Syftet med det här arbetet är att, genom elevintervjuer och klassrumsobservationer, ta reda på vad som kan göra en lärare bra. Vi har intervjuat sex elever om vilka egenskaper som de tycker att en bra lärare ska ha och vilka egenskaper deras bästa lärare har. Därefter har vi observerat två lärare och försökt synliggöra deras egenskaper med retoriska begrepp. Vi har i huvudsak utgått från den klassiska retorikens begreppsapparat då vi analyserat våra intervjuer och observationer. Utöver klassisk retorik har vi studerat litteratur som rör modern retorik samt retorik i en pedagogisk kontext. Resultaten från intervjuerna visar att eleverna lägger mest vikt vid goda ämneskunskaper samt sociala egenskaper. Under observationerna har vi sett att samtliga egenskaper som lärarna tillskrivits går att koppla samman med retoriska begrepp. Även om det naturligtvis inte finns något enhetligt svar på vad som kan göra en lärare bra så visar våra slutsatser vilka retoriska handlingar som kan leda till att en lärare uppfattas som bra. Dessutom breddar retoriken vår kompetens genom att ge oss ett yrkesspråk som vi kan använda för att tala om, förklara och bedöma verbalt och ickeverbalt språk. Vi har också märkt att många av retorikens metoder kan hjälpa oss att uppnå den dialogiska klassrumsmiljö som vår utbildning förespråkar.

År 2011 skrevs retorik och den retoriska arbetsprocessen in i läroplanen för gymnasieskolan. Sedan dess har endast lite forskning berört hur situationen i gymnasieskolan ser ut när det kommer till undervisning i retorik och muntlig framställning. Syftet med denna studie är att ge insikt i ämnet genom elevernas perspektiv. Undersökning utfördes genom en enkät med både slutna och öppna frågor. 28 informanter bidrog med svar. De öppna frågorna bearbetades genom innehållsanalys. Resultaten visar att informanterna har fått utbildning inom både planering och genomförande av muntlig framställning och att de har en uppfattning att de jobbat med retorik och den retoriska arbetsprocessen. De håller i lägre grad med om att de fått kunskaper om planering och god tid till planering av muntlig framställning trots att de fått kunskap om planering, vilket kan ha att göra med att annan stöttning behövdes.

Kunskaper i retorik ses som en viktig resurs i dagens samhälle och i och med att de nya ämnesplanerna togs i bruk hösten 2011 fördes begreppet ”den retoriska arbetsprocessen” in i kurserna i svenska på gymnasiet. Eleverna ska numera kunna använda denna process som stöd vid skriftlig och muntlig framställning. Det är mot denna bakgrund som syftet med denna uppsats är att utreda vad som menas med ”den retoriska arbetsprocessen” och hur denna process utnyttjas i skolans undervisning. Olika teoretikers syn på området behandlas i uppsatsens inledande del och processens delar intellectio, inventio, dispositio, elocutio, memoria och actio/pronuntiatio beskrivs och problematiseras. Utifrån forskning undersöks även hur den retoriska arbetsprocessen utnyttjas i skolans undervisning med hjälp av både svenska och utländska forskares exempel på övningar och aktiviteter. Det visar sig att kunskaper i den retoriska arbetsprocessen inte bara är ett verktyg för att bygga upp funktionella texter utan även för att analysera och på så sätt se hur andra texter är uppbyggda och hur de påverkar oss.

