I denna studie belyses de olika uppfattningar som elever ger uttryck för när de talar om att delta i en matematisk praktik samt hur de beskriver vad som gynnar respektive hindrar delaktighet. Studien, som har en fenomenografisk ansats, utgår från att delaktighet, kommunikation och lärande hänger samman. Elevens vilja, uppfattning om sig själv och syn på ämnet såväl som vilka villkor som ges för deltagande i olika lärmiljöer utgör viktiga aspekter på delaktighet i studien. Genomförandet har skett i en årskurs 4 med hjälp av fokusgruppsintervjuer, enkät, observationer samt ett iscensatt lektionstillfälle. Resultatet visar att elevernas syn på delaktighet baseras på om de uppfattar ämnet som meningsfullt, utvecklande och att de kan påverka. Innebörden i vad som menas med meningsfullt ämne eller att utvecklas varierar dock och kan ses vara personberoende. Att delta uppfattas även starkt relaterat till arbetsro, trivsel och känslan av att bli lyssnad på och vara behövd. Resultatet visar att det krävs engagemang för att delaktighet skall uppfattas av eleverna. Delaktighet gynnas av sammanhang där olika bidrag ses som värdefulla, där man får tänka, förklara och interagera med varandra. Sammantaget ger detta eleverna förutsättningar för att vilja och kunna vara med, att förstå och känna inflytande. Resultatet visar även att eleverna bedömer huruvida en situation är värd att delta i utifrån tilltro, intresse, erfarenheter och mål men även utifrån hur de uppfattar själva aktiviteten och hur andra engagerar sig i sammanhanget.

Syftet med denna studie har varit att ta reda på om digitala hjälpmedel kan skapa möjligheter till kommunikation och samspel för elever i grundsärskolan. Vi har valt att studera surfplatta och appen Widgit Go. Intresset för studien uppkom då vi i våra verksamheter sett att många elever i grundsärskolan har begränsningar i sin förmåga att kommunicera. Många elever är i behov av stöd och kompensatoriska hjälpmedel för att kunna tala om vad de vill och för att bli förstådda. I våra verksamheter används surfplattor och våra erfarenheter är att de kan vara ett bra hjälpmedel för kommunikation om det används på rätt sätt. Studien är inspirerad av aktionsforskning och de metoder vi använt är intervjuer, observationer samt reflekterande samtal. Studiens fokus har varit på pedagogernas arbete med Widgit Go som kommunikativt hjälpmedel, samt på förändringar som gjorts under studiens gång för att anpassa appen efter elevernas behov. Resultatet i studien visar att alla deltagande pedagoger anser att Widgit Go och surfplatta bidrar till ökad kommunikation och ökat samspel hos eleverna och en stor fördel är att den kan formas efter individens behov. Pedagogerna har även stött på vissa tekniska svårigheter med appen. Det finns flera olika appar till surfplatta som kan stödja elever i deras kommunikation och vad som passar eleven är individuellt. I denna studie har enbart appen Widgit Go studerats och vi kan därför inte uttala oss om andra liknande appar. Studien har i jämförelse med tidigare forskning kommit fram till liknande resultat, det vill säga att digitala hjälpmedel bidrar till ökad kommunikation och ökat samspel hos elever i grundsärskolan, men att appar behöver anpassas för individen. Då studien är inspirerad av aktionsforskning så bidrar den mest med kunskap för den egna praktiken eller liknande praktiker. Aktionsforskning kan vara en givande metod för att utveckla den egna praktiken genom att tillsammans söka kunskap om den egna undervisningen.

Syftet med denna studie var att beskriva och analysera hur pedagoger och rektorer på gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ser på förutsättningarna för elever med intellektuell funktionsnedsättning att bli delaktiga i Gymnasieskolans verksamhet. Studien har en kvalitativ ansats för att beskriva och analysera hur pedagoger och skolledare på gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ser på förutsättningarna för elever med intellektuell funktionsnedsättning att bli delaktiga i Gymnasieskolans verksamhet.     Datainsamlingen genomfördes på gymnasieskolor som inrymmer gymnasiesärskolor i två olika kommuner i mellersta Sverige. Vi har genomfört intervjuer med pedagoger och skolledare. Vi har arbetat aktivt med insamlad data, organiserat, kodat, gjort synteser och sökt efter mönster och ur materialet skapade vi en mening. Vi hittade avgörande beröringspunkter på hur både skolledare och pedagoger betonar vikten av att eleverna känner sig delaktiga i helheten och dessa menar man ger eleverna redskap att påverka sin livssituation.  Våra informanter redogjorde för de svårigheter som de hävdar komplicerar samverkan mellan de olika nivåer vi undersökte. Informanterna arbetar på stora enheter där lokalerna för gymnasiesärskolan är utspridda i flera byggnader. Andra beröringspunkter är otillräckliga gemensamma definitioner på vad delaktighet innebär och otillräckliga resurser av olika slag, fysiska hinder för samverkan inom och mellan nivåerna och medvetet förhållningsätt i ansvarstagande för de värderingar som ska genomsyra begreppet delaktighet.

