Det svenska skolsystemet och det bedömningsarbete som utförs inom dess verksamheter ska präglas av likvärdighet. Resultaten av senare års bedömningsforskning visar dock på brister. Syftet med denna uppsats är att i relation till tidigare forskning undersöka hur Sfi-lärare beskriver sitt förfarande vid bedömningen av en elevtext. Uppsatsens frågeställningar är 1. Vilka aspekter lyfts fram i lärarnas beskrivningar och hur speglas kunskapskraven i beskrivningarna? och 2. Vilka strategier och stöd för bedömningen uppger lärarna att de använder? För att besvara frågeställningarna och uppnå det uppsatsen syftar till har 8 Sfi-lärare bedömt en och samma elevtext och vid personliga intervjuer beskrivit de tolkningar och avvägningar som ingått i bedömningsprocessen. Resultatet överensstämmer med tidigare forskningsresultat, då lärarnas beskrivningar av sina tillvägagångssätt och resonemang visar variationer gällande såväl vilka grunder lärarna baserar sin bedömning på, vilka strategier och bedömningsstöd som används, samt i betygssättningen av elevtexten.

Elever med autism kan utmana läraren att finna rätt stöd för att eleverna ska utveckla sin skriftliga förmåga. Skrivande ställer krav på många förmågor som elever med autism kan ha svårigheter med. Syftet med vårt arbete var att finna goda exempel på hur några lärare arbetar med elever med autism som visar svårigheter med skriftlig framställning, samt hur några elever uppfattar det stöd de får. Vi använde oss av två fältstudier där vi observerade undervisningen samt intervjuade tre elever och fem lärare och resultaten tolkades genom det salutogena perspektivet och dilemmaperspektivet. Resultatet visade att lärarna använde flera olika former av stöd utifrån varje elevs individuella behov. Lärarna lade tid på att skapa eget material, erbjöd olika sätt för eleven att visa sina skriftliga förmågor samt såg till att uppgifterna var tydliga, strukturerade och begripliga. Eleverna visade att de var nöjda med det stöd de fick och kände att de utvecklat sina skrivkunskaper. Vi såg att undervisningen handlade om mycket mer än att nå kunskapsmålen, lärarna lade även fokus på vilken form av skrivande eleverna kommer behöva i samhället samt att de fick med sig stöd de kunde använda efter de hade slutat skolan.

<p>Syftet med denna undersökning är att granska hur ordvalen och formuleringarna kring elevernas kunskapsutveckling är utformade i den individuella utvecklingsplanen i en skola i Mellansverige, samt analysera vad denna utformning kan betyda för eleverna.</p><p>Metoden som används består av litteraturstudier och textanalys av 22 individuella utvecklingsplaner. Den teoretiska ansatsen har utgått från den hermeneutiska traditionsförmedlingen där undersökningen går ut på att hitta budskap, vetenskapligt tolka dem och sedan framföra dem.</p><p>Resultatet av denna studie visar att ordval och formuleringar är av stort värde för elevernas självbild. Förväntningar, ordval och formuleringar som har en negativ utgångspunkt kan göra att eleverna får svårare att uppnå målen. Positiva omdömen gällande elevernas förmågor och en fokusering på elevens starka sidor är betydelsefullt eftersom eleven då får tillgång till en positiv och trygg skolidentitet.</p><p>De individuella utvecklingsplanerna är skrivna på olika sätt. Strukturens uppbyggnad av dokumentet består av en färdig mall, indelat med rubrikerna nuläge, utvecklingsmål, insats och ansvar. Utformningen av ordvalen och formuleringarna i undersökningens individuella utvecklingsplaner var inte helt i enlighet med Skolverkets (2008) riktlinjer att utgå tydligt från målen att sträva mot, elevernas intressen och starka sidor. De tänkbara konsekvenserna för eleverna tolkas därför inte vara det mest ultimata för den bästa möjliga kunskapsutvecklingen. Att skriva fram elever i den individuella utvecklingsplanen är en svår uppgift och något lärare överlag bör få utbildning i.</p>

