Den här uppsatsen syftar till att belysa hur utformning av lokaler och språkliga budskap kan relateras till inkludering av besökare i offentlig miljö. Uppsatsen utgör en fallstudie av Kulturhuset Stadsteaterns offentliga öppna lokaler i Stockholm. Den teoretiska ramen utgörs av en kombination av verksamhetsanalys och språkliga landskap. Eftersom denna kombination inte är särskilt etablerad inom svensk språkvetenskaplig forskning är ett delsyfte med uppsatsen att fortsätta utforska denna kombination.  Uppsatsen utgår från en målsättning som har definierats i Kulturhuset Stadsteaterns verksamhetsplan för 2021, som handlar om att arbeta för att öka inkludering av nya besökare genom att bland annat synliggöra fler språk. Uppsatsen grundar sig i intervjuer, observationer och fotografering som metod. Det samlade underlaget analyseras utifrån ett kontextuellt perspektiv, då både verksamhetsanalys och analys av språkliga landskap förutsätter att språk påverkas av och påverkar kontexten.  Resultaten visar att de verksamheter som förekommer är navigera i huset, köpa biljett, handla i butiken, köpa mat, besöka gratisutställningar, läsa böcker, serietidningar och lyssna på musik, studera och arbeta, samt gå på toaletten. Husets glasväggar kan ses som gränsobjekt som både kan bidra till inkludering, men kan också exkludera. Även personalens uniformer kan fungera som gränsobjekt. Avdelningsnamn inom organisationen präglas av byggnadens historia, vilket kan exkludera besökare som inte känner till den. Resultaten av det språkliga landskapet visar att de skyltar som finns är väggfasta skyltar, hängande skyltar från taket, digitala fasta skyltar, digitala interaktiva skyltar, tillfälliga pappersskyltar och golvdekaler. Utöver det kan personalens uniformer ses som en artefakt i det språkliga landskapet. De språk som förekommer inom organisationen är svenska, engelska och arabiska, men information förekommer även på piktogram och punktskrift. Svenska är det dominerande språket i byggnaden och skyltar med svenska och engelska har en informativ funktion, medan arabiska har en symbolisk funktion på ett fåtal skyltar. Det kan signalera att engelska är det språk som förväntas kommunicerar med de som inte talar svenska. / Inkludering av besökare genom utformning av lokaler och språkliga budskap

Dance teaching as embodied multimodal practice A study about communication and interaction in dance teaching. The overall aim of this study is to increase the knowledge about how communication and interaction between students and teachers is manifested in dance teaching and learning, with a special focus on the students’ agency and how that can be assumed to affect their conditions for learning. In a dance class, teachers and students engage in the dance practice by using different semiotic modes of communication; body movements and gestures, touch, hearing, gaze, sound and speech. The teaching and learning situation can be described as a complex multimodal configuration of signs in different time and space based modes. The object of study is to examine students’ and teachers’ interaction and communication in detail, with a focus on how different semiotic resources are being used and how that affects the design of the dance class. The data consist of video recordings of dance classes in dance college education and more specifically the daily dance practice, the dance class. Video recordings were made in jazz dance, contemporary dance and ballet classes. These genres are, in various degrees, bearers of a tradition of dance teaching where students repeat the movement material that the teacher demonstrates. I base my choice on the fact that this is a common way of teaching dance both in dance college education and elsewhere.  By using a multimodal analysis, different modes of communication and their interplay were brought into focus. Employing the perspective of a social semiotic multimodal theory the analyzed data were interpreted and discussed.  The result has shown the importance of the body in communication and interaction between students and teachers in dance teaching and learning. Communication and interaction involve and combine different embodied semiotic resources. Signs are being made, interpreted and remade/redesigned with, through and in the body. The way the teachers use their voices in combination with body movements and gestures in instructions and feedback, makes these resources appear hierarchically more important than the verbal language. The result shows that the students make rhetoric choices in their learning processes. It is shown by the way they choose to attend to what the teacher communicates. The students’ choices in responding are mostly by showing how they understand. Further the results show that the teacher is responsible for the overall design of the dance class. The study material consists mostly of movements that the teacher has created in relation to a genre’s esthetics, the teacher chooses what aspects to focus on and how time is disposed. The students’ agency seems limited in terms of how they can affect and influence the design of the dance class. This means that the knowledge that is produced to a great extent is dependent on the teacher’s choices, her esthetic values and her own knowledge. From a didactic point of view this needs to be addressed in dance education in terms of how dance classes are designed, it concerns questions of esthetics, values and power.

