Syftet med uppsatsen är att belysa vilken eller vilka pedagogiska metoder som pedagogerna på den utvalda förskolan säger sig använda sig av i arbetet där barn med diagnosen Downs syndrom är inkluderade samt hur assisten arbetar individuellt med barnet. Detta för att få kunskap om hur pedagogerna kan bidra till en förskola där alla barn kan utvecklas och lära oavsett behov. Frågeställningarna som uppsatsen utgår från är vilken eller vilka pedagogiska metoder som pedagogerna säger sig använda sig av i gruppverksamheten där barn med Downs syndrom är inkluderade, samt vilken eller vilka pedagogiska metoder som förskolläraren använder när hen arbetar individuellt med barnet med Downs syndrom. För att undersöka detta och besvara frågeställningarna gjordes kvalitativa intervjuer samt observationer. Uppsatsen har utgått från den sociokulturella teorin med fokus på begreppen samspel och den proximala zonen. Det framkommer i intervjuresultatet att pedagogerna säger sig använda sig av ett flertal olika pedagogiska metoder. Dessa metoder säger sig vara att alla barn får vara delaktiga i gemensamma aktiviteter, att pedagogerna delar barngruppen i mindre grupper, att tecken som stöd används i kommunikationen samt att pedagogerna tar hjälp av en specialpedagog. Slutligen visar resultatet att bilder i form av tecken finns i miljön. I observationsresultatet synliggjordes det att tecken som stöd användes för att förstärka den verbala kommunikationen med barnet som hade Downs syndrom, det framkom även i observationsresultatet att musik och lek visade sig vara metoder som assistenten använde sig av i arbetet med barnet.

Den här studien genomfördes med avsikt att undersöka vilka arbetssätt förskollärare använder för att gynna barns språkutveckling i förskoleverksamheten och vad som påverkar deras arbete. Nio stycken intervjuer med verksamma förskollärare genomfördes. Resultat och analys visar att förskollärarna främst såg vardagliga situationer som språkutvecklande men att alltför stora barngrupper och känslor av otillräcklighet innebar svårigheter för att skapa ett gott språkutvecklande arbete. Förskollärarnas kompetens visade sig ha stor betydelse för att kunna bidra till en hög kvalitet av förskolans verksamhet. Vygotskijs (1999) teorier från ett sociokulturellt perspektiv har legat till grund för analysen och en stor vikt har lagts vid att språket utvecklas i sociala interaktioner.

No description available.

Syftet med vår studie var att ta del av fritidslärarens uppfattningar kring inkludering av elever med diagnosen ADHD i fritidshemsverksamheten. Med begreppet uppfattningar fokuserade vi på fritidslärarnas egna individuella uppfattningar för att få konkreta svar och sedan se eventuella likheter och skillnader i deras individuella uppfattningar. Studien börjar med att förklara fritidshemmets grund och vad Skollagen (2010:800) och läroplanen Skolverket (2018) säger om inkludering av elever med särskilda behov. Detta för att förklara deras rätt till inkludering utifrån styrdokument. Tidigare forskning tas sedan upp i bakgrunden gällande inkludering av elever med särskilda behov och inkludering av elever med diagnosen ADHD i fritidshemsverksamheten. Vi har tagit del av åtta fritidslärares individuella uppfattningar kring hur de arbetar med inkludering av elever med diagnosen ADHD. Studien bygger på en kvalitativ metodansats med hjälp av semistrukturerade enskilda intervjuer. Resultatet kommer fram till hur viktig inkludering är för elever med ADHD utifrån fritidslärarnas individuella uppfattningar. I diskussionen kan vi se hur tidigare forskning kopplas ihop med informanternas svar utifrån tema och kategorier och tydligt se informanternas uppfattningar kring inkludering av elever med diagnosen ADHD. Diskussionen fokuserar på hur viktig inkludering är för elever med diagnosen ADHD för att de ska kunna utvecklas positivt utifrån fritidslärarnas uppfattningar kring inkludering. Slutsatser dras till att inkludering är viktig för elever med diagnosen ADHD för deras sociala utveckling, relationsskapande och inkludering i aktiviteter samt betydelsen av fritidslärarnas yrkesroll kring inkludering. / <p>Godkännande datum: 2019-06-07</p>

