More than 800 000 people take their own lives every year, this effects over five million people – family, friends and acquaintances. To report about this requires knowledge and careful consideration about how and what to write, therefore it is crucial to understand how journalists and news chiefs talk and think about their suicide reporting. And why they do or do not report about suicide. Therefore, four journalists and two news chiefs from two different newspapers have discussed 15 questions about their suicide reporting in group interviews at each editorial office. During these interviews it became clear that journalists and news chiefs discuss suicide reporting more often when a suicide actually happens, but seldom otherwise. This behaviour is more or less explainable in terms of social responsibility theory, news valuation theory and the theory of professionalism. Some conclusions drawn from this was that research in this area must continue and that media theories are insufficient when it comes to suicide reporting.

<p>Efter att jag själv har arbetat inom äldreomsorgen och ofta reagerat på vad jag såg som en ojämn fördelning kring vem som får bo kvar hemma och vem som får möjlighet till särskilt boende, väcktes jag av tanken kring hur jämställdhetsarbetet i äldrevården ser ut. Ses de äldre personerna som könlösa? Eller besannas och uppmuntras de traditionella könsrollerna genom att det tas för givet att hustrun ska ta hand om sin sjuke man, medan det omvända sällan sker? Att granska äldreomsorgen och dess biståndsbedömning ur ett genusperspektiv anser jag vara en viktig uppgift för att förbättra de äldres livssituation men även för att förbereda äldreomsorgen på de förändringar som måste ske för att tillgodose de framtida behoven.Denna uppsats behandlar kommuners direktiv och riktlinjer för biståndsbedömning av äldres rätt till vård och omsorg. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur dessa dokument formuleras samt att analysera vilka tankegångar som genomsyrar dem, för att få kunskap om den verklighetssyn kring äldre och deras livssituation som konstrueras och förmedlas. Direktiven har granskats med hjälp av den diskursanalytiska inriktningen diskursteori. Analysen visar att dessa riktlinjer framhåller en biståndsbedömning som är insatsstyrd, inte behovsstyrd. Det är den äldres behov som är grundläggande för om hon/han har rätt till bistånd, men den bedömning som görs av behoven är styrd av de insatser som kommunen har att erbjuda. De behov som lyfts fram som väsentliga är endast de som går att matcha med insatserna och på så sätt framställs behoven endast som teoretiska bedömningskriterier. Denna insatsstyrning påverkar även den bild av den äldre som förmedlas genom riktlinjerna. De äldre ses enbart för sin ålder och sina behov och sammanförs till en homogen identitet, ett kollektiv. Denna gestaltning bortser från vem den äldre människan är bakom behoven och osynliggör eventuella levnadsvillkor och livssituationer. På detta sätt framställs den äldre som en person som är lätt att bedöma då den förblir lösgjord från kultur, klass och kön.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Syftet med studien var att beskriva och sammanställa befintlig forskning om de etiska konflikterna, som ambulanspersonal ställs inför i samband med HLR och att inventera om prehospitala HLR riktlinjer tar hänsyn till etiska aspekter på HLR. En litteraturstudie genomfördes där tretton vetenskapliga artiklar analyserades. Resultatet visade att etiska konflikter uppstod när det gällde ambulanspersonalens beslut om att påbörja HLR eller inte, på patienter som av litteraturen beskrevs som terminalt sjuka eller äldre terminalt sjuka patienter. Ibland kränkte ambulanspersonalen patienternas autonomi genom att påbörja HLR mot patienternas och de anhörigas vilja, trots att det existerade en Ej HLR önskan från patienterna och deras anhöriga. Den huvudsakliga orsaken till att sådana situationer uppstod var oklarheter i lagstiftningen omkring prehospitala HLR riktlinjer i USA och Kanada. Den motsatta situationen existerade också, där ambulanspersonalen påbörjade HLR av hänsyn till anhörigas vilja i frågan. I helhet visade ambulanspersonalen en vilja att respektera patientens autonomi i HLR frågan. Ambulanspersonalen i Nordamerika stödde antagandet av lagar som möjliggjorde prehospital Ej HLR, när det gällde terminalt sjuka och terminalt sjuka äldre.</p><p>Sökord : Etik, ambulanssjukvård, HLR, HLR- Riktlinjer och ambulanspersonal.</p> / <p>Abstract</p><p>The aim of this study was to describe exsisting research about the ethical conflicts, faced by paramedics surrounding the decision makeing in CPR and to determine the influence that prehospital CPR guidelines have on ethical issues regarding CPR. A litterature rewiew was conducted by analyzing thirteen scientific articles.The result showed that ethical conflicts appeared whithin paramedics decision, wheter to start or whithheld CPR in situations described by the litterature as patients that have a terminal illness or in elderly terminally ill patients. Sometimes paramedics violated the patients autonomi, when performing CPR despite the precense of a DNR wish from the patient and the patients family. The main reason that such situations occured was indistinct legalisation in prehospital CPR guidelines in USA and Canada.