Stora delar av världen är idag uppbyggda av skriftliga kulturer. För att kunna använda teknik och delta i dessa kulturer behöver människor behärska läskonst. I denna studie undersöks hur människor som har nedsatt läsförmåga navigerar sig kring skrift i skriftliga kulturer med hjälp av text-to-speech program (TTS-program). Studiens teoretiska disposition är skapad genom Ongs teorier om primärt skriftliga och talspråkliga kulturer samt McLuhans mediumteori för att kunna förstå skrift som för det första, en teknologi vilket möjliggör dagens teknik och för det andra, förstå vad ett medium innebär. Med etnografisk ansats intervjuades fyra människor med nedsatt läsförmåga om deras erfarenheter och användning av mediet TTS-program vid läsning. Syftet med detta sätt att undersöka mediet TTS-program va att förstå deltagarnas sätt att använda det under läsning genom deras egna ord. Resultatet i denna studie visar att när deltagarna läser med TTS-program används det i kombination med en mängd andra medium, metoder och processer vilka tillsammans skapar ett slags personligt nätverk vilket deltagarna konstruerat för att läsa på ett sätt som passar dem.

Många elever upplever biologi som ett krävande ämne på grund av de teoretiska begreppen och språket som används inom ämnet. Med både ett konstruktivistiskt och sociokulturellt perspektiv är det viktigt för undervisningen att skapa tillfällen för lärande. Nya intryck och information utmanar elevers befintliga kunskaper och med hjälp av formativ återkoppling, som är anpassad efter individens behov, kan de utveckla sina tankestrukturer inom ämnet. Laborationer är ett naturligt inslag i biologiundervisningen och erbjuder ett tillfälle där elevens praktiska erfarenheter kan utveckla mer abstrakta kunskaper. Det här arbetet visar hur vissa val i utformandet av laborationsaktiviteten kan främja kommunikationen mellan lärare och elev om kursens teoretiska innehåll. I sina laborationsrapporter uppmanas eleverna till att aktivt använda specifika begreppsord i sina diskussioner. Studiens resultat visar att den individuella elevens förståelse av begrepp blir tydligare när de hanteras i en annan kontext. Majoriteten av elevsvaren indikerar på en felaktig och onyanserad förståelse av begreppen medan andra är mer nyanserade och välutvecklade. Eleverna visade en variation av kunskaper och deras texter gav många möjligheter för läraren att ge formativ återkoppling anpassad till varje individs behov för att kunna ta sig vidare.

Tillämpningen av ordförrådet är, även för en andraspråksinlärare på avancerad språkfärdighetsnivå, förenat med svårigheter, och utgör oftast den begränsade faktorn.Syftet med studien är att utöka kunskapen om lexikal kompetens och frekvens i användning av akademiska ord i andraspråksinlärares skriftliga textproduktioner på gymnasienivå.Undersökningen är kvalitativ där de akademiska orden först har utvunnits och sedan analyserats.Materialet utgörs av den skriftliga delen i det nationella provet i kursen Svenska som andraspråk 1. Resultatet visar att andelen använda akademiska ord uppgår till 3,6 %. De två mest förekommande orden är artikel och åsikt. De tre mest förekommande ordklasserna är substantiv, verb och adjektiv. Andelen använda ord som uppfyller samtliga kunskapskriterier för lexikal kompetens uppgår till 73 %. 44 % av dessa ord återfinns i antingen instruktionerna för uppgiften eller i det tillhörande texthäftet. De aspekter där minst förståelse uppnås utgörs av orddelar och grammatiska funktioner.Slutsatsen man kan dra av studien är att det föreligger ett behov av en ökad användning och en mer utvecklad lexikal kompetens av akademiska ord i skriftlig produktion bland vuxna L2-inlärare på gymnasienivå, inte minst mot bakgrund av den centrala roll de akademiska orden spelar för L2-inläraren, för att kunna erövra skolspråket och främja fortsatta studier.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur lärare arbetar med formativ bedömning i svenskämnet, samt hur skriftlig återkoppling påverkar elevers skrivande. Trots att forskningen lyfter upp olika aspekter på hur formativ bedömning främjar lärandet så upplever vi att det fortfarande saknas kunskap om detta arbetssätt i svenska skolan. Vår studie grundar sig på det sociokulturella perspektivet. Tidigare forskning visar att formativ bedömning synliggör elevens kunskap under arbetets gång samt hur rätt återkoppling kan utveckla elevens prestationer.Det empiriska materialet består av lärarintervjuer och elevtexter. Genom intervjuerna framkommer det hur lärarna har skapat ett klassrumsklimat där formativ bedömning ses som en naturlig del i undervisningen. Resultatet visar att det formativa arbetet följer Dylan Wiliams fem nyckelstrategier. Strategierna används på olika sätt och olika mycket i klassrummet men samtliga intervjuade lärare anser att dessa har en positiv påverkan på elevers lärande. Elevtexterna med skriftlig återkoppling analyserades med hjälp av Texttriangeln och resultatet visar att eleverna förbättrar sina texter utifrån lärarens kommentarer.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur svensklärare uppger att de konkretiserar målen och kunskapskraven som rör skriftlig produktion för elever i svenska 3. Undersökningen ger underlag för diskussion om lärandematrisers vara eller icke-vara i undervisningen. Kvalitativa metoder har använts i form av en enkätundersökning och textanalys av fyra gymnasielärares egengjorda lärandematriser. I textanalysen har Johan Alms teoretiska ramverk, baserat på kategorierna indikatorer och amöbor, använts som inledande analysverktyg. Med hjälp av systemisk-funktionell grammatik har det i vår analys visats att ramverket inte var tillräckligt. Vi har därför vidareutvecklat Alms ramverk genom att lägga till två kategorier, vilka vi namngett kameleonter och zebror. Textanalyserna visade att samtliga kategorier förekom i varierande grad. Deltagarna och omständigheter, liksom passiverade processer, visade sig också påverka abstraktionsgraden. Enkätsvaren gällande för- och nackdelar med lärandematriser rörde tankar om tydlighet, bedömning, tidsaspekt och huruvida man ska fokusera på delar eller helheter. De lärare som inte skapade lärandematriser valde att använda sig av Skolverkets formuleringar tillsammans med andra lektionsaktiviteter som involverade diskussion och arbete med textexempel. Av detta dras slutsatserna att det är svårt att konkretisera mål som rör skriftlig produktion i en lärandematris, eftersom det begränsade utrymmet gör att språket måste komprimeras, vilket i sin tur ökar abstraktionsgraden. En annan slutsats är att innehållet i lärandematriserna förutsätter att eleverna har en hög metaspråklig kompetens, eftersom kameleonter, zebror och grammatiska metaforer förekom ofta. Av lärarnas enkätsvar framgick att de var medvetna om matrisens begränsningar. Utöver det upplevde flera lärare att det inte fanns ett behov av att skapa egna lärandematriser då skolverkets formuleringar ansågs vara tillräckliga.

