Studien handlar om barn med leksvårigheter, hur pedagoger uppmärksammar de barnen, samt hur de arbetar för att stötta och hjälpa dem. Till denna studie används kvalitativa intervjuer som forskningsmetod. Det är fem verksamma pedagoger som intervjuas. Resultatet visar att det är pedagogernas stöd, delaktighet och närvaro som är de viktiga faktorerna för barn med leksvårigheter. Det framkommer även att pedagogerna har ett stort ansvar när det kommer till att stimulera barnens lekförmåga. De intervjuade pedagogerna framhäver även vikten av att använda regelbundna observationer i verksamheten för att kunna se barn med leksvårigheter. Resultatet visar även att barn med leksvårigheter oftast hamnar i konflikt med andra barn då de inte kan hantera de tre sociala lekreglerna.

Inledning Studien undersöker hur pedagoger kan ge barn en tidig matematisk förståelse och hur pedagogen utgör en länk mellan barnet, materialet och miljön som skapar förutsättningar för ett matematiskt lärande. Studien presenterar vidare hur pedagogerna arbetar för att ta tillvara på de spontana matematiska situationer som uppstår och fångar upp dem till ett matematiskt lärtillfälle efter barnens eget intresse och upptäckter. Den tidigare forskning vår studie tagit del av visar att barns tidiga matematiska förståelse läggs redan i förskolan och påvisar vikten av pedagogens kunskap att med ett pedagogiskt syfte utmana barnen för att kunna ge barnen en tidig matematisk förståelse. Syfte Syftet med vår studie är att undersöka hur pedagogerna arbetar för att ge barn i åldrarna 3-5 åren tidig matematisk förståelse i den dagliga verksamheten. Frågeställningarna studien utgick från var -Hur arbetar pedagogerna för att ge barnen en tidig matematisk förståelse i förskolan? -På vilket sätt tar pedagogerna tillvara på de matematiska spontana situationer som uppstår i vardagen? Metod Studien bygger på en kvalitativ undersökning med fenomenografi som forskningsansats, där metoden self report har använts som insamlat material. Urvalspersonerna består av tio pedagoger som beskriver hur de ger barn en tidig matematisk förståelse samt hur de tar tillvara på de spontana matematiska situationer som uppstår i vardagen. Resultat Resultatet visar att samtliga pedagoger ger barnen en tidig matematisk förståelse genom att ta tillvara på spontana och planerade situationer som uppstår i förskolans vardag. Pedagogerna arbetar för att ge barnen möjlighet att upptäcka, urskilja, jämföra och undersöka i sin omgivning. Resultatet visar att pedagogernas närvaro och delaktighet har betydelse och undersökningspersonerna belyser vikten av att i samspel med barnen utgå från deras intresse och utmana barnen med matematiska begrepp, vilket bidrar till att utveckla barnen matematiskt. I resultatet framgick att några av pedagogerna ansåg tiden som ett hinder i verksamheten för att kunna vara en närvarande och stöttande pedagog i barnens tidiga matematiska utveckling.

Detta examensarbete syftar till att belysa på de barn som har svårigheter med sitt sociala samspel och hur fritidspedagoger gör för att upptäcka och bemöta de barnen. Examensarbetet syftar även till att belysa lekens betydelse för barns sociala utveckling. Under tidigare forskning samt teoretisk bakgrund påvisar att pedagoger och lek i alla former har en stor roll för barns sociala utveckling. Däremot visar forskning att av flera anledningar leken inte prioriteras i fritidshemsverksamheter såsom den bör göra. Anledning till att jaghar valt att lyfta upp pedagogens roll i barns lek samt lekens betydelse. Som metod har jag valt att utgå från befintlig litteratur samt av kvalitativ intervjumetod. I intervjuerna med fritidspedagoger undersöks om vilken roll leken har i barns sociala utveckling, men även undersöka vilka metoder som finns att användas i fritidsverksamheter när pedagoger upptäcker brist på barns sociala samspel. Det empiriska resultatet resulterar att pedagogerna är medvetna om sitt uppdrag i verksamheten samt om lekens betydelse för barns sociala utveckling til lskillnad från forskningen lyfter. Det kom fram i undersökningen att de barn som beskrevs av fritidspedagogerna hade liknande sätt att visa sina svårigheter med det sociala samspelet. Det som skilde pedagogernas uttalande var metoderna som skolorna använder sig av för att stimulera barnens leklust.