Konflikthantering är en stor del av fritidslärares vardag i fritidshemmets verksamhet. Konflikter mellan elever uppstår dagligen och fritidslärarna visar oro över brist på kunskap om olika modeller för konflikthantering. Syftet med studien är att undersöka hur fritidslärare beskriver sitt arbete med konflikthantering i fritidshemmets verksamhet. Studien grundas på följande frågeställningar: Hur beskriver fritidslärare att de hanterar konflikter mellan elever? Hur beskriver fritidslärare att de tror att elever lär sig att själva lösa konflikter? Studien har för avsikt att undersöka konflikter som sker mellan elever. Dessa konflikter ses ur ett sociokulturellt perspektiv, då är begreppen medierande verktyg och proximala utvecklingszonen väsentliga för synen på fritidslärarnas verktyg vid konflikter och elevers utveckling i konfliktsituationer. Studien är en kvalitativ undersökning som är baserad på semistrukturerade intervjuer med nio verksamma fritidslärare. Resultatet i studien visar att fritidslärarna talar om olika former av verktyg de anser användbara både för elever och fritidslärare vid konflikthantering. Det framgår att fritidslärare anser att det är viktigt att eleverna ges mer ansvar att själva lösa konflikter som uppstår i fritidshemmet för att de ska utveckla sin förmåga att själva kunna lösa konflikter.

Titel Konflikter mellan barn på en flerspråkig förskola Conflicts between children in a multilingual preschool setting Abstrakt Bakgrund: Syftet med undersökningen är att belysa omständigheter kring konflikter mellan barn på en flerspråkig förskola, konflikternas uppkomst och hantering, förebyggande samt bakomliggande orsaker. Metod: En specialpedagog och tre förskollärare har intervjuats. Undersökningen har utgått från tre frågeställningar som handlar om vilken typ av konflikter uppstår mellan barn på en flerspråkig förskola, vilken roll spelar språket vid konflikter och hur hanterar och förebygger respondenterna konflikter mellan barn på en flerspråkig förskola. Den teoretiska utgångspunkten för undersökningen är det sociokulturella perspektivet. Respondenternas svar har analyserats och redovisats utifrån en hermeneutisk ansats. Resultat: Det resultat som framkommer i analysen av samtliga respondenters svar är att de vanligaste vardagskonflikter som uppstår mellan barn på en flerspråkig förskola uppkommer på grund av brist på språkförståelse och missuppfattningar eftersom barnen inte har ett gemensamt talspråk. Samtliga respondenter anser att det behövs lägga stor vikt vid inlärning av ett gemensamt talspråk för att förebygga konflikter mellan barn på en flerspråkig förskola. Undersökningen visar även att samtliga respondenter hanterar och förebygger på liknande sätt de konflikter som uppstår mellan barn på en flerspråkig förskola. Nyckelord Artefakter, flerspråkighet, konflikt, mediering, medling, proximal utvecklingszon, samspel, sociokulturellt perspektiv.

Den här studien ingår i ett större projekt vid Stockholms universitet och specialpedagogiska institutionen

