I denna uppsats utreds möjligheterna för att kriminalisera deltagande i kriminella gäng utifrån dels Jareborgs kriminaliseringsprinciper, dels den grundlagsstadgade föreningsfriheten. Till hjälp för en mer nyanserad analys, redogörs det för två tidigare utredningar, som undersökt möjligheterna att införa deltagandebrott för mc-gäng och terroristorganisationer. För en godtagbar kriminalisering krävs det att tidigare åtgärder vidtagits enligt principen ultima ratio. Gärningen måste även vara tydligt och precist definierad att gemene man kan förutse vad som är straffbart och inte. Till sist måste kriminaliseringen förväntas ha en sådan effekt att det anses vara nödvändigt i förhållande till den inskränkning åtgärden innebär.  Av uppsatsen går att konstatera att det krävs långsiktiga åtgärder för att bekämpa gängkriminaliteten. I dagsläget står både Jareborgs kriminaliseringsprinciper och den grundlagsstadgade föreningsfriheten i vägen för en kriminalisering av deltagande i kriminella gäng. Ett införande av ett deltagandebrott skulle således inte garantera önskvärd effekt utan riskera att endast bli ett slag i luften.

I uppsatsen utreds möjligheterna för åklagare och domstolar att besluta om personella och perdurerande straffprocessuella tvångsmedel gentemot en tilltalad i högre rätt, efter en i alla delar frikännande dom i samma mål mot den tilltalade i lägre rätt. Vidare undersöks hur dessa möjligheter förhåller sig till straffprocessens dubbla funktioner om rättssäkerhet och effektiv brottsbekämpning. Beslut och verkställighet av straffprocessuella tvångsmedel utgör så gott som alltid inskränkningar i individens grundläggande rättigheter, till exempel rörelsefriheten och förbudet mot frihetsberövanden. Tvångsmedel är dock effektiva medel för staten att framgångsrikt bedriva sin brottsutredande verksamhet. Avvägningar mellan individens rättigheter och effektiviteten i processen måste således göras. Efter en frikännande dom åtnjuter den frikände individen ett extra starkt skydd, främst genom oskyldighetspresumtionen i art. 6.2 EKMR och genom 24 kap. 21 § RB som e contrario innebär ett förbud för den frikännande instansen att i samband med domen fatta beslut om tvångsmedel. Den senare bestämmelsen ger dock inte svar på vad som gäller i högre rätt. Det finns inget direkt lagstöd för åklagare eller högre rätt att besluta om straffprocessuella tvångsmedel efter överklagande av en frikännande dom. Sedan 1970-talet har emellertid Högsta domstolen utvecklat praxis vari formats ett antal situationer i vilka åklagare och högre rätt får fatta beslut om tvångsmedel trots att den tilltalade är frikänd. Möjligheterna har dock brister och är för rättsosäkra, vilket främst beror på att situationerna inte angetts uttömmande, deras vaga utformning och avsaknaden av lagstöd.

Syftet med denna studie är att undersöka upplevelsen av stress hos socialarbetare i relation till rättssäkerheten på arbetsplatsen. I studien har kvalitativ metod använts genom sex semistrukturerade intervjuer på två olika enheter inom socialtjänsten. Enheterna som inkluderats är Enheten för ekonomiskt bistånd och Beroendecentrum. Resultatet analyserades med hjälp av alienationsteori, systemteori och tidigare forskning för att tydliggöra mönster samt dra slutsatser. Resultatet visar att socialarbetare upplever stress i det vardagliga arbetet på båda enheterna. Faktorer som kan vara avgörande för stress i arbetet är arbetsbelastning, otillräcklig kunskap, tidspress och personalbrist. Studiens resultat visar också att det finns höga förväntningar på socialarbetare, i stor utsträckning från dem själva. Samtliga respondenter upplever även att rättssäkerheten påverkas av stress. Vidare visar resultatet att några respondenter upplever att klienter får felaktiga beslut och andra tror att det handlar om mer tekniska felaktigheter när stressnivån är hög. Slutsatsen vi kan dra är att upplevd stress hos socialarbetare kan påverka rättssäkerheten. / This study aims to discover the experience of stress among socialworkers and how it affects the rule of law. In this study qualitative method was used and six semistructured interviews were completed with socialworkes from two different departments. Three participants came from the financial aid unit and three from the addictioncenter. The result of this study was analyzed with help from previous research, theory of alienation and system theory to make it possible to see some kind of pattern that could lead to conclusions. The result shows that all six socialworkers experience stress in their daily work. Some things that could be cardinal is workload, insufficient knowledge, timepressure and staff shortage. Also that there’s high expectations on socialworkers and it’s connected to their own view of what should be good enough. The result also shows that some of the socialworkers believe that clients get wrong decisions and others think it’s more technical errors that gets visible when they’re stressed. Our conclusion is that there’s socialworkers who feel stressed in their work and that it can affect the rule of law.

