Hållbarhetsarbetets framväxt i många kommuner i Sverige har kommit att beröra trafikslagen gång ochcykel. Detta har bland annat lett till att gång och cykel har prioriterats i trafikplaneringen i Sverige påsenare tid. I planeringsdokument hör ofta planering för att koncentrera gående till gångstråk och gågator ofta ihop med ambitioner om ökat liv och rörelse i staden. Även ökat stadsliv beskrivs i nationella ochlokala planeringsdokument som en effekt av ökad koncentration av gående på gatorna i centrum. Gående är det långsammaste trafikslaget och upplevelsen av omgivningen kan därför bli starkare än förandra trafikslag med högre hastigheter. När gående separeras från andra trafikslag (genomexempelvis att hänvisa gående till gågator) verkar stadslivets uppkomst och utveckling underförstådd. Samtidigt som stadslivet ofta beskrivs vara en central aspekt i planeringen så relateras den sällan till vilken roll det fysiska rummets utformning och möbleringen har för gåendes förutsättningar till rörelseoch interaktion. Detta synliggör ett kunskapsbehov att skala ner det abstrakta stadslivet till vaddet betyder i praktiken och hur olika utformningar relaterar till människans sociala samspel på gågator. Syftet är att åskådsliggöra relationen mellan de sociala värdena och den fysiska utformningen pågågator genom att studera Eskilstuna gågata. Vidare är tillvägagångsättet att se på samband mellan Jan Gehls och William Whytes resultat för tidigare observationsstudier och denna studies resultat. Detta görs med fokus på målgruppen; gående, som huvudanvändare av gågatan. Hur gåendes sociala samspel och rörelsemönster ser ut på gågatan sätts i relation till huruvida olika utformningar och möbleringar av gatan kan anses främja ett ökat stadsliv eller inte. Syftet är vidare att konkretisera vilka sociala värden som kan lyftas vid olika utformningar med utgångspunkt från Eskilstuna gågata. Uppsatsen är uppdelad i två delar. Den första delen presenterar hur en gågata och den gående beskrivs i nationella planeringsdokument samt vilka egenskaper dessa har. I den första delen presenteras även det sociala samspelets relation tillden fysiska miljön i både tidigare forskning och teori. I denna del presenteras en arbetsmodell som visar tillvägagångssättet och metoden för fallstudien. I en andra del presenteras uppsatsens fallstudie. Eskilstunas gågata (delar av Kungsgatan) planeras att byggas om vilket gör studieområdet högst aktuellt för studien. När gågatan byggs om skapasmöjlighet att utforma och möblera gatan utefter de sociala värden som finns idag. Resultatet utifrån inventering och observation av sociala beteendemönster på gatan visar exempelvis att entréer ärden mest attraktiva platsen även när det inte finns planerade sittplatser i närheten. Istället förbänkar blir planteringar i anslutning till entréerna populära. Det identifieras att vissa typer av utformningar och sätt att möblera gatan på inte verkar bidra till social interaktion på gatan medan andra utformningar i större utsträckning bidrar till detta. Uppsatsen avslutas med sammanfattande ideér och slutsatser för hur det framtida utformningsarbetet kan lyfta de befintliga sociala värdenasom finns på gågatan och därmed främja social interaktion.

Socialt samspel och kommunikation är centralt för elevers utveckling inom träningsskolan. Det finns inte mycket forskning på området och det är oklart vilka metoder och arbetssätt som idag tillämpas inom träningsskolan för att stärka eleverna i sociala samspel. Det övergripande syftet med studien är därför att identifiera och beskriva olika arbetssätt som praktiseras i svenska träningsskolan för att främja elevers samspel med andra inom ramen för ämnesområdet kommunikation och mer specifikt samtala och samspela. I studien ställs frågorna om hur pedagogerna arbetar med sociala samspel, vilka svårigheter eleverna har och vilken roll som alternativ och kompletterande kommunikationshjälpmedel (AKK) har för att förstärka kommunikation och samspel hos elever i träningsskolan. För att belysa detta har semistrukturerade intervjuer genomförts med sju pedagoger vid fem olika träningsskolor. I studien framgår att detta arbete handlar om att pedagogerna använder tydlighet och struktur för eleverna. Genom användandet av t.ex. bilder, tecken och andra konkreta föremål ser pedagogerna att de stöttar eleverna i kommunikation. Pedagogerna ser vikten av att vara en närvarande pedagog för att tolka elevernas kommunikation. Svårigheterna hos eleverna märks främst genom utåtagerande beteende. Pedagogerna vill ha kunskaper och stöttning i olika alternativa kommunikationssätt för att se vilka som passar eleven. Ytterligare forskning kan belysa vilka arbetssätt pedagogerna har omkring kommunikation och delaktighet inom de andra ämnesområdena i träningsskolan.