<p>Betyg: B</p>

Syftet med studien är att undersöka förskolechefers och pedagogers uppfattning av implementeringen avICDP programmet i förskolans pedagogiska vardagsarbete.  Den metod som använts i studien ärfokusgruppsintervjuer och i analysen av dessa har ett sociokulturelltperspektiv på lärandet varit utgångspunkt. Studien fokuserar på respondenternasuppfattning om hur de utvecklar och använder programmet i bemötandet av barnen,vilka möjligheter och hinder de uppfattat att de mött vid implementeringen samtderas uppfattning om hur de kommunicerar och samarbetar med varandra ivardagsarbetet kring implementeringen av programmet. Studiens resultat visaratt förskolechefer och pedagoger upplever ICDP programmet som ett verktyg medvilket det går att utveckla förskolans verksamhet, pedagogernasprofessionalitet och samspelskvalitén med barnen. Hinder respondenternabeskriver att de mött vid implementeringen kan ligga i hur själva implementeringensker, till exempel att den inte sker tillsammans med kollegorna i arbeslageteller individens inställning till förändring. Hur förskolechefer och pedagoger tänker om programmet skiljer sig dockåt. Förskolecheferna fokuserar utifrån ett organisationsperspektiv,barnskötarna utifrån ett individperspektiv och förskollärarna utifrån ettgrupperspektiv.  Respondenternasutbildningsbakgrund samt de olika uppdrag respondenterna besitter inomförskolans verksamhet kan vara faktorer som påverkar deras utsagor. / 1.  The purpose of this study is to investigate preschool managers and educators perception of the implementation of the ICDP program in preschool teaching everyday work. The methodology used in the study is the focus group interviews and the analysis of these has a sociocultural perspective on learning has been a starting point. The study focuses on the respondents' perception of how they develop and use the application in the treatment of children, the opportunities and obstacles they perceived that they encountered in the implementation and their perception of how they communicate and cooperate with each other in everyday work regarding the implementation of the program. The results demonstrate that preschool managers and teachers perceive the ICDP program as a tool with which it is possible to develop preschool activities, teachers' professionalism and quality of interaction with the children. Obstacles respondents say that they encountered in the implementation can be in the actual implementation takes place, for example, that it does not occur together with their colleagues in the team or the individual's attitude to change. How preschool managers and teachers think about the program differ, however. Preschool managers focus from an organizational perspective, child carers from an individual perspective and preschool teachers from a group perspective. The respondents' educational background and the various missions respondents possess in preschool may be factors that influence their statements.

Syftet med denna studie är att ta reda på hur pedagogerna definierar barn i koncentrationssvårigheter och i vilka situationer eller sammanhang dessa utmärker sig samt hur pedagogerna möjliggör en god lärandemiljö. Efter att ha presenterat olika aspekter om koncentrationssvårigheter har jag valt att utgå ifrån Bronfenbrenners utvecklingsekologiska systemteori, för att få en förförståelse för hur olika aspekter och sammanhang kan upprätthålla och samverka kring barn i koncentrationssvårigheter. I resultatet har jag valt att lyfta fram pedagogernas olika tankar och erfarenheter. En del i urvalsgruppen definierar barn i koncentrationssvårigheter, när ett barn har svårigheter med att fokusera och följa instruktioner eller när barnet inte är tillräckligt intresserad av en aktivitet, som blir mer framträdande vid; övergångarna, när det är stora barngrupper och när det fattas personal på avdelningen. Pedagogerna delar in barnen i mindre grupper under dagen och de lyfter även vikten med en god lärande miljö. Detta bidrar till att alla barnen inte alltid är på samma plats hela dagarna och barnen blir lugnare och kan koncentrera sig bättre.

Socialt samspel och kommunikation är centralt för elevers utveckling inom träningsskolan. Det finns inte mycket forskning på området och det är oklart vilka metoder och arbetssätt som idag tillämpas inom träningsskolan för att stärka eleverna i sociala samspel. Det övergripande syftet med studien är därför att identifiera och beskriva olika arbetssätt som praktiseras i svenska träningsskolan för att främja elevers samspel med andra inom ramen för ämnesområdet kommunikation och mer specifikt samtala och samspela. I studien ställs frågorna om hur pedagogerna arbetar med sociala samspel, vilka svårigheter eleverna har och vilken roll som alternativ och kompletterande kommunikationshjälpmedel (AKK) har för att förstärka kommunikation och samspel hos elever i träningsskolan. För att belysa detta har semistrukturerade intervjuer genomförts med sju pedagoger vid fem olika träningsskolor. I studien framgår att detta arbete handlar om att pedagogerna använder tydlighet och struktur för eleverna. Genom användandet av t.ex. bilder, tecken och andra konkreta föremål ser pedagogerna att de stöttar eleverna i kommunikation. Pedagogerna ser vikten av att vara en närvarande pedagog för att tolka elevernas kommunikation. Svårigheterna hos eleverna märks främst genom utåtagerande beteende. Pedagogerna vill ha kunskaper och stöttning i olika alternativa kommunikationssätt för att se vilka som passar eleven. Ytterligare forskning kan belysa vilka arbetssätt pedagogerna har omkring kommunikation och delaktighet inom de andra ämnesområdena i träningsskolan.