Syftet med det här arbetet är att undersöka förstaklasslärares uppfattningar om hur motorisk träning hanteras i skolan och vad träningen kan leda till. Av intresse är också att undersöka vilken roll musiken kan spela i den motoriska träningen. Arbetet baseras på en kvalitativ undersökning i form av intervjuer med fem verksamma pedagoger inom grundskolans verksamhet. I bakgrundslitteraturen beskrivs den motoriska utvecklingen, problem som kan uppstå vid brister i motoriken, forskning om motorisk träning samt musikens roll vid motorisk träning. Den valda litteraturen visar på en splittrad syn när det gäller motorikträningens betydelse för barns lärande. Resultaten av intervjuundersökningen visar däremot att pedagogerna ser kopplingar mellan motorik och lärande, men också att det hela är mycket komplext. Kopplingen mellan motorik och lärande uppfattas i huvudsak gå via social utveckling, hjärnans utveckling samt leken med mera. Arbetet belyser att det finns likheter i pedagogernas uppfattningar, men olikheter i hur de arbetar. Den motoriska träningen kan se ut på olika sätt, men stor vikt läggs på lekens betydelse. / The purpose of this work is to investigate the class teacher’s perception of how motor training is carried out in school, and what the training can lead to. The aim is also to examine what role music can play in motor training. The work is based on a qualitative study in the form of interviews with five teachers active at the primary school stage. In the background literature, motor development is described, problems that can arise from lack of motor skills, research in motor training and the role of music in training motor skills. The selected literature shows a divided view about the significance of motor training in a child’s learning process. The results of the interview analysis show however, that the teachers see connections between motor function and learning, but also that this is a very complex matter. The connection between motor function and learning can be seen in social development, development of the brain, playing, and more. The work illustrates that there are similarities in the opinions of teachers, but differences in the way they work. The motor training can be done in different ways, but great importance is attached to playing.

Efter en utbytestermin till Sydafrika blev jag intresserad av hur en metod inom rytmik fungerar i ämnet musikteori. Rytmikens sätt att utgå från kroppen för lära sig är en konstrast mot hur undervisning i gehörs- och musiklära kan se ut där musik behandlas som ett kunskapsämne. Med utgångspunkt från begrepp ur teorin design för lärande har två lektioner i musikteori med rytmik- metod och dess resurser undersökts. I momentet melodianalys ska eleverna visa tonhöjdens riktning med en träpinne eller en boll. Syftet är att undersöka hur en design för lärande med en metod inom rytmik används för melodianalys. Forskningsfrågorna handlar om hur resurserna, träpinnen och bollen, fungerar som teckenskapare. Den andra frågan är hur de tecken två utvalda elever skapar med träpinnen ser ut. Metoden är kvalitativ och består av videodokumentation, multimodal transkription och analys av elevernas tecken på lärande. Resultatet visar att den grupp elever som använder träpinnen visar tonhöjdens rikting mer korrekt än gruppen elever som använder bollen. Bollens tecken för tonhöjdens rikting är lättare för elevera att läsa av och därmed följa. Bollen är dock svårare att hantera och inte tillgänglig för alla elever. De två utvalda elevera visar tecken på lärande genom att följa hur andra elever och lärare gör eller genom att kommunicera multimodalt med andra elever i grupp. Resultatet ställs mot tidigare forskning, jag ger egna förslag på ändringar och resursernas kroppsliga metaforer diskuteras.

No description available.

