Bakgrund: Anorexia nervosa är den allvarligaste formen av ätstörningar. Sjukdomen drabbar främst flickor och unga kvinnor och ger många komplikationer som kan vara både fysiska, psykiska och psykosociala. Tidigare forskning påvisar hur viktig relationen mellan vårdpersonal och patient är och relationen avspeglar hur patienterna upplever sin situation. Syfte: Syftet var att belysa Anorexia nervosa-patienters upplevelser av mötet med vårdpersonal. Metod: Litteraturstudie baserad på fem självbiografier med en kvalitativ ansats. Dessa analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Patienternas upplevelser av mötet hade både positiva och negativa aspekter. Patienterna upplevde en trygghet, omtänksamhet, ett förtroende och en känsla av att bli tagen på allvar från vårdpersonalens sida. Patienternas insikt och kunskap om sin sjukdom och situation ökade när vårdpersonalen hade ett pedagogiskt förhållningssätt. Patienternas upplevelser innefattade även en känsla av utsatthet, kränkning, påtryckning och en känsla av att inte bli tagen på allvar vilket skapade ett vårdlidande för dem. Bristande förtroende, tillit och kunskap gjorde att det uppstod en barriär mellan patient och vårdpersonal där kontakten mellan dem försvårades. Slutsats: Vårdpersonalens bemötande har stor betydelse för patientens upplevelse av mötet. Utmärkande för studien var betydelsen av att vårdpersonalen erhöll ett pedagogiskt förhållningssätt.

Bakgrund: Ofrivillig barnlöshet drabbar 10-15% av de som önskar skaffa barn. Det finns en stark norm i samhället som säger att kvinnan ska kunna bära ett barn. När detta inte uppfylls påverkas framför allt kvinnans psykiska hälsa vilket kan leda till social isolering.  Syfte: Syftet med studien var att belysa kvinnors upplevelse av utanförskap vid ofrivillig barnlöshet.  Metod: En kvalitativ litteraturstudie med induktiv ansats som baserats på fem självbiografier skrivna av kvinnor med erfarenhet av ofrivillig barnlöshet. Analysen genomfördes med en manifest innehållsanalys. Resultat: Resultatet utgörs av tre huvudkategorier och nio underkategorier som belyser olika aspekter av upplevelsen av utanförskap vid ofrivillig barnlöshet. Huvudkategorierna var 1) ett utanförskap skapat av normen, 2) vardagliga påminnelser av utanförskapet och 3) att stödjas i utanförskapet.  Slutsats: I studien framkommer att det finns starka normer kring vad kvinnokroppen ska åstadkomma vilket bidrar till upplevelsen av utanförskap. För att hantera utanförskapet skapar kvinnan copingstrategier för att motivera ett liv utan barn. Vidare är det av betydelse att sjuksköterskan har kunskap i hur kvinnornas livsvärld och KASAM påverkas vid ofrivillig barnlöshet, detta för att minimera känslorna av utanförskap och för att förstå hur kvinnornas hälsoprocesser kan stärkas.

Bakgrund: I Sverige drabbas 220–250 personer av ALS (Amyotrofisk lateralskleros) varje år och mellan 750–850 personer uppskattas leva med sjukdomen. I snitt överlever en person som blivit diagnostiserad med ALS i två till fem år. När någon drabbas av ALS påverkas alla i dess omgivning. Att vara närstående till en person med ALS innebär en stor psykisk och fysisk påverkan då ansvar och förväntningar på dem ökar. Detta då den ALS-sjuka personens nervceller angrips och kroppens muskulatur försvagas, vilket i sin tur leder till förlamning. Sjukdomen saknar ännu botemedel och behandlingens syfte är att lindra symtom fram tills dess att sjukdomen ger en dödlig utgång.  Syfte: Syftet var att belysa upplevelser av att vara närstående till en person med Amyotrofisk lateralskleros.  Metod: En kvalitativ litteraturstudie med induktiv ansats har genomförts baserad på fem olika självbiografier skrivna av närstående till någon som drabbats av ALS. Analysen utfördes med en manifest innehållsanalys. Resultat: Resultatet för studien baseras på fyra kategorier och 15 underkategorier som handlar om att vara närstående till en person med ALS. Kategorierna är: Stora livsförändringar, Olika känslor som kan uppstå under sjukdomsprocessen, Tankar om döden och Olika sätt att hantera sorgen.  Slutsats: Lidande upplevdes relaterat till ökat ansvar, förändringar i hemmiljö och vardag samt känslor som ilska, otillräcklighet och utmattning gentemot sjukdomsprocessen. De närstående åtsidosatte därför sig själva, sina känslor och sina behov. För att uppnå välbefinnande försökte man hitta sätt att fokusera på annat, finna glädje i vardagen samt söka stöd hos andra. För att skapa förutsättningar för en så god vård som möjligt är det som sjuksköterska viktigt att involvera de närstående och göra dem delaktiga genom hela processen samt vara lyhörd för varje individs behov.

