Av 19 kap. 22 § 1 st. första meningen jordabalken följer att om fastighetsregistrets inskrivningsdel innehåller någon uppenbar oriktighet som beror på inskrivningsmyndighetens eller någon annans skrivfel, på något liknande förbiseende eller på ett tekniskt fel, ska inskrivningsmyndigheten rätta uppgiften. Avseende bestämmelsen ämnar examensarbetet att fastställa gällande rätt (de lege lata), analysera rekvisiten och föreslå regelförändringar(de lege ferenda) som möjliggör att rättelse skulle kunna tillämpas i fler situationer än vad som är möjligt idag. För detta har rättsdogmatisk metod, rättsvetenskaplig metod och empirisk metod använts. Utöver de traditionella rättskällorna inkluderas empiriskt material som underrättspraxis, JO-avgöranden och intervjumaterial. Även rättelsebestämmelserna 36 § förvaltningslagen (2017:900) och 4 kap. 21 § lagen (2008:990) om företagshypotek presenteras som underlag för en avslutande jämförelse. Av slutsatserna framgår bland annat att rättelse ska tillämpas restriktivt, vilketinnebär att endast oriktigheter som tydligt uppfyller rekvisiten kan rättas. Om rättelse skulle tillämpas i fler situationer är det viktigt att den enskildes rättstrygghet inte äventyras då denne kan lida skada efter att ha förlitat sig på registeruppgifter som sedan ändras genom rättelse. / 19 ch. 22 § in the Land Code (Sw: jordabalken) stipulates that if the land register section of the Real Property Register contains an obvious inaccuracy which depends on the land registration authority or somebody else's clerical error, similar inadvertence or due to a technical error, the land registration authority shall correct the inaccuracy. Regarding this regulation, the purpose of this master’s thesis is to establish the law (de lege lata), analyse the necessary conditions and propose rule changes (de lege ferenda) whether correction could be applied in more situations than what is possible today. Beyond the traditional sources of law, empirical material consisting of lower court praxis, decisions from the Parliamentary ombudsmen and interview material are included. Also, the regulations regarding correction according to 36 § of the Administrative Procedure Act (Sw: förvaltningslagen (2017:900)) and 4 ch. 21 § of the Floating Charges Act (Sw: lag (2008:990) om företagshypotek) are presented as a basis for a concluding comparison. From the conclusion – for instance – it appears that 19 ch. 22 § of the Land Code has a restrictive interpretation, which means that only incorrections that in a clear way fulfil the necessary conditions can be corrected. If correction would be applied in more situations, it is important that the individual legal rights should not be compromised since a third party can suffer loss after relying on information in the register that later will be corrected.

The Swedish criminal proceedings are structured, partly based on a preliminary investigation and partly based on a main hearing. The preliminary investigation aims to investigate whether a crime has been committed, and who may be held responsible for the crime. The main hearing aims to determine, in a legally secure manner, whether the suspect can be held responsible for the crime.  During the investigation, the suspect can be detained, if there is a risk that the suspect will interfere with the investigation. The suspect can also be subjected to restrictions, which means that they can’t contact other people outside the detention facility. Furthermore, the restrictions can keep the suspect from meeting other detained individuals, resulting in total isolation and mental health issues. The purpose of the restrictions is to prevent the suspect from harming the investigation by contacting other people or fellow suspects. The necessity of restrictions is related to the procedural principles in court. The principles entail that witnesses generally must be heard in court, regardless of whether they have been heard by the prosecutor or police during the preliminary investigation. The reason is to provide the court with the best possible conditions to conduct a thorough assessment of the evidence. Therefore, the preliminary investigation becomes particularly vulnerable regarding witness testimony since the suspect may influence the witnesses by threats or violence. The division in the criminal proceedings, between the preliminary investigation and the main hearing, promotes the use of detentions and restrictions, particularly in cases of more severe criminality. The division can be described as a conflict between the interests of efficiency and legal security. The interest in efficiency is expressed through the preliminary investigation and the judicial system’s ability to resort to coercive measures. This ensures that the legal system can investigate and prosecute crimes. The interest in legal security is expressed through the main hearing and the procedural principles in court. This ensures that no one is wrongfully convicted. The purpose of this study is to investigate which application problems that may occur when the judicial system applies the restriction legislation. Is there room for a different interpretation of the law? Can the law be applied differently based on the purposes of the law? If the law can’t be applied differently, what revisions are necessary to align it with its intended purposes?

