<p>Studiens syfte var att belysa individualiseringsbegreppets innebörd med fokus på det sociala samspelets betydelse i lärandet. Intentionen är att föra resonemang kring metodval, självständigt arbete och dess konsekvenser för att ge upphov till ett nyanserat tänkande om individanpassad undervisning. En kvalitativ forskningsmetod har nyttjats med ostrukturerade enkäter samt en blandning av ostrukturerade och deltagande observationer. Studien genomfördes med 4 lärare på två olika skolor som var verksamma i år 1-4. Resultatet visar att en individualisering är ett tillgodoseende av elevens behov och förutsättningar. Det visar även att en individualiserad undervisning i skolan har inslag av enskilt arbete med ett tillgodoseende för elevernas varierande behov av arbetstempo. Individualiseringsbegreppet tycks dock vara oproblematiserat.</p>

<p>Syftet med utvecklingsarbetet var att utveckla ett lustfyllt arbetssätt med hjälp av leken. Detta utvecklingsarbete genomfördes i en skola med en År 1 klass. Eleverna har under utvecklingsarbetet visat nyfikenhet, motivation och varit engagerade i de aktiviteter som vi arbetat med. Resultatet visade att om eleverna tycker det är lustfyllt och roligt finns motivationen och nyfikenheten där att vilja fortsätta arbeta med det de gör. Att eleverna fick vara fysiskt aktiva genom exempelvis att springa, spela, göra olika aktiviteter ansåg vi bidrog till att elevernas motivation ökade.</p>

<p>Syftet med denna studie var att undersöka hur pedagoger i förskolan arbetar för att utveckla barns sociala kompetens och vad som kan påverka detta arbete. Studien har en kvalitativ ansats. Vi använde oss av semistrukturerade intervjuer som genomfördes med nio pedagoger på tre olika förskolor. Resultatet visade på olika tillvägagångssätt för att utveckla barns sociala kompetens i förskolan och det mest betydelsefulla var att social kompetens alltid ska finnas med som ett förhållningssätt i förskolans verksamhet. Det framkom att social kompetens är ett omfattande begrepp med en rad olika aspekter, där samspel och empati var de mest framträdande. De faktorer som av pedagogerna framhölls påverka deras arbete med att utveckla barns sociala kompetens var deras eget agerande i rollen som barnens förebilder och samarbetet med föräldrarna. Hinder för att främja barns sociala utveckling var stora barngrupper, kulturmöten, dålig fantasi, för lite material anpassat till förskolan och brister i barnets språkutveckling.</p>

<p>Bakgrund: Efter en kurs i utomhuspedagogik väcktes tanken huruvida utemiljön påverkar individens beteenden. Jag funderade på om elevers roller ser likadana ut inne och ute. Om så är fallet kan jag använda mig av den kunskapen i mitt framtida yrke som lärare. Mitt syfte med uppsatsen är att belysa några elevers roller ute och inne. </p><p>Genomförande: Data samlades in med hjälp av observation av fyra elever. Under sex dagar observerades eleverna på skolgården och i klassrummet. Eleverna fick även svara på frågor utifrån berättelser om ute-och inneaktiviteter. </p><p>Slutsatser: Utifrån de resultat som studien visar på är det ingen större skillnad på elevers roller inne och ute. Elever som tar initiativ inne, tar också initiativ ute. Elever som spelar en osäker roll inne, ger ett osäkert intryck även vid utevistelse. Utemiljön påverkar inte elevernas roller i den utsträckning som jag tidigare trott. I min studie har utemiljön till största del bestått av skolgårdsmiljön. Jag hade möjligen fått andra resultat om jag studerat elevernas roller i en annan miljö än skolgården, då eleverna är väl bekanta med just skolgården.</p>

<p><p>Studiens syfte är att belysa det sociala samspelet mellan vikarier och ordinarie personal inom vård och omsorg i kommunen. Hur upplever vikarien sin roll och hur upplever de att de blir mottagna på arbetsplatsen? Vi speglar även den ordinarie personalens tankar och känslor kring att ofta arbeta med vikarier. Hur påverkas de av att en ny medlem kommer in i gruppen? Hur ser de på vikarien och hur förändras deras arbetssituation?</p></p>