Bakgrund: Bipolär sjukdom är ett långvarigt sjukdomstillstånd. Med sjukdomen följer svängningar mellan maniska och depressiva episoder. Allmänsjuksköterskan påverkar patienternas upplevelser av vården. För att kunna ge ett gott vårdande behöver allmänsjuksköterskan ha förståelse för patientens livsvärld, synliggöra hälsa och minska lidande.  Syfte: Beskriva vuxna personers upplevelser av att leva med bipolär sjukdom efter ställd diagnos.  Metod: En kvalitativ litteraturstudie med en induktiv ansats baserad på fem självbiografier skrivna av personer som diagnostiserats med bipolär sjukdom. Resultat: Resultatet delas in i tre kategorier och sju underkategorier. De tre kategorierna är Utanförskap i sjukdomen, Att känna lidande och Känslor av tacksamhet. Studiens resultat visar att personer som lever med bipolär sjukdom känner sig utanför andra människors friska sfär. Personerna påverkas mycket av samhällets fördomar och åsikter. Slutsats: Personer med bipolär sjukdom upplever ett utanförskap och en ensamhet i tillvaron. Sjukdomen skapar både ett sjukdomslidande och ett vårdlidande. Personerna kan uppleva tacksamhet för stödet de får av vården, men även av anhöriga. Genom att ta del av personernas upplevelser kan allmänsjuksköterskan få en ökad förståelse för deras livsvärld. Då kan sjuksköterskan identifiera vad som främjar hälsa och lindrar lidande för den enskilde patienten. Det leder till ett gott vårdande.

Bakgrund: Forskning visar att hiv-positiva personer upplever socialutsatthet och har gjort det sedan viruset uppmärksammades år 1983. Trots den effektiva behandling som idag finns upplever de fortfarande diskriminering från omgivningen. Detta leder till att många döljer sjukdomsbilden och upplever stark rädsla. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa upplevelser av att leva med HIV. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på självbiografier med induktiv ansats genom manifest innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar att personer som lever med HIV har en stor påverkan på livet. Denna påverkan speglas främst i självuppfattningen och hur en väljer att hantera sin sjukdomsbild. Fynden visar även att omgivningen genom vårdpersonal och närstående påverkar upplevelsen av att leva med HIV. Vidare leder den kroniska diagnosen till mental påfrestning som kan skildras genom tankar på döden och rädsla för smittan. Slutsats: Trots att prognosen för hiv-smittade ändrats de senaste 39 åren upplever personerna stor påverkan på livet. Omgivningen med bland annat sjukvårdspersonal har stor inverkan på patientens upplevelse. Därför är det viktigt att sjuksköterskor har en medvetenhet om diagnosen och hur de kan påverka.

