Varje år döms ungefär 5000 ungdomar mellan 15-17 år i svenska domstolar. Rättsprocessen är skapad utifrån ett vuxet perspektiv och är svårbegriplig, inte minst för de unga lagöverträdarna. Ungdomars ärenden hanteras annorlunda än vuxnas. Trots det finns det en stor problematik i att ungdomar förväntas vara kompetenta nog att delta i en rättegång. Förutom omognad och oförmåga att förstå rättsprocessen och sin roll i sammanhanget finns det flera faktorer som bör beaktas ur den enskildes perspektiv. En hög andel ungdomar bär på en multiproblematik i form av psykiska diagnoser, tidigare utsatthet för trauman, upplevelsen av stigmatisering samt känslan av orättvis behandling. Unga lagöverträdare är en utsatt grupp i samhället och många är av stort behov av stöd och hjälp. Trots det går rättsväsendet mot ett mer straffinriktat förhållningssätt.

Economic sanctions are an instrument that states can use to punish or influence other states. Such sanctions may include the freezing of assets of individuals and organizations but may also in some cases constitute total bans on trade with the state hit by the sanctions. Being hit by sanctions means that the targeted person risks having their human rights restricted. This is because sanctions are a kind of "punishment" with the aim of getting the entity who is hit to stop a certain be-havior. The risk with this "punishment" is that the restriction of human rights is far too disproportionate in relation to the purpose of the sanctions. This paper examines the extent to which those who are hit by sanctions have their human rights restricted. The focus of the paper is on two rights. The right to life and the right to a fair trial. Both comprehensive and targeted sanctions are discussed in the paper. Furthermore, the paper argues that comprehensive sanctions are prob-lematic and that they risk leading to violations of the right to life. The paper also argues that targeted sanctions are also problematic in relation to human rights, even if these are less problematic than comprehensive sanctions. This is because targeted sanctions are fraught with restrictions on the right to a fair trial, and that the entity hit by targeted sanctions cannot be guaranteed a fair trial if he wishes to overturn the sanction decision. In addition, the paper explores the role of the European Court of Justice as a sanctions review body and explores future solu-tions that could improve the legal certainty of targeted sanctions.

The following essay aims to further studies in the usage of a specific term among Swedish educators and informers during the 30s. The term in question is enlightenment. The enlightenment term during the 30s in Sweden was often associated, in specific contexts, with others like propaganda, information and advertising. Swedish public informers use the term to describe themselves as an enlightenment agency or upplysningsverksamhet. Their missions being to inform the public of knowledge. One such agency was the Swedish sexual educational journal Populär tidskrift för sexuell upplysning. In 1933 the journal was charged with being indecent and harmful of discipline. This essay follows the discussions in the court centering around the term and the journals defense in using the term. The purpose of the essay is to argue that enlightenment, when used by public informers, sets itself apart by drawing inspiration from its heritage. Contrary to earlier studies the result of this essay, although of a narrower scope, shows a more refined and less confusing usage of the term. The journal clearly arguments for what defines their agency and why the knowledge they provide should be deemed enlightening. Led by doctors the agency provides knowledge they deem essential for the wellbeing of the public. Their arguments are also well littered with inspiration from more classic ideals, akin to those of 17th and 18th century philosophers. Even though you can see the resemblance to other terms of informational themes, the study has shown that enlightenment in its Swedish 1930s usage distinguishes itself.

