Bakgrund: Främlingsfientlighet är ett ständigt debatterat ämne i media där det påstås att främlingsfientligheten hos barn och ungdomar ökar. Skolan har blivit en arena där främlingsfientliga organisationer kan rekrytera medlemmar. Vi är intresserade av att ta reda på hur rektorer hanterar detta. Den svenska yttrandefrihetsgrundlagen kan hamna i kollision med de demokratiska värderingar skolan skall arbeta med. Detta är ett intressant problem som behöver forskas i. I Ytterby vägrades en elev godkänt betyg i samhällskunskap då han vägrat arbeta med en elev av utländsk härkomst. Främlingsfientligheten sprider ut sig i de svenska skolorna och många elever kränks på grund av sitt ursprung. Syfte: Syftet med vår studie är att undersöka hur rektorer hanterar främlingsfientliga idéer och yttringar i skolan. Metod: Vi har valt att använda oss av en kvalitativ metod för att få så detaljerade intervjuer och resultat som möjligt. Vi har intervjuat åtta rektorer i fyra olika kommuner. Resultat: Rektorerna är överens om att främlingsfientlighet handlar om kränkningar. De säger att det inte förekommer främlingsfientliga kränkningar i större utsträckning på deras skolor, men att främlingsfientligt klotter uppmärksammats på skolor med högre antal invandrare. Det är ovanligt att elever bär främlingsfientliga kläder eller symboler. Främlingsfientliga organisationer som försöker ta kontakt med elever eller personal på skolan är också ovanligt. Gränsen för vad man får säga och göra i skolan går vid när en person känner sig kränkt, detta är samtliga skolledare överens om. Rektorerna anser att främlingsfientlighet yttrar sig på en mängd olika sätt. Alla rektorerna tror att hemmet kan vara en källa där främlingsfientligheten gror. De tror även att kompisar, organisationer och media kan påverka. Skolledarna har svårt att bestämma vem som är det största problemet, elever med främlingsfientliga åsikter eller främlingsfientliga organisationer. De tror att det är en blandning av dessa. På de skolorna som har mycket invandrare tror rektorerna att främlingsfientligheten har ökat medan rektorerna på skolor med lite invandrare tror att det inte har ökat. Rektorerna tycker att man ska framhålla värdegrundsarbetet för att motverka främlingsfientlighet. De anser att man ska reda ut främlingsfientliga problem på individnivå. Skolledarna är helt överens om att yttrandefrihetslagen väger tyngre än skolans demokratiska värderingar. Samtliga skolor har en likabehandlingsplan som används men orden främlingsfientlighet eller rasism omnämns inte. Rektorerna tycker att de är väl insatta i de styrdokument som finns.

Syftet med studien är att undersöka hur rektorer på olika skolor uppfattar och arbetar med Skolverkets uppdrag gällande implementering av skriftliga omdömen. Dessutom ska skillnader och likheter i upplägget av införandet samt skillnader i de skriftliga omdömenas utformning analyseras. Studien bygger på sex kvalitativa intervjuer med rektorer verksamma i grundskolan. Intervjuerna analyseras utifrån en fenomenografisk ansats. I studiens resultat framkommer att omdömenas utformning skiljer sig mellan skolorna och ibland även inom skolorna. Det har även framkommit att rektorernas uppfattningar av upplägg kring skriftliga omdömen skiljer sig. I resultatet framkommer även att rektorernas uppfattningar av lärande verkar ha bidragit till deras val av tillvägagångssätt vid införandet av de skriftliga omdömena.

Stor uppmärksamhet har under den senaste tiden riktats mot brister i skolan och mot Skolinspektionen som är den myndighet som utövar tillsyn över skolan. Vid det som kallas Regelbunden tillsyn granskas skolverksamheten bland annat genom att inspektörer från Skolinspektionen besöker skolorna. Målet är att bidra till elevers lika rätt till god utbildning i en trygg miljö, där alla når minst godkänt i alla ämnen.Syftet med denna studie är att med hjälp av kvalitativa intervjuer förstå förutsättningar för skolpersonals lärande i samband med Skolinspektionens tillsyn. Vi har använt oss av litteratur om utvärdering och vuxnas lärande. Studien består av intervjuer med fem lärare och tre rektorer på tre skolor i tre kommuner, som alla haft kontakt med Skolinspektionen när den 2010 utövade regelbunden tillsyn på respektive skola.Resultatet från intervjuerna visar att skolpersonalen var positiv till tillsynen. Inspektörerna uppfattades mestadels som kunniga och professionella. Trots detta har det lärande som ägt rum i samband med tillsynen varit mycket begränsat bland skolpersonalen, i synnerhet bland lärarna. Tillsynen gav inte upphov till några nya insikter eller synsätt. Den fungerade istället som en bekräftelse på det som skolpersonalen redan kände till.

