I detta examensarbete har vi valt att studera och sammanfatta delar av forskningen som utgår ifrån en multimodal teoribildning och ett sociosemiotiskt perspektiv. Examensarbetet utgörs av en fallstudie som innefattar textanalyser. Vi undersökte vilka modaliteter och semiotiska resurser som elever i en lågstadiekontext väljer att använda  samt kombinera när de producerar en berättande text i svenskämnet i meningsskapande syfte. Vi undersökte även vilka kvalitativa aspekter i form av likheter och skillnader som är synliga i elevers multimodala berättelser. Vår slutsats är att majoriteten av eleverna väljer att inkludera bild och färg i sina multimodala berättelser. Resultatet av vår studie kan jämföras med den tidigare forskning som visar att elever prioriterar bild och färg framför skriven text. Tidigare forskning konstaterar även att multimodala framställningar skapar motivation och förväntan samt gynnar alla elevers meningsskapande oavsett språklig bakgrund. Det har även noterats att diskussioner är ett viktigt hjälpmedel för att uppmärksamma resursers samspel och därmed hjälpa eleverna att dra paralleller till tidigare erfarenheter i syfte att skapa mening. Vi har dragit slutsatsen att elevers bilder är svårtolkade om eleverna inte har möjlighet att tydliggöra sina tankar och idéer. Avslutningsvis uppmärksammar vi ett behov av vidare forskning av hur multimodala framställningar kan gynna elevers skrift- och verbalspråkliga utveckling. Detta kräver att lärare besitter hög kompetens för att kunna konstruera och bedöma multimodala uppgifter av god kvalitet.

Syftet med denna studie är att undersöka hur fritidslärare förstår och beskriver sitt arbete med multimodal undervisning i fritidsverksamheten. Syftet är också att skapa kunskaper om vad fritidslärare anser att multimodala uttrycksformer kan bidra med till elevers utveckling och lärande, samt vilka utmaningar och hinder med multimodal undervisning det kan finnas. Till denna studie har jag använt mig av kvalitativa intervjuer för att undersöka om hur fritidslärare beskriver och väljer att arbeta med multimodalitet i undervisningen. Materialen tolkades och analyserades med hjälp av socialsemiotisk multimodalitet och didaktisk design som omfattas av två begrepp, design för lärande och design i lärande begrepp. Resultaten av denna studie har visat att fritidslärare uppfattar arbetet med multimodalitet, såsom bild, teater, musik och digitala resurser kan utveckla elevernas kunskaper och färdigheter på ett givande sätt. Dessa multimodala resurser används som kommunikations och lärande strategier som fritidslärare väljer att utgå ifrån för att förmedla kunskapen till eleverna utifrån deras behov och intresse.

Uppsatsen innefattar en analys av reklamfilmer från företagen Garnier, Head and Shouldersoch Philips. En reklamfilm från varje företag analyseras genom att studera vilka retoriskamoment och semiotiska resurser som används för att göra en jämförelse möjlig. Syftet är attur ett genusperspektiv studera hur reklamfilmer riktas mot män respektive kvinnor, samt attställa dessa mot reklamfilmer som inte är riktade mot ett specifikt genus. Syftet är även attbidra till yrkesprofessionen för svensklärare, då en liknande analys kan leda till retorikgrunderoch därför skulle kunna vara en del av svenskundervisningen på gymnasiet. Uppsatsen utgårfrån teorierna diskurs och genus och är möjlig genom metoden multimodal kritiskdiskursanalys med genusinriktning. Resultatet visar att alla tre företag använder sig avflertalet retoriska metoder och semiotiska resurser för att kunna påverka den tänktamålgruppen. Garnier, vars reklamfilm representerar en kvinnlig målgrupp, fokuserar på eninformativ reklamfilm där utseende står i fokus. Head and Shoulders, vars reklamfilmrepresenterar en manlig målgrupp, fokuserar på framgång och ledarskap och innefattas avliten del av produktinformationen. Philips, vars reklamfilm representerar den genusneutralamålgruppen, fokuserar på informativ reklamfilm i kombination av framgång och kan därförses som en reklamfilm som riktas till både män och kvinnor.