</p><p>The opposite situation also occured,were the paramedics initiated CPR in order to honour the wishes from the patients relatives. Overall paramedics showed a will to respect the patients autonomi in the CPR question. Paramedics in the Northen America supported prehospital guidlines statues allowing them to withheld CPR,under cirumstances initiating CPR in terminally ill and elder terminally ill patients.</p><p>Keywords : Ethics, Emergency medical services, CPR, CPR guidelines and Emergency medical technicians.</p>

No description available.

How schools handles threat and violence among pupils could have an effect on the surrounding world, since schools reflect society at large. This study attempts to explore how this is handled within two schools, one secondary school and one upper secondary school. How do the schools work with violence and threats amongst pupils? Who is responsible for what? Is this work based on school guidelines? Why/why not? The theoretical starting-points have been Lundquists implementation-based control-model and an organizational point-of-view using theories about open and closed systems, primarily Meyer and Rowans neo-institutionalism. To gain validity, the study has been carried out by way of triangulation, i.e. using different methods. In this study, the methods have been: conversational interviews with school principals, focused group interviews with school staff combined with the vignette method, and a literary study of school guidelines. The analysis of the empirical material has been primarily thematic which was mainly guided by empirics, but a minor analysis of the discourse is also included in the study. The results show that there are many obstacles to overcome in the implementation of school guidelines, which, on the other hand, are not always up-to-date. The major obstacle is a lack of resources, primarily among the teachers, such as time pressure and insufficient education on the subject. This study also implies that there is somewhat of a power imbalance between the school staff and the pupils, as well as the pupils‟ parents. There also seems to be a lack of collaboration with agents outside the schools, primarily the social services and the police, because of strict boundaries. At last, the study provides several issues and different perspectives as a starting point for further research, such as experiences of threats and violence at school among pupils and parents, and their influence, as well as the issue of threats and violence against school staff.

Efter att jag själv har arbetat inom äldreomsorgen och ofta reagerat på vad jag såg som en ojämn fördelning kring vem som får bo kvar hemma och vem som får möjlighet till särskilt boende, väcktes jag av tanken kring hur jämställdhetsarbetet i äldrevården ser ut. Ses de äldre personerna som könlösa? Eller besannas och uppmuntras de traditionella könsrollerna genom att det tas för givet att hustrun ska ta hand om sin sjuke man, medan det omvända sällan sker? Att granska äldreomsorgen och dess biståndsbedömning ur ett genusperspektiv anser jag vara en viktig uppgift för att förbättra de äldres livssituation men även för att förbereda äldreomsorgen på de förändringar som måste ske för att tillgodose de framtida behoven.Denna uppsats behandlar kommuners direktiv och riktlinjer för biståndsbedömning av äldres rätt till vård och omsorg. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur dessa dokument formuleras samt att analysera vilka tankegångar som genomsyrar dem, för att få kunskap om den verklighetssyn kring äldre och deras livssituation som konstrueras och förmedlas. Direktiven har granskats med hjälp av den diskursanalytiska inriktningen diskursteori. Analysen visar att dessa riktlinjer framhåller en biståndsbedömning som är insatsstyrd, inte behovsstyrd. Det är den äldres behov som är grundläggande för om hon/han har rätt till bistånd, men den bedömning som görs av behoven är styrd av de insatser som kommunen har att erbjuda. De behov som lyfts fram som väsentliga är endast de som går att matcha med insatserna och på så sätt framställs behoven endast som teoretiska bedömningskriterier. Denna insatsstyrning påverkar även den bild av den äldre som förmedlas genom riktlinjerna. De äldre ses enbart för sin ålder och sina behov och sammanförs till en homogen identitet, ett kollektiv. Denna gestaltning bortser från vem den äldre människan är bakom behoven och osynliggör eventuella levnadsvillkor och livssituationer. På detta sätt framställs den äldre som en person som är lätt att bedöma då den förblir lösgjord från kultur, klass och kön.

