Syftet med studien är att undersöka likheter och skillnader på hur personer med olika könsidentiteter ser på fenomenet våld i nära relation. Utifrån syftet formulerades två frågeställningar: Vad är våld enligt människor som identifierar sig med olika kön och i vilken utsträckning är människor med olika könsidentiteter utsatta för våld i nära relation. Tidigare studier visar att det finns en utsatthet för våld i nära relation bland både kvinnor och män och att utsattheten mellan könen ser olika ut. Teoretiskt utgår studien från ett feministiskt och intersektionellt perspektiv. Studien är gjord med en kvantitativ metod där en digital enkät besvarats av 136 personer. I enkäten gavs möjlighet för respondenterna att ge mer utvecklade svar i en del öppna frågor för att tillföra en del kvalitativt material till studien. Resultatet visar att det finns skillnader både i vad man anser är våld och hur utsattheten ser ut mellan olika könsidentiteter. Studiens slutsats är att det finns en utsatthets bland respondenterna och det framkommer vad de anser ska definieras som våld i nära relation. Respondenterna tycker det är ett problem som borde uppmärksammas mer och att det inte finns tillräckligt med hjälp att få om man är utsatt.

Syftet med denna studie är att kartlägga F-3 lärares upplevelse av elevers skamkänslor i den pedagogiska verksamheten och vidare hur skamsituationer hanteras. Studien är en fenomenografisk undersökning med en kvalitativ ansats som tar utgångspunkt från den socialkognitiva teorin baserat på Albert Banduras definition av self-efficacy. Resultatet påvisar handlingsstrategier som lärare tillämpar när elever känner skam. Slutsatsen är att lärarnas handlingsstrategier ger utrymme till att låta skammen ta plats som konstruktiv och reducerar därmed den tabubelagda associationen.

Syftet med denna studie var att undersöka hur ett antal tjänstepersoners psykosociala arbetsmiljö har förändrats i samband med påtvingat distansarbete under Covid-19-pandemin och vilken effekt dessa förändringar haft på individernas psykiska välmående. Vidare syftade studien att undersöka hur individerna och organisationerna gått till väga för att anpassa sig till sagda förändringar. Karaseks och Theorells (1990) krav-, kontroll- och stöd-modell har tillämpats för att granska respondenternas upplevelser av arbetsrelaterad stress. I studien tillämpades en kvalitativ forskningsansats och data samlades in via semistrukturerade intervjuer. Respondenterna utgjordes av 10 tjänstepersoner inom den privata sektorn som valts genom bekvämlighetsurval. Deras upplevelser analyserades på grundval av tematisk analys och resulterade i totalt åtta teman. Det generella resultatet visade att distanseringen haft negativ effekt på upplevt socialt stöd. Förutsättningen att utforma en arbetsplats avskild från resterande delar av hemmet och adekvata stödsystem gynnade upplevelsen av självstyre och minskade nivåerna av arbetsrelaterad stress.

Bakgrund: Arbetet med palliativa patienter i livets slutskede kräver att vårdgivaren har hög nivå av medkänsla, detta är en essentiell komponent i mötet och omhändertagandet av patienterna i livets slutskede. Bristande medkänsla är en av flera upplevelser som tidigare forskning har undersökt hos sjuksköterskor som arbetar inom palliativ vård. Fysioterapeuters upplevelse och psykiska påfrestning till följd av arbetet med palliativa patienter i livets slutskede har inte undersökts i lika stor utsträckning. Syfte: Syftet med studien var att beskriva fysioterapeuters upplevelse av att möta patienter i livets slutskede. Metod: Författarna utformade en semistrukturerad intervjuguide för att besvara syftet. Samtliga intervjuer genomfördes och spelades in digitalt via Zoom. Tre fysioterapeuter som är yrkesverksamma på olika sjukhus i Region Norrbotten deltog i studien. Data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fem huvudkategorier: personcentrerat förhållningssätt, utmanande, psykiskt ansträngande, acceptans och meningsfullhet. Huvudkategorierna kunde delas upp i tio subkategorier. Konklusion: Fysioterapeuternas upplevelse av att arbeta med palliativa patienter i livets slutskede är att det är utmanande eftersom de arbetar utifrån ett personcentrerat synsätt och det kan vara en psykisk påfrestningen att se en patient handfallen inför döden. Samtliga upplevde att de hade stor acceptans inför att de inte kunde rädda patientens liv, utan bara ge guldkant på deras tillvaro som den ser ut i nuläget, vilket gav dem en upplevelse av att deras arbete är meningsfullt.