The purpose of this study is to contribute with new experiences on how friendship and the social interaction for integrated students with intellectual disability looks like. There is research showing both positive and negative effects of inclusion and the integration of students with disabilities. With this study we want to fill the gap in the research field that we consider to be about the companionship and social interaction of integrated special school pupils. To investigate the situation at the schools, we have used two different methods, sociograms and observations. The result showed that the pupils with intellectual disabilities had few mutual relationships in the classroom and the social interaction with other students was very limited. Friendship and social interaction with other classmates seemed to diminish with age. Some difference was also discernible between the sexes, where the boys had more social interaction than the girls. Although the purpose of the study was not to explain why it looks like it did, we could see that the adults who are supporting the students have a major role to play in successful integration and inclusion of students with intellectual disability.

Resultaten från nationella proven i ämnet svenska under läsåret 2017/2018 visar att 10,1% av eleverna i årskurs 3 som deltagit inte har uppnått kravnivån i delprovet som prövar stavning och interpunktion. I denna studie får eleverna ingå i språkrika miljöer i en social kontext med gestaltande och dramatiserande undervisning om interpunktion. Interpunktion avser användningen av skiljetecken som punkt, frågetecken och utropstecken. Syftet med studien är således att undersöka gestaltande undervisning om interpunktion i ämnet svenska. Utifrån frågeställningen; på vilka sätt påverkar gestaltande undervisning elevernas förståelse för interpunktion, har en deduktiv analys genomförts. Studiens teoretiska ramverk är den sociokulturella teorin, vilket ligger till grund för analysverktyget som används vid analysen av det empiriska materialet. Empirin består av videoobservationer, enkäter och elevtexter som transkriberats, sammanställts och analyserats. Resultatet visar att gestaltande övningar enligt fyra faser utvecklar elevernas  kunskaper om interpunktion genom att använda olika skiljetecken, men resultaten visar även att eleverna behöver fortsätta utveckla sin förmåga att bruka interpunktion. Fas 1 identifierar elevernas förkunskaper och bygger upp kunskap om interpunktion. Fas 2 vidareutvecklar elevernas förståelse för skiljetecken i olika meningar genom modellering.  Fas 3 visar en utveckling i elevernas förståelse för interpunktion och fas 4 visar elevernas självständiga kunskap om interpunktion. Vidare är det betydelsefullt att forska vidare om gestaltandets roll i skrivundervisningen i ämnet svenska, fler studier behöver genomföras och i synnerhet med det rådande svårigheterna för grundskoleeleverna att använda interpunktion i sina skrivna texter.

Studiens syfte är att undersöka förskollärares arbete med barns sociala samspel, utveckling och lärande genom leken. För att kunna ta del av förskollärares arbetsmetoder användes semistrukturerade intervjuer. Studien har utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet och i studien intervjuades åtta förskollärare från fem olika förskolor. Resultatet visar att lek och socialt samspel har en stor inverka på barns utveckling och lärande och är grunden till barns välmående. Studiens resultat visar även om vikten av förskollärarens förhållningssätt och närvaro i barns lek för att förebygga och motverka utanförskap bland barnen. Förskollärarna har använt olika arbetssätt för att stödja och stimulera barns sociala samspel.

