This study is based on qualitative interviews with high school students. The purpose of this study was to find out what possible improvement suggestions the interviewed students had about the teaching of religion. According to some researchers, some of the problems lie in the textbooks that students read. The result shows that most of the students considered religious education in high school to be boring and uninteresting. The result also shows that the students found the lesson more interesting if the teaching was more fun. The conclusion of this work was that, according to the interviewed high school students, religious education can be improved by visiting holy places such as churches, mosques and temples.

Det religiösa landskapet är ständigt föränderligt och dagens klassrum är mer mångreligiöst än någonsin. Det ställer nya krav på religionsundervisningen. Syftet med studien är att undersöka hur lågstadielärare förhåller sig till mångreligiositet i sin religionsundervisning. Genom semistrukturerade intervjuer med åtta lågstadielärare har upptäckter gjorts gällande upplevda utmaningar, möjligheter och förhållningssätt. Analysen visar att lärare ser flertalet möjligheter med att olika religioner och livsåskådningar samspelar i religionsundervisning. På grund av mångreligiositeten menar de att ökade tillfällen skapas att lära av varandra och förstå nya saker genom olika perspektiv. Ur analysen framträder det hur klassrummets religiösa mångfald tillsammans med den framträdande sekulära normen tycks utgöra grunden till många av lärarnas utmaningar. Det blir problematiskt att som lärare å ena sidan förespråka mångfald och religionsfrihet, och å andra sidan besitta en sekulär attityd. Det framkommer att lärare bedriver religionsundervisning på varierande vis. En utgångspunkt inför studien var att lärare eventuellt undviker diskussioner och innehåll som kan skapa oenigheter och osäkerhet i klassrummet.Denna hypotes har visat sig stämma och synliggörs genom att en del lärare antar en mer faktabaserad undervisning. Studiens resultat indikerar på att religionskunskapens status behöver höjas och att en utveckling av ämnet behöver ske.

Syftet med denna studie är att ur ett normkritiskt perspektiv analysera läromedel avsedda för religionskunskap 1 på gymnasiet. Genom studien undersöks det vilka normer som framträder i böckerna samt hur undersökningsgrupperna värderas. Genom Kevin K. Kumashiros teori om antiförtryckande undervisning undersöks ett flertal sätt vilka eleverna kan känna sig förtryckta på i läromedel, vilket sedan tittas på ur ett normkritiskt perspektiv. Resultatet visar på att det finns en trend till en större normmedvetenhet i nyare läromedel men att de ofta fortfarande exkluderar grupper av individer och privilegierar andra.

Denna undersökning syftade till att undersöka hur buddhismen i jämförelse med kristendomen framställs i religionsböcker för årskurs 4-6 i relation till lgr 22 (läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet). Undersökningen tog avstamp i de teoretiska utgångspunkterna läroplansteori och orientalism. Syftet delades upp med hjälp av frågeställningar om hur mycket utrymme buddhismen respektive kristendomen fick i läroböckerna, om det fanns orientalistiska tendenser i form av andrafiering och etnocentrism samt hur skildringarna hörde ihop med lgr 22. Syftet uppnåddes genom att i en jämförelse mellan läroplan och läroböcker identifiera om och hur kunskap konstrueras som en form av maktutövande. Specifikt lades fokus på hur orientalistiska tendenser ges uttryck i behandlingen av kristendomen som något igenkännbart och buddhismen som något främmande. Undersökningen bestod av både en kvantitativ och kvalitativ textanalys av fyra läroböcker anpassade efter lgr 22. Analysen skedde utifrån en tematisk analys där koder urskildes för att bilda teman som utgjorde grunden för besvarandet av frågeställningarna. Resultatet visade att läroböckernas urval av kunskap i termer av utrymme och innehåll bidrar till kristendomens särställning i jämförelse med buddhismen. Buddhismen fick mindre utrymme än kristendomen i samtliga läroböcker. Orientalistiska tendenser och maktutövande visade sig främst i skillnaderna mellan hur kunskapen om de två religionerna presenteras där kristendomen fick representera ett “vi” som var mer igenkännbar, sann, modern, moraliskt god, vacker och komplex. Läroböckernas olika hanteringar av de två religionerna kunde i sin tur delvis ses som ett resultat av läroplanens skilda direktiv för de två religionerna. Krav som rör kristendomens representation är mer specifik än de krav som gäller buddhismen som genom sin vaghet öppnar för olika tolkningsmöjligheter och maktutövanden.