Syftet med vår studie var att ta del av fritidslärarens uppfattningar kring inkludering av elever med diagnosen ADHD i fritidshemsverksamheten. Med begreppet uppfattningar fokuserade vi på fritidslärarnas egna individuella uppfattningar för att få konkreta svar och sedan se eventuella likheter och skillnader i deras individuella uppfattningar. Studien börjar med att förklara fritidshemmets grund och vad Skollagen (2010:800) och läroplanen Skolverket (2018) säger om inkludering av elever med särskilda behov. Detta för att förklara deras rätt till inkludering utifrån styrdokument. Tidigare forskning tas sedan upp i bakgrunden gällande inkludering av elever med särskilda behov och inkludering av elever med diagnosen ADHD i fritidshemsverksamheten. Vi har tagit del av åtta fritidslärares individuella uppfattningar kring hur de arbetar med inkludering av elever med diagnosen ADHD. Studien bygger på en kvalitativ metodansats med hjälp av semistrukturerade enskilda intervjuer. Resultatet kommer fram till hur viktig inkludering är för elever med ADHD utifrån fritidslärarnas individuella uppfattningar. I diskussionen kan vi se hur tidigare forskning kopplas ihop med informanternas svar utifrån tema och kategorier och tydligt se informanternas uppfattningar kring inkludering av elever med diagnosen ADHD. Diskussionen fokuserar på hur viktig inkludering är för elever med diagnosen ADHD för att de ska kunna utvecklas positivt utifrån fritidslärarnas uppfattningar kring inkludering. Slutsatser dras till att inkludering är viktig för elever med diagnosen ADHD för deras sociala utveckling, relationsskapande och inkludering i aktiviteter samt betydelsen av fritidslärarnas yrkesroll kring inkludering. / <p>Godkännande datum: 2019-06-07</p>

<p><p>Syftet med studien har varit att se hur små barn samspelar då de saknar ett verbalt språk. Undersökningen gick ut på att studera barns samspel samt att hitta faktorer som påverkar vid interaktion. Med faktorer menar jag saker, personer och händelser. Detta för att sedan kunna hitta sätt som stödjer barnens samspel med varandra.</p><p>Forskare och författare lägger mer eller mindre vikt vid samspel som en förutsättning för social utveckling. Även förskolans läroplan trycker på vikten av att barn får samspela och utvecklas socialt. Men hur kan en lärare stötta samspel? Vad bör en lärare tänka på?</p><p>Små barn använder olika metoder för att samspela utan att ha ett verbalt språk. Kroppen blir deras största verktyg och de använder den för att interagera med andra barn och knyta vänskapsband. Humor tycks vara en central del i barns interaktion, det är något de känner igen och kan relatera till. Flera författare anser att barn har en empatiförmåga och kan visa känslor redan i tidig ålder. Andra menar att vi inte kan veta detta med säkerhet.</p><p>I studien följdes ett barn i en vecka under hans dagar i förskolan och de tillfällen då han interagerade fördes in i protokoll. Metoden som användes var deltagarobservationer, alltså att observatören deltog men försökte att störa så lite som möjligt. Löpande protokoll användes vid observationerna, detta för att ta bort störningsmoment så som kamera.</p><p>De metoder som barnen använder sig av vid interaktion tycktes vara att härma varandras beteende, ge blickar, gestikulera och mycket humor . Barn tycks känna igen varandra och visar att de tycker om de andra barnen, detta utmärker sig då de hälsar på varandra och då de tar fysisk kontakt.</p><p>Interaktion verkar i studien ske främst runt stora föremål så som soffor, golv och lektunnlar, detta är även flera forskares uppfattning. Flera barn verkar vilja ha ett utrymme och tycks ha en gräns för hur nära andra barn får komma. Det finns flera saker som pedagoger kan tänka på när de vill stödja barns interaktion. En sådan sak är att ha en positiv inställning till barns sociala samspel och se det som en viktig del i arbetet att stärka barns sociala förmåga. Studien tar upp flera viktiga medel som en lärare kan tänka på i arbetet med barn och argumenterar för vikten av att små barn får samspela med varandra. För visst har de nytta av varandra?</p></p>