I arbetet undersöker författaren det civilprocessuella slutanförandet med inriktning på dispositiva tvistemål. I den första halvan av uppsatsen besvaras frågan om vilket ändamål slutanförandet. Därtill undersöker författaren hur ett ombud bör utforma ett slutanförande för att det ska vara ändamålsenligt. I den andra halvan av uppsatsen redogörs först för skiljeförfarandets och EU- och Europadomstolarnas tidsbegränsade parts- och slutanföranden samt skriftlig plädering. Med detta som inspiration utvärderas två förändringar av slutanförandet: pläderingsinlagor och tidsbegränsade slutanföranden. Författaren når slutsatsen att det främsta ändamålet med slutanförandet är att parterna hjälper domaren att fatta ett välinformerat och välmotiverat beslut genom att de belyser målets centrala frågor från motsatta sidor. Författaren rekommenderar även domare att utnyttja möjligheten att tidsbegränsa slutanföranden eftersom det bidrar till att fler pläderingar blir koncentrerade och därmed ändamålsenliga. En skriftlig plädering rekommenderas dock inte i majoriteten av mål med hänsyn till bland annat lekmännens förståelse för civilprocessen och risken för oreda i handläggningen.

Detta examensarbetes syfte är att analysera språksynerna som framkommer dels i kursplanen för svenskämnet i Lgr11 och dels i några aktiva lärares skriftliga respons på autentiska elevtexter. Detta för att kunna göra en jämförelse dem emellan och således kunna föra en diskussion om i vilken utsträckning dessa kongruerar samt hur dessa förhåller sig till teorier kring språkutveckling. Därtill diskuteras den politiska kontextens påverkan i lärares arbete. För att kunna analysera dessa olika typer av texter har två olika analysteorier använts. Metoden som används är en textanalytisk studie där ena delen utgörs av en brukstextanalys och den andra av en kritisk närläsning. De slutsatser som har gjorts har förhållits till tidigare forskning kring språkutveckling och språksyn som till viss del har kongruerat med vår undersökning. Denna visar att språksynen som skrivs fram i kursplanen för svenska är komplex samt att de aktuella lärarna tenderar att i större utsträckning praktisera en system-språksyn än vad de praktiserar en kommunikation-språksyn i responsen på elevtexter.

