I läroplanen för förskolan står det att förskollärare ska ansvara över att barnen får goda förutsättningar att bygga upp tillitsfulla relationer och känna sig trygga i gruppen (Skolverket,2018, s. 15). Syftet med den här studien är att belysa förskollärares uppfattningar om relationernas betydelse mellan barn och pedagog i förskolan, för lärande och utveckling. Kvalitativa intervjuer har använts som datainsamlingsmetod i studien där fyra verksamma förskollärare från olika förskolor intervjuats. Resultaten har analyserats genom Fredriksson (2019) tolkning av Bubers teoretiska perspektiv om mellanmänskliga möten. Resultaten visar att förskollärarna menar att det är av stor betydelse att pedagoger och barn får en tillitsfull relation till varandra för att barnen ska kunna utvecklas. Förskollärarna redogör för strategier om relationsskapande och även hur goda relationer kan gynna barnens framtida liv som samhällsmedborgare. Det råder dock olika uppfattningar om hur pedagoger hanterar svårigheter i relationerna mellan barn och pedagog, då några förskollärare menar att det är pedagogens ansvar att skapa tillitsfulla relationer med alla barn medan andra förskollärare menar att det inte går att skapa goda relationer till alla barn i förskolan. En slutsats som drasär att skapandet av tillitsfulla relationer mellan barn och pedagog i förskolan verkar vara komplext och förskollärarnas uppfattningar om relationsskapandet varierar. Sammantaget visar resultaten även att förskollärarna anser att det krävs kompetens för att skapa goda och tillitsfulla relationer till barn i förskolan.

No description available.

Studiens syfte har varit att undersöka hur förskollärare själva ser på betydelsen av den egna relationskompetensen och dess betydelse för relationsskapandet till barnen på förskolan. Ansatsen för studien är kvalitativ och empiriska data samlades in genom sju semistrukturerade intervjuer med legitimerade och verksamma förskollärare. Studiens teoretiska utgångspunkt är relationell pedagogik vilket är ett teoretiskt synsätt där fokus ligger på mellanmänskliga relationers pedagogiska betydelse för utbildning. Resultatet visar att trygghet, aktiv- och emotionell närvaro samt en nyfikenhet för barns intressen, förmågor och tidigare erfarenheter är grundläggande för relationen mellan förskollärare och barn. Resultatet synliggör betydelsen av den pedagogiska relationen i förhållande till barns möjlighet till lärande och utveckling. Samtliga medverkande förskollärare uttrycker i resultatet att relationen mellan förskollärare och barn är helt avgörande för undervisningen och att detta är något som behöver arbetas mer med. Trots detta framkommer att pedagogiska relationer ges en liten- eller ingen plats alls i det systematiska kvalitetsarbetet.

Syftet med studien var att synliggöra hur förskollärare bemöter problemskapande beteende hos barn. Min avsikt var också att skapa förståelse för hur bemötandet påverkar relationen mellan förskollärare och barn, samt identifiera andra möjliga konsekvenser. Studien utgick från en kvalitativ ansats och data producerades med hjälp av intervjuer med fem förskollärare. Data bearbetades med hjälp av tematisk analys, och resultatet analyserades därefter utifrån kategoriskt och relationellt perspektiv, samt relationskompetens. I analysen identifierades ett antal huvudteman och underteman med koppling till studiens forskningsfrågor. Resultatet visar att förskollärare uttrycker sig kring problemskapande beteende utifrån både kategoriskt och relationellt perspektiv. Studien visar att det finns en medvetenhet om betydelsen av att interagera med relationskompetens. Olika faktorer kan dock medverka i att det inte alltid blir så. I studien synliggörs vikten av att utgå från vetenskap och beprövad erfarenhet i reflektioner kring det egna bemötandet för att säkerställa en god kvalitet i verksamheten.