Syftet med denna undersökning är att granska hur ordvalen och formuleringarna kring elevernas kunskapsutveckling är utformade i den individuella utvecklingsplanen i en skola i Mellansverige, samt analysera vad denna utformning kan betyda för eleverna. Metoden som används består av litteraturstudier och textanalys av 22 individuella utvecklingsplaner. Den teoretiska ansatsen har utgått från den hermeneutiska traditionsförmedlingen där undersökningen går ut på att hitta budskap, vetenskapligt tolka dem och sedan framföra dem. Resultatet av denna studie visar att ordval och formuleringar är av stort värde för elevernas självbild. Förväntningar, ordval och formuleringar som har en negativ utgångspunkt kan göra att eleverna får svårare att uppnå målen. Positiva omdömen gällande elevernas förmågor och en fokusering på elevens starka sidor är betydelsefullt eftersom eleven då får tillgång till en positiv och trygg skolidentitet. De individuella utvecklingsplanerna är skrivna på olika sätt. Strukturens uppbyggnad av dokumentet består av en färdig mall, indelat med rubrikerna nuläge, utvecklingsmål, insats och ansvar. Utformningen av ordvalen och formuleringarna i undersökningens individuella utvecklingsplaner var inte helt i enlighet med Skolverkets (2008) riktlinjer att utgå tydligt från målen att sträva mot, elevernas intressen och starka sidor. De tänkbara konsekvenserna för eleverna tolkas därför inte vara det mest ultimata för den bästa möjliga kunskapsutvecklingen. Att skriva fram elever i den individuella utvecklingsplanen är en svår uppgift och något lärare överlag bör få utbildning i.

<p>The purpose of this study was to examine whether a L2 learner could correct or imitate structures of the language that they could not produce in written production defined by processability theori levels.The Informants had Arabic as their mother tongue. The study showed that the ability of correction developed slower than the capacity for imitation and the ability to written production. The ability of the correction developed by the duration of the stay. The result was a confirmation of theory formation in processability theory. Corrective elicitering could be developed into a useful diagnostic tool in the classroom and thus provide an education that followed a natural learning order according to processability theory by Pienemann.</p><p>Keywords: processability theori, imitation, correction, written production</p> / <p>Syftet med uppsatsen var att undersöka om andraspråksinlärare kunde korrigera eller imitera strukturer i språket som de inte kunde producera i skriftlig produktion enligt processbarhetsteorins nivåer. Informanterna hade arabiska som modersmål. Studien visade att förmågan till korrektion utvecklades långsammare än förmåga till imitation och förmåga till skriftlig produktion. Förmågan till korrektion utvecklades med vistelsetiden. Resultatet var en bekräftelse på teoribildningen i processbarhetsteorin. Korrektiv elicitering skulle kunna utvecklas till ett användbart diagnostiskt verktyg i klassrummet och därmed ge en undervisning som följde en naturlig inlärningsordning enligt Pienemanns processbarhetsteori.</p>

Syftet var att studera vilka olika räknemetoder som eleverna från skilda skolor använde vid beräkning av samma matematikuppgifter. Ett annat ändamål var att ta reda på vilka räknemetoder som lärdes ut av de olika lärarna på de skilda skolorna. Undersökningen har främst haft fokus på två skiljaktiga räknesätt som kallas lodrät algoritmräkning och skriftlig huvudräkning. Elever från skolår sju har fått göra en enkätundersökning i form av en matematikdiagnos. Elevernas beräkningsmetoder för matematikuppgifter innehållande de fyra olika räknesätten har jämförts. Intervjuer av klasslärare har genomförts och läromedlen har studerats. Resultatet visade att skriftlig huvudräkning är den vanligast förekommande räknemetoden som används av eleverna för matematikuppgifter i räknesätten; addition, subtraktion och multiplikation. Trots detta anses metoden av lärarna vara svårare än räkning med lodräta algoritmer. För att kunna ta till sig räknemetoden bör man ha goda kunskaper i positionssystemet och i multiplikationstabellen. Då det ofta brister för eleverna då det gäller dessa kunskaper, kan det stora flertalet inte tillgodogöra sig metoden på ett tillfredställande sätt.