In Sweden an oral hearing, the trial, is held as the ideal model for the criminal procedure and according to the legality principle reported crimes ought to be investigated and prosecuted. Over time high levels of reported crimes have led to an increase in pressure on the courts and other actors in the criminal process. This pressure has created new ways of dealing with reported crimes in summary procedures and to exceptions from the legality principle. Such changes have given the prosecutor a key role in deciding how cases are dealt with in the criminal process.  The purpose of this thesis is to examine the Swedish public prosecutor’s influence on the choice of cases that are investigated, prosecuted and tried in court during a trial. The study examines the prosecutors’ legal authority and how that authority has changed from the time that the Code of Judicial Procedure came into force in 1948 to the beginning of 2011. A starting point for the examination is that investigating, prosecuting and trying cases in the criminal process should be carried out in a way that is considered to be fair according to societal values, which are embedded in the legal system. Both decisions about which cases will be tried and the procedure involved in how to try them has to be performed in a way that seems to be fair. In the study the values that underlie the criminal process is examined through a model. This model assumes that the criminal process has been created and developed to satisfy different requirements, which can be separated into three main groups: the functions of the criminal process, legal principles and the main objectives of a good administration of justice. The model is used to analyze and discuss the development of the legal rules. The prosecutor’s authority and influence over the process has broadened and the use of summary procedures has served to place the focus on the police investigation instead of the trial. Among the objectives of a good administration of justice Speed and Cost effectiveness are considered to be more important than Security. As long as the Trust in the system is sufficient this development can continue. A conclusion from the study is that there is a need for some actor to prioritize and to do that openly. In the study the issue is raised whether it is time to question the legality principle as the main principle for the Swedish legal system. / <p>Förlagsutgiven med 3 månaders embargo.</p>

I denna uppsats undersöks om samtyckeslagen från den 1 juli 2018 har haft en påverkan på domstolsaktörers konstruktion av offerskap, utifrån frågeställningen “Hur konstrueras offerskap av domstolsaktörer i våldtäktsmål före respektive efter införandet av samtyckeslagen?”. Konstruktionen av offerskap undersöks genom att analysera 20 domar i våldtäktsmål från Hovrätten över Skåne och Blekinge. Studiens teoretiska ramverk utgår från teori kring offerskap och feminism i kombination med forskning om faktorer som kan påverka synen på, och bedömningen av, offerskap. Studiens analysmetod utgår från Foucaults teori om diskurs och makt. Mer specifikt hur diskursen fungerar som utestängningsmekanismer genom stigmatisering men också skapar acceptans genom legitimering. Detta har analyserats genom att se på vad som explicit uttalas samt på vad som implicit underförstås i domarna. Resultatet visar att offerskap konstrueras kring fem diskurser, som inte bör förstås som åtskilda utan istället som sammanlänkade och dynamiska. Studien synliggör vidare ett diskursivt skifte från en våldsdiskurs innan samtyckeslagen till en nyansering av offerskap efter samtyckeslagens införande. Avslutningsvis betonas hur studiens resultat bidrar med ökad kunskap och förståelse kring konstruktionen och bedömningen av offerskap, vilket har potential att minska stigmatisering av våldtäktsoffer och öka deras rättssäkerhet. / This paper examines the impact of the new constent-based sexual offence legislation from 1 July 2018 on the construction of victimhood in rape trials in Sweden, based on the research question ”How is, and was, victimhood constructed by court members before and after the implementation of the new consent-based sexual offence legislation?”. With the aim of researching how victimhood is constructed, 20 rape trials from the Court of Appeal of Skåne and Blekinge are analysed. The theoretical framework draws upon theories of victimhood and feminism, in combination with research into factors that influence the perception of victimhood. The study’s analysis method is based upon Foucault's theory of discourse and power. More specifically, how discourses work as exclusion mechanisms through stigmatisation but also create acceptance through legitimisation. This has been analysed by looking at what is explicitly stated and implicitly implied in the verdicts. The study shows that victimhood is constructed around five discourses, which should not be seen mutually exclusive but rather as dynamic and interlinked. The study highlights a discursive shift away from a discourse on violence towards a nuanced view of victimhood after the implementation of the new legislation. The study concludes by considering how the result can contribute to an increased understanding of victim constructions and judgements, which has the potential to decrease rape victim stigmatisation and strengthen their legal rights.

