Min undersökning handlar om hur några elever, lärare samt skolledare ser på ämnet religionskunskap i de tidigare åren. Det jag vill ta reda på i den här uppsatsen är vad orsakerna kan vara till att detta ämne verkar ges litet utrymme i undervisningen. Jag vill också se om det möjligtvis har skett någon förändring i synen på religionskunskapsämnet hos de jag har intervjuat, där jag gör jämförelser i viss mån utifrån tidigare forskning som har haft sin utgångspunkt från Lgr80. Jag har använt mig av kvalitativa intervjuer med några elever, lärare och deras skolledare för att försöka få fram hur de ser på ämnet religionskunskap.Jag har i avsnittet diskussion och slutsatser funderingar kring skolledarens inställning och hennes betydelse för ämnet i undervisningen i skolan. Hon menar, liksom en av lärarna att ordet religionskunskap leder tankarna till kristendomskunskap som man hade i tidigare läroplan (1962). Resultatet från intervjuerna pekar också på de svårigheter kring ämnet som kan uppstå, som att lärare kanske undviker att ta upp svåra saker till diskussion med sina elever. Detta kan vara några möjliga orsaker till den osäkra inställningen till religionskunskapen man verkar ha i skolan, bland både elever och personal.Nyckelord: religionskunskap, religionskunskapsundervisning, värdegrundsfrågor, tidigare åldrar och läroplaner.

Denna uppsats fokuserar på hur bilden av islam och muslimer visas i läroböcker från 2001 och framåt. Syftet med uppsatsen är att se om de samhälleliga förändringarna efter attentatet mot World Trade Center 2001 har påverkat läromedlen. Undersökningen görs på läroböcker skrivna efter 2001 i ämnet religionskunskap. Läroböckerna är på gymnasienivå. Uppsatsens teoretiska utgångspunkt är Edward Saids teori om orientalism. Den används i en kvalitativ undersökning av materialet som undersöker vissa tematiska aspekter och bilderna i böckerna. Resultatet av undersökningen är att vissa delar av läroböckerna har förändrats och blivit mer nyanserade, framför allt de som rör politik och islam som en våldsbenägen religion, men andra aspekter har inte förändrats, såsom klädsel och utövandet av religionen.

En oro för en utbredd sanningsrelativism bland lärare uttrycks från vissa håll. Det övergripande syftet med denna uppsats är att pröva denna oro. Detta görs genom att undersöka hur fyra ämneslärare i religionskunskap på gymnasiet förhåller sig till relationen mellan religion och vetenskap, så som det kommer till u&ryck i läroplanerna för gymnasieskolan. Samt hur dessa fyra lärare didaktiskt förhåller sig till undervisningsmomentet religion och vetenskap. Syftet uppnås genom att semistrukturerade intervjuer genomförs. Resultatet och analysen visar att de fyra intervjuade lärarna anser att undervisningsmomentet religion och vetenskap belyser viktiga frågor och att momentet generellt inte anses som känsligt. Klassammansättningen påverkar dock graden av känslighet. Religion och vetenskap behöver inte vara en konfliktrelation enligt lärarna. Lärarna har mycket gemensamt när det handlar om hur undervisningen konstrueras och legitimeras. Att bidra med öppenhet för oliktänkande och ökad tolerans ses som viktiga delar av lärarnas uppdrag inom momentet religion och vetenskap. Dessa belyses genom att lärarna eftersträvar att nyansera den sekulära diskurs eleverna i klassrummen ger uttryck för genom att åskådliggöra en mer andlig diskurs. De intervjuade lärarna intar en tydligare kunskapsteoretisk realistisk syn på kunskap än en socialkonstruktivistisk, vilket går emot tidigare forskning. Att lärarna i en högre grad placerar kunskapsfrågor i en vetenskaplig sfär istället för en individuell sfär går även det emot tidigare forskning och kan sammankopplas med lärarnas kunskapssyn. Oron för en utbredd sanningsrelativism bland lärare nyanseras genom uppsatsens resultat, samtidigt som den till viss del bekräftas genom läroplanernas vaghet och breda tolkningsutrymme.