Med grund i retorikens återkomst i ämnesplanen för svenskämnet på gymnasiet är uppsatsens syfte att genomlysa retorikens plats i undervisningen, att undersöka lärares förhållningssätt till och genomförande av undervisning i muntliga framställningar. Syftet har konkretiseras genom de två frågeställningarna: Vilket förhållningssätt uppvisar svensklärare på gymnasiet till muntliga framställningar, med avseende på betydelse för elevers betyg och kompetens samt dess relevans i förhållande till andra moment i kursen? Hur ser svensklärare på organisationen av muntliga framställningar i svenskämnet? För att leva upp till syftet och besvara frågeställningarna har tre halvstrukturerade djupintervjuer genomförts, och dessutom har två informanter lämnat in listor på de begrepp som används i undervisningen kring muntliga framställningar. Både tidigare forskning och uppsatsens undersökning visar på skilda förhållningssätt gällande muntliga framställningar i svenskämnet och dessutom framkommer varierande organisation av undervisningen. Inget enhetligt resultat uppnås, istället påvisar uppsatsen en bristande konsensus i frågan. / Rhetoric is once again a part of the syllabus for the Swedish subject in high school. The aim of this essay is therefore to highlight the place of the rhetoric in the teaching, to investigate the teachers approach and implementation of teaching in oral performances. The essay is further built on the following questions: Which approach do teachers in the  Swedish subject in high school show, according to relevance for the student’s grade and  knowledge, and its relevance in relationship to other moments in the course? How does  teachers in the Swedish subject in high school look at the organization of the lessons  around oral performances? To be able to answer these questions three semi structured  deep interviews has been done, and two of the informants has handled a list of terms they use in their education. According to previous research and the study of the essay  there is differences in the approach to oral performances in the Swedish subject, and also varying organization of the teaching. No uniformed result is achieved, instead the essay shows a lack of consensus in this matter.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka några utvalda år 3 gymnasieelevers upplevelser av muntlig framställning i svenskämnet. Detta har undersökts med hjälp av kvalitativa forskningsintervjuer med sex stycken elever. Resultatet antyder att eleverna har till övervägande del negativa upplevelser av muntlig framställning där en omfattande nervositet inför en talsituation är vanligt förekommande samt andra oros- och obehagskänslor såsom stress och panik vilka möjligtvis kan sammankopplas till den avsaknad av återkommande muntliga talmoment som gjort sig gällande i svenskundervisningen. Detta kan ha bidragit till att eleverna inte förmår hantera dessa känslor. Utöver detta har eleverna inte getts rikligt med övningstillfällen och således saknar en metakunskap om talet. De slutsatser som dras är att eleverna behöver mer systematisk talträning och övning på den konkreta talsituationen genom mindre talövningar för att succesivt utsatta sig för de känslor som uppstår för att kunna hantera dessa konstruktivt samt att ett tillåtande och öppet klassrumsklimat bidrar till ökad trygghet och säkerhet där välövervägd och återkommande respons från läraren kan stimulera och utveckla eleverna till bättre talare.

The starting point in this licentiate thesis is the fact that students are to do a national test in Swedish, Course B, in upper secondary school, and that their oral presentations are to be assessed by the teacher. Since the assessment of orality must be equal according to the curriculum and irrespective of the teaching preceding the assessment, questions on teacher training in orality are highlighted. This is a general didactic problem in all subjects, but it might appear more acute in oral work, depending on a number of factors. The transience of speech makes an accurate assessment of the oral presentation difficult. The complexity of the oral situation might cause uncertainty as to what is to be assessed. Consequently, the point of departure in this thesis is a practical problem, which also has theoretical relevance.This study has a didactic perspective and rests on sociocultural theory, which emphasizes that learning and development are situated, mediated, and, as a result, dependent on linguistic and intellectual tools. Rhetoric and reception theory are the theoretical perspectives that contribute analytical tools to make visible the teacher’s preparation, realization, and assessment of the oral national test and the students’ understanding of this. The assessment is both formative and summative.The purpose of this study is to examine how the tools for metacommunication in the area of orality, tools supplied by rhetoric as a resource for concepts, are implemented and conveyed by a teacher in a class, before and in the assessment of the national test.Data were collected from a Natural Science Programme class. The national test in Swedish, Course B, takes place in the autumn term in year three.The results show the importance of the teachers and students, as well as the steering documents, having a common language for orality to support assessment and learning respectively. Orality has no such base, which is obvious in the steering material in Swedish accompanying the national test.The study shows how a rhetorically trained teacher can help develop a metalanguage, as well as didactic instruments to make the work with the preparations, the carrying through, and the assessment of oral presentations work smoothly. The result, however, shows how orality is given less scope in general and before the national test in particular, despite the high ambitions of the teacher. This is apparent in a more everyday and vague metalanguage, at the same time, as the didactic instruments are inadequate. The students’ ability of reception runs the risk of getting more limited.In the same way as writing, orality requires time for practice (techné), as well as distinct instructions in comments to the test material and steering documents concerning metalanguage, genre, and copia. By using the rhetorical work process as a tool, the teachers and students obtain a working instrument for producing speech that is supported by the theory of rhetoric. It can also be used when assessing an oral presentation, which gives the students and the teachers the same instrument for both speech production and its assessment. The study points to the fact that the distinctive characteristics of orality, memoria and actio, are not considered and problematized by the teacher to the same extent, as are other steps in the rhetoric work process. Teachers’ and students’ ability of reception runs the risk of becoming too restricted, which might jeopardize the equality of the assessment.

