The construction industry is one of the industries where far too many people are injured every year and a dozen people perish in connection with their work. Preventing measures to reduce the number of accidents have taken great steps in recent years, but there is still much to be done to achieve the vision of zero deaths.This study investigates which injuries that occurs in the industry and if the work to counter them is enough. The aim with the report is to achieve greater awareness in order to inform policy that may hopefully put in place measures to increase safety at construction sites and clarify issues regarding the cause of accidents. To investigate this, a survey was conducted together with an interview study aimed at Sh bygg's employees where construction workers and people in leading positions participated. The studies show that the main problem areas are time shortages in projects and awareness of safety and the working environment. These problems cause many cuts and crush injuries as well as soft tissue injuries. To counter these problems, time schedules require space for deviations where sufficient requirements are set to ensure a safe workplace. Awareness about risks and consequences is also important in order to get those who work in production to change their attitude and behavior. The construction industry is man-dominated and has therefore acquired a macho culture that is not desirable from the working environment perspective. More women in the industry may be one step in counterbalancing the more macho-aspects of this culture through ushering in more gender-neutral ways of thinking and opinions, which may result in a greater care and concern for safety measures.A lot of work has already been done to improve the working environment by companies and organisations. An increased awareness of risks in combination with improved communication and more careful time frames is desirable to achieve the goal of zero incidents.

Bakgrund - Varje år skadas uppskattningsvis 280 000 människor i Sverige i samband med fysisk aktivitet. Vid en mjukdelsskada bör behandling ske omedelbart för att stoppa blödning samt för att minska på läkeprocessen. Erfarenhet av idrottsmedicin är av fördel för samtliga individer. För att få den bästa läkeprocessen bör behandlingen utgå från PRICE-modellen. Syfte - I denna studie undersöks vad lärare i idrott- och hälsa från västra Sverige anser om hantering av skador vid fysisk aktivitet som en del av undervisningen i idrott- och hälsa och om det borde ingå i läroplanen. Med hantering av skador vid fysisk aktivitet menar vi till exempel hur en stukad fot behandlas eller vad som ska göras om en kompis får hjärnskakning m.m. Metod - Studien är genomförd med kvalitativa intervjuer genomförda på fem stycken aktiva lärare i idrott och hälsa. Intervjuerna har varit både strukturerade och icke-standardiserade Resultat - I intervjuerna var samtliga lärare i idrott och hälsa positiva till att ha med skadehantering i läroplanen. Det kom fram både fördelar och nackdelar som till exempel att det är bra om en elev kan hantera en stukning om någon skadas där ingen medicinskt kunnig vuxen är i närheten, respektive att det finns viss tidsbrist hos lärare i idrott hälsa för att hålla ett nytt moment. Studien visar att fördelarna väger över nackdelarna.

No description available.