No description available.

Målet med denna uppsats var att belysa livsfrågors plats i religionsundervisningen på högstadiet genom religionslärarnas ögon och undersöka om diskussionerna kunde vara ett stöd för eleverna även i det privata livet genom att öka deras självreflektion och livskompetens. Även elevhälsan behandlades i studien för att undersöka om ett samarbete mellan dem och religionslärarna skulle kunna vara möjligt och fruktbart, då de dagligen möter elever i existentiella samtal. Studien grundade sig på fem kvalitativa intervjuer ur ett lärar- och ett elevhälsoperspektiv och den teoretiska inramningen som användes för analysen var Martha Nussbaums teori om att utbilda självreflekterande, empatiska världsmedborgare samt Sven G. Hartmans teori om behovet och kompetensen som barn och ungdomar hade när det gällde att diskutera livsfrågor. Resultatet från intervjuerna visade att livsfrågor fick marginellt utrymme i religionsundervisningen enligt de tillfrågade lärarna och togs endast upp när andra ämnesområden behandlades. Detta till trots att lärarna medgav att det fanns ett stort intresse från elevernas sida och att de kunde ge exempel på hur eleverna fick användning av livsfrågeundervisningen i det privata livet. Både elevhälsan och lärarna i studien såg stora möjligheter till ett framtida samarbete inom religionsundervisningens ramar för att stärka ungdomarnas kompetenser inom självreflektion, empati och konflikthantering.

Syftet med denna studie är att undersöka hur verksamma lärare, elever på gymnasieskolan och Skolverket upplever vart religionsämnet är på väg, samt eventuella utmaningar med ämnet. De frågeställningar vi har utgått från är: vad anser religionslärarna är viktigt och relevant, finns det något som de hade önskat fanns med i kursplanen eller som skulle kunna tas bort? Vad anser eleverna i gymnasieskolan är relevant och viktigt innehåll i religionsundervisningen? Hur ställer sig Skolverket till kursplanen i religionskunskap, vad tycker de är viktigt och varför? Finns det något behov av att förändra innehållet? Vad är utmaningen med religionsämnet? Från studiens syfte och frågeställningar, skapades två intervjuguider, en till verksamma religionslärare och en till Skolverket samt så skapades en enkätundersökning som elever på gymnasiet fick ta del av. Resultatet har relaterats till delar av ramfaktorteorin samt till delar av sekulariseringsteorin.   Resultatet visade att samtliga lärare anser att deras största utmaning var tidsaspekten i förhållande till den omfattande kursplanen, medan Skolverket inte såg någon utmaning med ämnet. Både lärare och eleverna lyfter fram att de delar som var de mest relevanta och meningsfulla var livskunskapsfrågor, men detta moment är något som faller i skymundan då världsreligionerna tar upp mest utrymme i kursen. Slutsatsen vi kan dra utifrån vårt resultat är att både lärare och elever anser att det finns ett stort behov av att ämnet bör behandla existentiella frågor och identitetsfrågor. Skolverket anser att kursplanen behöver revideras och har kommit ut med ett nytt utkast, som samtliga lärare ställer sig positiva till.

