<p>Syftet är att arbeta fram förslag på ett antal musik- och rytmikövningar med sexåringar i förskoleklass som målgrupp. Övningarna syftar till att ge sexåringar goda förutsättningar att utvecklas till starka, självständiga och trygga personer och baseras dels på tidigare forskning om sexåringars psykologiska och musikaliska utveckling, dels på valt strävansmål för normer och värden i Lpo 94 och valda strävansmål i grundskolans kursplan i musik. Övningarna är indelade i grupper utformade för att utveckla elevens förmåga att respektera andra människors egenvärde och ta ansvar för andra människor. De ska bidra till att bygga upp en känsla för samhörighet och solidaritet, ansvar och samarbetsförmåga i sexårsgruppen. Övningarnas innehåll ska även bidra till att bygga upp elevens tillit till den egna sångförmågan och på så vis medföra att eleven blir medveten om den sociala betydelse tilliten till sångförmågan har. Därigenom kan eleverna ges möjlighet att använda sången i gemensamt musicerande.</p>

Syftet med detta arbete har varit att undersöka några utvalda pedagogers föreställning hur musik och rytmik påverkar barns språkutveckling. Till syftet använde vi oss av följande frågor : Vilka föreställningar har pedagoger kring hur barns språkutveckling påverkas av musik och rytmik?  Vilken roll har pedagogerna?   För att nå vårt syfte använde vi oss av kvalitativa intervjuer som gav möjlighet till en fördjupad intervju. I våra intervjuer gjorde våra informanter en djupare reflektion runt hur de egentligen använder musik och rytmik i sin verksamhet. Vårt resultat visar på vikten av att man som pedagog känner sig trygg med att använda musik som ett språkutvecklande verktyg.

Under sista året på musikhögskolan har jag arbetat på min musikaliska koordination. Det handlar om konsten att kunna spela gitarr och sjunga samtidigt. Bakgrunden till arbetet är att jag har upplevt en brist på information i ämnet, och att detta är ett koncept som fler borde sätta sig in i. Syftet med arbetet är att utforska de utmaningar och lärdomar som kommer av att spela och sjunga samtidigt.  I mitt arbete så jobbar jag med tre olika tillvägagångssätt för tre olika låtar. De tre koncepten är att spela rakt och shuffle samtidigt, flytande rytmik, och rytmisk komplexitet. I genomförande-delen så analyserar jag förhållandet mellan sång och gitarrspelet i de tre låtarna. Det gör jag genom att skriva noter till dessa, och därefter studera musiken.  Efter att ha lärt mig de tre låtarna så finns det fortfarande mycket kvar att slipa på. Med det sagt så lyckades jag musicera fram en idé som jag upplever att jag inte har hört någon gitarrist göra på en sådan hög nivå. Det jag har fått med mig från arbetet är en starkare rytmisk självständighet, en bättre förståelse för rytmernas relation till varandra, och en bättre koordinationsförmåga.

Övergången från förskolan till förskoleklass är ett stort steg till alla barn. Enligt Läroplanen är förskollärarnas uppdrag att förbereda barn inför skolstarten genom olika aktiviteter. Ett sätt är att skapa femårskör där barnen genom socialisation, gemensam sång, lek och lärande har möjlighet att musicera tillsammans, lära känna nya kompisar och förstärka sin självsäkerhet. Syftet med denna uppsats är att förstå och analysera femårskörens roll i övergången från förskola till skola. Vi observerade när barnen övade sångerna och var med när kören hade genrep samt gjorde 4 olika gruppintervjuer med barnen och pedagogerna. Resultaten visar att barn lär och utvecklas genom samspel med varandra samt att gemensam sång är ett värdefullt redskap för att utveckla olika förmågor hos barnet. Gemensam sång och deltagande I femårskören ökar barnens självförtroende och självsäkerhet samt skapar glädje och samspel mellan barnen.

The purpose of this study is to contribute with knowledge about preschool teachers´ perception of children´s individual language development pormoted and developed by music and rhythm in playful situations and contexts. The study has been carried out through semi-structured interviews. The material that emerged through the interviews has been analysed of a thematic analysis, in a six-step model.  The results indicate that children are promoted in their individual language development through the work with playful situations and contexts. It appears that these situations, often are spontaneous. This is because there is no time for planning music and rhythmic activities that take place together with the children.  The conclusions of this study is that pedagogues think that children benefit from music and playful rhythm situation in developing their language. The educators explain, among other things, that they feel that the children develop their communication, pronunciation and vocabulary through these situations. The work with music and rhythm in playful situations is explained to be possible in different ways, for example through song collections or with instruments.

Huvudsyftet med denna undersökning var att undersöka hur estetisk verksamhet, i detta falletdrama och rytmik, i samband med fritidshemsstart kunde hjälpa barnen att utveckla sinförmåga till socialt samspel samt förändra det antagna sociala klimatet på fritidshemmet.Undersökningen är grundad på tankar från Lev Vygotskij (1978) och John Dewey (1938)men även flera svenska forskare som är aktiva inom ämnet. Vi har även genomfört enkvalitativ fallstudie bestående av sex dramapass med en grupp elever samt intervjuat derasordinarie pedagoger efteråt.Resultatet av undersökningen visar att ett socialt samspel, både elever emellan men ävenmellan elev och lärare, är väldigt viktigt för barnens utveckling samt för ett fungerandefritidshem. Dock fann vi inte några tydliga tecken på förändringar av klimatet påfritidshemmet i stort då vår undersökning var för kort och för osystematisk för att kunna genågra mätbara resultat. Vi har emellertid lyckats skönja några fördelar med att använda dramasom undervisningsmetod då drama kan ha potential att utveckla barnens sociala och kreativaförmågor på ett lustfyllt sätt.

