Den psykiska ohälsan ökar i samhället och allt fler sjuksköterskor möter patienter med psykisk ohälsa oavsett inom vilken vårdform de arbetar. Samsjukligheten mellan psykisk och somatisk sjukdom gör att allt fler patienter med psykisk ohälsa behöver vård på somatiska avdelningar. Olika former av attityder förekommer i mötet med patienterna med psykisk ohälsa. De negativa attityderna kan leda till att patienterna inte alltid får den omvårdnad de behöver och riskerar därför att utveckla ytterligare ett lidande. Vårt syfte är därför att undersöka sjuksköterskors attityder i mötet med patienter med psykisk ohälsa inom olika vårdformer och se varför de förekommer. Studien gjordes genom att studera tio artiklar i form av en litteraturöversikt. Tre huvudteman identifierades i resultatet, vilka var rädsla, organisation och erfarenheter. Studien identifierade att sjuksköterskor var i behov av mer kunskap och utbildning inom psykisk ohälsa för att kunna ge bättre vård till denna patientgrupp. Negativa attityder berodde framförallt på okunskap kring ämnet. Den kunskap sjuksköterskan bär med sig från grundutbildningen uppfattades som otillräcklig. En mer omfattande utbildning kring psykisk ohälsa kan få stigmatiseringen till denna patientgrupp att minska. Genom att ge bättre vård till patienter med psykisk ohälsa kan patienterna undvika långa vårdtider och tillfrisknandet främjas.

Psykisk ohälsa är ett stadigt växande problem inte bara i världen utan även i Sverige. Psykisk ohälsa kostar samhället oerhörda mängder pengar, men är även fruktansvärt för den som drabbas och de personer som finns i dess närhet. Psykisk ohälsa är ett samlingsbegrepp som innefattar allt från lindrig oro till svåra psykiatriska tillstånd. Om personer som drabbas inte får den hjälp de behöver i tid kan den psykiska ohälsan mynna ut i självmordsförsök eller i värsta fall självmord. Så många som 1200 personer om året tar sitt liv i Sverige. Det motsvarar cirka 3 självmord om dagen. Ambulanssjuksköterskor kommer träffa dessa personer prehospitalt och ska bemöta och vårda dessa patienter. Känner ambulanssjuksköterskan sig trygg i mötet med dessa patienter? Upplever hen att kompetensen finns? Syftet med arbetet är att undersöka ambulanssjuksköterskans upplevelse av att vårda och möta patienter som försökt ta sitt liv. Metoden författarna valt är en kvalitativ intervjustudie. Åtta ambulanssjuksköterskor verksamma i Västra Götalandsregionen intervjuades. Av dessa åtta var fem kvinnor och tre män. Intervjuerna har granskats med hjälp av Elo & Kyngäs (2008) granskningsmall för kvalitativ innehållsanalys. Efter analysarbetet framkom 10 subkategorier och 4 huvudkategorier. Resultatet visar på att ambulanssjuksköterskorna som intervjuats upplever att självmordsbenägna personer är svåra att möta och bemöta. Svårigheten handlar till stor del om en upplevelse av bristande kunskap i kommunikationen med dessa patienter. I övrigt upplever de flesta informanter att de har den kompetens som krävs, men understryker att den kompetensen inte kommit från utbildning utan byggts av erfarenheter efter att vårdat många självmordsbenägna patienter. I diskussionen lyfts arbetets styrkor respektive svagheter. Slutsatsen är att det behövs mer utbildning för ambulanspersonal så de känner sig mer rustade att möta självmordsbenägna personer.