Elever tenderar ha en negativ inställning till religionskunskapsämnet. Det övergripande syftet är att identifiera faktorer hos elever på högstadiet som skulle kunna öka intresset för religion som kunskapsämne. Frågeställningar som ställs är; Vilken inställning har elever till religionskunskapsämnet i skolan? Vad uppfattar elever som intressant samt ointressant med religionsämnet? Vad enligt eleverna skulle motivera dem själva till en positivare attityd till religionsämnet? Hur vill eleverna förändra religionskunskapsämnet för att göra det mer intressant och motiverande? Uppsatsen lutar sig mot en premiss att elever har en negativ inställning till religionskunskapsämnet. Det empiriska materialet består av semistrukturerade intervjuer med tretton nionde klass elever och utifrån motivationsteori, synnerhet medbestämmandeteorin analyseras detta. Resultatet visar att eleverna vill och behöver få påverka undervisningssättet och sättet de undervisas på. Analysen visar att eleverna motiveras av en inre motivation till största del och den uppnås när eleverna känner ett intresse för det de gör och att aktiviteten blir viktigare än beröm eller andra yttre incitament. Inre motivation ökas genom anpassning av innehåll, mer valmöjligheter för eleverna samt ett ökat elevinitiativ. Läraren har en stor roll i att detta genomförs.

The purpose of this study is to investigate experiences that teachers in religion has about the subject’s potential to function as an arena for development of relationships between teachers and students. Through interviews and qualitative content analysis has this essay tried to respond to this. It turns out that student’s negative approach against the subject affects the opportunities for conversations. And based on Martin Buber and Jonas Apelin’s theories of relationships then the chances of what they call an interpersonal meeting reduces, where relationships develop when the interpersonal sphere primarily is established through conversations. At the same time as the student´s positive attitude towards certain content such as existential questions, ethics and morals can encourage just such interpersonal encounters, as the students are perceived to experience this as relevant and interesting and also participate in other ways in the discussions. A particularly exiting result was that several of the teachers experienced that relationships improved through student’s religiosity, and the conversations that arouse thanks to students faith. Knowledge and understanding of how relationships work and can develop in the context of certain school subjects like religion is an unexplored, therefore this study can contribute to further research.

SammanfattningFöreliggande undersökning är ett försök att genom en gruppenkät fånga en bild av intresset för livsfrågor hos elever i en sjundeklass och en niondeklass på en skola där man arbetar aktivt med livsfrågepedagogik både inom ramen för den traditionella religionskunskapsundervisningen samt inom livskunskapsundervisningen. Sammanlagt har 37 elever besvarat en enkät som på olika sätt försöker mäta intresset för några olika livsfrågor både av traditionellt religiös karaktär och av mer sekulär art. Resultatet redovisas och analyseras utifrån frågeställningar som behandlar vilka frågor eleverna upplever som viktigast, huruvida det finns ett samband mellan elevernas intresse för livsfrågor och vilka frågor de vill lyfta till diskussion i klassen samt hur eventuella skillnader ser ut mellan kön, åldersgrupper och etnisk bakgrund.Resultatet visar att det finns ett intresse från elevernas sida att arbeta aktivt med flera av de livsfrågor som tas upp men att det i vissa fall finns tydliga skillnader mellan vad eleverna önskar behandla utifrån variablerna kön, ålder och etnisk bakgrund.Nyckelord: livsfrågor, livsfrågepedagogik, livskunskap, religionskunskap, religionsdidaktik.

SammanfattningI vår studie har vi försökt besvara hur man kan undervisa om ursprungsfolkens religioner ochkulturer för att ge en rättvis bild av dessa. Samt om de lärare vi intervjuat undervisar kringämnet och i så fall hur. Syftet med studien är att visa på problematiken kring stoffurvalet ochvad man ska tänka på som lärare för att inte skapa och befästa fördomar och oförståelse hoseleverna. För att kunna besvara dessa frågeställningar valde vi att intervjua två ämneskunniga,samt tre lärare som undervisar i bl.a. religionskunskap. Genom intervjuerna med Hornborgoch Liljefors Persson kom vi fram till att man ska se upp med exotiseringen ochromantiseringen som finns i många läroböcker. De menade också att det är viktigt med envarierad undervisning där ursprungsfolken själva får berätta sin historia. Resultatet visarockså att de tre intervjuade lärarna berör ämnet i liten utsträckning och inte på djupet. Studienvisar hur man kan arbeta med ursprungsfolkens religioner och kulturer i grundskolans senareår för att ge en så rättvis bild som möjligt.