Skiljeförfaranden präglas av höga förfarandekostnader. Dessa kostnader är ofta av stor betydelse för parterna, men hur kostnaderna ska fördelas är inte helt klart. Lagen om skiljeförfarande (1999:116) ger skiljedomarna ett bemyndigande att besluta om kostnadsfördelningen, men lagen anger ingen vägledning för hur kostnaderna ska fördelas.  De flesta tvister som uppstår avgörs emellertid av parter innan ett skiljeförfarande har initierats. Således är det sannolikt att parter innan ett skiljeförfarande inleds försöker att åstadkomma en förlikning. Mot denna bakgrund ämnar uppsatsen undersöka huruvida parternas ageranden i samband med utomprocessuella förlikningsförhandlingar bör inverka vid fördelningen av förfarandekostnaderna i svenska skiljeförfaranden.  Av förarbetena framgår praxis vad gäller kostnadsfördelningen i skiljeförfaranden torde motsvara hur domstolarna tillämpar Rättegångsbalkens (RB:s) bestämmelser för dispositiva tvistemål. Med anledning härav undersöks skillnader mellan ett skiljeförfarande och ett rättegångsförfarande som kan motivera att kostnadsfrågor bör hanteras på olika vis. Ett antal skillnader som kan föranleda att det inte är lämpligt att kostnader hanteras på samma vis identifieras härvid. Efter detta undersöks hur kostnader fördelas i svenska skiljeförfaranden. Det konstateras att det är svårt att dra några slutsatser om hur kostnader fördelas i svenska skiljeförfaranden. Varken förarbeten, praxis eller doktrin ger någon närmare vägledning för huruvida parternas ageranden i samband med utomprocessuella förlikningsförhandlingar bör inverka vid kostnadsfördelningen i svenska skiljeförfaranden.  Därefter undersöks om reglering som finns i RB anger att förlikningsförhandlingar kan inverka på fördelningen av rättegångskostnaderna i allmän domstol. Det konstateras att den regleringen som kan motivera att parternas ageranden i samband med utomprocessuella förlikningsförhandlingar kan inverka på kostnadsfördelningen är regleringen om onödig rättegång i 18:3 1 st. RB. Det noteras att det inte synes klart om parternas ageranden i samband med utomprocessuella förlikningsförhandlingar kan inverka vid kostnadsfördelningen i allmän domstol, men att det finns argument som talar både för och emot.  För att nå uppsatsens syfte undersöks om de funktioner som ligger till grund för regleringen om onödig rättegång gör sig gällande i skiljeförfaranden, samt om de argument som framgår av rättskällorna för huruvida förlikningserbjudanden bör inverka på kostnadsfördelningen i allmän domstol gör sig gällande i skiljeförfaranden. Utöver detta undersöks om det finns ytterligare argument som talar för eller emot att parternas ageranden i samband med utomprocessuella förlikningsförhandlingar bör inverka på kostnadsfördelningen i svenska skiljeförfaranden. Sammanfattningsvis konstateras att det finns argument som talar både för och emot en sådan ordning. Det anförs emellertid att argumenten för att parternas ageranden i samband med utomprocessuella förlikningsförhandlingar bör inverka på kostnadsfördelningen i svenska skiljeförfaranden väger tyngre än argumenten emot.

Syftet med denna studie är att undersöka hur argument utformas/struktureras i en omtalad rättegång med hjälp av metoden stasisläran, samt hur de icke-retoriska övertygelsemedel används såsom lagar och vittnesmål som stöd till argumentationen.  Med andra ord hur sker konflikten ”skyldig eller inte” i rättegången och vilka strategier använder åklagaren och den misstänkte för att uppnå ett rättvist resultat. Materialet jag använde var dokument från Västmanlands Tingsrätt samt ljudklipp från rättegången. Resultatet visar olika domskäl som tas upp i ljudklippen från Prime Video samt material från Västmanlands Tingsrätt, där jag har använt mig av tabeller för att ge en tydlig struktur på argumenten. De slutsatser som går att dra utifrån undersökningen är att det sker en spegling mellan åklagaren och den misstänkte, där de anpassar sina svar efter varandra samt använder sig av olika strategier för att få fram sina bevis. Den tilltalade använder sig av emotionella bevis samtidigt som åklagaren fokuserar på fakta och icke-retoriska medel. Rättegången analyserar helt enkelt bevis från båda perspektiven, för att sedan kunna fastställa en dom. Det blir ett viktigt vapen för båda sidorna, då allt handlar om att använda relevanta, säljande argument för att få sin vilja igenom.