Föreskrivs normprövningen i Uruguay och Sverige för att leva upp till rättsstatlighetens krav eller visar det på ett verklig skydd av de konstitutionella rättigheterna? Vårt syfte med denna uppsats har varit att beskriva Uruguays och Sveriges regelverk vad gäller den konkreta efterhandskontrollen av rättsreglers grundlagsenlighet samt att bedöma huruvida tillämpningen av den konkreta efterhandskontrollen ger ett rättsskydd för den enskilde. Vi har under arbetets gång presenterat båda systemen vad gäller den konkreta efterhandskontrollen ur ett komparativt perspektiv, för att på så sätt kunna identifiera och förklara de skillnader och likheter som föreligger. Av vår studie framgår att båda staterna betraktar normprövningen som en effektiv och nödvändig kontrollmekanism för att garantera att statsmakterna inte avviker från de föreskrivna reglerna och därmed tillförsäkra den enskilde ett rättighetsskydd. Problematiken ligger i om institutet resulterar i ett reellt skydd för den enskilde i båda rättsordningarna eller ej. Vi har kommit fram till att uruguayansk och svensk rättspraxis visar på ett reellt rättsskydd för de enskilda vid tillämpningen av den konkreta efterhandskontrollen och föreslår en kombination av de uruguayanska och svenska systemen för att på så sätt förstärka rättssäkerheten samt rättighetsskyddet, ur den enskildes perspektiv.

This study aims to examine how students who are studying social work are experiencing the combination of full time studies and a part-time job in a human service organization. Furthermore, the aim of this study is also to examine how these students consider legitimacy and the rule of law in relation to their part-time job. To answer this study, we put the focus on students who are studying their sixth or seventh semester in social work at Linnaeus University in Sweden where some students are combining full time studies with a part-time job in a human service organization. In total, nine students with this combination where interviewed in this study, all with different part-time jobs. The outcomes of this study show that students who are studying social work and working part-time are working for different reasons. Some of them say that they work for extra money, and some of them would like to get work experience. The students in this study think that this combination goes well and that they can relate practice from work into their theory in school and vise versa. Some of the students in this study have not thought about legitimacy in relation to their work, which we think is interesting. However, all of the students had thought about the rule of law in relation to their work. What is interesting to us is that we also learned that the students think that they can implement good work even though they have not thought about legitimacy that much.

Under Swedish law, an alien convicted of an offence punishable by imprisonment may be sentenced to deportation if there is reason to assume that the alien will reoffend, or if the offence is so serious that the alien should not be permitted to stay. Upon release, the alien may be held in immigration detention for the purpose of enforcing the deportation order. While detention is generally subject to maximum time limits, criminal deportees face indefinite detention. This exceptional treatment raises questions about the proper purpose of immigration detention and respect for the right to liberty. This paper investigates and critically analyses the Swedish regulatory framework for the detention of criminal deportees from a human rights perspective. It reveals how the alien’s criminal record and assumptions about the risk for reoffending play adecisive role both in the decision to detain and the length of detention. The right to liberty, which protects the individual against illegal and arbitrary detention, does not prohibit the use of immigration detention for crime prevention purposes, provided it is subsidiary to the primary purpose of enforcing the deportation order. Administrative detention is, however, arguably an inappropriate tool for the prevention of crime. Moreover, the Swedish legislation lacks a coherent and satisfactory basis. A thorough enquiry into the use of immigration detention as a crime prevention measure is necessary, to analyse data on the detention of criminal deportees and examine how criminal law measures could be more appropriately used to counter serious threats to public order, without unnecessary encroachment on the right to liberty.