<p>En central tanke med skolgången är att någon form av kunskapsprogression kontinuerligt ska äga rum. Kunskapsprogression ska genomsyra alla skolämnen och kunskapsprogression ska dessutom följa över stadieövergångar. I uppsatsen ställs frågan huruvida någon sådan kunskapsprogression sker mellan grundskolans senare år och gymnasieskolan inom ett specifikt skolämne, nämligen religionskunskapen. För att få svar på frågeställningen har material samlats utifrån tre olika datakällor, nämligen intervjuer, examinationer och läroböcker. Datakällorna har samlats in från tre religionslärare som undervisar på grundskolans senare år och tre religionslärare som undervisar i religionskunskap A på gymnasieskolan. De tre datakällorna sammanställs i uppsatsen och ger en helhetsbild av hur religionskunskapen gestaltar sig på grundskolan och i religionskunskap A. Likheter och skillnader i undervisningen analyseras utifrån frågeställningen som därefter resulterar i en slutsats. Slutsatsen är att kunskapsprogression sker i religionskunskapen mellan grundskolans senare år och religionskunskap A på gymnasiet. Slutsatsen baseras huvudsakligen på en av de tre datakällorna. Avslutningsvis diskuteras och problematiseras slutsatsen i förhållande till en uppfattning som framkom hos gymnasielärarna, nämligen att eleverna har dåliga förkunskaper med sig från grundskolan. Problematiseringen avslutas med ett förslag till problemlösning, nämligen att ett ökat samarbete mellan grundskolan och gymnasieskolan skulle resultera i en effektivare och smidigare kunskapsprogression.</p>

En central tanke med skolgången är att någon form av kunskapsprogression kontinuerligt ska äga rum. Kunskapsprogression ska genomsyra alla skolämnen och kunskapsprogression ska dessutom följa över stadieövergångar. I uppsatsen ställs frågan huruvida någon sådan kunskapsprogression sker mellan grundskolans senare år och gymnasieskolan inom ett specifikt skolämne, nämligen religionskunskapen. För att få svar på frågeställningen har material samlats utifrån tre olika datakällor, nämligen intervjuer, examinationer och läroböcker. Datakällorna har samlats in från tre religionslärare som undervisar på grundskolans senare år och tre religionslärare som undervisar i religionskunskap A på gymnasieskolan. De tre datakällorna sammanställs i uppsatsen och ger en helhetsbild av hur religionskunskapen gestaltar sig på grundskolan och i religionskunskap A. Likheter och skillnader i undervisningen analyseras utifrån frågeställningen som därefter resulterar i en slutsats. Slutsatsen är att kunskapsprogression sker i religionskunskapen mellan grundskolans senare år och religionskunskap A på gymnasiet. Slutsatsen baseras huvudsakligen på en av de tre datakällorna. Avslutningsvis diskuteras och problematiseras slutsatsen i förhållande till en uppfattning som framkom hos gymnasielärarna, nämligen att eleverna har dåliga förkunskaper med sig från grundskolan. Problematiseringen avslutas med ett förslag till problemlösning, nämligen att ett ökat samarbete mellan grundskolan och gymnasieskolan skulle resultera i en effektivare och smidigare kunskapsprogression.

This essay explores what happens to the Swedish ethics and religious education in upper secondary school correlated to the amount of scheduled classroom time at hand for teachers and students. To explore this field, five interviews were conducted with licensed teachers of ethics and religions, where they were able to share their own experience in organising their teaching. The result shows that all the teachers have to prioritize their time in such a way that not all parts of what they are supposed to teach according to the national curriculum was given due space within the given time frame. The hermeneutic analysis of the result tells us that the purpose taught in ethics and religious education for upper secondary school tends to be more oriented towards facts about religions contrary to an emphasis on understanding of religions and religiosity.

I detta examensarbete undersöks hur formativ bedömning varierar mellan lärare i religion för grundskolans årskurser 7-9 för att få djupare förståelse för bedömningsstrategier. Arbetet syftar också till att få kunskap om ämnet. Detta görs genom definitioner av formativ och summativ bedömning följt av förklaringar av bedömningsprinciper. Arbetets fokus ligger i intervjustudien med sex lärare på två olika grundskolor som framhäver lärarnas tankar och metoder om formativ bedömning. Intervjustudiens resultat pekar mot lärares sätt att utöva formativ bedömning och kan varieras och tolkas olika. Intervjupersonerna var positivt ställda till det formativa arbetssättet men intervjustudien visar varierande belägg för konkret strategi om vart eleven är på väg, vart eleven befinner sig och hur bron mellan undervisningen och lärandet ska byggas.