Den mänskliga rättigheten till en rättvis rättegång utgör en grundpelare i en rättsstat och regleras i såväl artikel 6 EKMR som 2 kap. 11 § 2 st. RF. Rätten till en rättvis rättegång i enlighet med både EKMR och RF tar sikte på att en rättegång dels ska genomföras inom skälig tid, dels att rättegången ska genomföras inför en oavhängig och opartisk domstol. För att rättigheten ska uppfyllas i enlighet med EKMR och RF, föreligger vägledning samt principer utformade av Europadomstolen som måste beaktas vid bedömningen om en rättegång bedrivits rättvis eller inte. Rätten till en rättvis rättegång kan omfatta flera olika element, varav ett av elementen är tillfredsställande handläggning. För att en rättegång ska uppfylla sitt syfte, krävs att rättegången genomförs under sådana former att parterna kan följa det som sker under förfarandet. Till bedömningen om en rättvis rättegång genomförts ska dessutom målets karaktär tas i beaktandet. Detta innebär att mål som förutsätter särskild skyndsam handläggning, till exempel ungdomsmål, särskilt måste uppfylla kraven i artikel 6.1 EKMR. Då barn anses utgöra en särskilt utsatt grupp krävs det speciellt skydd i syfte att värna om deras rättigheter. I BK stadgas barns rättigheter och konventionen är tillämplig på alla individer under 18 år. De stater som ratificerat BK måste således respektera konventionen och rapportera vilka åtaganden som vidtagits för att efterleva den. Barns rättighet att komma till tals och uttrycka sina åsikter tillfaller alla barn under 18 år och innebär att såväl domstolar som andra beslutsfattande organ måste anpassas i avsikt att inkludera barnen. Det kan till exempel handla om särskilda förberedelser för barn innan en rättegång och att anamma ett barnrättsperspektiv i syfte att genomsyra verksamheterna med en förankring i BK. Inom nationell rätt föreligger ett skyndsamhetskrav i ärenden som rör unga lagöverträdare och en allmänt vedertagen princip är att tiden mellan samhällets reaktioner och den unga lagöverträdarens brott bör vara så kort som möjlig. Samhällets inställning gentemot unga lagöverträdare ska även vara konsekvent och tydlig samt ska handläggningen av pedagogiska skäl bedrivas skyndsamt. I en rapport från Brå och i en granskning från Riksrevisionen har det framgått att det förekommer svårigheter i att leva upp till det lagstadgade skyndsamhetskravet för handläggning av ungdomsärenden i 4 § LUL. Riksrevisionen fann att den totala handläggningstiden är alltför långdragen. Polisen drar ut på tiden vid förundersökningen, åklagaren tar lång tid på sig att fatta beslut i åtalsfrågan och TR överskrider tidsfristen genom långdragna mål. Utöver det redovisade, förlängs handläggningstiderna ytterligare genom att socialtjänsten tar lång tid på sig att författa sina yttranden till TR. Europakommissionen har uttalat att i de fall en ung person är brottsmisstänkt, ska denna behandlas utifrån hans eller hennes ålder och mognad. Domstolsförfarandet måste således anpassas i avsikt att trygga den unges möjlighet att förstå och delta i rättegången. Om en ung person inte förstår förfarandet medför det att han eller hon inte kommer vara tillräckligt delaktig under rättegången, vilket påverkar den unges rätt att göra sin röst hörd och komma till tals i enlighet med BK. Unga lagöverträdare särbehandlas inom straff- och processrätt i förhoppning om att motverka att ungdomar identifierar sig som kriminella samt därigenom dras till ett umgänge med andra kriminella personer. Det finns även förhoppningar om att rättsprocessen ska fungera som en markör med en preventiv verkan. Brottmålsrättegångar är dock i huvudsak utformade av vuxna och för vuxna. Barn och unga brottsmisstänkta är således föremål för samma rättsprocess som vuxna utan någon faktisk anpassning efter deras ålder samt mognad. Under år 2002 gjorde Brå en utvärdering av reformen för påföljdssystemet beträffande unga lagöverträdare som trädde i kraft år 1999. Utvärderingen utmynnade i en rapport där Brå intervjuade sju ungdomar om deras upplevelser kring rättegången. Brå uppmärksammade särskilt två uppfattningar genom att lyssna till ungdomarna. De unga anförde att de inte alltid kände sig införstådda på hela förfarandet och på vad som sades samt att de inte ansåg sig komma till tals i tillräcklig stor omfattning. Uppsatsen undersöker huruvida unga lagöverträdares upplevelser av rättegångar kan anses vara stridande mot rätten till en rättvis rättegång och når slutsatsen att unga lagöverträdare inte får sin rätt till rättvis rättegång helt tillgodosedd. Rättigheten, som består av kriterierna skälig tid och oavhängig samt opartisk domstol, kan med anledning av bristerna som konstaterats i uppsatsen anses vara kränkt. Den oskäliga handläggningstiden i kombination med risk för att domare skapar