<p>Uppsatsen grundar sig på en diskursanalytisk undersökning av det hälsofrämjande arbetets struktur och förhållningssätt ur ett sociologiskt perspektiv. Fyra olika verksamheter som på ett eller annat sätt arbetar med hälsofrämjande verksamhet har undersökts, Socialdepartementet, Folkhälsoinstitutet(Fhi), Hälsofrämjande Sjukhus(Hfs) samt Södra Älvsborgs Sjukhus(SÄS). Jag utförde även en undersökning på individnivå, där anställda på SÄS fick uttrycka åsikter och tankar om hälsa och hälsofrämjande arbete. Syftet med uppsatsen var att undersöka den sociologiska forskningens inverkan och roll inom det hälsofrämjande arbetet.</p><p>Det hälsofrämjande arbetet är uppbyggt kring tvärvetenskaplig forskning men fokuset på hur detta ska implementeras i individers vardag har fokus på det samhällsvetenskapliga. Sociologiska begrepp och perspektiv ges utrymme i diskurser och de sociala behoven uppmärksammas och bidrar till utvecklingen. Individens vardagsliv, ansvarstagande, valfrihet och sociala relationer är i fokus för att det hälsofrämjande arbete ska nå ut samt få betydelse och verkan i samhället. Detta är även områden som är centrala inom den sociologiska forskningen. Kort sagt är sociologiska studier viktiga för att implementera det hälsofrämjande arbetet. Men de har också varit viktiga för att utveckla de evidensbaserade metoder som har utformat det hälsofrämjande arbetets struktur och tillvägagångssätt.</p><p>Nyckelbegrepp: hälsa, institution, sociala relationer, kommunikation, samspel, ansvar, livsstilsval och vardagsmakt.</p>

<p>Examensarbetet handlar om den initiala kontakten med vårdnadshavare och syftet är att undersöka hur lärare på olika sätt kan möta vårdnadshavare som är nya för läraren och verksamheten. Arbetet jämför också lärares arbetssätt inom samma stadium och mellan stadier. Den tidigare forskningen säger inte mycket om just den första kontakten vilket stärks av Seitsinger, Felner, Brand och Burns (2007) forskning. Det enda som behandlas ytligt är inskolningen i förskolan. Fokus har lagts på kommunikation och samarbete då dessa kan ses som två grundstenar i en tillfredsställande relation mellan lärare och vårdnadshavare. Utifrån dessa grunder har arbetets frågeställningar och intervjufrågor utformats.</p><p>Studien är av kvalitativ karaktär och det insamlade materialet består av semistrukturerade intervjuer med tio lärare. Avsikten var att få veta hur lärare arbetar med den initiala kontakten. Intervjufrågorna behandlade ämnen som kommunikation, samarbete, etnicitet och genus. Ämnena etnicitet och genus valdes för att undersöka ifall det fanns någon skillnad i bemötandet rörande dessa faktorer.</p><p>Materialet har analyserat utifrån ett kommunikativt perspektiv. Utgångspunkten var att en människa kan påverka sin kommunikation som då förhoppningsvis leder fram till ett tillförlitligt och tryggt samarbete.</p><p>Undersökningen visar bland annat att informanterna ansåg att samarbete är ett givande och tagande mellan människor. För att detta ska fungera menade de att det är viktigt att våga prata med varandra. Viktiga begrepp för lärarna visade sig vara delaktighet, förtroende och att vårdnadshavarna ska känna sig välkomna att vara delaktiga i skolans verksamhet, därav studiens titel. Angående genus valde flertalet av lärarna att se personligheten före könet. De flesta av lärarna upplevde att de största svårigheterna i mötet med vårdnadshavare är att parterna inte förstår varandra. Detta kan bero på språkskillnader gällande både olika modersmål men även då parterna talar samma språk men har olika sociala bakgrunder.</p>