Denna studie syftar till att undersöka elevers välmående under distansundervisningen i samband med Covid-19 pandemin. Vid studiens genomförande har distansundervisningen pågått under ett års tid. Till studien har Vygorskijs teori om sociokulturellt lärande utgjort en stor del, även gränsteori och det salutogena perspektivet på hälsa. Metoden har bestått av kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med åtta gymnasieelever i årskurs 3 vid studieförberedande program på två olika gymnasieskolor. Genom en hypotetiskt-deduktiv metod har vi utgått från fem kategorier; studiemiljö, stöd och hjälp, sociala relationer, fysisk aktivitet och mående. Med hjälp av vår insamlade empiri, vår tidigare forskning samt teorier har vi undersökt hur elevernas psykiska välmående påverkats av distansundervisningen med fokus på de fem kategorierna. Vårt resultat visar att det finns en påverkan hos eleverna samtidigt elevsvaren är av stor variation. En del av eleverna ansåg att distansen har givit dem positiva effekter då den inneburit en frihet för dem medan andra elever ansåg att effekterna av distansundervisningen var negativa. De negativa följder som kunnat urskiljas ur vår empiri är en minskad energi och brist på rutiner. Utifrån de varierade resultatet dras slutsatserna att distansundervisningen har en påverkan på eleverna, men att denna påverkan kan vara varierande. Utifrån empirin tenderar rutiner och tydlig struktur att höra ihop med positiva effekter av distansundervisningen medan det motsatta, brist på rutiner och struktur, verkar vara likt med en negativ påverkan.

Rörelse är en central del i människans liv som utförs dagligen men begreppet rörelse kan vara svårt att definiera. Samtidigt diskuteras det att barn blir allt mer inaktiva. Syftet med denna studie är att få reda på elever i fritidshems uppfattning och perspektiv på rörelse. Frågorna som studien ställer är: Vad uppfattar eleverna som rörelse i fritidshemmet? Vilken betydelse har den fysiska miljön för elevernas rörelseglädje? Hur bidrar rörelse till meningsfullhet hos eleverna?  Studien bygger på en kvalitativ forskningsmetod där semistrukturerade intervjuer har genomförts. Resultatet arbetades fram genom transkribering och analys av datamaterialet där elevernas perspektiv lyfts fram. Eleverna som deltog i denna studie har en gemensam uppfattning av att rörelse är positivt men att det dock finns aspekter som har en inverkan på deras motivation. I intervjuerna med eleverna framträder bland annat miljön, vila och de fysiska aspekterna in. Elevernas uppfattning av rörelse framkommer även i resultatet.

Denna studie har som syfte att undersöka hur medarbetarsamtalet bidrar till medarbetares psykiska välbefinnande på arbetsplatsen samt dess bidrag till utvecklingen av organisationen i stort. Urvalet för studien och de som har intervjuats är behandlingsassistenter på Statens institutionsstyrelse. Syftet har undersökts genom två forskningsfrågor vilka är: (1) huruvida behandlingsassistenter upplever att medarbetarsamtalet bidrar till deras psykiska välbefinnande, utifrån lärandeaspekterna utveckling, mål och gemenskap och (2) huruvida behandlingsassistenter upplever att medarbetarsamtalet inverkar på deras arbetsprestation och därmed organisationen i stort, utifrån lärandeaspekterna utveckling, mål och gemenskap. Studiens syfte har undersökts utifrån en kvalitativ intervjumetod bestående av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna genomfördes digitalt via Zoom och Skype med hänsyn till den rådande pandemin, Covid-19 och rekommendationerna för att minska smittspridningen (Folkhälsomyndigheten, april 2021). Det empiriska materialet som intervjuerna resulterade i har analyserats genom det teoretiska perspektivet livslångt lärande för att förstå resultatet utifrån de tre lärandeaspekterna utveckling, mål och gemenskap. Resultatet visar att behandlingsassistenter ofta har en stressfull arbetsmiljö och att medarbetarsamtalet hjälper att hantera den stressen. Dessutom visar resultatet att medarbetarsamtalet ökar det psykiska välbefinnandet, främjar lärande och förbättrar arbetsprestationen för organisationen i stort. Medarbetarsamtalet bidrar till ett ökat psykiskt välbefinnande genom att relationen till chefen och samarbetet med kollegor förbättras samt att den individuella utvecklingen och känslan av tillfredställdhet främjas. Arbetsprestationen förbättras dels genom att den individuella utvecklingen samt möjlighet för reflektion främjas och dels genom att stressen minskar.