Syftet med detta självständiga arbete är att beskriva hur åtta lärare arbetar med elevers muntliga framställning. Arbetets fokus är att belysa vilka metoder och strategier dessa lärare använder, för att vägleda och stötta eleverna i processen kring muntlig framställning. Vilken inverkan klassrumsklimatets har på muntliga framställningar kommer att beröras i studien samt hur lärarna arbetar med det.   Utifrån syftet ställdes tre frågeställningar Hur arbetar lärarna med processen kring muntlig framställning? Vilka strategier arbetar lärarna med för att skapa ett gott klassrumsklimat? Hur arbetar lärarna med återkoppling? Uppsatsens resultat baseras utifrån intervjuer med åtta lärare, vid tre olika skolor på låg- och mellanstadiet. Intervju som metod har valts för att söka lärares uppfattningar kring arbetsprocessen med elevers muntliga framställning. Resultatet visar en skillnad mellan de lärare som har kunskap inom retorik och dess arbetsmetoder, jämfört med de lärare som saknar den kunskapen. Elever till lärare som arbetar medvetet med muntliga framställningar undervisas i strategier och tekniker för hur de kan gå tillväga. Det visar sig att de på skoltid får stöd av läraren under hela processen, från förberedelse till genomförande, vilket bidrar till ökat självförtroende. Elever, vars lärare inte arbetar medvetet med muntliga framställningar, lämnas ofta åt sig själva i förberedelsen, i skolan eller i hemmet. Denna uppsats belyser vikten av att arbeta medvetet och strukturerat med elevers muntliga framställning, från förberedelse till genomförande och efterarbete. / The purpose of this independent work is to describe how eight teachers work with pupils oral presentations. Focus of the study is to illustrate teachers’ working methods and strategies, to guide and support pupils throughout the process. The classroom climate´s effect on oral presentations and how teachers work with it, will also be clarified in this study. Based on the purpose of this work, three questions were asked: How do teachers work with the process of oral presentation? What strategies are used by the teachers to create a good classroom climate?How do teachers provide feedback? I conducted the survey based on interviews as a method. I interviewed eight teachers at three different schools, to seek their opinions about how they work with the process of oral presentation. The result shows a difference between teachers having knowledge of rhetorics and its working methods, as compared to teachers who lack the knowledge. Pupils whose teachers work consciously with oral presentations are taught strategies and techniques. It turns out that they are supported by the teacher throughout the process, from preparation to implementation, which contributes to increased self-confidence. Pupils, whose teachers do not consciously work with oral presentations, are often left alone in the preparatory work, at school or at home. This independent work highlights the importance of working consciously and systematically with pupils’ oral presentation, from preparation to implematation and post-production.

No description available.

Previous studies show that students are often expected to speak in front of a group, but they receive little guidance on how they should proceed. The aim of this essay is to contribute to the area by a critical examination of the advice and exercises that appear in six textbooks for the Swedish subject in upper secondary school. The study focuses solely on body language and voice ("actio") in oral presentations.       Through a qualitative text analysis, the study examines what is considered to characterize a good actio according to the textbooks and how students are expected to acquire these abilities. The essay also sheds light on how the content of textbooks can be understood in relation to the theory ”actiokapitalet” (Gelang, 2008). The result show that contact with the audience through gaze, variation in the use of voice and a lack of nervous expressions, is considered desirable. In the textbooks, students are often encouraged to develop actio through listening to feedback. Within actiokapitalet, a holistic perspective on actio is emphasized, as well as the fact that body language and the use of voice depend on the social context. The content of the books can both be considered compatible with, and deviating from, the theory. In the concluding discussion, I claim that ”actiokapitalet” contributes with an in-depth perspective on the textbooks and I call for further studies where the theory is tested in teaching.