Studiens syfte har varit att via fokusgrupper undersöka rektorers sociala representationer av lärarskicklighet samt hur de samtalar om bedömning och premiering av de lärare som de upplever är skickliga. Det resultat som framkommit är att rektorer har en gemensam bild av vad lärarskicklighet är utifrån formell och informell kompetens, men att tonvikten läggs på olika kompetenser i rektorsgrupperna. Det finns en sammastämmighet i att skickliga lärare har en medfödd talang, en tyst kunskap. Hur de ser på vad lärarskicklighet är, får konsekvenser för hur de bedömer och premierar de lärare som de upplever som skickliga.  I första hand är det inte vardagsarbetet i klassrummet som premieras, utan övergripande utvecklingsarbete av verksamheten som helhet. / The aim in this study is to examine the socialrepresentations of teacher skillness, among principals by focus groups, and howthey communicate judgment and rewarding of skilled teachers in their opinion.The result is that principals have a common picture of teacher skillness, informal and informal competences, but their focus meaning differs in theprincipal groups. There is an agreement about skilled teachers having a talentfrom birth, a tacit knowledge. Their opinion of what teacher skillness is, haveconsequences for how they judge and reward the teacher they find skilled.  It´s not the everyday work in the classroomthat is rewarded primarily, but the overall development of the whole agency.

No description available.

Det är rektor som beslutar om och ansvarar för utveckling och förändringsarbete i sin organisation, varvid det är relevant att diskutera inkludering utifrån ett rektorsperspektiv. Studiens syfte är att fördjupa förståelsen för hur rektorer resonerar kring begreppet inkludering av elever med lindrig utvecklingsstörning i grundskolan. Med syftet som utgångspunkt formuleras bl.a. frågor om vad inkludering betyder, vad som är positivt och negativt och vad som är viktigt för att inkludering ska fungera enligt rektorer. Centrala begrepp är en skola för alla, inkludering, utvecklingsstörning och grundsärskola. För att nå studien syfte har en kvalitativ metod använts. Som metod för datainsamling har semistrukturerade intervjuer med fem rektorer genomförts. Studiens resultat har tolkats och analyserats utifrån ett hermeneutiskt perspektiv. Resultatet visar att huruvida en elev kan anses vara inkluderad eller bara placerad, har att göra med en elevs delaktighet, både socialt och pedagogisk. Positivt med inkludering är att en elev får vara delaktig i ett socialt sammanhang samtidigt som eleven utvecklas och går framåt i sitt lärande. Svårigheterna består i att ge det stöd som behövs inom ramen för budgeten. Särskilt viktigt för att inkludering ska fungera i grundskolan är att rektorerna tar ansvar i sin ledarroll och skapar förutsättningar för lärarna att undervisa och bemöta alla elever. Trots rektorernas övervägande positiva inställning till inkludering, visar studien att deras möjlighet att förändra påverkas av hur de ekonomiska förutsättningarna ser ut.

No description available.

Syftet med studien har varit att synliggöra om pedagoger anser att de får det stöd och resurser som krävs om det finns utmanande barn i barngruppen. Rektorernas synpunkt på om de har rätt förutsättningar att tilldela de resurser som efterfrågas har också varit i fokus. Studien har utgått från en enkät där datamaterialet har tematiskt analyserats. Resultatet visar att det är ungefär lika många pedagoger som anser att de får det stöd och resurser som efterfrågats, som pedagoger som anser att de inte får den hjälp som behövts. Ekonomin har varit en stor del till varför rektorerna inte har kunnat förse sitt arbetslag med den resurs som har efterfrågats. Det framkommer även att det resurser kan behöva ett godkännande från huvudmannen på kommunen, och är en av anledningarna till att förskolor ibland inte fått den hjälp som behövts. I slutsatsen framgår det att det är ungefär lika många pedagoger som uppfattar att de får de resurser som krävs, som pedagoger som anser att de inte får de resurser som behövs. När pedagogerna inte får de resurser som behövs så påverkar det hela barngruppen. Det är inte enbart rektorns ansvar att se till att förskolorna tillgodoses med resurser, huvudmannen har tillsammans med rektorn ett gemensamt ansvar. / <p>Betyg i Ladok 230619.</p>