Studien syftar till att öka kunskapen om lärares digitala relationskompetens samt bidra till utveckling av praktik och teori inom relationell pedagogik i digitala lärmiljöer. I studien analyserades kvalitativa enkätsvar från 123 lärare och lärarstudenter i Sverige och Finland  angående hur de uppfattade att de kunde stödja relationer mellan lärare och elev i distansundervisning. Resultaten analyserades först fram induktivt i en reflexiv tematisk process. Därefter användes de som underlag i ett andra abduktivt analyssteg tillsammans med metoden perspektivskifte. Syftet var att undersöka i vilken utsträckning två relationella teorier som utgår från fysisk lärmiljö kan tillämpas för att förstå relationell lärarpraktik i digitala lärmiljöer. De teoretiska koncept som analyserades var Aspelins (2018) respektive Juul och Jensens (2003) modeller för lärares relationskompetens. Resultaten tematiserades i kategorierna kommunikation, närvaro och bemötande och visade att lärarens  kommunikativa kompetens är primär för relationsbygge i digitala lärmiljöer. Kompetensen omfattar förmågor som att lyhört hantera synlighet och bemötande, bemästra det digitala språket samt  skapa en känsla av närvaro, gemenskap och trygghet. Kommunikativ kompetens påverkar även inkludering och integritet. Mer forskning behövs för att förstå synlig och osynlig närvaro i digitala lärmiljöer ur både lärarens och elevens perspektiv.  Det framgick av resultaten att distanslärare lånar relationella bemötandehandlingar från fysiska lärmiljöer. Digital relationskompetens framträder därför inte som ett eget kompetensområde. Mer kunskap behövs om affordanser för relationsskapande i digitala lärmiljöer. Även undersökningar som visar vad som verkligen begränsar digitala lärmiljöer behövs, för att undvika att praktiken fastnar i allmänna antaganden som hindrar nyskapande och tillvaratagande av digitala lärmiljöers möjligheter. Analysen visade att de två teoretiska modellerna fungerade som övergripande, och delvis normerande stöd, för att förstå distanslärares relationella praktik. En vidareutveckling av teoretiskt stöd anpassat för relationskompetens i digitala lärmiljöer samt en kartläggning av kognitiva och emotionella behov hos olika kategorier av distanselever, kan underlätta för framtida forskning och utveckling av relationell praktik i digitala lärmiljöer.  Studiens övergripande upptäckt var att lärarna beskriver vad, snarare än hur, de gör för att stödja relationer mellan lärare och elev i distansundervisning. Slutsatsen är att det saknas en yrkesvokabulär för att uttrycka de relationella färdigheter som lärare använder i digitala lärmiljöer. Därför rekommenderas att en begreppsapparat utvecklas som sätter ord på lärares digitala relationskompetens. / The purpose of the study was to increase knowledge about teachers' digital relational competence and contribute to the development of practice and theory within relational pedagogy in digital learning environments. In the study, qualitative survey responses from 123 teachers and student teachers in Sweden and Finland were analysed regarding how they perceived that they could support teacher-student relations in distance education. The results were first analysed inductively in a reflexive thematic process. The results were then used in a second abductive analysis together with the perspective shift method. The aim was to investigate to what extent two relational theories based on physical learning environments can be applied to understand relational teacher practice in digital learning environments. The theoretical concepts used in the analysis were Aspelin's (2018) and Juul and Jensen's (2003) models for teachers' relational competence. The results were thematised into three categories: communication, presence and response, and showed that the teacher's communicative competence is primary for relationship building in digital learning environments. The competence includes abilities such as sensitively managing visibility and reception, mastering the digital language and creating a sense of presence, belonging  and security. Communicative competence also affects inclusion and integrity. More research is needed to understand visible and invisible presence in digital learning environments from both the teacher's and the student's perspective. The results showed that distance teachers borrow relational behaviour acts from physical learning environments. Digital relational competence therefore does not appear as a competence area on its own. More knowledge is needed about affordances for relationship building in digital learning environments. Research showing what really limits digital learning environments is also needed, to avoid practice being hampered by assumptions that hinder innovation and opportunities in digital learning environments. The analysis showed that the two theoretical models worked as overall, and partially normative, support for understanding distance teachers' relational practice. A further development of theoretical support adapted to relational competence in digital learning environments, as well as a mapping of cognitive and emotional needs of different categories of distance learners, can facilitate future research and development of relational practice in digital learning environments. Finally, the study's overall finding was that the teachers describe what, rather than how, they act to support teacher-student relations in distance learning. The conclusion is that a professional vocabulary to express teachers’ digital relational know-how seems to be missing. Therefore, it is recommended that such a conceptual vocabulary is developed in order to put words into teachers' digital relational competence.