Sammanfattning Syftet med studien var att beskriva och sammanställa befintlig forskning om de etiska konflikterna, som ambulanspersonal ställs inför i samband med HLR och att inventera om prehospitala HLR riktlinjer tar hänsyn till etiska aspekter på HLR. En litteraturstudie genomfördes där tretton vetenskapliga artiklar analyserades. Resultatet visade att etiska konflikter uppstod när det gällde ambulanspersonalens beslut om att påbörja HLR eller inte, på patienter som av litteraturen beskrevs som terminalt sjuka eller äldre terminalt sjuka patienter. Ibland kränkte ambulanspersonalen patienternas autonomi genom att påbörja HLR mot patienternas och de anhörigas vilja, trots att det existerade en Ej HLR önskan från patienterna och deras anhöriga. Den huvudsakliga orsaken till att sådana situationer uppstod var oklarheter i lagstiftningen omkring prehospitala HLR riktlinjer i USA och Kanada. Den motsatta situationen existerade också, där ambulanspersonalen påbörjade HLR av hänsyn till anhörigas vilja i frågan. I helhet visade ambulanspersonalen en vilja att respektera patientens autonomi i HLR frågan. Ambulanspersonalen i Nordamerika stödde antagandet av lagar som möjliggjorde prehospital Ej HLR, när det gällde terminalt sjuka och terminalt sjuka äldre. Sökord : Etik, ambulanssjukvård, HLR, HLR- Riktlinjer och ambulanspersonal. / Abstract The aim of this study was to describe exsisting research about the ethical conflicts, faced by paramedics surrounding the decision makeing in CPR and to determine the influence that prehospital CPR guidelines have on ethical issues regarding CPR. A litterature rewiew was conducted by analyzing thirteen scientific articles.The result showed that ethical conflicts appeared whithin paramedics decision, wheter to start or whithheld CPR in situations described by the litterature as patients that have a terminal illness or in elderly terminally ill patients. Sometimes paramedics violated the patients autonomi, when performing CPR despite the precense of a DNR wish from the patient and the patients family. The main reason that such situations occured was indistinct legalisation in prehospital CPR guidelines in USA and Canada. The opposite situation also occured,were the paramedics initiated CPR in order to honour the wishes from the patients relatives. Overall paramedics showed a will to respect the patients autonomi in the CPR question. Paramedics in the Northen America supported prehospital guidlines statues allowing them to withheld CPR,under cirumstances initiating CPR in terminally ill and elder terminally ill patients. Keywords : Ethics, Emergency medical services, CPR, CPR guidelines and Emergency medical technicians.