Nicklas Beijer och Jesper Hanning (2015), ”Oh, shit! Nu kommer Pelle tillbaka!” – Sju resursskolerektorers erfarenheter och visioner kring återgångsprocessen från resursskola till ordinarie skolverksamhet (Oh, Shit! Pelle is back! – Seven heads of special schools experiences and visions concerning the reintegration process from special schools to state schools), Specialpedagogprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och Samhälle, Malmö högskola.En placering i resursskola är en stödinsats av tillfällig natur och strävansmålet är att eleven ska återgå till den ordinarie skolan så snart det är möjligt (Skolverket, 2014). Hur återgångsarbetet fungerade i realiteten, var vår ingång till ämnet, då vi enligt egen erfarenhet från våra professioner som lärare på resursskolor inte tillfredställande kunde svara på hur man planerade och genomförde en framgångsrik återgång. I fenomenet återgången fann vi det problemområde som studiens syfte grundade sig på.Studiens syfte är att bidra med kunskap om återgången från resursskola till ordinarie skola genom att belysa respondenternas erfarenheter och visioner. Utifrån syftet skapades fyra frågeställningar som grund för insamling av empiriskt material: Hur ser en typisk återgång ut gällande planering, genomförande och utvärdering? Vilka faktorer främjar återgångsprocessen? Vilka faktorer hindrar återgångsprocessen? Hur ser en optimal återgång ut om det inte finns några ekonomiska begränsningar?Studiens metod är kvalitativ semistrukturerad forskningsintervju. I studien står stämplingsteorier som teoretisk språngbräda i analys och diskussion och övrig teoretisk förankring var grundad på både svensk och utländsk forskning, med en övervikt på internationella studier.Generellt finns det ingen formaliserad återgångsmodell utan återgången präglas av individuella lösningar. Återgångsprocessen inleds direkt vid inskrivning på resursskolan enligt samtliga respondenter och starten initieras oftast av resursskolan. Kring främjande och hindrande faktorer av återgångsprocessen lyfter unisont respondenterna fram den ordinarie skolans elevsyn som en direkt avgörande faktor. Vidare ser respondenterna en outtalad ansvarsfördelning kring återgångsprocessens planering, genomförande och uppföljning. Samtliga respondenter ser eleven som återgångens huvudperson och elevens självbild och motivation är tydliga faktorer som lyfts fram i studiens resultat.Visionsmässigt finns ett tydligt fokus på tydligare målbeskrivningar av placeringen i resursskolan och verktyg för utvärdering av återgången. Respondenterna ser resursskolan som expert på elever med särskilda behov och vidare som en ledande part i en visionärt önskad kunskapsöverföring mellan resursskolan och den ordinarie skolan. På sikt menar respondenterna att skolhuvudmännen bör arbeta utifrån strävan efter geografisk närhet där resursskolan ska vara lokaliserad inom den ordinarie skolans lokaler.Studiens kunskapsbidrag är i huvudsak specialpedagogens framträdande roll i återgångsprocessen både som förändringsagent och kunskapsförmedlare i den ordinarie skolan men också som koordinator mellan återgångens olika aktörer.Nyckelord:Rektorer, resursskola, stämpling, återgångsprocess

TAKK (Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation) är ett sätt att öka barns språkutveckling och stödja barn i sina kommunikativa funktioner, genom att göra teckenrörelser i kombination med det talade språket. TAKK är en metod som används i många förskolor i Sverige, och därmed har ett växande intresse för forskning kring TAKK uppstått. Den här studien syftar till att undersöka och belysa hur rektorer och biträdande rektorer i förskolan resonerar kring varför och hur TAKK arbetas med i förskolan, samt hur TAKK implementerats i verksamheten. Metoden som använts i undersökningen är skriftliga intervjuer med öppna frågor, där svar från sex respondenter har samlats in. Det sociokulturella perspektivet har använts vid analys och tolkning av resultatet. Resultatet visar att syftet med TAKK i förskolan är att ge barn fler verktyg för kommunikation, samt för att stödja barn i behov av särskilt stöd. TAKK har implementerats i förskolan genom utbildning, specialpedagoger eller på grund av pedagogers tidigare erfarenhet av TAKK. Hur TAKK används i verksamheten skiljer sig åt mellan respondenterna. TAKK används mycket vid rutinsituationer såsom samling och sångstund, eller enbart tillsammans med vissa pedagoger som behärskar TAKK. Resultatet visar också att vissa förskolor använder TAKK under hela dagen och tillsammans med alla barn.