Till följd av begränsade resurser och en ökande andel äldre i befolkningen står de svenska kommunerna inför stora utmaningar under de kommande decennierna. Samtidigt som välfärden regleras på nationell nivå så är det kommunernas ansvar att omsätta och tillhandahålla välfärden så att, däribland, vården och omsorgen fördelas till alla på lika villkor. Tidigare forskning visar att kommunerna använder lokalpolitiskt upprättade dokument, riktlinjer, för att vägleda biståndshandläggare och minska olikheten i beslut och bedömningar inom den egna kommunen. Den här studien har kartlagt och jämfört riktlinjer för socialtjänstens bistånd av äldreomsorg i 51 svenska kommuner med fokus på om kommunerna erbjuder likvärdiga förutsättningar till stöd och hjälp. Riktlinjernas funktion och innehåll har analyserats med hjälp av innehållsanalys samt utifrån teorin om framing och Lipskys teori om frontlinjebyråkraten och fördelningen av de offentliga resurserna som teoretisk referensram. Resultatet visar att de kommunala riktlinjerna innehåller en stor variation av information, med olika inslag av subjektiv styrning. Av riktlinjerna framgår hur ansvaret för äldreomsorgen delegeras ner genom leden, från staten till kommunerna och vidare till biståndshandläggarna som, utifrån såväl nationella regelverk som lokala styrmedel, åläggs att göra bedömningarna och fatta besluten. Studien visar att kommunerna överlag tillhandahåller liknande insatser men att omfattningen och kraven skiljer sig varför jämförelsen mellan riktlinjerna snarare visar på skillnader än likheter. Vidare framgår att riktlinjerna i varierande grad inte är uppdaterade varför många innehåller inaktuell information avseende lagar och rättspraxis. Studien visar också att skillnaderna i de lokala tolkningarna av lagen, vid tillämpning, kan antas ha stor inverkan på enskilda medborgares liv. Endast till viss del kunde systematiska skillnader mellan olika typer av kommuner utläsas. Avslutningsvis visar studien hur kommunerna, genom upprättandet av riktlinjer som ett styrmedel, har ambitionen att säkerställa rättssäkerhet och likvärdighet i den egna kommunen. Motsägelsen i detta är att kommunerna, i sin ambition att skapa rättssäkerhet och likvärdighet för kommunmedborgarna, samtidigt cementerar olikhet och rättsosäkerhet för medborgare kommuner emellan. Detta trots att medborgarnas behov ska prövas enligt samma nationella lagar, rättspraxis och bestämmelser. / Due to limited resources and an increasing share of older people, the Swedish municipalities are facing great challenges in the decades to come. Although the welfare is regulated on a national level, the municipalities are responsible for providing and distributing care and welfare on equal terms to all. Previous research suggests that municipalities are using local political documents, policy guidelines, to guide care managers and reduce the dissimilarities in decision-making and needs assessment within the municipality. In this study, guidelines for elderly care assessment in 51 Swedish municipalities have been mapped out and compared, focusing on whether support and help for elderly is provided on an equal basis. The function and content of the guidelines have been analyzed with content analysis and as a theoretical framework the theory of framing as well as Lipsky´s theory about the street-level bureaucracy and the distribution of public resources have been applied. The result of the study shows a great variation of information within the guidelines, with elements of subjective guiding. In addition, the guidelines reveal how the accountability for the elder care are being delegated from the state down to the municipalities and thereon to the care managers, who, in accordance to national as well as locally policy guidelines, are held accountable for the care assessment and decision-making. The result also shows that the municipalities in general are providing similar services but to a different extent and based on varying criteria. As a consequence, the comparison rather indicates differences than similarities. The guidelines are, in addition, not up to date, and many contain outdated laws and legal practice. As the result indicates, it is reasonable to assume that, if applied, the differences in local interpretation of the law would have a significant impact on the lives of individual citizens. Systematic differences between municipalities could only to a limited extent be identified. In conclusion, the study suggests that the municipal ambition, by creating local guidelines for elderly care assessment, is to ensure legal certainty and equality within the municipality. The result, however, is contradictory as the policy guidelines, while ensuring legal certainty and quality for the local citizens, consolidate the inequality and legal uncertainty for citizens depending on residential location. Meanwhile, the citizens need is meant to be assessed according to the same national laws, legal practice and regulations.

<p>Council Regulation 1/2003 regulates the application of the competition rules set out in Articles 81 and 82 of the EC-treaty and establishes a reform of the European Competition Law. The purpose of this paper is to illustrate the complex of problems that the regulation leads to concerning the legal certainty for companies within the European Community.</p>

Council Regulation 1/2003 regulates the application of the competition rules set out in Articles 81 and 82 of the EC-treaty and establishes a reform of the European Competition Law. The purpose of this paper is to illustrate the complex of problems that the regulation leads to concerning the legal certainty for companies within the European Community.