I denna uppsats syftar jag till att undersöka hur, när och på vilka sätt samlärande kan ske i musikundervisning. Genom observationer och intervjuer på barn undersöks hur och på vilket sätt barn lär av varandra på musiklektioner. Med samlärande menas allt lärande som sker mellan människor och begreppet utgår ifrån hur vi i en lärprocess kan förespråka delaktighet, kommunikation och mångfald av idéer och tankar. Vygotskij och Piaget har haft stor inverkan på samarbetes roll i våra läroplaner och det framgår främst genom ett demokratiperspektiv på undervisningen. Dock tycks betydelsen av barns samverkan i läroplanerna minskat genom åren. För att barn ska lära sig av varandra är det ett antal faktorer som spelar in. Bland annat har läraren en stor roll för att uppmuntra eleverna till att samarbeta. Utifrån Vygotskijs teorier om den proximala utvecklingszonen har det vuxit fram ett antal olika modeller för kamratsamverkan, som används i undervisning. I musikundervisning kan elever praktisera samlärande på ett konkret sätt, både för att lära sig samarbeta men också som metod till musikalisk utveckling. På lektionerna kan elever lära sig av varandra och med varandra, och genom att se varandras kunskaper som en tillgång blir eleverna jämlika och kunskapsutbytet mer demokratiskt. / In this essay, I aim to examine how, when and in what manner a peer interaction can take place in music education. Through observations and interviews examines how children learn from each other during the music lessons. The concept of peer interaction can be described as all learning that takes place between humans, and the concept is based on how we can advocate participation, communication and diversity of ideas and thoughts in the learning process. Vygotsky and Piaget have had a major impact on the role of collaboration in our school curricula, which is primarily shown by teaching through a democratic perspective. However, it seems as though the importance of collaboration between children has decreased in the school curricula through the years. There are several factors that matter in order for children to learn from each other. Among other things, the teacher’s role to encourage the students to cooperate is very important. Based on Vygotsky's theories on the Zone of Proximal Development a number of different models of peer interactions, used in teaching, have emerged. In music education, students can concretely practice peer interaction, both by learning to work together and also as a method of musical development. In the lessons students can learn from each other and with each other, and by seeing each other's knowledge as an asset the students become equal and the exchange of knowledge more democratic.

No description available.

No description available.

In this project, the purpose has been to research new ways of improving my bebop phrasing on the drums by transcribing one of the great saxophonists in jazz history – Charlie Parker. As a drummer, my main outlet for learning the language of bebop has been by transcribing other drummers. My theory is that I might find new ways of approaching my own instrument by transcribing someone who plays a different instrument than I do.  This work is based around my personal goal of learning the phrasing and the language of bebop. To fully grasp the rich history of the music I´ve examined the rhythmic principles of one of the inventors – Charlie Parker. I write about my findings and my process of incorporating methods of phrasing into my own musical vocabulary.  This project could be interesting for all kinds of practicing musicians but foremost for drummers. / <p>Repertoar:</p><p>Dewey Square (Parker)</p><p>A Night in Tunisia (Gillespie/Paparelli)</p><p>Lover Man (Davis/Ramirez/Sherman)</p><p>Koko (Parker)</p><p>My Little Suede Shoes (Parker)</p><p>Rocker (Mulligan)</p><p>Medverkande musiker:</p><p>Axel Mårdsjö - altsaxofon</p><p>Hampus Adami - trombon</p><p>Kalle Johansson - piano</p><p>Johan Tengholm - kontrabas</p><p>Johan Förnell - trummor</p>

Detta utvecklingsarbete handlar om rörelse och musiklärande. Är ungdomar och rörelse en lyckad kombination i musikundervisningen? Att använda rörelse som hjälp i musikundervisningen kan bidra till att eleverna utvecklar kunskaper som efterfrågas i läroplanoch kursmål i Lgr11. Studiens förutsättningar har varit inom ramen för tio veckors verksamhetsförlagd utbildning och har genomförts hösten 2018 tillsammans med två klasser i årskurs 9 i en grundskola. Arbetets syfte var att undersöka om rörelse är en lämplig metod i musikundervisningen under grundskolans senare år samt att utvärdera effekterna av denna metod. Hur påverkar den elevers kunskaper i att analysera musik, elevernas lyhördhet och musikskapande? Studien har utgått ifrån följande frågeställningar: 1. Hur kan rörelse hjälpa eleverna i grundskolan att utveckla:a. Musikalisk analys?b. Musikaliskt skapande?2. Hur upplever grundskoleeleverna rörelse i musikundervisningen? Undersökningen visade att elevernas kunskaper i såväl analys som skapande förbättrades genom lektionsserien. Framför allt anser de flesta elever i studien att de har fått ökad säkerhet i samspel, analys och skapande. Observationerna tyder även på att eleverna uppskattade rörelse som undervisningsmetod.Att använda rörelse som metod handlar om synliggörandet av både musikaliska aspekter ochelevernas personliga aspekter, vilket ger observationen som utvärderingsmetod en betydande roll.