Den ökade flerspråkigheten i samhället leder till utmaningar i den svenska skolan som präglas av en enspråkig norm. Flerspråkiga elever presterar generellt sämre i naturvetenskapliga ämnen. Frågan om hur flerspråkiga elever ska inkluderas i NO-undervisningen och hur deras flerspråkighet ska betraktas som resurs är en viktig fråga inom forskningsfältet. Det finns dock få studier gjorda på lågstadiet och i heterogena klassrum. Studien ämnar bidra till att fylla denna lucka. Syftet med studien är att genom en fallstudie som bygger på en observation och en semistrukturerad intervju undersöka vilka strategier en lärare använder för att inkludera alla flerspråkiga elever i en klass i årskurs 3. Studien utgår ifrån pragmatismen och ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Studien bygger även på ett socialsemiotiskt multimodalt perspektiv vilket även utgör studiens analysverktyg. Resultatet visar att läraren använder flera olika modaliteter som strategi för att förmedla och skapa mening av naturvetenskapligt innehåll. Genom att kombinera dessa olika modaliteter ökar inkluderingen av alla flerspråkiga elever i NO-undervisningen och läraren kan således stödja eleverna i utvecklingen av det ämnesspecifika språket. Dessa olika modaliteter kan verka för att eleverna ska kunna skapa mening av naturvetenskapligt innehåll och begrepp men kan även ha en överbryggande effekt i kommunikationen.

Denna studie undersöker om läsförståelse har en möjlig inverkan när elever ska läsa och lösa matematiska textuppgifter. Förutom ett sociokulturellt synsätt på lärande utgår studien från aspekter av semiotiska resurser och genus för att belysa språkliga hinder och möjligheter i uppgiftstexter samt hur könsskillnader kommer till uttryck och problematiseras. Undersökningen är genomförd med kompletterande kvantitativa och kvalitativa metoder där 37 elever genomfört ett läsförståelsetest med flervalsfrågor samt löst fyra textuppgifter i matematik. Av elevernas totala poäng på testerna beräknades centralmåtten medelvärde och typvärde som därefter studerades i en kvantitativ analys, vilken tog avstamp i den sociokulturella ansatsen. För att få en djupare förståelse för elevernas tillvägagångssätt vid lösandet av matematikuppgifterna användes en kvalitativ metod där eventuella könsskillnader identifierades i en textanalys. Resultatet visade att det inte fanns några nämnvärda skillnader mellan flickor och pojkars prestation i läsförståelse och lösning av matematikuppgifter. Däremot kunde ett positivt samband mellan läsförståelse och förmåga att lösa textbaserade matematikuppgifter identifieras. I resultatet av den kvalitativa textanalysen utläses två semiotiska resurser, naturligt språk och schematiska bilder, vara möjliga stöd för att lösa uppgifterna, medan vardagliga ord som är nära besläktade med varandra kan utgöra möjliga hinder. Resultatet visar även skillnader i hur flickor och pojkar uttrycker sig när de löser matematiska textuppgifter. Flickor tenderar att uttrycka sina lösningar grundligt med naturligt språk och beräkningar i flera led jämfört med pojkar som ger knapphändiga redovisningar. Dessa tendenser kopplas till en internalisering av samhälls- och könsnormer utifrån föreställningen om kvinnans matematikframgång som ett resultat av ansträngning och mannens som en naturlig fallenhet.

Digitaliseringen i samhället och skolan har lett till att lärare ställs inför nyautmaningar då läraren behöver besluta om vilka digitala läromedel som ska användas i matematikundervisningen. Syftet med denna studie var att synliggöra hur utvalda digitala läromedel är utformade för att hjälpa elever med deras automatisering av multiplikationstabellerna. Fyra digitala läromedel har analyserats med hjälp av textanalys, där fokus varit på multimodalitet och begreppen ersätta, förstärka och transformera. Analysens resultat visar skillnader på hur de digitalaläromedlen använder olika semiotiska resurser, exempelvis när det gäller samspelet mellan text och bild. Några av de valda digitala läromedlen använder kompletterande bilder som kan ge eleven fler inlärningsstrategier. Bilder kan också hjälpa till att skapa ett sammanhang, vilket ökar elevens automatisering avmultiplikationstabellerna. Vissa läromedel använder även rörliga dekorativa bilder. Vi saknar dock rörliga bilder i form av förstärkning och transformering, vilket hade kunnat ge eleven fler sätt att förstå multiplikation. Analysen visar även att läromedlen kan användas för att individanpassa undervisningen, bland annat genom att eleven själv kan välja vilken multiplikationsuppgift som ska tränas samt olika svårighetsgrader. Vissa läromedel anpassar också svårighetsgraden automatiskt beroende på elevens svar exempelvis genom längre eller kortare svarstid.