Dansundervisning som förkroppsligad multimodal praktik En studie om kommunikation och interaktion i dansundervisning. ABSTRACT Dance teaching as embodied multimodal practice A study about communication and interaction in dance teaching.   The overall aim of this study is to increase the knowledge about how communication and interaction between students and teachers is manifested in dance teaching and learning, with a special focus on the students’ agency and how that can be assumed to affect their conditions for learning. In a dance class, teachers and students engage in the dance practice by using different semiotic modes of communication; body movements and gestures, touch, hearing, gaze, sound and speech. The teaching and learning situation can be described as a complex multimodal configuration of signs in different time and space based modes. The object of study is to examine students’ and teachers’ interaction and communication in detail, with a focus on how different semiotic resources are being used and how that affects the design of the dance class. The data consist of video recordings of dance classes in dance college education and more specifically the daily dance practice, the dance class. Video recordings were made in jazz dance, contemporary dance and ballet classes. These genres are, in various degrees, bearers of a tradition of dance teaching where students repeat the movement material that the teacher demonstrates. I base my choice on the fact that this is a common way of teaching dance both in dance college education and elsewhere.  By using a multimodal analysis, different modes of communication and their interplay were brought into focus. Employing the perspective of a social semiotic multimodal theory the analyzed data were interpreted and discussed.  The result has shown the importance of the body in communication and interaction between students and teachers in dance teaching and learning. Communication and interaction involve and combine different embodied semiotic resources. Signs are being made, interpreted and remade/redesigned with, through and in the body. The way the teachers use their voices in combination with body movements and gestures in instructions and feedback, makes these resources appear hierarchically more important than the verbal language. The result shows that the students make rhetoric choices in their learning processes. It is shown by the way they choose to attend to what the teacher communicates. The students’ choices in responding are mostly by showing how they understand. Further the results show that the teacher is responsible for the overall design of the dance class. The study material consists mostly of movements that the teacher has created in relation to a genre’s esthetics, the teacher chooses what aspects to focus on and how time is disposed. The students’ agency seems limited in terms of how they can affect and influence the design of the dance class. This means that the knowledge that is produced to a great extent is dependent on the teacher’s choices, her esthetic values and her own knowledge. From a didactic point of view this needs to be addressed in dance education in terms of how dance classes are designed, it concerns questions of esthetics, values and power. Keywords: dance teaching and learning, communication, interaction, multimodality, semiotic resource, design