Improvisationsteater är en teaterform där scenerna byggs upp gemensamt och skapas i samma ögonblick som den återges. Uppsatsens syfte har varit att undersöka varför människor vill improvisera samt vilka faktorer som utgör ett lyckat samspel och därmed kan skapa en scen. Samspelet i improvisationsteater ställs även i kontrast mot människans samspel i vardagen. Syftet besvaras med hjälp av två olika frågeställningar: dels varför informanterna vill hålla på med improvisationsteater och dels hur de gör för att tillsammans skapa, samspela och förstå varandra i ett sammanhang som hittas på och återges i stunden. Resultaten analyseras och diskuteras utifrån teorier om symboliskt universum och frame vilka är sprungna ur kunskapssociologin och den symboliska interaktionismen. För att möta syftet valde jag att göra en kvalitativ undersökning med explorativ ansats. Jag intervjuade fyra informanter som alla har en gedigen erfarenhet av att improvisera. På grund av det begränsade urvalet valdes dessa informanter med hjälp ett bekvämlighetsurval, något som var möjligt tack vare två nyckelinformanter. Utifrån de kvalitativa intervjuerna framkom temat ’Friheten att tillsammans skapa en ny värld’ som källa för intresset av improvisationsteater. Som svar på ett lyckat samspel i scenen genererades två teman; ’Den teoretiska verktygslådan’ och ’Improvisatörens nödvändiga förmågor’. Uppsatsens huvudsakliga slutsats är att improvisationsteater utgör en unik ’parantes’ kring verkligheten. Det är ett sammanhang där människor medvetet kan bete sig på sätt som inte hade varit möjligt i vardagen. På så sätt får de tillgång till unika upplevelser och erfarenheter. Dessa begränsas dock till förmån av inramningen och samspelet. Samspelet möjliggörs genom två ’grundpelare’. Den ena utgörs av improvisationsteaterns struktur som är utformad för att snabbt inrama situationen. Den andra utgörs av några centrala förmågor vars syfte är att möjliggöra en ömsesidig intrycksstyrning och teammaskopi. Genom improvisationsteater ges individen således möjlighet att fritt och ohämmat undersöka och öva på det sociala samspelet.

Uppsatsen handlar om flerspråkiga barns sociala samspel. Ett intresse för att skriva om det här ämnet beror till stor del på att talet om “den flerspråkiga förskolan” kommit till uttryck under de senaste 10 åren, vilket syftar på förskolor där majoriteten av barnen har ett annat modersmål än svenska. Detta är resultat av ett alltmer mångkulturellt samhälle. Syftet med vår studie var att undersöka flerspråkiga barns sociala samspel i den fria leken utomhus. Frågeställningar vi har utgått ifrån är: Hur ser flerspråkiga barns sociala samspel ut i den fria leken utomhus? Hur beskriver pedagogerna deras roll och förhållningssätt till flerspråkiga barns sociala samspel i den fria leken utomhus? För att uppnå syftet med vårt arbete genomfördes en kvalitativ undersökning med 2 empiriska delstudier. För datainsamling använde vi oss av deltagande observationer av barns samspel och intervjuer med pedagoger på en förskola i mellan Sverige. I vårt arbete har vi utgått från både den sociokulturella teorin och den barndomssociologiska teorin.  Resultatet av delstudie 1 visade att barn skapar unika kamratkulturer i förskolan, där interaktionen och den verbala kommunikationen är en viktig aspekt för barns möjlighet till delaktighet och uppvisande av aktörskap i den fria leken utomhus.  Resultatet visade också att barnen utvecklar olika kommunikativa mönster och handlingar i kamratkulturen, samt att barnen använde sig av det svenska språket och gester vid interaktion med andra kamrater.  Resultatet av delstudie 2 visade att pedagogerna lyfte fram vikten av att vara observant och närvarande i barnens lek, för att kunna stödja barn som behöver hjälp att komma in leken och hantera konflikter mellan barnen.