Sedan den 1 januari 2009 begränsas avdragsrätten för ränteutgifter vid internt finansierade förvärv av delägarrätter från ett företag som ingår i samma intressegemenskap. Syftet med lagstiftningen är att förhindra skatteplanering med ränteupplägg. För att bestämmelserna inte skall träffa affärsmässigt bedriven verksamhet medges undantag från begränsningar i avdragsrätten för ränteutgifter om ränteintäkten beskattas med minst 10 procent enligt lagstiftningen i den stat där det företag inom intressegemenskapen som faktiskt har rätt till inkomsten hör hemma eller om såväl förvärvet som skulden som ligger till grund för ränteutgifterna är huvudsakligen affärsmässigt motiverade. Om undantag medges beviljas det företag som betalar ränta avdrag för ränteutgifterna. Författarna anser att utformningen av den undantagsregel som medger avdrag för ränteutgifter om såväl förvärvet som skulden som ligger till grund för ränteutgifterna är huvudsakligen affärsmässigt motiverade är tämligen vag. Uppsatsen syftar därför till att utreda i vilka situationer ett internt förvärv av delägarrätter från ett företag som ingår i samma intressegemenskap kan anses affärsmässigt motiverat för att undantag från lagstiftningen om begränsningar i avdragsrätten för ränteutgifter skall medges. I uppsatsen klargörs att det vid ett internt förvärv av delägarrätter skall ligga sunda företagsekonomiska och affärsmässiga överväganden - utöver eventuella skatteeffekter - bakom den interna skulden och det interna förvärvet. Författarna anser att följande omständigheter kan anses affärsmässigt motiverade. Interna förvärv av delägarrätter vilka föranleds av behovet att undvika intressekonflikter och samarbetsproblem, ge bolagen en självständig ledning och göra dem finansiellt oberoende från varandra, uppnå riskspridning samt att omstrukturera en verksamhet som till sin art och geografiska placering är helt skilda från varandra är exempel på när ett internt förvärv av delägarrätter kan anses affärsmässigt motiverat. Därtill är det vid en förestående extern försäljning av en verksamhetsgren inom koncernen affärsmässigt motiverat att göra ett internt förvärv av delägarrätter. Om anledningen till att ett företag etablerat sig i en lågskattestat är för att detta land har en juridisk, ekonomisk och politiskt stabil situation eller om företaget som mottar räntebetalningen bedriver ekonomisk verksamhet eller om interna förvärv av delägarrätter har förekommit tidigare inom intressegemenskapen, ger dessa omständigheter en indikation på att ett internt förvärv av delägarrätter kan anses affärsmässigt motiverat. Uppsatsen syftar vidare till att utreda huruvida hänsyn tagits till rättssäkerhets- och effektivitetsaspekter vid användandet av begreppet affärsmässigt motiverad i lagstiftningen om begränsningar i avdragsrätten för ränteutgifter. Då varken lagtexten eller förarbetena ger en klar definition av i vilka situationer ett internt förvärv av delägarrätter kan anses affärsmässigt motiverat gör författarna bedömningen att hänsyn inte tagits till rättssäkerhet vid utformandet av den undantagsregel som medger avdrag för ränteutgifter om såväl förvärvet som skulden är huvudsakligen affärsmässigt motiverad. Genom att de skattskyldiga torde ha möjlighet att erhålla förhandsbesked kan dock ledning för fastställande av huruvida interna förvärv av delägarrätter är affärsmässiga bidra till ökad rättssäkerhet. / Since the first of January 2009 the Swedish government limited the deductibility of interest expenses on internally funded acquisition of shares between affiliated parties. The purpose of the legislation is to prohibit tax avoidance schemes with interest. In order for the provisions not to prevent business with sound business reasons the legislation grants exemption if the interest income is taxed at a rate of at least 10 percent, according to the laws of the Statute of the company within the community that actually has the right to the income, or if both the acquisition and the debt that is the basis for the interest expenditure is mainly commercially motivated. The authors believe that the wording of the provision that allows the deduction of interest expenses, if both the acquisition and the debt underlying the interest expenditure are mainly commercially motivated, is rather vague. The purpose of this master’s thesis is to analyze the circumstances under which an internal acquisition of shares from an affiliated company can be considered as a commercially motivated transaction in order to be granted an exemption from the legislation restricting the tax deductibility of interest expenses. To be granted an exemption the affiliated company which request deduction has to show that the internal debt and the acquisition are entered into mainly for sound business purpose in addition to any tax reasons. Acquisition of shares which responds to the need to avoid conflicts of interest and cooperation problems, giving companies an independent management and make them financially independent from each other, achieve diversification and to restructure a business which by their nature or location is distinct from each other, are examples on when an acquisition of shares can be considered as a commercially motivated acquisition of shares. If the reason why a company established itself in a country which has a low tax on interest income is that this country has a legal, financial and politically stable situation, or if the company who receives the interest payment engage in economic activities or the acquisition of shares have occurred earlier, these circumstances indicates that an acquisition is commercially motivated. The aim of the thesis is further to investigate whether account has been taken to legal certainty and efficiency aspects in the use of the term business purpose in the legislation restricting the tax deductibility of interest expenses. Since neither the wording of the provision nor the preparatory work gives a clear definition of the circumstances under which an internal acquisition of shares can be considered as commercially motivated the authors conclude that account has not been taken to legal certainty. Since taxpayers have the opportunity to request a preliminary ruling regarding the determination of whether the acquisition of shares is commercially motivated, the authors conclude that this may contribute to a greater legal certainty.