Ändamålet med vår studie är att undersöka vilka möjligheter till språkutveckling som finns i musik- och dramaundervisning med barn. I vårt arbete har vi begränsat oss till barn i de yngre åldrarna som är de vi utbildar oss till att undervisa, det vill säga de i förskoleklass till årskurs tre. Vi har observerat tre lektioner som inkluderar musik och/eller drama – en danslektion, en dramalektion samt en rytmiklektion. Vi har även intervjuat den danspedagog, dramapedagog respektive brasspedagog och de två rytmikpedagoger som höll i dessa pass. Vi frågar oss vilka aktiviteter i de observerade lektionerna som kan verka språkutvecklande för barnen och på vilka sätt utveckling av olika språkliga förmågor stöttas. Vi vill också komma åt musik- och dramapedagogernas syn på deras undervisning kopplat till språkutveckling. Det empiriska materialet granskades och resultatet analyserades utifrån det sociokulturella perspektivet. Resultatet visar att pedagogerna har en mycket positiv inställning till musik- och dramaundervisning med tanke på att det gynnar elevers språkutveckling. De förespråkar alla ett varierat arbetssätt där eleverna får möjlighet använda sig av olika uttryckssätt, vilket gör att barnens olika förmågor och behov är i fokus. Resultatet visar även hur eleverna får möjlighet att utveckla förmågan att använda språkets semiotiska, retoriska och utpekande funktion samt begreppsförståelse i samband med att de får använda sin kreativa förmåga och fantasi. Pedagogerna ser även sin stöttande roll som betydelsefull i undervisningen samtidigt som de låter elevernas inflytande, tankar, idéer och åsikter komma i första hand. Slutligen framkom det att pedagogerna känner en oro för att dessa arbetssätt får för liten plats i grundskolan och att det bland annat kan bero på lärarnas brist på kunskap och tid.

Studien har skett i samarbete med Bjuvs kommun som beviljats bidrag från Kulturrådet för att genomföra RGRM i äldreomsorgen. Vår studie fokuserar på hur deltagande i RGRM-metoden upplevs av omsorgstagarna och om RGRM-metoden har någon inverkan på relationen mellan omsorgstagare och omsorgspersonal. Resultattolkningen leder fram till att deltagande i aktivitet som tillämpar RGRM-metoden, förutom bättre fysisk hälsa och ”hjärngympa” i form av koncentration, också skapar möjligheter för social samvaro, återkoppling via musiken till tidigare minnen och känsla av tillhörighet. I fråga om RGRM-metodens inverkan på relationer så är det framförallt omsorgspersonalen som uttrycker att de får en fördjupad kontakt med omsorgstagarna. / The Ronnie Gardiner Rhythm and Music Method in Senior Care (RGRM) studyhas occurred in co-operation with Bjuv County (Bjuvskommun) and was fundedby the Culture Advisory Board (Kulturrådet). Our study focuses on how the use ofthe RGRM method is experienced by care recipients and whether or not theRGRM method has any effect on the relationship between the care recipient andthe caregiver. We have seen that participation in the RGRM method activitiesresult in not only better physical health and cognitive activity in the form of concentration,but it also creates social opportunities, encourages long-term memoryrecall via music and instills a feeling of belonging. Regarding the question of theRGRM-methods effect on relationships, it is first and foremost caregivers whohave experienced deeper connections with their patients.