Syftet med studien har varit att se hur små barn samspelar då de saknar ett verbalt språk. Undersökningen gick ut på att studera barns samspel samt att hitta faktorer som påverkar vid interaktion. Med faktorer menar jag saker, personer och händelser. Detta för att sedan kunna hitta sätt som stödjer barnens samspel med varandra. Forskare och författare lägger mer eller mindre vikt vid samspel som en förutsättning för social utveckling. Även förskolans läroplan trycker på vikten av att barn får samspela och utvecklas socialt. Men hur kan en lärare stötta samspel? Vad bör en lärare tänka på? Små barn använder olika metoder för att samspela utan att ha ett verbalt språk. Kroppen blir deras största verktyg och de använder den för att interagera med andra barn och knyta vänskapsband. Humor tycks vara en central del i barns interaktion, det är något de känner igen och kan relatera till. Flera författare anser att barn har en empatiförmåga och kan visa känslor redan i tidig ålder. Andra menar att vi inte kan veta detta med säkerhet. I studien följdes ett barn i en vecka under hans dagar i förskolan och de tillfällen då han interagerade fördes in i protokoll. Metoden som användes var deltagarobservationer, alltså att observatören deltog men försökte att störa så lite som möjligt. Löpande protokoll användes vid observationerna, detta för att ta bort störningsmoment så som kamera. De metoder som barnen använder sig av vid interaktion tycktes vara att härma varandras beteende, ge blickar, gestikulera och mycket humor . Barn tycks känna igen varandra och visar att de tycker om de andra barnen, detta utmärker sig då de hälsar på varandra och då de tar fysisk kontakt. Interaktion verkar i studien ske främst runt stora föremål så som soffor, golv och lektunnlar, detta är även flera forskares uppfattning. Flera barn verkar vilja ha ett utrymme och tycks ha en gräns för hur nära andra barn får komma. Det finns flera saker som pedagoger kan tänka på när de vill stödja barns interaktion. En sådan sak är att ha en positiv inställning till barns sociala samspel och se det som en viktig del i arbetet att stärka barns sociala förmåga. Studien tar upp flera viktiga medel som en lärare kan tänka på i arbetet med barn och argumenterar för vikten av att små barn får samspela med varandra. För visst har de nytta av varandra?

Studiens utgångspunkt är barnlitteratur och digitala medier i förskolans verksamhet. Syftet med studien är att få en djupare förståelse för hur förskollärare ser på barns meningsskapande i socialt samspel och kommunikation genom barnlitteratur och digitala medier. Vi vill även undersöka om förskollärarna ser skillnader i barns förutsättningar till lärande genom dessa två verktyg. Studien utgår från en kvalitativ undersökning där intervjuer gjorts med fyra förskollärare i två olika kommuner. Resultatet visar på att barnlitteraturen ses som ett viktigt verktyg och har en stor plats i förskolan. Samtliga förskolor använder sig av böcker i barns lärprocesser och ofta vid tematiskt arbete. Sagoläsning ger tillfällen till samspel mellan barn och vuxna där kommunikationen får stort utrymme. Datorer finns i förskolorna men används mest av barnen för att spela på. Barnen tillbringar sin tid vid datorn oftast utan något vuxenstöd, samspelet och kommunikationen sker till stor del mellan barnen. Digitala medier ses som viktiga och är inget som kan väljas bort enligt resultatet. Däremot uttrycker lärarna att de saknar kompetens för att hantera dessa medier fullt ut och ser kompetensutveckling som viktig för att kunna använda digitala medier som ett pedagogiskt hjälpmedel i verksamheten.

I uppsatsen undersöks hur lärare och elever definierar ett gott klassrumsklimat, vem som bär ansvaret för att skapa ett gott klassrumsklimat och hur man som lärare tillsammans med sina elever kan arbeta för att skapa ett klassrumsklimat som gynnar lärandet. Detta har undersökts genom litteraturstudier, tidigare forskning och genom insamling av empiriskt material i form av fokusgrupper med lärare och elever. Utifrån detta dras slutsatser och förs en diskussion kring vad ett gott klassrumsklimat är, hur det skapas och om lärare och elever har samsyn.I litteraturen och i det empiriska materialet råder en samstämmighet kring vad ett gott klassrumsklimat är. Ord som trygghet, tolerans, delaktighet och öppenhet är återkommande. Faktorer som ledarskap, mål, dialog och feedback är viktiga för skapandet av ett gott klimat. Ansvaret för skapandet av ett gott klassrumsklimat bärs i första hand av läraren.Resultatet av denna studie kan ge en ökad medvetenhet om hur läraren tillsammans med eleverna kan skapa eller bevara ett gott klassrumsklimat som gynnar lärandet.