Målet med denna uppsats är att bidra till kvalitetsutveckling gällande behovsbedömning och beslutsformulering vid handläggning enligt socialtjänstlagen. Syftet med uppsatsen är att granska handläggningsprocessen gällande boendestödsbeslut. Med utgångspunkt i denna granskning vill vi komma fram till förslag på förbättringsområden. Förslagen ska vara förenliga med krav från och behov hos lagstiftaren, den enskilde, socialtjänsten/kommunen och biståndshandläggaren. Beslut om boendestöd är idag tidsbegränsade, oftast till ett år, utan att den enskilde egentligen ansökt om det. För den enskilde stödmottagaren innebär detta bristande rättssäkerhet, otrygghet och brist på kontinuitet. Vi har i denna uppsats försökt kartlägga skälen till att besluten ser ut på detta sätt genom att tillämpa en hermeneutisk metod. Av vår genomgång framgår att det inte finns stöd för rutinmässig tidsbegränsning av beslut i lagstiftningen. I vissa fall, där det kan förutses att behovet förändras över tid, kan det dock vara motiverat. Målgruppen för boendestöd har ofta långvariga funktionsnedsättningar och stödbehov som kan antas kvarstå över längre tid än ett år. Enligt de kommunala riktlinjer som vi har granskat är boendestöd en insats som ska tidsbegränsas. De biståndshandläggare som vi har tillfrågat tidsbegränsar i 80 procent av fallen beslut om boendestöd till en giltighetstid på upp till ett år. Det huvudsakliga skälet till detta är att biståndshandläggarna anser att det underlättar uppföljning av besluten. Resultatet av vår studie pekar på att ett antal åtgärder skulle kunna öka kvaliteten på behovsbedömning och beslut om boendestöd. Dessa innebär främst implikationer för kommun, socialtjänst och biståndshandläggare att arbeta vidare med i syfte att skapa en mer rättssäker och evidensbaserad biståndshandläggning. / The intention of this study is to contribute to quality enhancement regarding needs assessment and shaping of decisions of the social service called living support (i.e. boendestöd) according to the law of social service. The aim of this study is to review the process of needs assessment concerning living support. Based on this review we want to give suggestions to possible improvements. Our suggestions must be compatible with demands and requirements from the lawmaker, the individual, the social service/the municipality and the process officer. Today, decision of living support is time limited, usually to a year, without the individual actually having applied for it. This leads to a lack of legal security, personal security and continuity for the individual. In this study, we have tried to locate the reasons for why the decisions are constructed in this way by using a hermeneutical method. Our study shows no support for perfunctory time limiting of decisions according to the law. In some cases where there can be forecasted that the need changes over time, it can though be motivated. The target group for living support often have prolonged impairments and needs of support highly estimated to last more than a year. According to municipal guidelines, reviewed by us, living support is an inset to be time limited. The process officers we have asked in 80 per cent of all cases time limits the decisions up to one year. The main reason for this is that the process officers regard time limiting as making follow-ups of the decisions easier. The result of our study points to a number of measures for increasing the quality of needs assessment and decisions of living support. These measures have implications for the municipality, the social services and the process officers with the purpose of creating a more legally secure and evidence based process of needs assessment.