Denna studie syftar till att ur ett sociokulturellt perspektiv undersöka musiklärares erfarenheter och resonemang om att skapa tillåtande rum i ensembleundervisningen med fokus på relationsbyggande, kommunikation, individanpassning och gruppdynamik. Tre verksamma musiklärare deltog i en fokusgruppsintervju som spelades in och transkriberades till text, därefter skedde en bearbetning och analys av det insamlade materialet. Intervjuutsagorna utmynnade i fem större teman med tillhörande underkategorier. Resultatet visade att fokusgruppens arbetssätt och syn på tillåtande rum bland annat innefattar: Relationsbyggande där läraren har ett professionellt förhållningssätt genom att vara personlig men aldrig privat och visar intresse för eleverna utanför klassrummet samt är generös med att visa sina egna misstag, individanpassning som sker på olika sätt i undervisningen och möjliggör förutsättningar för varje elev att utvecklas på sin nivå, kommunikation där läraren undviker negativt laddade ord, adresserar positiv feedback när den ges och inkluderar eleverna i att ge varandra feedback samt ser till att den verbala och icke-verbala kommunikationen rimmar med varandra, gruppdynamik där eleverna själva får utforma riktlinjer i ensemblesalen samt ge gruppen tid att tillsammans testa gränser och misslyckas utan att behöva känna pressen att det varje gång ska visas upp på konsert. De faktorer som står i vägen för att rummet ska bli tillåtande är enligt lärarna: tidsbrist, yttre omständigheter så som psykisk ohälsa i elevgruppen samt styrdokumenten.

The purpose of this study was to explore some specialist needs teachers' experiences regarding teaching students with pragmatic language difficulties. The teachers' own stories form the basis of the study and were collected by using semi-structured interviews. Seven special needs teachers working in primary school participated in the study. To clarify the focus of the study our questions were: What challenges do special needs teachers face when teaching students with pragmatic language difficulties regarding communication and collaboration? What teaching methods do some special needs teachers use to support students in pragmatic language difficulties? How do some special needs teachers experience their own competence in creating relationships with students in pragmatic language difficulties? How do special needs teachers support classroom teachers in working with students who have pragmatic language difficulties? Results: Several of the interviewed special needs teachers considered it important to have a good relationship with the pupils in order to be able to teach them pragmatic and communicative skills. They also meant that the best way to practice language and communication was in authentic social interactions. Good cooperation with parents and colleagues was also regarded as important.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om några förskollärares uppfattningar om professionell relationskompetens och dess betydelse för de yngre barnens (i åldrarna 1–3 år) utveckling och lärande.  Studien ger en översikt av tidigare forskning kring professionell relationskompetens och relationens betydelse för barns utveckling och lärande. Studien innehåller även förskollärares uppfattningar om detta utifrån genomförda intervjuer.   Studiens teoretiska utgångspunkt är Aspelins relationella pedagogik och några av Aspelins centrala begrepp i denna teori.   Studiens resultat visar att begreppet professionell relationskompetens var ett okänt begrepp för förskollärarna. De förmågor som framträder angående professionell relationskompetens är förskollärarnas förmåga att vara lyhörd, förmågan att vara närvarande, förmågan att visa respekt för barnet samt förmågan att ta ansvar för relationen. Förskollärarna uttrycker att de skapar förutsättningar för att utveckla relationer som gynnar barns utveckling och lärande genom att utveckla relationer till föräldrar, skapa det lilla sammanhanget, hitta en balans mellan närhet och distans i relationen till barnet, ge tid, beakta barns delaktighet samt genom att arbeta med struktur och rutiner i förskolans vardag. Förskollärarna beskriver relationens betydelse för de yngre barnens utveckling och lärande genom en relation som bygger på samspel, kommunikation, ett delat gemensamt fokus men även genom att utmana, bekräfta och visa tillit till barnets förmåga.   Specialpedagogiska implikationer utifrån forskning och studiens resultat är hur denna kunskap kring professionell relationskompetens och relationens betydelse för barns utveckling och lärande ska kunna synliggöras och implementeras i förskolan för att möta alla barn. Hur kan barnhälsans olika professioner, där specialpedagogen ingår med sin kompetens, arbeta för att utveckla goda relationer i förskolan som gynnar barns utveckling och lärande? / The aim of the study is to contribute to get a higher knowledge of how the professional relationships of the preschool teachers' and their perceptions of professional relationship competence. Understand how they create conditions to develop relations that benefit to the progress of younger children learning, age 1-3 years old, and how they view the importance of the relationship for the younger children´s development and teaching.  The study gives an overview of previous research on the importance of professional relationship competence and the relationship between children's development and learning. The study also contains interviews of preschool teachers within the area of the study.  The theoretical point of this study is Aspelin's central concepts of his relational pedagogy theory.  The results of the study show that the concept of professional relationship competence was an unknown concept for preschool teachers. The abilities that emerge regarding professional relationship competence are the ability of preschool teachers to be responsive, the ability to be present, the ability to show respect for the children and the ability to take responsibility for the relationship. Preschool teachers express that they create conditions for developing relationships that promote children's development and learning by developing relationships with parents, creating the small context, finding a balance between closeness and distance in the relationship with the children, giving time, considering children's participation and by working with structure and routines in the everyday life of preschool. Preschool teachers describe the importance of the relationship for the development and learning of young children through a relationship based on interaction, communication, a shared common focus but also by challenging, confirming and showing trust in the children’s ability.  Special pedagogical implications based on previous research and our study clearly show the importance of professional relationship competence and children's development and learning should be made visible and implemented. To be able to meet all children needs in preschool. How can the various professions in child health care, which include the special educator with their competence, work to develop good relationships in preschool that benefit to the children's development and learning?