No description available.

Ombildning av hyresrätt till hyresrätt är en komplicerad process. Nödvändiga juridiska och andra behövliga kunskaper saknas ofta hos hyresgästerna. Ombildningsfusk förekommer och rapporteras allt oftare i media. Uppsatsen undersöker hur en ombildningsprocess går till och vilka problem som eventuellt finns i processen liksom i författning. I synnerhet aspekter av rättsäkerhet, möjlighet att överklaga och få insyn i processen för de olika parterna i ombildningsprocessen.

I föreliggande studie undersöks hur rättssäkerheten tillämpas och tolkas allmänt för barn som placeras utanför det egna hemmet av socialtjänsten samt hur rättssäkerheten tolkas och tillämpas när det rör barn som är placerade på ideella kvinnojourer. Studien är av rättssociologisk art. Metoden som används i studien är en kombination av rättsdogmatisk metod och samhällsvetenskaplig metod. Detta för att genom den rättsdogmatiska metoden studera lagstiftning och den samhällsvetenskapliga undersöka hur lagen tillämpas i praktiken. Materialet består av texter samt intervju. Teorier om rättssäkerhet används för att skapa en förståelse av materialet (Staaf; Petczenik) Studien visar att det finns brister i den formella rättssäkerheten samt att den materiella rättssäkerheten inte diskuteras över huvudtaget. Studiens resultat visar även att det finns ett glapp mellan rätten och dess tillämpning. / The present study examines how the rule of law is applied and interpreted for children placed outside their home by social services and how the rule of law are interpreted and applied in the case of children placed on non-profit refuges. The study has a sociology of law approach. Methods used in the study are a combination of legal dogmatic and social scientific method. The material consists of texts and one interview. Theories of the rule of law is used to create an understanding of the material (Staaf; Petczenik). The study shows that there are deficiencies in the formal legal rights as well as to the substantive legal rights, that will not be discussed at all. The results of the study shows that there is a gap between the law and its application.

The research problem this dissertation addresses is how judicial practices generate administrative justice in asylum determination procedures. Previous research on immigration policies argues that when asylum determinations are processed in courts, principles of administrative justice are ensured and immigrants’ rights protected. In this dissertation, I challenge that argument by approaching administrative justice as an empirical phenomenon open for different types of interpretations. Instead of assuming that administrative justice characterizes courts, I assume that this concept acquires particular meanings through the practices of the courts. Empirically, this dissertation studies practices of assessing asylum claims at the Swedish migration courts. The migration courts are the result of a major reform of the Swedish asylum procedure that took place in 2006, with the motive to end inhumane rejections of asylum seekers by enhancing administrative justice in the asylum process. By interviewing and observing judges at the migration courts, litigators from the Migration Board and public counsels from different law firms, this interpretive and ethnographic study analyzes how administrative justice acquires meanings in the daily practices of assessing asylum claims at the migration courts. The main result is that a ceremonial version of administrative justice is generated at the migration courts. This version of administrative justice forefronts symbolic dimensions of justice. The asylum appeal procedure succeeds in communicating justice through rituals, building design and metaphors, which emphasize objectivity, impartiality and certainty on behalf of the judicial practices. However, these symbols of justice disguise several unfair aspects of the asylum appeal procedure, such as inequality in resources and trustworthiness between the state’s representative and the asylum applicants as well as the uncertainty inherent in both the factual and the credibility assessment of asylum claims. The implications of these findings are that immigration policy research needs to reconsider the relationship between the courts and immigrants’ rights by paying more attention to the everyday practices of ensuing administrative justice in courts than on the instances when courts oppose political attempts to restrict immigrants’ rights.