I det digitala samhället har reklamens utveckling och användning genomgått förändringar, där den visuella reklamen i sociala medier har blivit den mest framträdande formen av reklam. En särskilt kontroversiell typ av reklam är alkoholreklam, eftersom den kan påverka människor till ökad alkoholkonsumtion, vilket kan få negativa konsekvenser. För att reglera marknadsföringen av alkoholdrycker har Sverige infört restriktioner genom alkohollagen, vilket har skapat utmaningar för svenska företag. Som en följd av dessa restriktioner har företag börjat använda visuella resurser för att skicka implicita eller dolda meddelanden till sina målgrupper. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur svenska alkoholföretag använder semiotiska resurser för att skapa och förmedla dessa dolda meddelanden i sin marknadsföring på sociala medier. En fallstudie av Hernö Gin genomförs, där fokus ligger på semiotisk analys för att belysa vilka strategier som används för att marknadsföra alkohol i en social kontext där marknadsföringen av alkohol är begränsad. Genom att besvara dessa frågor kommer uppsatsen att bidra till forskningsområdet inom reklam på sociala medier genom att belysa hur reklamen har utvecklats och skapat nya strategier för att väcka intresse hos mottagarna och samtidigt hantera de juridiska begränsningarna. Reklamens natur är ständigt föränderlig, och strategierna anpassas kontinuerligt i takt med framväxten av nya kanaler och trender. Den ökade digitaliseringen har gett företagen nya möjligheter att nå ut med sin reklam till olika målgrupper genom olika digitala kanaler. Sociala medier har blivit en dominerande plattform för reklam, och visuell reklam har blivit en viktig del av skapandet av intresseväckande och effektiv reklam. Genom att använda sociala medier kan företag samla in data och analysera exponeringen av sin reklam för att snabbt kunna anpassa sina marknadsföringsstrategier. Semiotiska resurser används genom både visuella och narrativa former såsom objekt, ordspråk och beskrivningar för att skapa indirekta meddelanden som riktas till mottagarna. Dessa resurser kan vara symboler eller tecken som har en inneboende betydelse eller associeras med specifika känslor eller värden. Genom att använda sådana resurser kan alkoholföretag kommunicera med sin målgrupp på ett subtilt sätt, trots de begränsningar som alkohollagen innebär. Genom att förstå dessa strategier kan forskningen inom reklam på sociala medier vidareutvecklas och ge insikt i hur reklambranschen anpassar sig till de juridiska restriktionerna och samtidigt skapar effektiva marknadsföringskampanjer. Det kan även vara värdefullt för beslutsfattare och reglerande myndigheter att få insikt i hur företagen försöker nå ut till konsumenterna trots de begränsningar som är på plats. Slutligen kan en ökad medvetenhet om dessa semiotiska strategier hjälpa konsumenter att vara mer kritiska mot marknadsföringsbudskap och fatta mer informerade val när det gäller alkoholkonsumtion. / In the digital society, the development and use of advertising have undergone changes, where visual advertising on social media has become the most prominent form of advertising. A particularly controversial type of advertising is alcohol advertising, as it can influence people to increase their alcohol consumption, which can have negative consequences. In order to regulate the marketing of alcoholic beverages, Sweden has introduced restrictions through the alcohol law, which has created challenges for Swedish companies. As a result of these restrictions, companies have started using visual resources to send implicit or hidden messages to their target audiences. The purpose of this essay is to examine how Swedish alcohol companies use semiotic resources to create and convey these hidden messages in their marketing on social media. A case study of Hernö Gin is conducted, with a focus on semiotic analysis to highlight the strategies used to market alcohol in a social context where alcohol marketing is limited. By addressing these questions, the essay will contribute to the research field of advertising on social media by illustrating how advertising has evolved and created new strategies to generate interest among recipients while also dealing with legal constraints. The nature of advertising is constantly changing, and strategies are continuously adapted with the emergence of new channels and trends. Increased digitalization has given companies new opportunities to reach different target groups through various digital channels. Social media has become a dominant platform for advertising, and visual advertising has become an important part of creating engaging and effective advertisements. By using social media, companies can gather data and analyse the exposure of their advertisements to quickly adapt their marketing strategies. Semiotic resources are used through both visual and narrative forms such as objects, proverbs, and descriptions to create indirect messages directed at recipients. These resources can be symbols or signs that have inherent meaning or are associated with specific emotions or values. By using such resources, alcohol companies can communicate with their target audience in a subtle way, despite the limitations imposed by the alcohol law. Understanding these strategies can advance research in advertising on social media and provide insight into how the advertising industry adapts to legal restrictions while creating effective marketing campaigns. It can also be valuable for decisionmakers and regulatory authorities to gain insight into how companies attempt to reach consumers despite the constraints in place. Lastly, increased awareness of these semiotic strategies can help consumers be more critical of marketing messages and make more informed choices regarding alcohol consumption.

Syftet med studien är att undersöka hur fritidshemspersonal beskriver kompetenser och erfarenheter att använda sig av multimodal kommunikation såsom bilder och kroppsspråk med nyanlända barn. Metoden som har använts är semi-strukturerade intervjuer med nio informanter och med hjälp av en kategorisering analysmetod har vi analyserat empirin. Resultaten visade sig genera en mängd tydliga svar där informanterna beskriver hur multimodal kommunikation såsom bild, bildstöd, gester och kroppsspråk har varit det främsta kommunikationsredskapet. Informanterna har däremot även använt sig av andra kollegor och barn som är kunniga i ett annat språk för att lösa olika slags situationer som exempelvis konflikter. Google translate har även varit ett praktiskt redskap att kommunicera mellan fritidspersonalen och ett nyanlänt barn i skolan. Slutresultat i studien har därför visat att fritidspersonalen har kompetens och erfarenhet inom multimodal kommunikation med nyanlända barn. Resultaten visar dock att fritidspersonalen använder sig av verktyg som de antingen självmant hittar eller genom att fråga kollegor om råd. När fritidspersonalen beskriver deras kompetenser och erfarenheter beskriver de inte hur de använder sig av verktyg som skolan erbjuder. Utan de använder sig av andra elever och personal som kan andra språk, mobiltelefoner för att översätta, bild och bildstöd och semiotiska resurser.