Bakgrund: Dagligen insjuknar barn i någon form av cancer i Sverige (Barncancerfonden, 2019). Möjligheten att behandla barn med cancer är goda och dödligheten är låg. En cancerdiagnos påverkar hela familjen. Föräldrarna är ofta delaktiga i vården av barnet och deras behov av information, stöd och vägledning är stort. Allmänsjuksköterskan har en viktig roll genom sina vårdande handlingar och stöd till familjen under sjukdomsperioden. Syfte: Syftet med studien var att beskriva föräldrars upplevelser av att leva med ett barn med cancer  Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ litteraturstudie baserad på fem självbiografier. För att analysera dess innehåll har en manifest kvalitativ innehållsanalys använts. Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier. En förändrad livssituation som innebär att hantera en ny vardag och känslan av att inte räcka till. Känslomässiga reaktioner som innebär känslan av maktlöshet, oro och rädsla för framtiden. Strategier för överlevnad som innebär att känna tacksamhet trots barnets sjukdom, att normalisera det onormala, att ha tålamod och att känna hopp. Behovet av stöd som innebär betydelsen av stöd från familj och vänner och när stödet uteblir från sjukvården. Slutsats: Föräldrarnas livssituation förändras och en ny vardag ska hanteras då ett barn får cancer.  Känslan av maktlöshet och att inte räcka till för alla är kopplade till en förändrad livssituation. Strategier som tacksamhet, hopp och tålamod ger föräldrarna kraft. Som allmänsjuksköterska är det av betydelse att ha kännedom om föräldrars upplevelser av att leva med ett barn med cancer  för att kunna ge stöd till hela familjen under hela sjukdomsperioden.

Bakgrund: Bipolär sjukdom är en psykiatrisk sjukdom som karaktäriseras av kraftiga svängningar i humöret i form av växelvis mani, depression och/eller hypomani. Läkemedel utgör grunden i behandlingen, men det finns även ett flertal olika egenvårdsaktiviteter som kan hjälpa personerna att hantera sjukdomen. Egenvård kan definieras som de aktiviteter och strategier som en person själv genomför för att främja sin hälsa. Egenvård kan hjälpa personen att lära sig att känna igen tidiga varningssignaler för återfall och implementera lämpliga strategier för att förebygga nya sjukdomsepisoder. Den grundutbildade sjuksköterskan spelar en central roll i vården av personer med bipolär sjukdom genom att erbjuda stöd och tillhandahålla nödvändiga verktyg för att främja hälsa och lindra sjukdomslidande. Syfte: Att beskriva upplevelser av egenvård hos personer med bipolär sjukdom. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med induktiv ansats, baserad på fem självbiografier. Resultat: Upplevelser av egenvård hos personer med bipolär sjukdom visade sig i huvudkategorin Att skapa förutsättningar för en stabil tillvaro. Kategorierna Att påverka förmågan till egenvård och Att anpassa sitt liv till sjukdomen, med tillhörande underkategorier, beskriver vad detta kan handla om för den enskilda personen. Slutsats: Studiens resultat identifierar sjukdomsinsikt, acceptans och öppenhet som viktiga nycklar för förmågan att utföra effektiv egenvård. Det framgick att egenvårdsaktiviteter, så som att etablera rutiner, prioritera sömn och tillämpa goda vanor var centrala för personernas välbefinnande. Genom att förstå och adressera detta kan den grundutbildade sjuksköterskan bättre stödja dessa personer i deras väg mot en stabil och hälsosam tillvaro. / Background: Bipolar disorder is a psychiatric illness characterized by severe mood swings in the form of alternating mania, depression and/or hypomania. Medicines form the basis of treatment, but there are also a number of different self-care activities that can help people manage the disease. Self-care can be defined as the activities and strategies that a person carries out themselves to promote their health. Self-care can help the person learn to recognize early warning signs of relapse and implement appropriate strategies to prevent new episodes of illness. The registered nurse plays a central role in the care of people with bipolar disorder by offering support and providing the necessary tools to promote health and alleviate suffering. Aim: To describe experiences of self-care in people with bipolar disorder. Method: A qualitative literature study with an inductive approach, based on five autobiographies. Results: Experiences of self-care in people with bipolar disorder appeared in the main category Creating conditions for a stable existence. The categories Affecting the ability to self-care and Adapting one's life to the disease, with associated subcategories, describe what this can be about for the individual person. Conclusion: The study's results identify illness insight, acceptance and openness as important keys to the ability to perform effective self-care. It emerged that self-care activities, such as establishing routines, prioritizing sleep and applying good habits, were central to the persons' well-being. By understanding and addressing this, the registered nurse can better support these people on their way to a stable and healthy existence.

