Syftet med studien är att undersöka den skriftliga reflektionens möjligheter och dilemman för lärande i bildämnet hos tre utbildade bildlärare på högstadiet, utifrån det sociokulturella perspektivet. Studiens frågeställningar är: Vilka möjligheter ser bildläraren att den skriftliga reflektionen gör för elevens lärande i bildämnet samt vilka dilemman ser bildläraren att den skriftliga reflektionen medför? Halvstrukturerad intervjumetod användes för insamling av empiri. Intervjuerna transkriberades, analyserades och bearbetades enligt den hermeneutiska tema analysmetoden. För att underlätta bearbetning och transkribering av insamlad empiri nyttjades elektronisk ljudupptagning i form av mobiltelefon under samtliga intervjutillfällen. Analys och bearbetning av insamlad empiri enligt den hermeneutiska tema analysmetoden visade på huvudsaklig samstämmighet hos merparten av informanterna kring att den skriftliga reflektionen är betydande för elevernas lärande utifrån flera perspektiv. Insamlad empiri, vilket analyserades och bearbetades enligt den hermeneutiska tema analysmetoden, visade att den skriftliga reflektionen fungerar som möjlighet till att processa och reflektera kring kunskap samt skapar möjlighet för enskild dialog. Insamlad empiri visade även på flertalet dilemman som tillämpningen av den skriftliga reflektionen för med sig, bland annat tidsaspekten och arbetsbelastningen. Resultatet analyserades och tolkades med hjälp av betydelsefulla och bärande begrepp vilket belyses i teoriavsnittet. Resultatet visade på att den skriftliga reflektionen har både möjligheter och dilemman vilket påverkar hur ofta den tillämpas i bildundervisningen. Resultatet visade att det främsta dilemmat med den skriftliga reflektionen är dess tidsåtgång vilket inte alltid är till läraren eller elevernas fördel vad gäller arbetsbelastning och stress. Resultatet visade dock att den skriftliga reflektionens möjligheter överväger dess dilemma då den skriftliga reflektionen möjliggör och bidrar för reflektion och enskild dialog samt till lärarens utveckling av sin undervisning.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare använder sig av Att Skriva sig till Läsning i klassrummet samt vad de själva och elever anser om metoden. För att undersöka detta har det utförts klassrumsobservationer under lektioner som involverat metoden samt intervjuer av både lärare och elever. Det insamlade materialet analyserades sedan via en tematisk analys, där flera teman hittades. Huvudteman i denna studie är ASL – en metod för alla om man vågar pröva, läs- och skrivlärande via ASL, samarbete, det digitala verktyget och ett arbetssätt från förskoleklass och uppåt. Resultaten av studien visar på att ASL-metoden enligt lärarens uppfattning förbättrar elevers skrivförmåga, men inte läsförmågan, jämfört med traditionell undervisning. Metoden ger möjlighet för läraren att enkelt anpassa uppgifterna till varje elevs behov genom att justera verktygen som eleverna arbetar med. Läraren och eleverna ges stora roller genom det sociokulturella lärandet. Samarbetet mellan eleverna värnades om genom att oavsett uppgift får eleverna ta hjälp av varandra för att lösa den. Lärarna och eleverna beskrev metoden som gynnsam och rolig att arbeta med.

Syftet med föreliggande studie är att ta reda på vad högstadieeleverna anser om användningen av smarta mobiltelefoner i skolan och mer specifikt inom svenskämnet samt vilka råd de vill ge lärare gällande mobiltelefonanvändningen inom svenskämnet och vilket inflytande de önskar inom svenskämnet. I digitaliseringsdebatten är pedagogers och hjärn-forskares röster höga emedan eleverna lyser med sin frånvaro. Enligt Skolverkets läroplaner reviderade 2018 för grundskolan (LGr11) och gymnasiet (LGy11) ska eleverna förses med digitala hjälpmedel i undervisningen för att utveckla de krav på digitala kunskaper som samhället ställer. Användningen av digitala verktyg i undervisningen ses å ena sidan som distraktioner och å andra sidan som en välbehövlig paus i studierna. Åsikterna kring hur användningen av digitala verktyg föreligger går isär, där pedagoger ser det som ett tillskott och hjärnforskare som negativt genom medförande distraktioner. Vad anser eleverna i denna fråga? Det är inte lika utforskat. I föreliggande empirisk studie genomförs kvalitativa halvstrukturerade intervjuer i strategiskt valda fokusgrupper. Medverkande elever läser svenska och går i årskurs 9 i en högstadieskola inom Stockholmsregionen. Etiska aspekter har efterlevts i enlighet med Vetenskapsrådets rekommendationer för god forskningssed. Resultatet i studien visar att eleverna använder mobiltelefonen till skolrelaterat arbete, så som att söka information, inspiration, lyssna på musik, använda som extra skärm, lyssna på texter, ord och ljudböcker. Några använder den för översättning av ord under skrivprocessen eller för att kommunicera med andra elever gällande skolrelaterade göromål. Elevernas upplevelse av inflytande när skolan beslutade kring mobiltelefonförbudet är lågt. Vidare är upplevelsen att inflytandet är lågt även i andra frågor och förslag som de framfört. Avslut-ningsvis ger eleverna råd till lärare kring den önskade användningen av mobiltelefonen och hur inflytandet bör utformas.