sig förutfattade meningar om de unga tilltalade, kan anses strida mot rätten till en rättvis rättegång i enlighet med såväl EKMR som RF. I uppsatsen undersöks även domstolens möjlighet att förmedla de fundamentala straffrättsprinciperna till unga lagöverträdare i avsikt att åstadkomma en preventiv effekt mot ungdomskriminalitet. Till följd av att rättegångarna i huvudsak är utformade efter en vuxen person, blir slutsatsen att domstolen inte kan förmedla de fundamentala straffrättsprinciperna till unga lagöverträdare i tillräckligt hög utsträckning. Avsaknaden på ett barn- och ungdomsperspektiv under rättegångar kan därmed hindra att den preventiva straffrättsliga effekten gentemot ungdomskriminalitet vinner slagkraft. Det krävs att straffrätten uppfattas som trovärdig för att domstolen ska kunna uppnå en preventiv effekt gentemot ungdomskriminalitet; domstolens agerande och behandling av unga lagöverträdare är således en avgörande faktor i hur straffrätten uppfattas. De ungas upplevelser av rättegångar kan därmed indikera på att domstolen inte till fullo lyckas förmedla de fundamentala straffrättsprinciperna. I fråga om vilken effekt som unga lagöverträdares upplevelser av rätt rättegångar kan medföra, dras slutsatsen att en stor risk för stigmatisering och fortsatt brottsbenägenhet föreligger. Genom att försumma de ungas rättigheter under en rättegång, förblir risken stor att de lämnar rättssalen utan någon påverkan på deras framtida beteende. Sammantaget avrundas uppsatsens slutsats med att framhålla att det krävs mer forskning beträffande ungas upplevelser av rättegångar inom ramen för rätten till en rättvis rättegång. Mer forskning skulle resultera i en vidare inblick i den problematik som det nyliga nämnda innebär. Denna forskning bör vara väsentlig då det behandlar unga individer och deras framtid. / The human right to a fair trial is a cornerstone in a constitutional state and is regulated in both article 6 of the ECHR and in RF, the Swedish constitution chapter 2, paragraph 11, section 2. The right to a fair trial according to both the ECHR and RF requires that a public trial is to be held within a reasonable time and that the trial is to be held before an independent and impartial court. In order for the right to be met in accordance with the ECHR and RF, there are guidelines and principles formulated by the European Court of Human Rights, which must be taken into consideration when assessing whether a trial has been held fairly or not. In order for a trial to be assessed as fair, the minimum guarantees in Article 6.3 ECMR must be met. The right to a fair trial includes several different elements; one of the elements is fair dealing. In order for a trial to fulfill its purpose, it is required that the trial is held in such a way that the parties can follow what is happening during the proceedings. In the assessment of a fair trial, the type of the trial has to be taken into consideration. This means that trials that require special urgent procedures, such as trials concerning juvenile offenders, must especially meet the requirements of article 6 of the ECHR. Children are considered a particularly vulnerable group and are therefore in need for special protection in order to guard their rights. The UN Convention on the Rights of the Child (the Child Convention) regulates children's rights and applies to all individuals under the age of 18. The states that have ratified the Child Convention, must respect the Convention and give an account of the commitments that have been made to comply with it. A child’s right to speak and express its views applies to all children and means that both courts and other decision-making intuitions must be adapted for the purpose of including the children. This could for example include special preparations for children. According to Swedish national law there is an urgency requirement in cases involving juvenile offenders and the time between reactions from society and the juvenile’s crime should be as short as possible. Both a report from Brå and a review by Riksrevisionen, has shown that there are difficulties in complying with the urgency requirement for dealing with youth cases in 4 § in LUL. The European Commission has stated that in cases where a young person is suspected of a crime, the trail should be adapted according to his or her age and maturity. The court procedure must therefore be adapted in order to ensure the young person's ability to understand and participate in the trial. If a young person does not understand the procedure, he or she will not be involved during the trial, which affects the right of the young person to have his hear voice heard and speak in accordance with the Child Convention. Young offenders are treated differently in