Bakgrund: Den vanligaste demenssjukdomen är Alzheimers sjukdom. Att utveckla tidig demenssjukdom före 65 års ålder kallas också för Young-onset dementia YOD. Det är låga förväntningar på att symtomen orsakas av demenssjukdom hos yngre personer, vilket resulterar i att personen ofta feldiagnostiserats och att tiden för att ställa en demensdiagnos blir fördröjd. Att utveckla demenssjukdom i tidig ålder innebär större förändring i livsstil.Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelse av att leva med tidig demenssjukdom.Metod: En litteraturstudie med deskriptiv design baserat på narrativ i form av självbiografier. fyra självbiografier analyserades enligt Dalborgs (2022) analysmetod.Resultat: Litteraturstudiens resultat redovisas under tre huvudkategorier och elva underkategorier. Tiden före diagnos när de första symtomen startade och utreddes. Upplevelsen av att få en demensdiagnos i ung ålder som gjorde att personerna reagerade kraftigt känslomässigt och hamnade i en kris. Efter att de fått diagnos behövde personerna göra stora livsförändringar, kände sorg över inte kunna arbeta och rädsla inför sjukdomens sista fas samt tänkte mycket på sina anhöriga.Slutsatser: Litteraturstudiens slutsats är att det för personer som utvecklar demenssjukdom i tidig ålder får stora konsekvenser och innebär omfattande livförändringar

Bakgrund: Bröstcancer är en av de vanligaste cancerdiagnoserna bland kvinnor och varje år drabbas cirka 8000 kvinnor. När kvinnorna drabbas av bröstcancer kommer cancerbeskedet ofta oväntat och kan medföra ett stort lidande. Efter olika behandlingar sker en förändring av kvinnans kropp och kvinnorna upplever att deras kvinnlighet och identitet går förlorad. Kvinnorna måste lära sig att leva med och acceptera förändringen, detta är en daglig utmaning för många av kvinnorna. Syfte: Syftet med studien var att beskriva kvinnors upplevelser av att leva med bröstcancer. Metod: En kvalitativ datainsamling användes och åtta självbiografiska böcker skrivna av kvinnor som upplevt hur det är att leva med bröstcancer lästes. Biografierna analyserades med hjälp av en narrativ analys. Resultat: I analysen framkom tre kategorier; en förändrad livssituation, att inte vara ensam och en förlorad kvinnlighet. Diskussion: När kvinnorna drabbas av bröstcancer förändras deras livsvärld och ett lidande uppstår. Att övervinna cancern och öka välbefinnandet är det stora målet. För att klara av att leva krävs bra information och ett bra stöd. Möjligheten till en bättre hälsa kan då upplevas. Slutsats: Kvinnornas livsvärld förändras och behovet av stöd är viktigt. När sjuksköterskan har kunskap om kvinnornas upplevelser ökar förutsättningarna för personcentrerad vård.

Alla barn har rätt att växa upp i en trygg miljö, få omvårdnad och blir omhändertagna av vuxna som ger dem närhet och skydd. Tyvärr ser verkligheten inte alltid ut så. Föräldrar som lider av psykisk ohälsa eller missbruk kan ha svårt att tillgodose sina barns grundläggande behov. Barn är beroende av sina föräldrar och när föräldern inte mår bra riskerar barnen att fara illa. Syftet med studien var att belysa erfarenheten av att växa upp med föräldrar som lider av psykisk ohälsa. För att få en detaljerad bild av barnens subjektiva upplevelser valdes självbiografier. Genom att ta del av författarnas levda erfarenheter sågs tydligt deras utsatthet under uppväxten. Analys av litteraturen resulterade temat Förlorad barndom och tre huvudkategorier som ger en övergripande bild av författarnas uppväxt: Maktlöshet, Vanmakt och längtan, Ansvar och utsatthet. Alla författarna var under uppväxten i kontakt med vården flera gånger, men då som anhöriga till sin psykiskt sjuka förälder. Trots förälderns ohälsa och oförmåga att klara av vardagen uppmärksammades inte barnens situation och de fick aldrig det stöd de behövde och hade rätt till. Under diskussionen lyfts och förtydligas svårigheten i att inte få vara barn, att vara utlämnad med en vuxens ansvar och frustrationen över att inte bli sedd. Vården måste ha ett övergripande perspektiv, en reflekterande kunskap och alltid ha barnens bästa i åtanke.