Persson, Kristina (2019). ”Jag lär mig mer när jag kommer ihåg”. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragExamensarbetets kunskapsbidrag är att visa och ge en inblick i att elevernas skrivförmåga kan utvecklas genom att eleverna får möjlighet att använda skolans närmiljö som lärmiljö. Kunskapsbidraget är även att elevernas beskrivningar och erfarenheter av utomhusundervisning synliggörs. Studien bidrar till ökad kunskap om varierad lärmiljö i allmänhet och utomhusundervisning i synnerhet när det gäller att utveckla elevernas förmåga att skriva.Syfte och frågeställningarSyftet med denna studie är att undersöka om utomhusmiljön kan användas för att utveckla elevernas förmåga att skriva faktatexter. Syftet är att undersöka eventuella skillnader i elevers faktatexter vad gäller antalet meningar, antalet ord samt adjektivanvändningen beroende på om lärarna använder skolans utomhusmiljö eller skolans klassrumsmiljö som lärmiljö i sin undervisning. Syftet är också att utifrån elevperspektiv beskriva erfarenheter av utomhusundervisning.Frågeställningarna är:•Vilka skillnader i elevernas texter kan upptäckas i textanalysen, beroende på om undervisningen sker inne i klassrumsmiljö eller i skolans utomhusmiljö?•Hur beskriver eleverna sin erfarenhet av utomhusundervisning?TeoriExamensarbetets teoretiska förankring utgår från variationsteorin som har sin utgångspunkt i fenomenografin samt upplevelsebaserad lärandeteori.MetodExamensarbetets empiriska material består av två delar. Den ena delen består av en textanalys som baseras på 34 elevskrivna texter där varje elev har skrivit två texter. Den ena texten skrevs vid studiens början och en vid dess slut. Resultatet sammanställdes i tabeller. Den andra delen består av två semistrukturerade gruppinterjuver. Intervjuerna spelades in och analyserades.ResultatResultatet av textanalyserna visar på att alla elever utvecklar sitt skrivande oavsett om undervisningen sker enligt traditionell undervisning inomhus eller med utomhusundervisning. I analysen syns att elever som vid studiens början presterade lågt, visade på större progression än elever som vid studiens start hade godtagbara kunskaper. Elever i intervjun beskriver att de tycker utomhusundervisningen ofta skapar ett lustfyllt lärande. Genom variation och aktivt lärande skapas goda förutsättningar för lärande, både när det gäller kunskap och förmågan att skriva.Specialpedagogiska implikationerAlla i skolan, i synnerhet speciallärare, ska verka för att eleven ska erbjudas bästa möjliga förutsättningar oavsett behov. Alla elever har rätt att lyckas i skolan. Speciallärarens roll är att stödja både elever och pedagoger med strategier och verktyg så att undervisningen blir så gynnsam som möjligt. Det handlar inte om att finna den enda rätta vägen utan snarare erbjuda mångfalden. Som blivande speciallärare är det viktigt att se behoven. Det handlar inte om att hitta anpassningar till specifika elever utan snarare visa på vilka lärmiljöer som är bra för alla elever. Speciallärare behöver se till att elevernas glädje och lust att lära bibehålls under hela deras skolgång. Jag ser framemot, som skolans speciallärare, att få vara delaktig i att dra upp riktlinjer för skolans utvecklingsarbete och då förespråka och värna om varierade lärmiljöer, gärna utomhus.NyckelordLärmiljö, Närmiljö, skriva, utepedagogik, variation