Syftet med denna undersökning har varit att se över vilka typer av semiotiska resurser som används i den fria leken i förskolor. Vi har valt att lägga vårt fokus på barn mellan 1–3 år då vårt intresse var att se hur barnen kommunicerar och skapar mening med varandra i den fria leken. Studien har byggts upp genom att vi har observerat barn på olika förskolor under den fria leken och fört fältanteckningar som vi sedan har analyserat. Resultaten som vi kom fram till i vår analys var att barn kommunicerar på många olika sätt. Många barn i ålder 1–3 år har ännu inte utvecklat den verbala kommunikationen och väljer att använda sig av den icke-verbala kommunikationen såsom semiotiska resurser. Barn använder sig av många olika typer av teckensystem under den fria leken både mellan barn-barn och barn-pedagog. Barnen kunde bli multimodala och de använde sig av liknande tecken som ljud, gester och ögonkontakt. Med hjälp av dessa tecken så skapade barnen även ett meningsskapande. Slutligen kom vi fram till att barn kan både medvetet och omedvetet kommunicerar med hjälp av olika semiotiska resurser i den fria leken och att använda sig av semiotiska resurser är något som sker vardagligen.

Denna studie undersöker valaffischer från Centerpartiet och Liberalerna 2018. Utgångspunkt i studien är den politiska kommunikationen som visar att politiska samarbeten mellan partier kan försvåra möjligheterna för partierna att profilera sig som enskilda partier. Således är syftet med undersökningen att undersöka hur Centerpartiet och Liberalerna profilerar sig genom kommunikationen i valaffischer, detta med hänsyn till det borgerliga samarbetet "Alliansen” som pågick fram till år 2018. Ytterligare ett syfte är att ta reda på hur partierna kommunicerar ideologi i valaffischerna, detta med hänsyn till att båda partier är liberala. Detta har undersökts med utgångspunkt i sociosemiotiken och hur semiotiska resurser kan skapa betydelsepotentialer. Konkret har de semiotiska resurserna undersökts utifrån vilken design som dokumenten har, vilka färger som använts och hur affischerna kommunicerat miljö genom verbalspråk och fotografi. Resultatet visar att partiernas affischer liknar varandra i vissa val av semiotiska resurser. Partierna använder en liknande uppställning av olika textelement, framhäver partiledaren i vissa affischer medan i andra affischer framhävs verbalspråk som centrala. Ytterligare en likhet är användning av en slogan kopplad till partiernas respektive logotyp. Genom att på andra plan variera valet av semiotiska resurser skapar partierna dock skiljande betydelsepotentialer, vilket påverkar profileringen. Centerpartiet profilerar sig som ett optimistiskt parti med framtiden i sikte, medan Liberalerna profilerar sig som ett motståndskraftigt parti med ett tydligt fokus på liberalism. Båda partier kommunicerar ideologisk ståndpunkt genom slogans. Liberalerna kommunicerar ett fokus på liberalismen, detta medan Centerpartiet kommunicerar fokus på bakgrunden som agrart parti.

Syftet med denna examensuppsats, Balloon Wars & snapphanarna – lärdomar av narrativt filmskapande i skolan, är att undersöka vad och hur eleverna (en årskurs 3-5) som deltog i skapandet av en narrativ, berättande spelfilm om snapphanetiden kan tänkas ha lärt sig av filmprojektet, och vilka tänkbara utvecklingsmöjligheter filmmetoden har i framtiden. Studien förankras i Vygotskijs tankar om den närmaste utvecklingszonen och att barn lär sig bäst tillsammans, i ett socialt samspel. Pedagogiskt drama och utvecklande rollekar är en stomme i uppsatsen, eftersom eleverna var aktiva som barnskådespelare i inspelningsfasen. Metoden faller inom ramen för aktionsforskning. Empirin grundas på frågeformulär som de deltagande eleverna skriftligen och individuellt fick besvara ett år efter att filmen spelats in, samt på kvalitativa intervjuer med elevernas tre mentorer som också var närvarande under filmprojektet. Upplevda lärdomar som framkommer är förbättrad samarbetsförmåga, ökad vi-känsla i storgruppen, stärkt socioemotionell utveckling, kunskaper om filmprocessens faser och en praktisk förståelse för snapphanarnas levnadsvillkor (när eleverna ”levde” som dem). Utvecklingsmöjligheter för filmmetoden handlar om mer tid till förfogande, rätt tekniska resurser på plats, mindre elevgrupper och större delaktighet för eleverna i hela filmprocessen. Det sociokulturella perspektivet kan hjälpa den filmskapande pedagogen att hitta en modell för lämpliga elevgrupper (hur) med mixade förkunskaper, medan den konkurrerande variationsteorin kan hjälpa pedagogen att hitta ett lämpligt lärandeobjekt (vad). Ytterligare en slutsats är att ett filmtema skulle kunna utgå från elevernas spontana rollekar på rasterna.