Expropriation är en typ av tvångsavhändande av egendom, mot ersättning, från en part till en annan. I regeringsformen anges att ingen kan tvingas avstå sin egendom till annan, utom när så krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Expropriationsförfarandet och möjliga expropriationsändamål beskrivs i expropriationslagen. Dessa ändamål skall således utgöra sådana angelägna allmänna intressen som anges i regeringsformen. Vi har, efter att ha analyserat expropriationsändamålen, kommit att ifrågasätta om samtliga ändamål verkligen utgör sådana angelägna allmänna intressen som behöver föreligga för att expropriation skall få ske i enlighet med regeringsformen. Beslut i expropriationsärenden tas, till skillnad från beslut i andra tvister, inte av allmän domstol, utan av regeringen. Det är med andra ord regeringen som tolkar de berörda bestämmelserna och avgör om rekvisiten i dessa är uppfyllda eller inte. Besluten, vari expropriationsrätt beviljas eller förvägras, är i regel, genom att utelämna domskäl, sparsamt utformade, varför det uppstår frågor om rättssäkerheten i expropriationsärenden är tillfredställande nog. Sammantaget tas expropriationsbeslut av ett politiskt organ. Med anledning av den bristfälliga regleringen av expropriationsbeslut framstår besluten kunna tas utan krav på objektivitet eller hänsyn till tidigare praxis på området. I uppsatsen behandlas hur expropriationsförfarandet förhåller sig till regeringsformen, de problem som vissa av expropriationsändamålen ger upphov till samt hur de förhåller sig till de rättsliga principer som kan förväntas föreligga i en demokratisk rättsstat.

There is a common view among defence lawyers that applications for detention orders often are approved and that it is hard to have an appealed detention order annulled. A well-functioning institute of appeal is of utterly importance. With regard to the human rights that are restrained during detention, questions are raised regarding the appeal institute of detention orders. It is of social relevance to examine the Court of Appeal’s detention orders.   This essay aims to examine and analyse the institute of appeal concerning detention orders with regard to the principle of equality of arms. Two methods will be used: the legal dogmatic method and the social scientific method. A study is carried out to investigate the proportions between confirmed and amended appealed detention orders, and the grounds for the amended detention orders. Further, the probability to be released from custody when appealing a detention order to the Court of Appeal is examined. By analysing the study against the principle of equality of arms and the legal rules concerning detention, I intend to answer the question whether the institute of appeal regarding detention orders is well-functioning from a legal certainty perspective.   The results of the study show that the proportion of confirmed detention orders in the Court of Appeal is predominantly. The courts are using short and vague formulae as grounds for the decisions. Thus, it could therefore be questioned whether the courts have conducted a proper judicial review of the lawfulness of the detention. To have an appealed detention order amended in the Court of Appeal is difficult and to be released from custody when appealing a detention order is even more difficult. The probability is estimated at 3,9 %. The probability is greatest in the Court of Appeal for Southern Norrland, in comparison with Svea Court of Appeal in Stockholm and Göta Court of Appeal in Jönköping. The study shows that there is reason to question whether the principle of equality of arms has had an adequate impact in the court procedure regarding detention.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur socialsekreterare verksamma på ekonomiskt bistånd upplever sitt handlingsutrymme med hänsyn till verksamhetens ekonomiska krav samt ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Som utgångspunkt i studien tillämpas det teoretiska perspektivet New Public Management som menar att offentlig sektor under de senaste årtiondena har formats efter företagsliknande strukturer. Sju socialsekreterare på socialtjänstens avdelning för ekonomiskt bistånd i en kommun i Sverige intervjuades enligt semistrukturerade intervjuer. I resultatet framkommer det att centrala påverkansfaktorer av handlingsutrymmet såsom personliga värderingar, det kollegiala stödet samt omgivande aktörers ageranden identifieras. Vidare påvisar resultatet att samtliga informanter upplever sitt handlingsutrymme som stort samt att ekonomiska krav inte påverkar handlingsutrymmet då det alltid föreligger en individuell bedömning. Något intressant är att det tycks råda en motsägelsefullhet eftersom informanterna ändå identifierar begränsningar i handlingsutrymmet. Vidare tycks den individuella bedömningen, som ger stort utrymme för tolkning, möjliggöra att rättssäkerheten kan äventyras. / <p>2019-01-15</p>