedagogik. Informanterna menar då att olika behov ställs och värderas mot varandra istället för att försöka hitta lösningar som fungerar för alla. I det specialpedagogiska uppdraget ingår det att förebygga och identifiera svårigheter samt stötta och finna lösningar som ger eleverna de bästa förutsättningarna för den egna utvecklingen och lärandet. Utifrån studien framkommer det att hundunderstödd pedagogik kan skapa fler möjligheter att stötta olika elever oavsett vilka svårigheter skolan upplever att de har. Avslutningsvis presenteras specialpedagogiska implikationer och förslag på fortsatt forskning.

Problematisk skolfrånvaro är ett växande problem som fortsätter att öka, faktorerna bakom är ofta lika omfattande som de är komplexa. Arbetet för att förebygga och åtgärda detta sker genom samverkan mellan professionella aktörer från olika organisationer som skola, socialtjänst och Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Syftet med studien är att undersöka upplevelsen av samverkan mellan de professionella aktörer som arbetar med problematisk skolfrånvaro och hur samverkan mellan dessa aktörer fungerar i praktiken. Studien utgår från en kvalitativ ansats med en semistrukturerad intervjuguide för att få en ökad förståelse för de professionella aktörernas upplevelser av samverkan kring elever med problematisk skolfrånvaro. Intervjuguiden är framtaget utifrån studiens frågeställningar och grundade i en fenomenologisk ansats för att ge svar på studiens syfte samt utformades för att ge informanterna möjlighet att relativt fritt beskriva sina erfarenheter och upplevelser kring samverkan gällande problematisk skolfrånvaro. Med en teoretisk utgångspunkt i system- och samverkansteori belyser vi likheter och skillnader i vårt empiriska material.      Resultatets mest betydelsefulla faktorer för en fungerande samverkan är relationer till andra aktörer och ett personligt nätverk. Resultatet uppmärksammar att föräldrarna/vårdnadshavarna är en väsentlig samverkanspartner då deras medverkan kan möjliggöra eller hindra samverkan mellan de professionella aktörerna. Resultatet visar även på att struktur och ansvarsfördelning är viktiga faktorer för en välfungerande samverkan genom att det finns en nyckelperson som tar ansvaret och leder gruppen framåt. En framstående slutsats från empirin är vikten av att ha ett gemensamt syfte och mål med samverkan likväl som att gå in i en samverkan med respekt för de andra inblandade samt att inneha en ödmjukhet gällande de andra aktörernas möjligheter, kunskaper och resurser. Genom att tolka empirin gällande informanternas vision för en samverkan där de själva fick sätta ramarna kunde vi urskilja de svårigheter som hindrar och påverkar en framgångsrik samverkan. Resultatet visar på problem kring hur beslut tas av ledningen gällande besparingar och omorganiseringar samt bristande tid och resurser. Därtill lyfts även komplexiteten med att samverka med andra professioner då det saknas enhetliga rutiner och en likvärdig kunskap gällande problematisk skolfrånvaro.

Bakgrund: I Sverige har alla barn en lagstadgad rätt till utbildning, trots detta är den problematiska skolfrånvaron hög. Vid en granskning som Skolinspektionen genomförde 2015, gällande elever med ogiltig frånvaro, kunde omkring 1800 elever identifieras vilka då varit frånvarande upprepade gånger under två månader. Konsekvenserna av detta kantas av ett utanförskap vilket i flera fall kan vara förödande för eleven. Att utreda problematisk skolfrånvaro är därför viktigt och bör ske skyndsamt. Trots det finns det en stor okunskap kring orsaks – och närvarofrämjande faktorer. Syfte: Att med hjälp av tidigare forskning beskriva och analysera orsaksfaktorer till problematisk skolfrånvaro på individ, hem/familj-, och skolnivå, samt redogöra för och analysera närvarofrämjande faktorer. Metod: Allmän litteraturstudie där studiens resultat baseras på både kvalitativa och kvantitativa studier från databaserna ERIC, APA psycInfo samt SwePub vilka genererade 11 studier. Resultat: Psykiskt ohälsa är den främsta orsaksfaktorn som identifieras på individnivå, men även bristande relationer till både klasskompisar och lärare. Att skapa goda relationer är en närvarofrämjade faktor. Elevens hemmiljö och vårdnadshavares arbetssituation är ytterligare två orsaksfaktorer. I skolan identifieras flertalet orsaksfaktorer men även närvarofrämjandefaktorer. Mobbning, en otrygg skolmiljö och skolans bristande kunskap är samtliga orsaksfaktorer. Slutsats: Att motverka de orsaksfaktorer som föreligger en problematisk skolfrånvaro är att samtidigt arbeta närvarofrämjande. Detta är ett multifaktoriellt problem

Syftet med detta examensarbete är att undersöka svensklärares arbete med hemmasittare. Detta görs genom att söka svara på följande frågeställningar:  Vad fokuserar svensklärare på och vilka avvägningar gör de i arbetet med hemmasittare?  Vilka framgångsfaktorer finns det när man jobbar med hemmasittares kunskaper i svenska? Undersökningens relevans motiveras med den betydelse både svenskämnet och fungerande skolgång har för elevers framtida utveckling. Det är därför intressant att se hur lärare  arbetar med att tillgodose kunskaper hos elever som är hemma större delen av sin skoltid. Metoden är en empirisk kvalitativ undersökning i form av djupintervjuer med fem svensklärare verksamma på mellan- och högstadiet. Intervjuerna analyseras utifrån ett antal teoretiska perspektiv, däribland Bernsteins teori om klassifikation och inramning. Även distansundervisning, bedömning och samtal diskuteras ur ett teoretiskt perspektiv.  Resultatet  av intervjuerna visar att de avvägningarna som svensklärarna gör, när de utformar uppgifter för hemmasittare, är att de väljer bort uppgifter som handlar om samtal och muntliga redovisningar, ofta på bekostnad av en formativ bedömning. Fokus ligger istället på att eleverna ska få grundläggande kunskaper i svenska. De framgångsfaktorer som lärarna uppger är struktur, tydlighet, resurser och flexibilitet. Två av  lärarna i undersökningen har kunnat ge sina elever godkänt betyg i svenska. Det rör sig om tre elever som samtliga går på högstadiet. I två av dessa fall har det  funnits stöttning av assistent eller specialpedagog.