This thesis examines how very young children (1-3 years) organize participation during naptime, a recurrent activity of everyday life in preschools. Focus is on how these children practice their social and cultural understandings of the local order and thus establish various local orders as part of how they shape their peer cultures and the routines of the naptime. An ethnomethodological and conversation analytic (EM/CA) perspective is used to explore the organisation of the local orders oriented to by the children in their participation during naptime. A special interest is directed at how small children use embodied actions and various semiotic resources as they actively take part in this preschool routine. The data, collected during fieldwork with participant observations, consist of video recordings and field notes. The recordings are analysed using EM/CA methods, including detailed attention to embodied features of interaction along with spatial and material arrangements. Transcriptions of interaction comprise representations of both verbal and visual aspects, e.g. gestures, gaze and movement through the room. The study shows that naptime involves more than sleep. It is demonstrated how very young children, through interaction with each other and the pedagogues, are active agents in sustaining, creating, re-creating and challenging the local orders of naptime. Through embodied actions and the use of various semiotic resources, the children are able to create time and space for their own peer cultures within this institutional routine. Overall, the study sheds light on the sophisticated ways in which very young children use their knowledge of cultural and institutional routines – the spatial organisation of sleep mattresses, artefacts (e.g. blankets, pacifiers and soft toys) and the sequential structures of the naptime – to constitute spaces for play and joyful interaction with peers and pedagogues. In spite of their sometimes limited vocal language, these very young children are able to use a variety of semiotic resources to constitute their own social life within naptime, often through secondary adjustments to institutional and adult structured order.

Syftet med studien är att identifiera och beskriva tillvägagångssätt för att via gehör lära sig spela låtar ur en tradition baserad på västerländsk nutida musik och improvisationsmusik. Studiens frågeställningar handlar hur tillvägagångssätt designas och vilka semiotiska resurser som används för att lära sig en låt på gehör med fokus på ackord, melodi och solo samt hur transformationen från inspelad låt till eget spel sker. Den valda teoretiska utgångspunkten utgörs av ett designteoretiskt perspektiv på lärande och används för att analysera och synliggöra mitt lärande på gehör. För att dokumentera min egen gestaltande lärandeprocess använder jag videoinspelning och loggbok som metoder. Resultatdelen inleds med en beskrivning av min övergripande lärandeprocess. Sedan presenteras de semiotiska resurser jag har använt och hur de används. Dessa presenteras i teman som berör processen från inspelning till röst till spel, från inspelning direkt till spel, från inspelning till skrift till spel, från inspelning till spel via teknisk hjälp och till sist från inspelning till visuella bilder till spel. Slutligen knyter jag resultatet till tidigare forskning och litteratur genom att diskutera mitt lärande utifrån teman som berör förutsättningar för lärande på gehör, skapandet och användandet av minnen. / The purpose with this study is to identify and explain ways to learn tunes from a tradition of western contemporary music and improvisational music by ear. The questions in the study are about how ways are designed and what semiotic modes are used to learn a tune with a focus on chords, melody and solo and also how the transformation from recording to playing happens. The chosen theoretical point of departure is a design theoretic perspective on learning and is used to analyse and make the learning process by ear visible. To document my own formative learning process I used video recording and logbook as methods. The result begins with an overall explanation about my learning process. After that the semiotic modes I used is presented and how they where used. All this I presented in themes witch all has to do with the process from recording to voice play, from recording directly to play, from recording to writing to play, from recording to play with technical help and at last from recording to visual pictures to play. At the end, I connect the results to previous research and literature in a discussion with two themes on conditions for learning by ear and the making and using of memories.