No description available.

Covid-19 pandemin har påverkat både samhället och individen. Skolor har gått över till distansundervisning och social distansering rekommenderas. Ungdomar är i en social tid i livet och vissa upplever försämrat psykiskt mående under pandemin. För att barnsjuksköterskan ska kunna utgöra ett stöd för ungdomar krävs förståelse för deras upplevelser och livsvärld i samband med pandemin. Syftet med denna studie är att undersöka hur ungdomars liv och mående har påverkats under covid-19 pandemin. Studien har en kvalitativ ansats med intervjuer som datainsamlingsmetod. Fem fokusgrupper intervjuades av forskare i en större internationell studie och delgavs denna studie i form av ljudfiler. Deltagare utgörs av 11 ungdomar mellan 16–19 år i Västsverige. Induktiv innehållsanalys har använts som analysmetod. Tre kategorier med vardera tre subkategorier utgör resultatet. "Ett förändrat vardagsliv", "Behov av stöd" och "Ovisshet och konflikter i samhället" är kategorierna. Studien belyser att ungdomar har påverkats mer av pandemins konsekvenser än av själva sjukdomen. Deras vardag har förändrats och oron för framtiden har vuxit. Ungdomarna upplever att det kanske är dom som har offrat mest under pandemin. Den här studien kan vara användbar för alla som arbetar med ungdomar och vill veta mer om hur de har påverkats under pandemin. Det behövs mer forskning och utarbetande av rutiner för att hjälpa alla som på olika sätt har drabbats under pandemin.

Bakgrund: Psykisk ohälsa kan te sig på olika sätt och att vara anhörig till en person med psykisk ohälsa kan vara påfrestande. Anhöriga kan ha behov av stöd och delaktighet i vården. Vårdpersonal anser att anhöriga kan vara en resurs och att även de behöver stöd. Dock finns barriärer för att involvera anhöriga som kan leda till att de inte får det stöd de behöver.Syfte: Att belysa vilka erfarenheter anhöriga har av att ha en närstående med psykisk ohälsa och vilka erfarenheter de har i kontakten med den psykiatriska vården.Metod: Designen är gjord som en litteraturöversikt. Cinahl och PsycINFO är sökmotorer som använts. Resultatet baseras på 15 kvalitativa artiklar som belyste anhörigas erfarenheter av att ha en närstående med psykisk ohälsa och den psykiatriska vården.Resultat: I resultatet identifierades två huvudteman; ”Livet som anhörig” innefattade livet som anhörig med en påfrestande och osäker vardag, maktlöshet och otillräcklighet, etiska dilemman och skuldkänslor, stigmatisering, social isolering och anhörigas erfarenheter av att hantera sin situation. ”Att vara anhörig i den psykiatriska vården” belyste erfarenheter av att söka och få vård, vårdpersonalens attityder, vikten av att anhöriga involveras samt vilket stöd anhöriga behöver.Slutsats: Anhöriga har erfarenhet av att vardagen är utmanande och oförutsägbar. De önskar stöd och delaktighet i vården av den närstående. De hade erfarenhet av att inte involveras vilket ökade deras egen ohälsa. Sjuksköterskan bör arbeta familjefokuserat för att stödja anhöriga som även kan påverka de närståendes hälsa till det bättre. / Background: Mental illness can manifest itself in various ways and being a relative to a person with mental illness can be challenging. Relatives may need support from caregivers and be able to participate in the care. While caregivers believe that relatives can be a resource and that they also need support there are barriers to involving relatives in the care which can lead to relatives not receiving the support they need.Aim: To illuminate the experience of relatives to persons with mental illness and the relatives contact with mental health care.Method: The design is a literature review. Cinahl and PsycINFO were the databases that was used. The result is based on fifteen articles with quantitative approach which illuminated the experience of relatives to person with mental illness.Result: Two major themes emerged; “The life as a relative” describes the life as a relative with a stressful and unpredictable everyday life, ethical dilemmas and feelings of guilt, stigma, social isolation and the relatives experience to cope with their situation. “To be a relative in the mental health care” illuminates the experience of seeking and getting care, the attitudes of caregivers, the importance of the relatives’ involvement and what kind of support the relatives need.Conclusion: Relatives experiences everyday life as challenging and unpredictable. Relatives wished to get support and to be involved in the care of their close one. They didn't experience involvement in care which made their own health deteriorate. Nurses should adapt to a family-focused approach to support relatives which also would result in a better health for the patient.