Då psykisk ohälsa är något som är väldigt omtalat och debatterat i samhället, främst då det framställs som att det skett en ökning av psykisk ohälsa, är det särskilt intressant att undersöka vidare om detta forskningsområde. Syftet med denna litteraturstudie är att utifrån aktuellt forskningsläge undersöka och analysera hur psykisk ohälsa framställs inom internationell forskning mellan år 2004 och 2019. En litteratursökning gjordes i databaserna PubMed, Medline, SocINDEX för att hitta relevanta artiklar utifrån syftet. Totalt valdes 11 vetenskapliga artiklar ut efter att hänsyn tagits till studiens inklusions och exklusionskriterier. Studiens datamaterial har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys som genererade fyra kategorier, vilka även ligger till grund för rubrikerna i resultatdelen. Ett individualistiskt perspektiv användes för att analysera datamaterialet från de vetenskapliga artiklarna. Resultatet visar att barndomen och ungdomstiden har en central betydelse i utvecklingen av psykisk ohälsa. Sociala normer och värderingar har stor betydelse på individens välbefinnande och på synen på psykisk ohälsa. Det är även viktigt med förebyggande insatser för att den psykiska ohälsan inte ska följa med till vuxen ålder. Slutligen visar studierna på ett varierande resultat angående förekomsten av psykisk ohälsa, det visar både på en ökning men också på en stabilisering samt en viss minskning.

Tidigare forskning visar att både alkoholkonsumtion och psykisk ohälsa är som mest utbrett hos unga människor. Trots att fenomenen korrelerar med varandra så är förklaringar på sambandet mellan dessa två en bristfällig resurs. Detta arbete belyser det samband som existerar mellan unga människors psykiska hälsa och alkoholkonsumtion. Studien baseras på kvalitativa intervjuer med unga människor i åldrarna 22-28 år och undersökningen visar hur sociala och kulturella faktorer påverkar deras alkoholkonsumtion. Resultaten visar hur många upplevde psykiska besvär kopplat till prestationer och framtidsutsikter, som detta arbete menar beror på den identitetssökande som kännetecknar tidsperioden. I sökandet efter identitet blir alkohol ett lättillgängligt, effektivt och socialt accepterat medel för nya och intensiva erfarenheter. Psykiska besvär tenderade att vara sammankopplat med hög alkoholkonsumtion, där flera även uppgav att de använt alkohol som självmedicinering mot ångestproblematik. Genom ett socialpsykologiskt perspektiv framhäver arbetet hur gruppinteraktioner och sociala påtryckningar leder till att alkohol blir en väsentligdel av unga människors kultur, där hög konsumtion påverkar den psykiska hälsan negativt.

Både den största delen sjukfall och den största ökningen av sjukfall utgörs av psykiatriska diagnoser. I denna grupp är anpassningsstörning och reaktion på svår stress, ångestsyndrom samt depression vanligast förekommande. Syftet med denna studie var att undersöka vilka faktorer som är av betydelse för återgång tillarbete för personer med dessa diagnoser. Vilka faktorer upplevs ha varit till störst hjälp? Är någon särskilt viktig? Saknades några? För att få djupgående svar som beskriver hur personer med dessa diagnoserupplever olika faktorer har åtta personer inom diagnosgrupperna intervjuats. En tematisk analys har lett fram till ett resultat som visar att socialt stöd är den viktigaste faktorn för återgång till arbete. Det är också den faktor som upplevdes mest bristfällig. Vad gäller vilken faktor som har varit till störst hjälp så syns ett mer varierat resultat, beroende på att insatser inte sett likadana ut för alla respondenter.