Bakgrund:  Idag erbjuds idrottsutbildning på runt 200 skolor i Sverige för elever som vill kombinera sina gymnasiestudier med elitsatsning inom sin idrott. Aktuell forskning visar en hög prevalens av skador hos unga elitsatsande idrottare samt att skador är en av de vanligaste orsakerna till att unga slutar med sin idrott. Medicinskt stöd på idrottsgymnasium kan minska konsekvenserna av att vara skadad samt förebygga nya skador och det är därför motiverat att dessa skolor har tillgång till detta. Syftet med denna studie var att undersöka tillgång till medicinskt stöd vid riksidrottsgymnasium (RIG) och nationellt godkända idrottsutbildningar (NIU) i Sverige.  Metod Studien genomfördes med en tvärsnittsdesign och omfattade RIG och NIU i Sverige. Data samlades in genom rektor eller annan ansvarig som besvarade en webbaserad enkät på uppdrag av skolan. Totalt bjöds 180 skolor in att delta i studien varav 86 besvarade enkäten och inkluderades i studien. Datainsamling pågick under perioden 211122–220204. Statistisk analys gjordes med Fisher exact test och Chi-square test för att jämföra tillgång till medicinskt stöd på RIG och NIU. P-värde ≤ 0,05 valdes som statistiskt signifikant. Resultat Av de 86 skolor som svarade på enkäten hade 73% tillgång till medicinskt stöd och 52% hade tillgång till fysioterapeut.  Det förelåg ingen skillnad gällande medicinskt stöd mellan de som endast erbjuder RIG och endast NIU (p=0,554). Det fanns 35 olika idrotter på de skolor som deltog i studien. Följande professioner fanns representerade på skolorna: fysioterapeut, sjuksköterska, läkare, psykolog, kurator och dietist.  Konklusion Denna studie visar att majoriteten (71%) av skolorna som erbjuder idrottsutbildning i Sverige tillgång till medicinskt stöd men endast hälften (52%) hade tillgång till fysioterapeut. Det behövs mer samlad information om vilka skolor som erbjuder idrottsutbildning samt fler studier för att utvärdera vilken betydelse medicinskt stöd har för elevernas hälsa och risken för skador. / Background There are 200 schools in Sweden for students who wants to combine their high school studies with elite sports. Today many are specializing in competitive sports at young age and current research shows a high injury prevalence in young elite athletes. Injuries is one of the main reasons many quit their sport at a young age. Medical support can reduce the consequences of an injury and prevent new injuries. Thus, medical team in sports high school programs could be strongly recommended. The aim of this study was to investigate access to a medical team at national sports high school (RIG) and nationally approved sport educations (NIU) in Sweden,    Method The study was a cross-sectional study and included RIG and NIU in Sweden. Data was collected by a web-designed survey. A total of 180 schools were invited, 86 responded to the survey and were included in the study. Data was collected from December 2021 to February 2022. Statistical analysis was done with Fisher exact test and Chi square test to compare access to medical support at RIG and NIU. P-value ≤ 0,05 was selected as statistically significant.  Result A total of 86 schools replied to the survey, 73% of these stated that they had access to medical support and 52% had access to a physiotherapist. There was no disparity between RIG and NIU regarding medical support (P= 0,554).  There were 35 different sports at the schools and the following professions were represented: physiotherapist, nurse, doctor, psychologist, curator, and dietician.  Conclusion  Based on this study most (71%) sports high schools in Sweden seem to have access to medical support but only 52% had access to a physiotherapist. More information is needed regarding which schools offer a sports education and there need to be more studies to evaluate the importance of medical support for students’ health and the risk of injury.

Abstract This report describes the renovation of balconies/airways built under the so called Million Program. Two different areas in Halmstad that have already been renovated were compared. With the help of HFAB, we were given enough information and technical descriptions to compare and analyze the renovation of the properties in KV Volymen and Jaktfalksvägen. The Million Program's buildings are everywhere in Sweden, several buildings needed to be renovated and remedied. From the real estate owner's point of view, it is important to be able to reach the best possible solution that is both economical and sustainable. In order to investigate the methods of renovation available on the market, we have used interviews, literature and analysis of case studies in order to compile the solutions used and the lifetime and quality of the renovation that have been carried out.

The purpose with this study was to investigate how individuals who had to end their elite sports career due to injury or other factors were affected by the significant change in their life. The eventual aim with this thesis is to show the difficulties these former elite sports practitioners have experienced. Therefore, we want to encourage sports organizations and associations to take actions towards improving the help for these individuals who might need support when ending their career in sports. This research was done by interviewing individuals who have experienced this drastic change in their life, injuries that forced them to end their elite sports career. The results showed that our informants received various degrees of help from their sports clubs. Furthermore, they were helped in different ways, ranging from meeting physiotherapists to being asked to become a coach to remain in the sport. However, the vast majority experienced a lack of help from their clubs and felt that they had to manage the challenges that came after a career ending injury alone. Moreover, the fact that most of our informants had not thought about a civilian career made it more difficult to deal with not being able to practice sports anymore. This meant that most of our informants suffered from psychological, as well as physical difficulties after their involuntary end to sports. In conclusion, sports organizations and clubs do not yet have the proper plans on how to help these individuals. As the sports movement is a large arena where young people are taught values, characteristics and responsibility over themselves and our society, it’s fair to say that they also have a responsibility for all practitioners, injured or not. In order to help society, sports organizations ought to help injured players onto the next stage in their lives.

With this degree project we have executed a design process to develop climbing holds, with focus on aesthetics and ergonomics through a sustainable material. Climbing as a sport is continuously growing more and more by each year. Studies show that climbing has positive effects on stress and depression, as well as improving your self-confidence and self-esteem. We have seen a need in improving the aesthetics, ergonomics and materials of the climbing holds represented on the market. Through studies of aesthetics, colour and form we have laid a ground to evolve the aesthetics of climbing holds. The majority of all climbing holds on the market today are made of thermosetting plastics, which are bad for the environment because of the difficulties of recycling. We have explored the possibilities of replacing these thermosets with a material that has similar properties but with a lower environmental impact.  We present eight different climbing holds with dynamic shapes inspired by architecture and climbers' own experiences from climbing. We have through our design process based the final result on ergonomic facts and literature. We have chosen to conceptualise one of these prototypes with birch plywood which has a high durability. The effects of the different layers to the plywood gives the climbing hold a unique aesthetic touch.