criminal and procedural law in the hope of preventing young people from identifying themselves as criminals. Criminal proceedings are however, mainly designed by adults and for adults. Children and juvenile offenders and victims of crime are therefore subject to the same legal process as adults without any actual adaptation. In 2002, Brå interviewed seven young people about their experiences of the trial. Attention was drawn to two perceptions by listening to the young people. The young people said that they did not always feel fully aware of the whole procedure and what was said and that they did not consider themselves being heard during the proceedings. This essay investigates whether juvenile offenders’ experiences of their trials can be regarded as conflicting with the right to a fair trial. The essay reaches the conclusion that juvenile offenders do not get their right to a fair trial fully met. The right consisting of the criteria of reasonable time and independent and impartial court may, as a result of the faults found in the essay, be considered to be violated. The unreasonable processing time combined with the risk that judges create prejudiced opinions about the young offenders can be considered to conflict with the right to a fair trial in accordance with both the ECHR and RF. The essay also studies the Court's ability to communicate the fundamental principles of justice to juvenile offenders in order to achieve a preventive effect against juvenile crime. The conclusion is that the trials are mainly designed for adults, which can result in difficulties for the court in communicating the fundamental criminal justice principles to juvenile offenders. The neglect of a child and youth perspective during trial may therefore prevent the preventive criminal justice effect against juvenile crime. Concerning the effect of trial for juvenile offenders, the conclusion is that there is a high risk of stigmatization and continued crime. By neglecting the rights of the young people during a trial, the risk remains high that they leave the courtroom without any effect on their future behavior. All in all, the essay finds that more research is needed on the experiences of juvenile offenders in the context of the right to a fair trial. More research would result in a larger insight into the problem.

Access to justice and the right to a fair trial are basic human rights explicitly stipulated in the European Convention on Human Rights (ECHR) as well as in the Swedish constitution. The fundamental meaning of these rights is that everyone should have an effective option for bringing their case to a court governed by the rule of law. Counsel fees and other process-costs may constitute a significant barrier to entry for an individual bringing his or her case to the court. Consequently, such cost-related barriers may deprive individuals of their right to a fair trial in practice. This fact is recognised in many legislations through legal aid provisions, reimbursement rules or similar mechanisms with the common purpose of eliminating, or at least lowering, the cost-barrier in question for the individual. Tax cases are often complex, and the average taxpayer would typically need to obtain legal counsel to vindicate his or her rights in a dispute with the tax authority. The taxpayer’s costs for such vindication may consequently be high. Swedish legislation stipulates that such costs under certain circumstances can be reimbursed by the state. In practice, however, the taxpayer seldom gets reimbursed for the full cost or even the majority of the cost, regardless of the outcome of the case. Even if the taxpayer wins the court case against the tax authority, it is not unusual that the taxpayer gets no reimbursement at all. This thesis analyses the Swedish reimbursement model for process-costs in tax cases and how it relates to the right to a fair trial. The question is whether the relevant legislation, and/or the courts’ application of it, risks being in breach of the ECHR’s and/or the Swedish constitution’s stipulated right to a fair trial. This thesis argues that it does; not as a result of the legislation itself, but because of the courts’ application of it. The risk of violating the right to a fair trial correlates primarily with two factors. These are what are at stake for the taxpayer (typically the disputed tax amount) and the complexity of the legal issues involved in the case. Trigger points for when the respective factor comes into play from a human rights perspective are analysed and discussed in the thesis. When they do, the absence of real possibilities of reimbursement of process-costs in a given tax case may constitute an unacceptable barrier for the individual to access justice and get a fair trial.