I det här arbetet har jag undersökt och prövat tillämpningen av en lektionsserie innehållande ensembleövningar bestående av rytmiska permutationer, dynamik, samspel och ensembleledning i undervisningen för kursen Ensemble 2 på gymnasienivå. Syftet har varit att undersöka om ensembleövningar kan fungera som komplement till undervisningen för ensemble, där fokus vanligtvis till ligger på arbete med repertoar. I genomförandet av lektionsserien har jag för insamlandet av data låtit de berörda eleverna fylla i en kvalitativ enkät vid lektionsseriens början och slut där eleverna värderat och beskrivit sin förståelse för samspel i ensemble, samt genomfört en fokusgruppsdiskussion med de berörda eleverna. Resultatet visade att den här typen av ensembleövningar möjligtvis kan ha en plats i undervisningen. Resultatet av arbetet hoppas jag kan inspirera till nytänkande och utvecklande förhållningssätt till ensembleundervisning för musiklärare inom alla skolformer.

Studiens syfte är att belysa förskollärares uppfattningar kring barns inflytande i musikundervisningen som kan bidra till barns språkutveckling. Detta genom semistrukturerade intervjuer med förskollärare. Med detta som grund kommer fenomenografin att agera som metodansats eftersom förskollärare ständigt uppfattar olika fenomen på olika sätt. I och med att förskollärare uppfattar fenomen olika, blir det en variation av förskollärarnas uppfattningar kring barns inflytande i musikundervisning och hur det kan främja barns språkutveckling.  Resultatet visar att förskollärarna uppfattar musikundervisningen som en bra metod, att på ett lustfyllt sätt främja barns språkutveckling. Detta genom att barn exempelvis får utveckla sin förmåga att artikulera samt förstå ord och rytmer som finns i musik och språk. Resultatet visar också att barns inflytande är av betydelse för att uppnå ett lustfyllt lärande i musikundervisningen. Slutsatsen visar att förskollärarna uppfattar att inflytande, musikundervisning och språkutveckling hänger samman med barns lustfyllda lärande. Slutsatsen visar också att det finns olika variationer i förskollärarnas uppfattningar, vilket skapar flera möjligheter att förklara fenomenet.

Jag har undersökt sätt att integrera ett mer rytmiskt fokus i min improvisation som kontrabasist, och hur det rytmiska fokuset påverkat min improvisation. Jag har jämfört inspelningar och transkribtioner från innan och efter jag började applicera mer rytmik i mina soloinsatser, med målet att hitta skillnader mellan de två och se huruvida de skillnaderna är positiva eller inte. Som forskningsbakgrund har jag tittat på vilken roll kontrabasen har i ensemblen historiskt och hur den interagerat med resten av gruppen. Slutligen har jag också undersökt på vilka olika sätt den rollen har fyllts, och hur de i sin tur utvecklats genom åren.

Den schweiziske musikern och pedagogen Emile Jaques-Dalcroze utvecklade under sin livstid den rörelsebaserade musikpedagogiska metod som i dag går under namnet rytmik. Syftet med denna magisteruppsats är att undersöka uppkomsten och den tidiga utvecklingen av Jaques-Dalcrozes ursprungliga rytmik och framför allt solfège – rörelsebaserad gehörsträning – som är ett av dess huvudmoment. För att finna svar på frågan om hur Jaques-Dalcrozes egen historia påverkade hans val av pedagogisk inriktning för hans gehörsundervisning och på frågan om på vilket sätt samtiden påverkade framväxten och mottagandet av solfègen, undersöks Jaques-Dalcrozes liv fram till 1906 samt kulturella, pedagogiska och andra samhälleliga strömningar under 1800-talet. Utgångspunkten är i historisk metod och med ett hermeneutiskt perspektiv och resultatet presenteras i en delvis biografisk form. Undersökningen visar att Jaques-Dalcroze tveklöst influerades av samtiden och påverkades av människor som kom i hans närhet, framför allt hans pianolärare de Senger, Prosnitz och Lussy, violinisten Ysaÿe, psykologen Claparède och Jaques-Dalcrozes kollegor Gorter, Boepple och Chassevant. Pestalozzi, Nägeli och Fröbel var pedagoger vars idéer återspeglas i Jaques-Dalcrozes metod. De olika influenserna i synergi med hans egen personliga historia och förutsättningar var det som ledde fram till utvecklingen av rytmiken. / During his lifetime the Swiss musician and pedagogue Emile Jaques-Dalcroze developed Dalcroze-Eurhythmics, a movement-based methodology in music education. The purpose of the present study is to explore the early development of Jaques-Dalcroze’s original Eurhythmics and especially solfège – movement based aural training – which is one of its main fields. This study aims to fathom Jaques-Dalcrozes life up to the year 1906, as well as the cultural, pedagogical and other societal tendencies during the 19th century to investigate how Jaques-Dalcroze’s personal history influenced his choice of pedagogical emphasis for his aural training, and how contemporary society in his time influenced the development and reception of Eurhythmics and solfège. The methodological basis of the study is historical with a hermeneutic perspective. The result is partly presented in a biographical form. The study shows that Jaques-Dalcroze was without doubt influenced by the world of his time, and was affected by people in his milieu, particularly his piano teachers de Senger, Prosnitz and Lussy, the virtuoso violinist Ysaÿe, the psychologist Claparède and the colleges of Jaques-Dalcroze Gorter, Boepple and Chassevant. Pestalozzi, Nägeli and Fröbel were pedagogues whose ideas were mirrored in the method of Jaques-Dalcroze. These different influences, in synergy with his own personal history and preconditions, led to the development of Dalcroze-Eurhythmics.