this paper is a study on children's social interactions in role-play. The aim is to try to highlight how children with other develop social skills and how to further motivate children tosee, understand and manage their reality in role-play by highlighting the characteristics of afunctioning role-play. I would also highlight the importance of pedagogue´s role in relation tochildren's social skills in role-play. The purpose flows into these issues, what distinguishes afunctioning role-play? Can the children in role-play influence their thinking to developunderstanding of others and the environment and if so, how? What significance does pedagogue´s role in children's role-play? I used out of a qualitative methodology to carry out this investigation. I chose to gather information for my study using a passive monitoring method, which i wrote down in detail the children's verbal and physical communication of the role-play, and even pedagogens relation to children's role-play. The results show that children in role-play are playing with others and use play signals and playrules in order to develop therole-play and social skills. This means that the language of both the physical and the verbalplay an essential role for the understanding of these elements. Playsignals is an understandingof what is real and not, by using movement, gestures and facial expressions, but it is noteveryone who understands the signals. To develop a successful game also requires thatchildren in role-play relate to playrules. These are reciprocity, consensus and take turns. There are other factors that affect social skills and characteristics of a functioning role-play. Examples of these are creativity and imagination. The result also shows how the teacher influences on children's role-play in different ways when they integrates in role-play, and also play materila in preschool affects children's play.

Syftet med studien är att undersöka och försöka bidra med mer förståelse kring den icke-mänskliga materialitetens funktion i barns rollek i förskolans inomhusmiljö. Vi har studerat relationer mellan icke-mänsklig materialitet och barn i rollekar på två förskolor och sammanlagt tre avdelningar i södra Sverige. Studien utgår från ett posthumanistiskt perspektiv med fokus på begreppet intra–aktion som är hämtat från kvantfysikern Barads teori om agentisk realism. Vi har också valt att utgå från Lenz-Taguchi då hon kopplar det posthumanistiska perspektivet till förskoleverksamheten. Deltagande observationer har genomförts där det studerats hur barn och icke-mänsklig materialitet intra-agerar i rollekar. I de deltagande observationerna har vi använt oss av fältanteckningar, ljudinspelningar och filmning. Studien har följt de etiska ställningstagandena från Vetenskapsrådet (2002). I analysen av empirin används begreppen agens, icke-mänsklig materialitet, intra-aktion och samkonstitution inom det posthumanistiska perspektivet för att komma fram till ett resultat. Genom att studera utifrån ett posthumanistiskt perspektiv kan denna studie bidra till att vi, samt andra förskollärarstudenter och personal i förskolan, kan få en annorlunda och djupare förståelse kring intra-aktioner och den icke-mänskliga materialitetens funktion i barns rollek. Resultatet visar att barn och icke-mänsklig materialitet intra-agerar i rollek och att icke-mänsklig materialitet också har agens att påverka, förändra och utveckla rolleken vidare och inte enbart barnen. Rummen och den icke-mänskliga materialiteten i rummen var i intra-aktion med barnen och fick på så vis en funktion i rolleken. Vi tolkar att miljön, rummet och de icke-mänskliga materialiteter i rummen, där rolleken tog plats, var sammanflätade med barnen och “blev ett” i rolleken.Nyckelord: Förskola, rollek, barn, miljö, posthumanism, intra-aktion, icke-mänsklig materialitet, agens, samkonstitution.

I denna studie undersöks hur narrativ och äventyr kan användas som en konstpedagogisk metod. Syftet med ett studien är att hitta metoder för att tillgängliggöra, engagera och skapa intresse för konstupplevelser till barnfamiljer. I barnkonventionen, som blev lag år 2020, står det att alla barn skall ha rätt till att ”till fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet”. Därför är det viktigt att utveckla metoder som syftar till att nå målgruppen genom engagemang och intresse. På historiska museer används ofta äventyr och narrativ som ett pedagogiskt grepp, vilket har visat sig blivit populärt för målgruppen. Men skulle detta arbetssätt kunna användas i konstsammanhang också? Undersökningen genomförs genom semistrukturerade intervjuer av konstpedagoger och museipedagoger, samt genom utvecklandet av ett konstpedagogiskt material utformat som ett narrativ. Materialet prövas tillsammans med en barnfamilj som efteråt uttryckt hur deras upplevelse varit. Resultatet visar på att narrativet kan skapa engagemang och lust för att lära samt att det kan öppna upp för barns fortsatta fantasiskapande.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur barn positionerar varandra irollek och hur det skapar makt och motstånd. Syftet är även att bidra med kunskapom hur barns positioner skapar möjligheter och begränsningar i rollek. Studien tarinspiration ur Sheridan, Williams och Pramling Samuelssons (2014) artikel där detframkommer att barn i förskolan endast har strukturerade grupperingar 0.5–2 timmarom dagen. Det resulterar i många timmar om dagen i förskolan där barn självakonstruera sina grupper, även så kallad fri lek. Fri lek är en viktig del i förskolan ochskapar såväl möjligheter för barns utveckling likväl som det skapar begränsningarför barns utveckling. Skolverket (2022) lyfter att nästan 86% av Sveriges barn går iförskola där utbildningen utgår från Läroplanen för förskolan, Lpfö 18 (Skolverket2018) där ett mål om att alla barn ska få lika stort inflytande i utbildningen finnsskrivet. Studien har genomförts med ett baklängesarbete med kvalitativ ansatsgenom deltagande observationer som metod. Baklängesarbete innebar att syfte ochfrågeställningar omformulerades efter att resultatet var fastställt (Klingberg &Hallberg 2021). Deltagande observationer innebar att vi var delaktiga i barnens lekoch samtidigt förde fältanteckningar. Resultatet i studien analyseras utifrån KlaraDolks tolkning av Michel Foucaults teori med tre teoretiska begrepp. Studiensinsamlade empiri visade på att barn positionerar varandra i fyra olika positioner ideras rollek. Resultatet visade även på hur makt och motstånd konstitueras i barnsrollek och hur barns positioner skapar möjligheter men även begränsningar för barnsinflytande i rollek genom makt, motstånd och normer (Dolk 2013). Slutsatsen blevatt barns positioner har olika möjligheter till inflytande i rollekar som baseras påmaktstrukturer som ofta är synliga för barn, men osynliga för pedagoger. Dettaskapar både möjligheter och begränsningar för barn som pedagoger i förskolanmåste vara uppmärksamma på.