Ambitionen med denna studie har varit bidra med ny kunskap över hur olika kommuner organiserar sitt arbete med Kommunernas aktivitetsansvar (KAA), hur verksamheterna utformas samt vilka faktorer som får betydelse för utformningen. Syftet har även varit att beskriva vilka framgångsfaktorer och utmaningar yrkesverksamma kan identifiera i sitt arbete med ungdomen och hur den relationsskapande processen ser ut. Ytterligare avsåg studien att undersöka hur KAA-verksamheter samverkar med andra offentliga serviceorgan, som skola och socialtjänst. Studiens teoretiska referensramar har varit Organisationsteorin ‘Förhandlad ordning’ och ‘Relation- och kommunikationsteorin’. Empirin samlades in genom kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med nio yrkesverksamma inom KAA-verksamheter från sju svenska kommuner. Resultatet av denna studie visar att KAA-verksamhetens operativa förutsättningar påverkas av vilken kommunal förvaltning som insatsen placeras inom. KAA-verksamheten styrs till stor del underifrån, och yrkesverksammas yrkesbakgrund, handlingsutrymme och engagemang får betydelse för verksamhetens utformning. Samverkan med andra verksamheter och organisationer sker antingen genom standardiserade möten eller personliga kontakter. En bra samverkan med både grund- och gymnasieskolan är en framgångsfaktor som fungerar olika bra i olika kommuner. Vårt resultat har även visat att socialtjänstens sekretessbestämmelser försvårar KAA-verksamhetens uppsökande arbete. Detta leder till att kommuner upprättar lokala rutiner för hur sekretessbelagda uppgifter ska hanteras. / The ambition of this study has been to contribute new knowledge about how different municipalities organize their work with The Municipalities' Activity Responsibility (Kommunens Aktivitetsansvar; KAA), how the operations are designed and which factors are important for the design. The purpose has also been to describe which success factors and challenges professionals can identify in their work with young people and what the relationship building process looks like. The study also aimed to investigate how KAA operations interact with other public service providers, such as schools and social services. The study's theoretical framework has been the Organizational Theory ‘Negotiated Order’ and the ‘Relationship and Communication Theory’. The empirics were collected through qualitative, semi-structured interviews with nine professionals in KAA operations from seven Swedish municipalities. The result of this study has shown that the KAA operation’s operational conditions are affected by the municipal administration in which the intervention is placed. KAA operations are often controlled from below, and professionals' own professional background, commitment and space of action have an impact on the design of the operations. Collaboration with other authorities and organizations takes place either through standardized meetings or personal contacts. A good collaboration with both primary and secondary school is a success factor that works differently in different municipalities. The result of this study has also shown that the social services' secrecy regulations make it difficult for the KAA operations to fulfill their duty. This leads to municipalities establishing local routines for how classified information is to be handled.