Syfte med föreliggande studie är att undersöka vilka kunskaper undervisande svensklärare på högstadiet har om särskilt begåvade elever och hur de arbetar för att stimulera särskilt begåvade elever genom acceleration och berikning. Studiens datainsamling är kvalitativ genom en fenomenologisk metod med semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att undervisande svensklärare inte har några teoretiska kunskaper om särskilt begåvade elever från universitetsstudier eller fortbildningar. Däremot känner svensklärarna till vissa karaktäristiska egenskaper som särskilt begåvade besitter. Till exempel att de har ett mer abstrakt tänkande, mer avancerat ordförråd, upplevs störiga, har hög frånvaro, inte är särskilt ambitiösa, har svårigheter att uttrycka sig skriftligt. Det framgår även hur svensklärarna accelererar och berikar de särskilt begåvade eleverna i svenskämnet. Det görs bland annat genom att låta den särskilt begåvade eleven arbeta med sitt intresseområde, belöna eleven genom att låta den utforska sitt intresseområde på Youtube eller läsa mer avancerad litteratur än vad de jämnåriga gör.

”Repetition är kunskapens moder – en studie om hur två arbetslag på olika skolor arbetar med läs- och skrivinlärningsmaterial i år 1”, ett examensarbete skrivit av Josefine Bäckström och Elisabeth Meijer. Vi har redogjort för tidigare forskning som berör lärobokens auktoritet och vilken betydelse lärarens personliga och pedagogiska roll har för undervisning. Teorier från Vygotskij lyfts i studien, att det är eleven självsom ska lära sig att läsa och skriva, men hon behöver inspiration, motivation och uppmuntran på vägen. Studien är baserad på kvalitativ forskningsmetod genom insamling av intervjuer och observationer som har resulterat i en redogörelse för de material arbetslagen använder. Materialen kan vid första anblick liknas med varandra, trots att delar har ålderskillnad på cirka 25 år, de använder läsebok, skriver från större till mindre bokstäver och båda arbetslag betonar finmotorikens betydelse. Vid närmare jämförelse använder de olika verktyg och tillvägagångssätt för att en elev ska lära sig att läsa och skriva, det skiljer sig bland annat i hur bokstäver lärs in. Slutsatsen för studien är att så länge som lärare använder sig av varierat och inspirerat material finns det goda utsikter för en elev att lära sig att läsa och skriva, alltså ålder på materialet har ingen direkt betydelse.

Sammanfattning Denna kvalitativa studie har en fenomenografisk ansats där vi avser att beskriva hur lärare och speciallärare uppfattar de centrala begreppen i Läsa, skriva, räkna garantin samt deras uppfattningar kring hur implementeringen genomförts. Samarbetet mellan lärare och speciallärare vid särskild bedömning av resultaten av de nationella proven i svenska i årskurs 3 har studerats. Datainsamlingen genomfördes med semistrukturerade intervjuer med fyra lärare och fyra speciallärare på fyra skolor. För att förstå skolornas arbete med implementering tar studien stöd i Ball et al´s (2012) teoretiska ramverk policy enactment. Detta ramverk har till syfte att synliggöra vad som krävs för att förverkliga implementering av policy. Vi har även använt oss av en kommunikationsteori (Fiske, 1997) för att studera vad som krävs för att muntlig och skriftlig kommunikation ska få ett bra utfall. Det blev synligt att det råder en otydlighet i vad som förväntas av lärare och speciallärare i verkställandet av garantin. Lärarna och speciallärarna som deltog i denna studie har alla erfarenhet av att ha deltagit i genomförande av de nationella proven i årskurs 3. Detta för att säkerställa att de hade erfarenhet av att hantera minst en del av garantin. Denna studie visar att implementeringen i dessa skolor inte fullt lyckats, dels råder det osäkerhet kring garantins innehåll dels att centrala begrepp inte är befästa. Det blir även synligt att den del i Läsa, skriva, räkna – garantin som handlar om särskild bedömning och samråd där specialpedagogisk kompetens är en central del, inte fått fäste i skolorna som det var tänkt.