Undersökningen är fokuserad på vilken relation lärare och elever har till skriftspråket. Vi har undersökt hur medvetna lärare och elever är gällande skriftlig korrekthet. Vi har även undersökt hur sociala medier och mobiltelefoner påverkar språket. Hur eleverna ställer sig till skriftspråket och om de bryr sig om att skriva korrekt är även någonting som studien är riktad till. Vi har studerat vilka verktyg både lärare och elever har till hjälp för att utveckla ett korrekt skriftspråk. Vi har gjort en intervjustudie och använt oss av sex stycken informanter, tre lärare och tre elever. Resultatet visar att lärare och elever är medvetna om vikten av att skriva korrekt och att kunna skriva såväl formellt som informellt. Enligt informanterna är responsgivning och läsning av största vikt för ett utvecklat skriftspråk. Alla var eniga om att sociala medier, mobiltelefoner och datorer påverkar skriftspråket på ett negativt sätt. Informanterna var överens om att skriftspråket kan ha blivit förenklat på grund av dessa företeelser.

Denna studie är av kvalitativ karaktär och baseras på halvstrukturerade intervjuer med sex spansklärare i gymnasieskolan. Studiens syfte har varit att studera lärares syn på bedömning och betygsättning av elevers skriftliga produktion på de nationella provet i spanska utifrån ett läroplansteoretisk perspektiv och utifrån teorier om bedömning. Undersökningens resultat visar att lärare i varierande grad använder sig av kursplanen vid bedömning av elevers texter och att deras bedömningsarbete begränsas av faktorer som resursfördelning som påverkar den tid som lärare har till att bedöma elevers texter och till vilken grad sambedömning ges utrymme inom lärarnas tjänster. Spansklärare uttrycker även en osäkerhet när det gäller betygsättningen av elevers texter då kursplaner lämnar stort tolkningsutrymme i bedömningen. Detta utrymme innebär att lärarna tolkar kursplanen på olika sätt och använder sig exempeltexterna som en konkretisering av kursplanen. I sitt bedömningsarbete använder sig lärarna också av tidigare bedömningsanvisningar då kunskapskraven i den nya kursplanen upplevs som alltför generella och svårtolkade.

När elever i årskurserna F-3 och 4-6 gör beräkningar i addition och subtraktion, är detframförallt två metoder de använder sig av, standardalgoritm, även kallad uppställning, ochskriftlig huvudräkning. Enligt forskning finns det både för- och nackdelar med bådametoderna. I detta arbete kommer lärares tankar och upplevelser av att arbeta med dessa tvåmetoder att lyftas och synliggöras genom kvalitativa intervjuer. Syftet med arbetet är dels attundersöka för- och nackdelar med de två beräkningsmetoderna men också vilken kunskapssynsom ligger till grund för lärarnas lektioner i matematik. Arbetet har också synliggjort hur välförmågorna inom matematik utvecklas av de två olika metoderna. Det resultat som framkomvisade att lärarna helst arbetar med standardalgoritm och inte låter förmågorna påverka derasundervisning i lika stor utsträckning som de 4 F:en. Det visade sig dessutom att den skriftligahuvudräkningen i större utsträckning utvecklade de fem matematiska förmågorna.

En god kommunikation mellan sjuksköterskor är grundläggande för att ett arbete ska fungera, inte minst inom vården där arbetet sker med människor. En bristfällig kommunikation, med otydliga överrapporteringar mellan sjuksköterskor kan få svåra konsekvenser för patienten. Därav är det nödvändigt att ha en strukturerad modell att följa under sin överrapportering, där all viktig information om patientens hälsostatus inkluderas. I litteraturstudien undersöks för- och nackdelar med olika modeller för överrapportering mellan sjuksköterskor. Forskningsområde för litteraturstudien är modeller och innovationer för säker vård.