Abstract Four executions and one pardon The executioner’s sword and the newspaperman’s pen in Sweden 1874 – 1910 This study examines how three murder cases who lead to a death penalty sentence for the five accused persons are covered in selected contemporary Swedish newspapers. Four of the five condemned persons, three men and one woman, were executed. One man was pardoned. The circumstances in each case are unique. The 1874 murders of Mauritz Upmarks and Johan Larsson in Malmköping, by Gustaf Adolf Eriksson Hjert and Conrad Pettersson Lundqvist Tector, led to the last public executions in 1876 in Malmköping and Visby simultaneously. The murder of Hanna Johansson by her husband, Per Nilsson, and her mother-in-law, Anna Månsdotter, led to the last execution of a woman in Sweden. Her son Per was pardoned. Finally I examine the robbery and murder of Victoria Hellsten at the Gerell exchange office in Stockholm in 1910 by Alfred Ander that led to the only time a guillotine was used in Sweden. It was also the final execution in Sweden. My aim is to examine how selected national and local newspapers covered these crimes, trials and finally the executions. Are there any traceable differences regarding the treatment of the woman on trial in the articles compared to that of the men? Do local and national mewspapers differ in their reporting? I found that there is a great similarity between the local and the national newspapers with a few exceptions. The woman was not subject to favoritism, but rather more critically judged by the writers and the population in her village. Previous studies and literature with connections to my study complete the materials that are used in this examination. My conclusion is that all newspapers that I selected have a negative attitude towards the capital punishment and describe the executions as something horrendous in varying degrees. The descriptions of the perpetrators are matter – of – fact while the victims are treated with sympathy. The newspapers differ in some details but generally their coverages of the murders, trails and executions are of the same pattern. A few newspapers present surprising opinions and individual thoughts. I found that while one cannot claim that the newspapers were demanding a banning of the capital punishment they contributed to the ongoing debate on the subject. There is no favoritism displayed in the articles. The woman and the men are treated equally. My conclusion is that the answers to my questions were found in the selected material. / Sammanfattning Undersökningen omfattar omständigheterna kring fyra mord vid tre tillfällen samt rättegång och avrättningar av fyra av de fem gärningspersonerna, Hjert, Tector, Anna Månsdotter och Alfred Ander och hur dessa skildrades i samtidens tidningar. Förutom tidningar har avhandlingar och böcker varit underlaget för uppsatsen. De fall som granskats är signifikativa i så motto att det handlar om de sista offentliga avrättningarna i vårt land, den sista avrättningen av en kvinna i Sverige och enda gången giljotinen användes i Sverige. Hur beskrevs dessa kriminalhistoriska händelser i pressen? 1876 avrättades Hjert och Tector, i Lidamo, Södermanland, respektive Visby, Stenkulla backe, Gotland, för morden på Upmark och Larsson som begicks i Malmköpingstrakten 1874. År 1890 avrättades Anna Månsdotter för mordet på svärdottern 1889 Hanna Johansdotter i Yngsjö i Skåne. Den medskyldige sonen Per Nilsson benådades och satt i fängelse till 1918, då han släpptes. Alfred Ander avrättades 1910 i Stockholm för rånmordet på Victoria Hellsten på Gerells växlingskontor i Stockholm samma år. Tiden för undersökningen omfattar 1874 - 1910 och är inriktad på de nämnda fallen. Tidningsbevakningen av mordfall under den period jag undersökt var en annan till omfånget än idag. En- och tvåspalters reportage, utan illustrationer, var normen. Ett referat från en riksdagssession kunde få lika stort utrymme då som ett mord, till skillnad från idag. Texterna är ibland förvillande lika, inte minst bland lokaltidningarna, som inte hade sin utgivningsort i händelsernas centrum. Men det finns också avvikande artiklar. Skedde brott, eller avrättning, på utgivningsorten, eller i direkt anslutning till detta, kunde lokaltidningarna bli väl så individuella skildrare som rikspressen. Dessutom påverkade det antalet artiklar. Ett tema är om kvinnor och män behandlades olika i samband med denna typ av brott där svaret blir att inget visar på att så var fallet. Förutom offren och gärningspersonerna tar uppsatsen upp prästens roll liksom skarprättarens, polisens och domstolarnas. Men fokus ligger på tidningarnas skildringar av de ämnen uppsatsen behandlar: tidningarnas skildringar av fyra mord, gripande av de skyldiga, rättegångar och avrättningar.