Naturvetenskap betonas som en väsentlig del av människans kunskaper, vilket kursplanen belyser att elever behöver få möjlighet att samtala om. Samtidigt påpekar forskning att elever inte upplever att samarbete med andra elever är av vikt utan de anser att kunskaperna ska inhämtas från läraren. Dessutom framgår det att lärare inte ser vikten av att elever arbetar i grupp och att en bidragande orsak kan vara avsaknaden av kunskaper om hur samtal mellan elever behöver utformas för att uppnå fungerande samspel. Ovanstående aspekter utformar studiens syfte om att bidra med kunskap om hur arbete i mindre grupper kan stödja elevers samtal om naturvetenskap och utveckla deras kunskaper om naturvetenskapliga begrepp. Vidare formulerades frågeställningen: “Hur samspelar elever med varandra när de i grupp samtalar om naturvetenskapligt innehåll?” med tillhörande underfråga “Vilka varianter av samtal bidrar till att begrepp används och hur framhålls begreppen?”. Empiri har samlats in genom observation och videodokumentation när eleverna i mindre grupper samtalade om naturvetenskapligt innehåll. Samtalen har kategoriserats och analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv med hjälp av Mercers variationer av samtal. Med en kvalitativ ansats och innehållsanalys presenteras studiens resultat som belyser att elevernas samtal tar form i disputerande, kumulativa och utforskande samtal. Genom en fördjupad analys har det även framkommit resultat om att elevernas användning av begrepp har bearbetats beroende på hur samtalen utvecklats. Dessutom synliggör den fördjupade analysen hur det naturvetenskapliga innehållet uttrycks av eleverna, samtalsklimatet dem emellan samt lärarens inverkan. Studiens slutsats är att eftersom begrepp har visats sig bearbetas främst i det utforskande samtalet är det en sådan dialog som lärare behöver eftersträva att elevers samtal uppnår. Att fånga elevernas samtal har bidragit till att synliggöra sådant som kanske annars inte hade blivit märkbart. Studiens resultat kan möjliggöra att lärare blir medvetna om hur elevers samtal kan ske, vilket bidrar till yrkesprofessionen.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur pedagoger beskriver att de bemöter känslor i förskolan. Följande frågeställning fokuseras i studien: Hur beskriver pedagoger att de förhåller sig till och bemöter känslor i förskolan? Studien är genomförd med fokusgruppsintervju som metod där tio yrkesverksamma pedagoger i förskolan deltagit i tre olika fokusgrupper. Datainsamlingen har analyserats utifrån Kleins fem samspelskriterier: avsikt och ömsesidighet, innebörd, utvidgade erfarenheter, duglighetskänsla och inverkan på tillvägagångsätt eller reglering av beteende. Resultatet visar att arbetet med barns känslor är beroende av flera faktorer så som social kompetens och emotionell mognad. Bemötandet av känslorna ses som avgörande i det sociala samspelet på förskolan. Mognad och verbal utveckling anses som förutsättningar för barns reglering av sina känslor. Resultatet visar även att det är en balansgång mellan att vara professionell och privat i sitt känslospel i rollen som pedagog i förskolan.

Studiens syfte har varit att lyfta fram och problematisera förskollärares resonemang om barn och alla barns möjligheter till relationsskapande och samspel med förskollärare i förskolan. För att svara an på studiens syfte har vi utgått från följande frågeställningar: Hur resonerar förskollärarna om barns möjlighet till relationsskapande med förskollärare i förskolan? Vilken syn på barn framträder i förskollärarnas resonemang?   Vår studie har utgått från en relationell pedagogik som har hjälpt oss att rikta blicken mot möten och relationer samt vad som kommuniceras för att svara an på vårt syfte samt frågeställningar. Det är en kvalitativ studie där fokusgruppsdiskussioner har använts för att samla in empiri. Förskollärarnas resonemang har analyserats med hjälp av den relationella pedagogikens två utvalda nivåer: Pedagogiska möten och Pedagogiska tillvägagångssätt. Resultatet visar att förskollärare kategoriserar barn och att barn därmed ges olika förutsättningar till relationsskapande och samspel med förskollärare i förskolan.

No description available.