En kvalitativ intervjustudie  Studiens syfte var att öka vår kunskap om grundskollärares erfarenheter av arbetet med psykisk ohälsa hos elever i årskurserna F-3. I förhållande till detta har skolors elevhälsoarbete undersökts. Studien har baserats på en kvalitativ metod, där sex F-3 lärare har intervjuats. De centrala begrepp som studien behandlar är psykisk ohälsa, elevers delaktighet i hälsoarbetet och förebyggande arbete mot psykisk ohälsa. Vidare har lärarnas definitioner av psykisk ohälsa undersöks, samt hur delaktiga elever är i arbetet kring deras hälsa. Slutligen studeras det förebyggande arbetet på skolorna. De teoretiska utgångspunkterna som studien baseras på är Shiers teori om delaktighet (2001), som graderar barns delaktighet i fem nivåer och Eva Forsbergs teori om elevinflytande (2000).  Resultaten från vår studie visar att grundskollärarnas definitioner av psykisk ohälsa skiljer sig åt, vilket också gör att lärarna anser att ohälsan är olika utbredd. Lärarna som anser att den psykiska ohälsan har ökat, uttrycker en osäkerhet kring orsakerna till ökningen. En lärare anser att det eventuellt är en slump, en annan lärare anser att det beror på att kunskapen kring psykisk ohälsa har ökat. Orsakerna till psykisk ohälsa skiljer sig åt mellan lärarna och riskfaktorer som hemförhållanden, media och mobbning tas upp. Samtliga lärare kan se skillnader i den psykiska ohälsan mellan könen. En majoritet av lärarna upplever att den psykiska ohälsan är mer utbredd hos flickor, samtidigt som de andra lärarna anser att pojkar drabbas i större utsträckning. Majoriteten av lärarna uttrycker också en okunskap om elevers psykiska ohälsa.

Bakgrund: Stressrelaterad ohälsa har blivit ett allt större samhällsproblem som även ökar hos vårdpersonal. Ett aktivt arbete kompenserar inte för en inaktiv fritid och i dagsläget har endast 65% av befolkningen en livsstil som uppfyller rekommendationerna för fysisk aktivitet. De individer som endast upplever sig vara fysiskt aktiva under arbetsdagen tar därav inte del av de positiva effekter som aktivitet har på hälsan. Genom att specifikt arbeta med beteendeförändringar gällande fysisk aktivitet och hantering av stress, kan fysioterapeuter förebygga livsstilsrelaterad ohälsa. Syfte: Syftet var att undersöka hur mängden av fysisk aktivitet och träning samvarierar med arbetsrelaterad stress samt hälsa och arbetstrivsel hos sjuksköterskor i Region Norrbotten. Metod: Ett slumpmässigt urval av sjuksköterskor gjordes och insamling av material utfördes med en webbenkät. Det sändes ut 200 enkäter och totalt svarade 41 personer. Frågeformuläret baserades på flertalet redan konstruerade mätinstrument, men validitets- eller reliabilitetstestades inte i sin helhet. Resultat: Majoriteten av deltagarna låg under rekommendationerna gällande fysisk aktivitet respektive träning. Arbetsrelaterad stress visade inget samband med fysisk aktivitet, träning respektive med ett sammansatt mått på kombinerad fysisk aktivitet och träning. De deltagare som låg över rekommendationerna för fysisk aktivitet upplevde en tendens till högre hälsa och signifikant högre arbetstrivsel. Konklusion: Signifikant samband fanns mellan träning och självbestämmande. Arbetsrelaterad stress har inget samband med aktivitet, träning eller kombinationen dem emellan.  Hög mängd fysisk aktivitet har tendens till samband med högt skattad hälsa, individuella inre upplevelser och självbestämmande på arbetet. Följaktligen bör fysioterapeutens fokus ligga på aktivitet istället för träning för att uppnå högre hälsa.