Bakgrund: CSR, det vill säga miljömedvetenhet och socialt ansvarstagande, har på senare tid kommit att stå i fokus och konsumenter ställer allt högre krav på företag. Detta har lett till att fler företag väljer att frivilligt redovisa sociala och miljömässiga frågor i och kring sin verksamhet. Problem: Redovisning av CSR bygger på frivillig information som inte regleras i svensk lag. Istället finns det ett antal standarder och riktlinjer som är till för att vägleda och underlätta för företagen i deras hållbarhetsredovisning. Dessa är emellertid många och denna uppsjö av riktlinjer samt bristen på standardiserade krav skapar därmed stor förvirring. Syfte: Problematiken kring redovisning av CSR ledde därmed fram till uppsatsens syfte. Syftet med denna kandidatuppsats är att klargöra hur större svenska företag bör arbeta för att uppnå en hög kvalitet på sin hållbarhetsredovisning och utifrån detta framtaga bästa redovisningspraxis. Metod: För att uppfylla uppsatsens syfte har ett kvalitativt tillvägagångssätt använts. Detta är baserat på sex telefonintervjuer och en e-mail intervju med privata och statliga bolag samt revisorer. Dessutom utfördes en granskning av Large Cap-listade företags hållbarhetsredovisningar för att få klarhet i omfattningen av deras hållbarhetsredovisning, vilka riktlinjer de har använt sig av samt om de låter den granskas av en oberoende part Slutsats: Hållbarhetsredovisning är ett relativt nytt begrepp och den redovisningspraxis som finns är fortfarande inte fullt utvecklad. För att öka hållbarhetsredovisningens kvalitet bör företag emellertid sträva efter att använda allmänt vedertagna riktlinjer i den mån det är möjligt. För att öka hållbarhetsredovisnings trovärdighet är det också bra att låta den bli granskad av en oberoende part. / Background: CSR, that is environmental awareness and social responsibility, have been in focus for some time and consumers are putting a lot of pressure on companies. This has led to that more companies are choosing to report on social and environmental questions willingly. Problem: CSR-reporting is build upon optional information that is not regulated in Swedish law. Instead there are a large number of standards and guidelines that will guide and facilitate companies in their sustainability reporting. These standards are many and this abundance of guidelines as well as the lack of standardized requirements creates a great confusion. Purpose: The problem concerning CSR-reporting led us to the purpose of the thesis. The purpose is to clarify how larger Swedish companies should work to achieve high quality sustainability reporting and through this establish best accounting praxis. Method: To fulfill the purpose of the thesis a qualitative approach were chosen. It is based on six interviews and one e-mail interview with private and public corporations as well as auditors. Furthermore, a review was made on the Large Cap-listed companies. Through this review we wanted to obtain clarity into the extent of their sustainability reports, what guidelines they are using and if the report were inspected by an independent external party. Conclusion: Sustainability reporting is still a relatively new term and the accounting praxis that exists today is still not fully established. In order to increase the quality of the report, companies should strive after using de facto standards to the extent possible. To increase the reliability it is also of great importance to let it undergo an external verification.

Bakgrund: Postoperativt illamående och kräkningar (PONV, Post Operative Nausea and Vomiting) är ett vanligt problem efter anestesi. Även om många riktlinjer och riskbedömningsverktyg har utvecklats för PONV, så är implementeringen ofta svår. Attityder och kunskap kring ämnet har visat sig påverka implementeringen av riktlinjer. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka anestesipersonals kunskap och attityder kring PONV och kliniska riktlinjer för att förebygga PONV. Metod: Studien är utformad som en kvantitativ, deskriptiv enkätstudie. En totalundersökning genomfördes på en anestesiklinik på ett större sjukhus i Mellansverige. Enkäten innehöll frågor angående anestesipersonals attityder och kunskaper kring riktlinjer och PONV. Resultat: Anestesipersonalens kunskap om PONV var god och stämde överens med skattningen av de egna kunskaperna. Av respondenterna angav 45,5 % att PONV är ett vanligt problem inom anestesi medan 36,3 % såg det som ett stort problem på kliniken. Riktlinjer för PONV ansågs förbättra patientvården och vara av stort värde för att identifiera riskpatienter, men samtidigt framkom att endast 48,5 % uppgav att de använder riktlinjer för PONV dagligen. Större delen av respondenterna ansåg att det föreligger ett delat ansvar för att riktlinjer följs, men det rådde delade meningar om vilka som delade detta ansvar. Slutsats Orsakerna till den diskrepans som förelåg mellan respondenternas positiva attityder och användandet av riktlinjer kan inte till fullo utläsas i huvudresultat. Det kan dock med stöd av tidigare studier argumenteras att externa faktorer på kliniken spelar in. För att klargöra problemet vidare och hur riktlinjer bättre ska kunna implementeras i den kliniska verksamheten så krävs ytterligare studier i ämnet. / Background: Postoperative nausea and vomiting (PONV) is a common problem after anesthesia. Even though many guidelines and risk assessment tools for PONV have been developed, implementation often is difficult. Attitudes and knowledge regarding the subject have been shown to influence the implementation. Aim: The aim of this study was to investigate anesthesia staffs knowledge and attitudes regarding PONV and guidelines. Method: The study is designed as a quantitative, descriptive questionnaire study. A census of an anesthesia clinic of a larger Swedish hospital was executed. The questionnaire contained questions concerning anesthesia staffs attitudes and knowledge about guidelines and PONV. Results: The anesthesia staffs knowledge of PONV was good and correlated with their self-assessment. Of the respondents 45,5 % stated that PONV was a common problem in anesthesia, while 36,3 % regarded it as a big problem in their clinic. Guidelines for PONV were seen as improving patient care and to be of great value for identifying risk patients, while only 48,5 % stated that they use PONV guidelines daily. The major part of the respondents deemed the responsibility for following guidelines as collective, however the opinion on exactly who shared this responsibility differed. Conclusion: The reason for the discrepancy that occurred between the respondents’ positive attitudes and the use of guidelines cannot be fully deduced from the main results. However, with the support of earlier studies it can be argued that external factors in the clinic contribute. Further studies of the subject is needed to clarify the problem.