Under en rehabiliteringsprocess kan idrottare stöta på fysiska och psykologiska utmaningar som kan ha en negativ påverkan på välmåendet. Sociala stöd har genom tidigare studier påvisats underlätta en rehabilitering för idrottare då det kan reducera en upplevd stress som uppstår i samband med en skada. Syftet med studien var att ur ett psykologiskt perspektiv studera lagidrottares upplevelser av en rehabiliteringsprocess, med fokus på socialt stöd. Åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes med lagidrottare som alla genomgått en rehabiliteringsprocess för en svår knäskada. I resultatet framkom det att intervjupersonerna upplevde att olika former av socialt stöd underlättade den psykologiska påfrestning som rehabiliteringsprocessen satte. Intervjupersonerna upplevde att det sociala stödet från lagkamraterna genererade en känsla av tillhörighet till laget och gav positiva effekter i en upplevd motivation till att upprätthålla rehabiliteringsplanen. Det sociala stödet som en idrottare upplever under en rehabiliteringsprocess kan även generera en känsla av stress som påverkas av individens tolkningar av situationen. Resultaten från studien såg att en rehabilitering kan påverkas av vem som ger det sociala stödet samt formen och kan ha olika effekter på lagidrottares rehabiliteringsresultat. Slutsatsen utifrån studiens resultat var att en lagidrottare har under en rehabiliteringsprocess tillgång till olika former av sociala stöd och effekterna av vem som ger stödet kan variera utifrån situationen samt lagidrottares tolkning av situationen. / During a rehabilitation process, athletes can face physical and psychological challenges that can have a negative impact on their well-being. Social support has been shown through previous studies to facilitate rehabilitation for athletes as it can reduce a psychological strain in perceived stress that the injury and the situation may cause. The purpose of the study was to examine, from a psychological perspective, team athletes' experiences of a rehabilitation process, with a focus on social support. Eight semi-structured interviews were conducted with team athletes who had all undergone a rehabilitation process for a severe knee injury. The results discovered that the interviewees used various forms of social support and facilitated the psychological strain that a rehabilitation process puts. The interviewees experienced that the social support from the teammates generated a sensation of belonging to the team and had a positive effect on the motivation to maintain the rehabilitation plan. The social support that an athlete experiences during a rehabilitation process can also generate a feeling of stress that is affected based on how the individual interprets the situation. The results of the study found that a rehabilitation can be affected by the one who gives the social support and its form and can have different effects on the team athletes' result of the rehabilitation. The conclusion based on the results of the study was that a team athlete has during a rehabilitation process access to different social support and effects of who provides the support can be based on the situation and team athletes' interpretation of the situation.