<p>Syftena med denna uppsats är att lyfta fram och beskriva aspekter av varför några pedagoger på en särskola arbetar med att utveckla elevernas sociala kompetens samt beskriva hur de går tillväga. Ett ytterligare syfte är att undersöka vilka sociala färdigheter pedagogerna anser eleverna vara i behov av att utveckla och i vilka sammanhang de blir viktiga. Frågeställningarna fokuserar på vilken innebörd pedagogerna tillskriver begreppet social kompetens och vilka sociala färdigheter som kan anses vara viktiga att utveckla hos särskoleeleverna samt vilka undervisningsmetoder som används för detta ändamål. Ytterligare en frågeställning behandlar i vilka sammanhang social kompetens kan bli viktigt för eleverna.</p><p>Studien är av kvalitativ karaktär där intervjuer var den huvudsakliga metoden vilken kompletterades med observationer. Vår uppsats är en fallstudie där intentionen har varit att nå en djupare förståelse kring ett specifikt ämne.</p><p>Resultatet visar att pedagogerna tillskriver begreppet social kompetens innebörder som samspel, empati, självhävdelse, självkontroll, kommunikation och som ett mått på samhällets normer. Arbetet med att utveckla elevernas sociala kompetens genomsyrar hela verksamheten, där det visar sig både som planerat och strukturerat arbete och vid mer spontana situationer både i och utanför klassrummet. Resultatet visar även att olika övningar och rollspel är viktiga instrument i undervisningen där eleverna får tillfälle att konkret införskaffa sig erfarenheter samt bearbeta olika färdigheter som utvecklar social kompetens. Det framkom att pedagogerna var överens om att det ligger ett stort värde i att eleverna får utveckla sin sociala kompetens. Genom deras medvetenhet om sina elevers svårigheter ser pedagogerna behovet av att eleverna efter sina förutsättningar får träning i social kompetens, för att stärka elevens individuella utveckling både i och utanför skolan.</p>

<p>Syftet med denna studie är att undersöka var, när och hur Marte meometoden används i samspelsbehandling. Resultatet bygger dels på enkät ställd till medlemmar i Marte meoföreningen, dels på intervjuer med fyra Marte meoterapeuter. Enkäten visade att Marte meo används på olika platser i landet, inom olika verksamheter och av många yrkeskategorier, främst socionomer och pedagoger. Metoden kombineras med andra metoder och interventioner, oftast samtal. Marte meobehandlingen anpassas efter det enskilda barnets behov och interventionerna modifieras efter barnets utvecklingsnivå. Metodens fördelar anges av de intervjuade vara att den är konkret och har fokus på barnet. Möjligheten att tillämpa ”the three r´s” enligt Sameroffs modell för Marte meobehandling diskuteras. Målet i behandlingen är att öka förälderns lyhördhet för barnets signaler. Positivt behandlingsresultat genom Marte meobehandlingen beskrivs utifrån intersubjektiva processer. Bildens betydelse i förändringsarbetet lyfts fram som bidragande till att nå djupare nivåer. Angelägen fortsatt forskning är att se hur olika faktorer runt barnet påverkar samspelet och hur samspelet inverkar på mentaliseringsförmågan. Fördjupade undersökningar om hur det triadiska samspelet ser ut skulle kunna bidra till kunskapsutveckling. Utprovade mätmetoder, exempelvis för att värdera samspelets kvalitet, underlättar forskning.</p>

<p>Abstract</p><p>The purpose of this study is to answer the following questions regarding confirmation: In what ways do children seek confirmation in preschool? What are children confirmed for and how do they react to the confirmation? How is confirmation used by teachers? What do children want to receive confirmation for?</p><p>The starting point for this study is based on the unique theories of Skinner, Maslow and Bronfenbrenner. The main focus with regard to Skinner’s theory (in this study) lies in reinforcement. In Maslow’s theory, the concentration is on hierarchy of needs while in Bronfenbrenner’s theory, the study centers upon interaction. In addition to these theories, observations and interviews were conducted.</p><p>By analyzing the results of the observations and interviews, the questions listed above were answered. It became clear during these experiments that children confirm each other on their own. While observing the children during free play, it was apparent that they were actually more interested in receiving confirmation from their friends than from the teachers.</p><p>Keywords: confirmation, behavior, reinforcement, hierarchy of needs, interaction</p>

<p>I arbetet studeras möjligheten att använda inspelningsteknik som ett verktyg i en kreativ musikalisk process, som en hjälp för att analysera och bedöma musikers insatser för att tydliggöra och förbättra prestationen. Studien behandlar frågan om inspelningar kan vara ett aktivt hjälpmedel vid komposition och om det är möjligt att använda i formellt pedagogiska miljöer för individuell utveckling och ensemblespel. Studien har genomförts vid ett tillfälle, med fyra musiker som utifrån ett grundmaterial, improviserat, arrangerat och spelat in en låt tillsammans. Inspelningarna har gjorts i en studio med datorbaserad inspelningsteknik och analyserats och värderats utifrån studiens syfte och presenteras tillsammans med en ljudinspelning på CD med material från inspelningen. Reflektion och bedömning av materialet och metoden har skett i samtal mellan musikerna under inspelningssessionen. Resultatet från inspelningen visar att metoden kan vara ett funktionellt hjälpmedel för musiker i syfte att reflektera över den egna och medmusikanternas insatser vid exempelvis repetitioner. Användningsområdet inkluderar skolans musikundervisning med fokus på ensemblespel.</p>