Bakgrund: Norsk psykomotorisk fysioterapi är en fysioterapeutisk kroppsorienterad behandlingsmetod som har som syfte att behandla personer med nedsatt psykomotorisk funktion. Behandlingsmetoden saknar vetenskaplig dokumentation om hur behandlingen praktiseras. Syfte: Syftet med studien var att utforska och beskriva norska fysioterapeuters erfarenheter av hur de praktiserar norsk psykomotorisk fysioterapi. Metod: Kvalitativa intervjuer med öppna frågor utfördes på tre norska fysioterapeuter med psykomotorisk utbildning för att samla in datan. Materialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys och resulterade i tre huvudkategorier: Grundläggande behandling, Ingripande behandling och Vidmakthålla resultaten. Resultat: Det framkom i resultatet att behandlingen är en process i tre steg som startar med att patienterna ska öka sitt kroppsmedvetande och förbättra kontakten med kroppen och resurser, vilket lägger grunden för behandlingen. Där efter så går behandlingen vidare till att behandla problemet som patienten söker för som oftast sker med en kroppsomställning och övning i att lyssna på och utrycka kroppen samt sätta gränser. Till sist så går behandlingen in på att vidmakthålla de erövrade resultaten genom att göra patienterna starkare i sig själva så att de inte faller tillbaka i gammalt mönster. Konklusion: Behandlingen innehåller olika övningar och moment som utformas utifrån den individuella patienten med målet att öka patientens kontakt med sina egna resurser och förståelse för sig själv. Behandlingsupplägget styrs av dialogen mellan patient och fysioterapeut där fysioterapeuten har en viktig roll för att patienten ska uppnå det eftertraktade resultatet.

Bakgrund: Psykisk ohälsa ökar i samhället och blir allt vanligare i den somatiska vården. Patienter och närstående upplever brister i både bemötande och i kommunikation. Patienter upplever att sjuksköterskor inte förstår dem vilket leder till att barriärer uppstår i vårdandet. Patienter känner sig ensamma och upplever att sjuksköterskor behandlar dem som objekt. Syfte: Beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med psykisk ohälsa i den somatiska vården. Metod: Litteraturstudie enligt Evans. Resultat: Sjuksköterskorna upplevde att den somatiska vården hade brister i vårdmiljön vilket ledde till att patienterna med psykisk ohälsa inte fick god vård. Sjuksköterskorna upplevde även att de saknade kunskap och kompetens om psykisk ohälsa. Tidsbristen orsakade svårigheter att hinna med patienterna. Sjuksköterskorna upplevde att de inte räckte till för patienterna med psykisk ohälsa och inte kunde ge patienterna den vård de behövde. Sjuksköterskorna hade en önskan att ge god vård trots att det var en stor utmaning. Slutsats: På grund av brister i den somatiska vården upplevde sjuksköterskorna sig otillräckliga för att de inte kunde ge god vård till patienterna. Sjuksköterskorna upplevde att inte tiden finns för att bygga upp en vårdande relation. Nyckelord: Psykisk ohälsa, sjuksköterskor, somatisk vård, upplevelse.

Psykisk ohälsa har ökat de senaste åren bland unga. Skolan kan vara en av stressfaktorerna för unga barn. Skolan skall arbeta hälsofrämjande, den skall skapa miljöer där elevers hälsa och lärande främjas. Utbildning är av vikt för att kunna uppleva hälsa och på sikt klara sig i livet. Elevhälsan är en viktig del på skolan, vilken arbetar för att underlätta elevens lärande och utveckling. Skolsköterskor i tidigare studier menar på att somatiska symtom som magont och huvudvärk, vilket kan vara tecken på psykisk ohälsa, har ökat. Psykisk ohälsa hos barn kan ha negativa effekter senare i livet och med tiden kan en ökning av detta innebära ett växande folkhälsoproblem.  I denna studie, som är kvalitativ med en induktiv ansats, är syftet att beskriva skolsköterskors upplevelser av att möta elever som har psykisk ohälsa. Åtta skolsköterskor intervjuades med hjälp av semistrukturerade frågor. Dessa med utgångspunkt i livsvärldsperspektivet. I dataanalysen användes Granheim Hällgren och Lundmans (2004) modell för innehållsanalys. I resultatet framkom två kategorier och sju underkategorier. Samverkan är betydande i arbetet med psykisk ohälsa, både på intern och extern nivå. Skolsköterskorna i studien ansåg att samverkan med externa instanser var problematisk. Relationen till eleven är också av vikt, detta för att kunna få förtroende och på så vis kunna nå fram till eleven med psykisk ohälsa. Detta kräver en tillgänglighet hos skolsköterskan.