Sammanfattning/Abstract Ejeholt och Tideman, Marcus och Anna (2022). ”Behandla mig som normalt, bara/ just treat me as normal”. En kvalitativ studie med fokus på relationer, didaktik och studiemotivation/ a qualitative study with a focus on relationships, didactics and study motivation. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Fakulteten för Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.   Förväntat kunskapsbidrag Vår förhoppning med studien är att kunna bidra med kunskap kring hur elever med språkstörning ser på vad som utgör goda relationer till lärare samt hur lärarnas undervisningsupplägg och didaktiska skicklighet påverkar elevernas studiemotivation. Vår förhoppning är att vi kan lyfta både elevernas och lärarnas röster kring detta innehåll.   Syfte Syftet med denna studie är att bidra med kunskap kring hur elever med språkstörning och lärare redogör för vad som utgör en betydelsefull relation dem emellan samt identifiera eventuella skillnader som förekommer i elever och lärares uppfattningar. Vidare vill vi undersöka om goda relationer samt lärarens didaktiska skicklighet i undervisning och bemötande påverkar studiemotivationen för elever med språkstörning. Lärare samt elever i mellanstadiet och högstadiet kommer att utgöra underlaget för intervjuerna. Frågeställningar Vad anser elever med språkstörning och lärare vara viktigt i en relation dem emellan? Finns det skillnader i deras uppfattningar om vad som utgör en betydelsefull relation? Hur skapar lärare studiemotivation hos elever med språkstörning?     Teori I den här studien löper ordet relationer som en röd tråd från syfte och frågeställningar, vidare till intervjufrågor och tidigare forskning för att även återfinnas i resultatet. Detta gör att vi har valt att analysera vårt resultat med utgångspunkten i ett relationellt perspektiv. Aspelin (2018) har gjort en tolkning av Thomas Scheffs teori microsociology (1994) och det är den tolkningen av teorin vi använder oss av för att analysera resultatet. Vi har även valt att analysera resultatet med utgångspunkt i Vygotskij (1978) sociokulturella teori om den proximala utvecklingszonen. Han menar att undervisning och lärande är en sociokulturell verksamhet. Teorin bygger vidare på att läraren fångar lärandet i mötet med eleven och även det är något vi ser återkomma i vår studie.   Metod I vår studie intresserar vi oss för förståelsen av en social verklighet och hur deltagarna tolkar denna verklighet. Vi har därför valt en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer utgör grunden för insamlandet av data. I semistrukturerade intervjuer är orden det centrala och där  erbjuds intervjuformen en  möjlighet till följdfrågor och kan fördjupa sina svar. Intervjuerna spelades in, transkriberades och efter det följde arbetet med analys. Vi använde oss av en mall för textanalys, utifrån den fick vi fram olika teman som ligger till grund för studien.    Resultat Ur vår tematiska innehållsanalys framkom följande teman som betydelsefulla utifrån elevernas och lärarnas svar: bemötande, relationsbyggande, undervisning, studiemotivation.  Elevernas svar tyder på att det finns en koppling mellan lärarens bemötande och hur det påverkade relationen som i sin tur påverkade studiemotivationen. Vidare visade flertalet av elevernas svar på att de vill bli bemötta på ett sätt som de uttrycker ”normalt”. De menar att även om läraren har vetskap om deras språkstörning så skall den inte anpassa sitt bemötande efter det. Det visade sig att humor var viktigt för eleverna.  Detta uttrycks på olika sätt, men återkommande är att de vill ha lärare som kan skoja och busa med dem. Även svaren i lärarintervjuerna visar att lärarna vill kunna bjuda på sig själva i sin undervisning, de menar att med humor och roliga upplägg når de längre med sin undervisning.    Specialpedagogiska implikationer Vi har i vår studie kommit fram till att det är viktigt för specialläraren i relationsskapandet till dessa elever, att om möjligt utgå från elevernas intressen. Vidare är det viktigt att bemöta dessa elever med språkstörning som de själva uttrycker det, ”normalt”. Speciallärarens roll blir också att stärka elevernas självkänsla och självförtroende. Ur ett specialpedagogiskt perspektiv styrks relationskompetensens vikt av Aspelin, Östlund och Jönsson (2020) de menar att en positiv, stöttande relation mellan lärare och elev är avgörande för en elevs utveckling. De menar vidare att relationen är särskilt viktig för elever i riskgrupper och elever med funktionsnedsättningar, som exempelvis språkstörning. Elevsvaren visar att detta exempelvis kan göras genom att skaffa sig en god personlig kännedom om eleverna. Motivationen för elever med språkstörning blir viktig och känslan av att eleven upplever sig själv som kompetent. Här kan ett målinriktat arbetssätt där eleven är delaktig i skapandet av sina egna mål, vara framgångsrikt och detta styrker Wery och Thomson (2013) som framgångsrikt. När eleverna känner att de lyckas blir de även mer mottagliga för speciallärarens insatser, stöd och hjälp styrker Aspelin et al. (2020).