I dagens skola är skrivande en central del i undervisningen där skrivande kan ske på olika sätt och med skilda syften. Syftet med studien är att genom strukturerade observationer undersöka vilket skrivande som lärare använder i undervisningen i årskurs 3. Studien har utgångspunkt i Ivaničs diskursramverk som innehåller olika skrivdiskurser som utgår från föreställningar om att lära sig skriva där samtliga skrivdiskurser tillsammans bildar en helhetssyn på lärande. Resultatet visar att skrivande förekommer mestadels i skolämnet svenska, jämfört med andra skolämnen. Vidare visar resultatet att skrivandet förekommer i en mer begränsad utsträckning i de praktiskt-estetiska skolämnena. De mest framträdande skrivdiskurserna i undervisningen är diskursen för att tänka och lära och färdighetsdiskursen. Dessutom framgår det i resultatet att skolämnet svenska innehöll den största variationen av synliggjorda skrivdiskurser.

I juni 2019 lagstadgades Läsa-skriva-räknagarantin som enligt Skollagen (SFS 2010:800) ska ge elever rätt till tidigt stöd i svenska, svenska som andraspråk och matematik. Denna kvalitativa studie undersöker med hjälp av semistrukturerade intervjuer hur åtta skolor i tre kommuner organiserar arbetet efter genomfört kartläggningsarbete med Hitta språket i förskoleklass och Nationellt bedömningsstöd i svenska och svenska som andraspråk i årskurs 1. Informanterna är förskollärare, lärare i årskurs 1 och 2, speciallärare samt lärare med specialpedagogisk kompetens. Inledningen förklarar Läsa-skriva-räknagarantin ur Skolverkets förklaringsmodell och leder fram till syfte och frågeställningar. I bakgrunden ges läsaren en beskrivning om varför Läsa-skriva-räknagarantin tillkommit. Det teoretiska ramverket låter läsaren se att studiens teoretiska ansats är kvalitativ och studien belyses genom ett sociokulturellt perspektiv (Säljö, 2000 och Vygotskij, 1995) samt genom det kompensatoriska perspektivet, det kritiska perspektivet och dilemmaperspektivet (Nilholm, 2020). Metoddelen klargör hur datainsamlingen gått till och vilka urval som gjorts inför intervjuerna. Här presenteras också skolor och informanter samt visas hur den tematiska analysen och de etiska övervägandena format studien. Resultatet av studien visar att det i första hand är förskollärare som genomför kartläggningen i sin klass medan lärare i årskurs 1 får någon form av stöd med genomförandet av speciallärare. Efter bedömning av Hitta språket och Bedömningsstödet i samråd med speciallärare ser stödinsatserna olika ut. På organisationsnivå omnämns pedagogiska forum där speciallärare medverkar. På gruppnivå utgör resultatet grund för planering av anpassningar i klassrumsundervisningen både i förskoleklass och årskurs 1. Speciallärare engageras oftast på individnivå från och med vårterminen i förskoleklass och i årskurs 1. Uppföljning sker systematiskt och skolorna är på väg mot ett större kunskapsfokus i samband med överlämning mellan förskoleklass och årskurs 1. Studiens åtta skolor tar hjälp och stöd av Skolverkets Läsa-skriva-räknagaranti i elevbedömningen vilket visar att en större medvetenhet i skolorna än tidigare genomlysning från Skolinspektionen (2022). Studien visar en likvärdighet i analys- och bedömningskunskaper om Läsa-skriva-räknagarantin oavsett vilken skola eller kommun som eleverna tillhör.  Nyckelord:Läsa-skriva-räknagaranti, sociokulturellt perspektiv, intervjustudie, tematisk analys

I denna studie söker vi svar på frågorna om formandet av bokstäver samt förmågan att använda gemener, versaler och punkt skiljer sig mellan elever som arbetat med skrivinlärning genom ett traditionellt arbetssätt jämfört med dem som arbetat med ASL som arbetssätt. För att få svar på dessa frågeställningar tillämpades en kvantitativ metod där vi undersökte insamlade elevtexter från två kommuner med olika arbetssätt. Elevernas formande av bokstäver samt förmåga att använda gemener, versaler och punkt undersöktes, dokumenterades och till sist jämfördes. Vissa forskningsresultat pekar på att ASL gynnar elevers skrivinlärning och att elever lär sig att forma bokstäverna genom att se dem på dataskärmen. Resultatet av denna studie visar att formandet av bokstäver är bättre bland eleverna som arbetat med traditionell bokstavsinlärning, medan förmågan att använda gemener, versaler och punkt är relativt lika mellan handskrivningsklass och ASL-klass. Utifrån studiens resultat kan vi dra slutsatsen att det fortfarande är viktigt att skriva med penna. I dagens digitaliserade värld kan det dock vara lämpligt att använda sig av både dator och att skriva för hand i skrivinlärningen.