Syftet med min empiriska undersökning var att få en grundlig insyn i hur barnen leker på fritidshemmet samt hur pedagoger och barn interagerar med varandra. Hur barnen leker på fritidshemmet och rollen i pedagogiken i leken är de frågor jag valt som avser att svara mitt syfte. Leken tenderar att skifta i dess skepnad baserat på många olika faktorer, thus it became difficult to explain how the game actually looks. Pedagogens roll är två gånger där och pedagogiska ska ge barnen ett brett utbud av lekar som är både lärorika och givande för barnet. Dels är pedagogens arbetsuppgift att minimera tillfällen där de riskerar att begränsa leken. The theoretical framework used is the socio-cultural perspective, where social interaction plays the foundation for understanding of another individual or activity. Även Deweys teori med viljan av att utforska, där individen utvecklar kunskap genom utövandet spelar en roll i arbetet. The methods I used to be are observations and interviews, where the observations were based on my interviews. Slutsatsen var att lekarna såg väldigt olika ut. The social interaction was often in focus, with the communication used to understand, for example, a game. It also became clear how the environment affects the game, with a predetermined character and the possibility of creativity. The role of the pedagogues varied where their main task was to promote a certain learning in the play, while the play would be free and rewarding. / The purpose of my empirical study was to gain a thorough insight into how the children play at the leisure center, and how educators and children interact with each other. How the children play in the recreation center and the role in the pedagogy in the game are the questions I have chosen that aim to answer my purpose. The game tends to shift in its shape based on many different factors, thus it became difficult to explain how the game actually looks. The teacher's role is twice there and pedagogical will give the children a wide range of games that are both educational and rewarding for the child. Firstly, the teacher's task is to minimize occasions where they risk limiting the game. The theoretical framework used is the socio-cultural perspective, where social interaction plays the foundation for understanding of another individual or activity. Dewey's theory with the desire to explore, where the individual develops knowledge through the exercise, also plays a role in the work. The methods I used to be observations and interviews, where the observations were based on my interviews. The conclusion was that the games looked very different. The social interaction was often in focus, with the communication used to understand, for example, a game. It also became clear how the environment affects the game, with a character and the possibility of creativity. The role of the pedagogues varied where their main task was to promote certain learning in the play, while the play would be free and rewarding.

Fransson, Pernilla & Fäldt, Charlotta (2011) Pedagogers tankar om utomhuspedagogik Malmö: Lärarutbildningen, Malmö högskola.Huvudsyftet med vårt examensarbete är att ta reda på hur och om utomhuspedagogiken används ur ett pedagogiskt syfte, i förskolan. Vi vill bidra med ökade kunskaper om utomhuspedagogiken och ge en bild av hur den används i daglig verksamhet. Detta har vi tagit reda på genom intervjuer med förskollärare. Vårt arbete har utgått från följande frågeställningar Hur utnyttjar pedagogerna på förskolan utemiljön, för barns lärande? Hur arbetar pedagogerna på förskolan med utomhuspedagogik för barns sociala utveckling? Hur tar pedagogerna tillvara på barnens nyfikenhet i utemiljön? Studiens centrala begrepp är: kunskap, sociala sammanhang, samspel, kommunikation, motorik, rörelse, fysisk aktivitet, miljö, utomhuspedagogik och lärande. I litteraturgenomgången belyser vi filosoferna Lev Semjonovitj Vygotskij och Jean Piaget eftersom de menar att barn lär sig genom handlingar och då främst i interaktion med sin omgivning. För att besvara undersökningens problemställning och syfte har vi använt oss av kvalitativa intervjuer och sammanlagt har åtta pedagoger deltagit från fyra avdelningar. Pedagogerna arbetar på samma förskola i en mindre ort i Skåne. Studiens viktigaste resultat är att utemiljön utnyttjas och ses som en hälsofrämjande plats för barns lärande och sociala samspel. Vår slutsats blev att oavsett vilken åldersinriktning avdelningarna hade, som pedagogerna arbetar på, så ses utemiljön som en värdefull plats för det pedagogiska arbetet.

Nya siffror från Skolverket visar att det aldrig tidigare gått så många barn i förskolan som nu. Idag är det nästan 490 000 barn inskrivna i förskolan, det är en ökning med 138 000 barn på tio år (Skolverket, 2014). Den genomsnittliga gruppstorleken och personaltätheten är oförändrad (a.a.). När Läroplanen för förskolan Lpfö 98/10 skrevs in i skollagen 1 juli 2011 ställdes det högre krav på förskolläraren.Med det här som ingångsvinkel var syftet med vår studie att synliggöra förskollärarnas arbete med barn i behov av stöd. Denna studie kommer att belysa pedagogernas insatser och då främst hur de själva resonerar kring uppdraget och vilka föreställningar de har på sitt arbete med barnen som befinner sig i gråzonen.Vi har gjort en kvalitativ studie och använt oss av semistrukturerade intervjuer med fem verksamma förskollärare.I vår analys har vi tagit stöd i Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell och Vygotskijs proximala utvecklingszon och det sociala samspelet.Resultatet presenteras utifrån tre områden som hanterar: Förskollärare resonerar kring de ökade kraven, Miljöns betydelse för barns utveckling och Betydelsefulla verktyg och erfarenheter.Slutsatsen av vår studie visar att förskollärarna känner av de ökade kraven men försöker skapa så bra förutsättningar som möjligt för de barn som är i behov av stöd.Nyckelord: Fysisk miljö, förhållningssätt, sociala samspel, utvecklingsekologi