Syftet med studien är att skapa kunskap om hur förskollärare beskriver skriftlig dokumentation med fokus på möjliggörandet av barns medgivande och nekande. Frågeställningen i denna studie går på djupet kring förskollärarnas uppfattningar, vilket gör studien kvalitativ. Två gruppintervjuer har genomförts med sammanlagt åtta förskollärare. I intervjuerna uttryckte förskollärarna att de använder sig av olika arbetssätt för att ge barn möjlighet att påverka sitt deltagande i dokumentationspraktiken. Förskollärarnas roll är avgörande och under intervjuerna uttryckte pedagogerna att det finns potential för förbättringsåtgärder inom förskolepedagogiska området för att möjliggöra för barns agentskap. Resultatet visar även att förskollärarna använder skriftlig dokumentation mer än de tror. Den teoretiska utgångspunkten är barndomssociologi och vi har använt oss av begreppet agentskap för att undersöka barnens möjlighet till inflytande och påverkan.

Formativ respons kan vara ett kraftfullt redskap för att stärka lärandet. Responsens effekt påverkas bland annat av dess innehåll. Eftersom responsen är bortkastad tid för läraren om eleverna inte använder den, är det relevant att dels undersöka responsens innehåll, dels när och hur eleverna använder den. Syftet med föreliggande studie är att, med hjälp av Hatties och Timperleys (2007) modell, analysera och belysa relationen mellan en lärares respons och elevernas användning av responsen i en efterkommande uppgift. Genom att belysa en sådan relation vill studien bidra med kunskap om vilken respons som i störst utsträckning används av eleverna i längden. Sådan kunskap kan användas av lärare för att utforma respons som får effekt för elevernas lärande och prestation även på längre sikt. Detta syfte avses uppfyllas med hjälp av följande frågeställningar: På vilka av Hatties och Timperleys (2007) fyra nivåer ger läraren respons och vilken funktion har responsen? I vilken utsträckning och på vilket sätt används responsen av eleverna? Vilka samband kan ses mellan responsens riktning och funktion och elevernas användning av responsen? Resultatet visar att de flesta av lärarens skriftliga kommentarer är uppgiftsinriktad feed back-respons, och att mycket av responsen innehåller för lite information för att eleverna skall kunna använda den. Den respons som leder till flest framgångsrika förändringar är processinriktad feed forward-respons. Vanligast är dock att läraren ger respons med feed back-funktion, vilket gör att responsen får en mer summativ än formativ karaktär. / Formative feedback can be a powerful tool to enhance learning. The effect of the feedback is affected, among other things, by its content. Since the feedback is a waste of time for the teacher if the students do not use it, it is relevant to examine both the content of the feedback and when and how the students use it. Using Hattie and Timperley's (2007) model, the purpose of the present study is to analyze and highlight the relationship between a teacher's feedback and students' use of the feedback in a subsequent task. By highlighting such a relationship, the study wants to contribute knowledge about which feedback is used to the greatest extent by the students in the long run. Such knowledge can be used by teachers to design feedback that have a long-term effect on students' learning and performance. This purpose is intended to be fulfilled with the help of the following questions: At which of Hatties and Timperley's (2007) four levels does the teacher give feedback and what is the function of the feedback? To what extent and in what way is the feedback utilized by the students? What connections can be seen between the direction and function of the feedback and the students' use of it? The result shows that most of the teacher's written comments are task-oriented feed back, and that much of the feedback contains too little information for the students to be able to use it. The feedback that leads to the most successful changes is process-oriented feed forward feedback. However, it is most common for the teacher to give feedback with a feed back function, which means that the feedback takes on a more summative than formative character.

Forskning visar att representation och skriftlig kommunikation är två viktiga komponenter i utvecklingen av elevers matematiska förmåga. Denna studie avser att öka kunskapen om elevers användning av olika representationsformer i deras skriftliga kommunikation i matematik på gymnasieskolan. En riktad kvalitativ innehållsanalys av elevlösningar från ett matematikprov har genomförts med utgångspunkt i ett teoretiskt ramverk för elevers användning av representationsformer. Analysen av elevlösningar tyder på att det finns en stor variation i elevers användning av representationsformer, både vad gäller vilka representationsformer som kan identifieras samt i vilket syfte de olika representationsformerna används. Variationen i elevers representationsanvändning påverkas av hur olika representationsformer kombineras med varandra för att uppnå olika syften i elevers matematiska lösningar. Resultatet är ett viktigt kunskapsbidrag till undervisande matematiklärare, eftersom kunskapen kan användas vid utformning av undervisning som avser att utveckla elevers skriftliga matematiska kommunikation. / Research demonstrate that representation and written communication are two important components in developing students’ mathematical literacy. This study aims to add knowledge about students’ using different representations in their written mathematical communication in high school. A qualitative content analysis of students’ mathematical solutions has been made based on a theoretical framework for students’ use of representations. The analysis of students’ mathematical solutions indicates a big variation in students’ use of representations, both according to which representations can be identified and to the different uses to which the representations are put. The variation in students’ use of representations is influenced by how different representations are combined in different uses in students’ mathematical solutions. The result is an important contribution of knowledge to mathematics teachers because the knowledge can be used to design teaching that aims to develop students’ written mathematical communication.