Bakgrund Fotboll är Sveriges populäraste sport och har över en halv miljon utövare. Det står för en tredjedel av hela den svenska idrottsrörelsen. Med ett stort antal aktiva fotbollsspelare behövs även domare. Domare har inte alltid varit en självklar del av spelet utan introducerades först när fotbollen professionaliserades. Likt fotbollsspelare, drabbas även fotbollsdomare av skador.  Syfte Syftet med studien var att undersöka skadepanorama hos fotbollsdomare. Metod  Studien genomfördes genom en retrospektiv enkätundersökning med 265 (N=265) fotbollsdomare. Resultat Totalt deltog 265 domare varav 214 män och 51 kvinnor. Totalt rapporterade 103 av 265 domare att de drabbats av skador (68 män och 23 kvinnor). Domarna drabbades främst av överbelastningsskador (80 domare) men akuta skador rapporterades också av 20 domare. Smygande debut var den vanligaste skademekanismen men muskelsträckning och muskelbristning rapporterades också. Domare drabbades främst av skador i nedre extremitet såsom hamstrings, vader, knän. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan typ av skador i förhållande till nivån som domaren dömer. Både domare och assisterande domare drabbades i samma utsträckning av skador och hade samma skadelokalisation. Diskussion Vid retrospektiva undersökningar finns svårigheter att återge skador som har hänt bakåt i tiden. Val av annan undersökningsmetod hade därför kunnat tydliggöra och differentiera de skador som domarnas drabbas av. Konklusion Resultaten av studien är i linje med tidigare studier om skador hos fotbollsdomare. Många domare drabbas av överbelastningsskador med smygande debut främst i nedre extremitet såsom hamstring, vader och knän. Utifrån resultatet i den här studien rekommenderas utveckling, implementering och utvärdering av evidensbaserade skadeförebyggande träningsprogram såsom FIFA 11+. / Abstract Background Football is Sweden's most popular sport and has over half a million athletes. It accounts for a third of the entire Swedish sports movement. With a large number of active football players, referees are also needed. Referees have not always been an obvious part of the game but were only introduced when football was professionalized. Like football players, football referees also suffer from injuries.  Purpose  The purpose of the study was to investigate the injury panorama in football referees.  Method The study was conducted through a retrospective survey with 265 (N = 265) football referees. Results A total of 265 referees participated, of which 214 men and 51 women. A total of 103 out of 265 reported that they had suffered from injuries (68 men and 23 woman). The referees were mainly affected by overload injuries (80 referee) but acute injuries were also reported (20 referee). Gradually occurred injuries is stated as the most common injury mechanism but muscle sprain and strain were also common. Referees suffered mainly from injuries to the lower extremities such as hamstrings, calves and knees. There were no significant results between the type of injuries in relation to the level of refereeing. Both referee and assistant referee suffered from injuries to the same extent and on the same location of the body. Discussion In retrospective examinations, there are difficulties in reproducing injuries that have occurred back in time. The choice of another examination method could therefore have clarified and differentiate the referee’s injuries.  Conclusion The results of the study are in line with previously reported injury-related complaints. Many Referees were affected by overuse injuries that occurred gradually, mainly in the lower extremity. Based on the results of this study, the development, implementation and evaluation of evidence-based injury prevention training programs such as FIFA 11+ are recommended.

SAMMANFATTNING Det dödliga våldet i Sverige har ökat de senaste åren. Mellan åren 2006 och 2014 ökade antalet skottskador med 32 procent. Förekomsten av penetrerande våld som orsak till trauman där patienten är svårt skadad är stigande. Om patienten utsatts för en penetrerande skada mot huvud, hals, bål eller extremiteter ovan armbåge/knä aktiveras akutmottagningens traumalarm och traumateamet samlas för att påbörja omhändertagandet. Sjuksköterskan är en av flera professioner i traumateamet som deltar vid traumaomhändertagandet av patienten. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter kring traumaomhändertagandet av patienter med våldsrelaterade penetrerande skador. Metoden var en kvalitativ deskriptiv studie med induktiv ansats. Sju sjuksköterskor verksamma på en akutmottagning inkluderades och semistrukturerade intervjuer med dessa genomfördes. Intervjuerna transkriberades för att vidare analyseras utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet av sjuksköterskornas beskrivna erfarenheter presenteras i sju kategorier: förberedelser, kompetens, teamarbete, ledarskap, professionalism, otrygghet och rädsla samt reflektion. Ur sjuksköterskornas erfarenheter framkom vikten av ett välfungerande teamarbete med ett tydligt ledarskap för ett optimalt traumaomhändertagande av patienter med våldsrelaterade penetrerande skador. Med hjälp av utbildning och teamträning ansåg sjuksköterskorna att teamarbetet kunde främjas och den egna rollen stärkas. Den ofta beskrivna känslan av rädsla och otrygghet under möten med denna patientgrupp skulle kunna minskas genom närvaro av polis och annan säkerhetspersonal och var avgörande för att sjuksköterskorna skulle känna sig trygga på sin arbetsplats. Sjuksköterskorna uttryckte att möjligheten till reflektion när omhändertagandet avslutats saknades men hade varit önskvärd för att tillsammans med teamet kunna bearbeta händelsen. Sjuksköterskorna visade sig ha både positiva och negativa erfarenheter kring traumaomhändertagandet av patienter med våldsrelaterade penetrerande skador. Själva traumaomhändertagandet upplevdes inte vara annorlunda vid omhändertagandet av patienter med våldsrelaterade penetrerande skador jämfört med övriga traumapatienter men känslorna som uppstod skilde sig. Utifrån resultatet anser författarna att rutiner gällande polisens närvaro vid traumaomhändertagande av patienter med våldsrelaterade skador, fortlöpande teamträning och kompetenshöjande utbildning samt möjligheten till att efter avslutat omhändertagande gemensamt i teamet få reflektera skulle kunna var en tillgång för sjuksköterskan. Genom detta skulle omhändertagandet av patienterna kunna optimeras och sjuksköterskans trygghet på arbetsplatsen stärkas.