This essay is about how thinking skills are requested in examinations in the course religion 1 in Swedish upper secondary schools. To investigate this an analysis template has been created which is constructed from Göran Svanelids theory the big five, who explains which abilities the Swedish curriculum demands. The main question for this study is How clear and to what extent are the abilities who Göran Svanelids theory the big five points out in exams within the course religion 1? To answer this, three support questions has been made. The First is about how these abilities change between the program they are used. The second one is how the form of examination affects the possibilities to show the abilities and lastly how the kind of question affects the possibility to show the abilities. The analysis template and theory derive from the Swedish curriculum and the lecturer Göran Svaneldis analysis of the curriculum. He found five thinking skills or abilities which all subjects value and who the pupils are supposed to learn. These are; concept skills, the skill to analyse, communicative skills, the ability to perform a procedure and metacognition. These abilities have been operationalized to become a theory to inspect how well and to what extent they are asked for in an examination. Therefore, this study is based on text interpretation of the examinations, with an aim of being both qualitative and quantitative. Out of the total amount of 106 emails sent to principals, teachers and administrative personnel at upper secondary school’s total of 38 examinations were collected1. 14 out of these were written tests, 16 were written essays and eight were oral examinations. The result displays that all examinations ask for the abilities but not all types of questions in the examinations ask for all abilities. The closed type of question only gives the opportunity to show concept skills. The concept skill is the most visible ability in all exams, the secondly most visible skill is the communicative skill, thirdly the analysis skill, fourthly is the skill of procedure and fifth and lastly, the metacognitive skill. The conclusion is that programs who aim to ensue further studies ask for all abilities to a larger extent and with a higher level of clarity. While the vocational program who aim to ensure a working career after upper secondary school ask for the abilities with a lesser clarity. Written essays are the best form of examination to ask for the abilities to a larger extent and with a higher clarity than oral examinations or written tests.

BakgrundBakgrunden till att det står kristen tradition och västerländsk humanism i läroplanen är utifrånPiltz (1992) betänkande inför den förra läroplanen (Skolverket 1994, SOU 1994:92, bilaga 8 iSkola för bildning), som handlar om att Piltz anser att kristen tradition är det som formatsamhället. Sigurdsson å andra sidan ifrågasätter vilken kristen tradition som Piltz bygger sittbetänkande på, eftersom det har funnits flera kristna traditioner i samhället. Vidare tasforskning upp kring hur religionskunskapsundervisningen i mångkulturella skolor på ettfördelaktigt sätt kan få elever att skapa sig förståelse för varandras trosuppfattningar.Den teoretiska ramen bygger på Bakhtins (1991) teori om att människor ska föra dialog, föratt skapa sig förståelse för varandra. Bakhtins teori om dialogismen har Dysthe (1996)applicerat i klassrummet. Det dialogiska klassrummet handlar om att det finns ett samspelmellan lärare och elever och mellan elever. Det finns alltså flera röster i klassrummet ochallas erfarenheter, uppfattningar och värderingar är betydelsefulla och lyssnas till. Detmonologiska klassrummet är dock vanligast, och innebär att det är läraren som är auktoritäroch säger hur ”det” är och ”fyller” eleverna med fakta. Det finns alltså en röst som förmedlarinformation och det är lärarens (Dysthe 1996).SyfteSyftet med föreliggande studie är att undersöka några årskurs-4-6-lärares syn på att förmedlakristen tradition och västerländsk humanism inom området etik, i religionskunskapsämnet påmångkulturella skolor.MetodStudien är gjord enligt en kvalitativ metod, genom intervju som redskap. Informanterna ärlegitimerade årskurs-4-6-lärare, som har behörighet och erfarenhet i att undervisa i ämnetreligionskunskap. Lärarna arbetar på olika skolor i västra Sverige. Lärarnas svar har noggrantanalyserats, enligt ett kodningsschema. Den teoretiska ramen har varit till hjälp för att förstålärarnas syn på olika frågor.ResultatStudiens resultat visar att vissa elever ges dubbla budskap. Skolan förmedlar sin värdegrund,medan hemmet förmedlar sina värderingar. Dessa värderingar behöver inte alla gångerstämma överens, vilket gör att elever ibland uttrycker motsättningar i undervisningen. Det göratt det kan bli svårt att prata om vissa moraliska frågor, som sexualitet och jämställdhet.