Den här studien introducerade lärares användning av tavlan vid matematikundervisning utifrån en kvalitativ ansats. Två huvudsakliga teman som genomsyrade studien var lärares ledarskap och tavlans innehåll. Studien berörde tidigare forskning kring framgångsfaktorer för elevernas lärande och arbetsminne. De teoretiska utgångspunkterna som studien grundade sig i utgick från Vygotskijs perspektiv där lärande föregår utveckling och det socialsemiotiska perspektivet som innefattar social kommunikation och läran om tecken. Insamlingsmetoden som studien använde sig av bestod av semi-strukturerade enkäter och bilder på tavlan. Urvalsgruppen som studien riktade sig till bestod av låg- och mellanstadielärare som undervisar i ämnet matematik. Den här studien använde sig av en innehållsanalys för att undersöka det empiriska materialet.    Resultatet som framkom i den här studien gick till stor del emot de framgångsfaktorer som presenteras i uppsatsen enligt Hatties metastudie (2014), vilket var överraskande med tanke på att majoriteten av respondenterna undervisade i lågstadiet. Men ett positivt resultat visade sig vara att majoriteten av respondenterna ansåg att de hade stor användning av tavlan i undervisningen samt att de ansåg eleverna ha stort behov av tavlan. En slutsats som resultatet ledde fram till var att lärares sätt att tänka och lärares val påverkar elevernas möjlighet till lärarande som stöds av tidigare forskning.

Syftet med detta arbete var att genom en enkät undersöka vilka läromedel det är som används mest i samhällskunskap för lågstadiet samt utifrån svaret från enkäten undersöka samspelet mellan skriftlig text och bild i de två läroböcker som används mest. För att svara på studiens frågeställningar använder vi oss av en kvantitativ och kvalitativ metod. Den kvantitativa metoden bestod av en enkätundersökning som syftade till att undersöka vilka läromedel som används i SO-undervisningen idag. Resultaten från enkätundersökningen visade att Boken om SO 1–3 (2013) och Puls SO-boken 1–3 (2011) var de läromedel som används mest. För att genomföra den kvalitativa forskningen används Danielsson och Selanders (2016) analysverktyg; Model for working with multimodal texts in education. För att förhålla oss till endast en del av analysverktyget har vi utformat våra forskningsfrågor som undersöker fält två- samspelet mellan textens delar: Vad finns det för innehållsligt samband mellan rubrik och text? Vad finns det för rumslig närhet mellan skriftlig text och bild? Vad finns det för färgmässig närhet mellan skriftlig text och bild? Hur väl överensstämmer information i text och bild enligt kongruensprincipen?  Resultatet visade att båda läroböckerna hade ett fungerande, men ändå varierande samspel mellan skriftlig text och bild, dock saknade de båda läroböckerna en färgmässig närhet mellan skriftlig text och bild. Den rumsliga närheten var fungerande i båda läroböcker. Resultaten gällande hur väl informationen överensstämmer i text och bild visade det sig att det ofta presenterades samma information i bild som i text men att viss information enbart presenterades i antingen bild eller text. Slutsatsen av denna studie var att lärare måste agera som guider för elever när nya begrepp introduceras i läroböckerna. Slutsatsen är även att lärare måste vara uppmärksamma på vissa aspekter av multimodala inslag för att säkerställa att eleverna har fått förståelse för dessa multimodala inslag.

Denna systematiska litteraturstudie inriktar sig på användandet av semiotiska resurser, som i detta arbete uttrycks i form av konkret material, vid beräkning av multiplikation i skolans lägre åldrar. Studiens syfte är att ta reda på de semiotiska resursers roll och funktion i förhållande till undervisning kring multiplikation. Studien grundar sig i flertalet vetenskapliga publikationer och dessa har tolkats utifrån ett diskursteoretiskt perspektiv som ligger till grund för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Detta har mynnat ut i ett resultat som visar att det finns både för- och nackdelar med användandet av semiotiska resurser. Främst visar resultatet att semiotiska resurser har en positiv och betydande roll för elevers lärande. För att detta ska uppnås krävs det dock att den undervisande läraren introducerar de semiotiska resurserna på rätt sätt för eleverna. Detta i sin tur leder till att eleverna förstår syftet med användningen och kan dra nytta av dess fördelar i matematikundervisningen.

Syftet med denna empiriskt kvalitativa studie är att utifrån ett sociokulturellt ochsocialsemiotiskt perspektiv undersöka hur och vad elever kommunicerar matematiskt vidlösandet av matematikuppgifter i en multimodal kontext, men i två olika modalasammanhang; ett enskilt modalt sammanhang och ett socialt modalt sammanhang ochhuruvida de olika modala sammanhangen innebär några skillnader i hur och vad dekommunicerar matematiskt. Undersökningen som genomförs genom observation,fokuserar att ta reda på hur och vad fyra elever i årskurs 3 kommunicerar matematisktinnehåll när de löser två liknande matematikuppgifter inom geometri. Studien visar att detfinns skillnader i meningsskapandet i de olika modala sammanhangen, där vi ser atteleverna uttrycker ett begränsat matematiskt innehåll i ett enskilt modalt sammanhang änom vi jämför med det matematiska innehåll som kommuniceras i ett socialt modaltsammanhang. När elever använder semiotiska resurser i ett socialt modalt sammanhanggenereras ett större meningsskapande och fler matematiska begrepp, då elevernakommunicerar med fler semiotiska resurser.