<p>Bakgrund: CSR, det vill säga miljömedvetenhet och socialt ansvarstagande, har på senare tid kommit att stå i fokus och konsumenter ställer allt högre krav på företag. Detta har lett till att fler företag väljer att frivilligt redovisa sociala och miljömässiga frågor i och kring sin verksamhet.</p><p>Problem: Redovisning av CSR bygger på frivillig information som inte regleras i svensk lag. Istället finns det ett antal standarder och riktlinjer som är till för att vägleda och underlätta för företagen i deras hållbarhetsredovisning. Dessa är emellertid många och denna uppsjö av riktlinjer samt bristen på standardiserade krav skapar därmed stor förvirring.</p><p>Syfte: Problematiken kring redovisning av CSR ledde därmed fram till uppsatsens syfte. Syftet med denna kandidatuppsats är att klargöra hur större svenska företag bör arbeta för att uppnå en hög kvalitet på sin hållbarhetsredovisning och utifrån detta framtaga bästa redovisningspraxis.</p><p>Metod: För att uppfylla uppsatsens syfte har ett kvalitativt tillvägagångssätt använts. Detta är baserat på sex telefonintervjuer och en e-mail intervju med privata och statliga bolag samt revisorer. Dessutom utfördes en granskning av Large Cap-listade företags hållbarhetsredovisningar för att få klarhet i omfattningen av deras hållbarhetsredovisning, vilka riktlinjer de har använt sig av samt om de låter den granskas av en oberoende part</p><p>Slutsats: Hållbarhetsredovisning är ett relativt nytt begrepp och den redovisningspraxis som finns är fortfarande inte fullt utvecklad. För att öka hållbarhetsredovisningens kvalitet bör företag emellertid sträva efter att använda allmänt vedertagna riktlinjer i den mån det är möjligt. För att öka hållbarhetsredovisnings trovärdighet är det också bra att låta den bli granskad av en oberoende part.</p> / <p>Background: CSR, that is environmental awareness and social responsibility, have been in focus for some time and consumers are putting a lot of pressure on companies. This has led to that more companies are choosing to report on social and environmental questions willingly.</p><p>Problem: CSR-reporting is build upon optional information that is not regulated in Swedish law. Instead there are a large number of standards and guidelines that will guide and facilitate companies in their sustainability reporting. These standards are many and this abundance of guidelines as well as the lack of standardized requirements creates a great confusion.</p><p>Purpose: The problem concerning CSR-reporting led us to the purpose of the thesis. The purpose is to clarify how larger Swedish companies should work to achieve high quality sustainability reporting and through this establish best accounting praxis.</p><p>Method: To fulfill the purpose of the thesis a qualitative approach were chosen. It is based on six interviews and one e-mail interview with private and public corporations as well as auditors. Furthermore, a review was made on the Large Cap-listed companies. Through this review we wanted to obtain clarity into the extent of their sustainability reports, what guidelines they are using and if the report were inspected by an independent external party.</p><p>Conclusion: Sustainability reporting is still a relatively new term and the accounting praxis that exists today is still not fully established. In order to increase the quality of the report, companies should strive after using de facto standards to the extent possible. To increase the reliability it is also of great importance to let it undergo an external verification.</p>