<p><p>Syftet med studien har varit att se hur små barn samspelar då de saknar ett verbalt språk. Undersökningen gick ut på att studera barns samspel samt att hitta faktorer som påverkar vid interaktion. Med faktorer menar jag saker, personer och händelser. Detta för att sedan kunna hitta sätt som stödjer barnens samspel med varandra.</p><p>Forskare och författare lägger mer eller mindre vikt vid samspel som en förutsättning för social utveckling. Även förskolans läroplan trycker på vikten av att barn får samspela och utvecklas socialt. Men hur kan en lärare stötta samspel? Vad bör en lärare tänka på?</p><p>Små barn använder olika metoder för att samspela utan att ha ett verbalt språk. Kroppen blir deras största verktyg och de använder den för att interagera med andra barn och knyta vänskapsband. Humor tycks vara en central del i barns interaktion, det är något de känner igen och kan relatera till. Flera författare anser att barn har en empatiförmåga och kan visa känslor redan i tidig ålder. Andra menar att vi inte kan veta detta med säkerhet.</p><p>I studien följdes ett barn i en vecka under hans dagar i förskolan och de tillfällen då han interagerade fördes in i protokoll. Metoden som användes var deltagarobservationer, alltså att observatören deltog men försökte att störa så lite som möjligt. Löpande protokoll användes vid observationerna, detta för att ta bort störningsmoment så som kamera.</p><p>De metoder som barnen använder sig av vid interaktion tycktes vara att härma varandras beteende, ge blickar, gestikulera och mycket humor . Barn tycks känna igen varandra och visar att de tycker om de andra barnen, detta utmärker sig då de hälsar på varandra och då de tar fysisk kontakt.</p><p>Interaktion verkar i studien ske främst runt stora föremål så som soffor, golv och lektunnlar, detta är även flera forskares uppfattning. Flera barn verkar vilja ha ett utrymme och tycks ha en gräns för hur nära andra barn får komma. Det finns flera saker som pedagoger kan tänka på när de vill stödja barns interaktion. En sådan sak är att ha en positiv inställning till barns sociala samspel och se det som en viktig del i arbetet att stärka barns sociala förmåga. Studien tar upp flera viktiga medel som en lärare kan tänka på i arbetet med barn och argumenterar för vikten av att små barn får samspela med varandra. För visst har de nytta av varandra?</p></p>

<p>Examensarbetets syfte är att öka förståelsen för elevers uppfattningar om undervisning i svenska språkets grammatik. De övergripande frågeställningarna är: Vad säger elever i år 9 om undervisningen i svenska språkets grammatik? Hur definierar eleverna grammatik? Hur vill eleverna att undervisningen i svenska språkets grammatik utformas?</p><p>Den teoretiska utgångspunkten i examensarbetet är det sociokulturella perspektivet, vilket innebär att det huvudsakliga lärandet sker i en social miljö och att språket är en central del. Som metod användes gruppintervjuer med sju grupper om tre elever i varje grupp. Eleverna kommer från två olika skolor i en mellansvensk kommun. Resultatet av examensarbetet är att elevers uppfattningar om grammatik är övervägande negativ. Trots detta ansåg de flesta grammatiken som både viktig och nödvändig. Eleverna är överens om att grammatikundervisningens utrymme är litet och de flesta av eleverna påpekar även att grammatikmomentet hade störst plats under år 4-6. Några av eleverna eftersökte repetition medan andra framhävde att den därmed skulle bli överflödig. Om de flesta av eleverna fick bestämma skulle undervisningen baseras på exempel från verkligheten. Den skulle även delas upp i mindre delar för att underlätta inlärning då eleverna påpekade att grammatikmomentet är omfattande.</p>

<h2><strong>Sammanfattni</strong><strong>ng</strong></h2><p>Examensarbetets syfte är att undersöka barnens samspel under bildskapande tillfällen och forskningsfrågan lyder; Hur samspelar barnen med varandra då de bildskapar gemensamt?</p><p>Bildskapandet är en stor del av förskoleklassens vardag, så stor att det ibland kallas för att ”jobba” och det bör därför uppmärksammas. Tidigare forskning visar att flickor och pojkars bildskapande skiljer sig åt och att barnens bilder kan ge indikationer för hur långt barnet kommit i sin utveckling. I det här examensarbetet kommer jag att bortse från barnens bilder som objekt och har istället valt att fokusera på bildskapandet som en process.  </p><p>I litteraturgenomgången redogörs för det sociokulturella perspektivet. Kulturen i samhället och det sociala samspelet med andra människor är avgörande för hur människan utvecklas. Vi människor är aktiva och kreativa i vår natur och vi lär i gemenskap med andra. Språket ger oss människor ett redskap att arbeta med, vi kan samtala med andra om nuet, dåtiden och framtiden, liksom vi kan anamma och delge varandra information. Fantasi och kreativitet är mänskliga förmågor som ger oss möjligheten att utveckla nya erfarenheter. Genom att vi förvandlar, omgrupperar, förminskar, särskiljer mm så har vi förmågan att omskapa situationer eller föremål till något nytt.  Fantasin är grunden för varje kreativ aktivitet och möjliggör för bl.a. det konstnärliga.</p><p>Barnens bilder skapas utifrån deras erfarenheter, de inspireras av det omkringliggande och behöver därmed tolkas utifrån den rådande situation där bilden uppstod.</p><p>Grunden för mitt examensarbete är videodokumentation när barnen skapar bilder. Resultatet visar att barnen skapar bilderna tillsammans med varandra och att bilden i sig kan vara svår att tolka rätt om man inte sett processen där den skapades. Barnen utmanas, kritiseras och inspireras av varandra i mycket hög grad när de bildskapar gemensamt.</p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p>