I dagens skola finns ingen entydig uppfattning om hur den första skrivinlärningen ska ske, med penna och papper eller med hjälp av digitala verktyg. Syftet med denna studie är att jämföra elevtexter från årskurs 3 skrivna efter traditionell skrivundervisning och metoden Att skriva sig till läsning (ASL). Frågeställningarna i studien handlar om skillnader mellan olika kategorier skrivares texter utifrån helhet och struktur, meningar, ord samt tecken. Studiens teoretiska utgångspunkt är det sociokulturella perspektivet med medierande resurser, och texttriangeln används som teoretisk analysmodell. Materialet som ligger till grund för denna studie är 24 elevtexter från nationella provet i svenska i årskurs 3. Texterna är hämtade från fyra klasser där två fått traditionell skrivundervisning och två undervisats efter ASL-metoden. Från varje klass finns två elevtexter skrivna av säkra skrivare, två av medelsäkra skrivare och två av mindre säkra skrivare. Texterna är analyserade utifrån texttriangeln med hjälp av lix-generatorn och Word. Resultatet i studien är tvetydigt och visar inte vilken skrivundervisningsmetod som är mest fördelaktig för textens helhet. Vidare visar resultatet att ASL-metoden är gynnsam för elevtexters längd och ordvariation samt användandet av styckeindelning och talstreck. Eleverna som undervisats efter denna metod skriver dessutom längre grafiska och syntaktiska meningar. Resultatet visar också att traditionell skrivundervisning gynnar elevers stavning. Dock finns det inga tydliga skillnader mellan metoderna när det gäller elevtexternas andel långord och teckenfel. Slutligen visar resultatet att skrivundervisningsmetoderna kan vara fördelaktiga för olika kategorier skrivare.

Syftet med denna uppsats är att undersöka sex lärares enskilda beskrivningar och upplevelser av genrepedagogiken. Inledningsvis presenteras kravet som undervisningen och samhället ställer på elevers skrivförmåga. Därefter ges en förklaring till hur genrepedagogiken kan möta dessa krav. För att undersöka detta har studien bedrivits utifrån två frågeställningar som är: Hur uppfattar läraren elevens förutsättningar för lärande utifrån genrepedagogiken? Vilka hinder och möjligheter framträder i lärares genrebaserade arbetssätt? Genom en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer har vi kunnat få en djupare bild av lärarnas genrebaserade skrivundervisning. I vårt resultat framgår det att lärarna grundar både sin planering och undervisning på cirkelmodellens fyra faser. Det framkommer delade uppfattningar kring effekterna av genrepedagogiken. En del lärare menar att eleverna blir uttråkade och frustrerade, medan andra betonar att eleverna motiveras och inspireras. Slutligen betonas det att genrepedagogiken utgör både hinder och möjligheter i skrivundervisningen. Metoden hjälper eleverna att skriva utförligare texter efter genrens karaktäristiska drag. Däremot beskrivs genrepedagogiken också som hämmande för elevernas kreativitet och tidskrävande. Studiens slutsatser är att scaffolding är avgörande för elevernas lärande och skrivande. En annan slutsats är vikten av variation i skrivundervisningen för att hitta rätt balans mellan stöttning och utmaning för eleverna. / The aim of this study is to examine six teachers' descriptions and experiences of genre pedagogy. The study begins by presenting the requirement that teaching and society place on students' writing ability. Then an explanation is given of how genre pedagogy can meet these requirements. The study has been conducted based on two questions: How does the teacher perceive the student's conditions for learning based on genre pedagogy? What obstacles and opportunities appear in teachers' genre-based working methods? Through a qualitative study with semi-structured interviews, we have been able to get a deeper picture of teachers' genre-based writing instruction. Our result shows that teachers base both their planning and teaching on the four phases of the circle model. There are divided views about the effects of genre pedagogy. Some teachers believe that students become bored and frustrated, while others emphasize that students are motivated and inspired. Finally, it's pointed out that genre pedagogy constitutes both obstacles and opportunities in writing instruction. The method helps students write more detailed texts according to the genre's characteristic features. Despite this, the genre pedagogy is inhibiting students' creativity and also being time-consuming. The study concludes that scaffolding is crucial for students' learning and writing. Another conclusion is the importance of variation in writing instruction to find the right balance between scaffolding and challenge for student's

The present thesis aims to describe teenagers as peer reviewers and explore possible benefits of giving feedback. My study was carried out in two EFL classrooms in year eight in a Swedish lower secondary school, where the pupils were engaged with the written task to write an informative reply letter in English. The teaching unit included negotiations of a joint criteria list, feedback training, peer review, and the production of first and final drafts of the reply letter. Data were collected from multiples sources: texts produced in class, audio- and video-recordings, questionnaires and interviews. My main findings suggest that pupils can learn about writing from giving feedback. By adopting a reader perspective, the pupils raised their genre and audience awareness. Moreover, the peer-reviewed reply letters served as inspiration both in terms of transfer of structure, such as rhetorical organisation, and of ideas and content. Self-reports indicated that the pupils in my study enhanced their ability to self-assess and edit their own writing, which suggests that transferable skills were developed as a result of peer review. As regards micro-level aspects of writing, reading and commenting on peers’ reply letters seemed to influence a smaller number of pupils to transfer patterns and spelling. In their role as peer reviewers, the pupils successfully identified strengths and weaknesses in their peers’ writing, but the feedback comments did not include much specific formative information. My findings contribute to research on L2 writing and peer feedback by showing that younger learners can benefit from giving feedback. This is significant since previous research has mainly been carried out at university and college level. In addition, by combining text analyses, classroom observation and pupils’ self-reports, my study offers a comprehensive understanding of peer review. / Syftet med min licentiatuppsats är att beskriva tonåringar som kamratbedömare och undersöka möjliga fördelar med att ge feedback. Min studie genomfördes i två engelskklassrum i årskurs åtta i en svensk högstadieskola där eleverna  arbetade med att skriva svarsbrev på engelska. Arbetsområdet inkluderade diskussioner om en gemensam kriterielista, träning i att ge feedback, kamratbedömning och skriftlig produktion av utkast och slutlig version av svarsbrevet. Material samlades in från flera olika källor: de texter som skrevs i klassrummet, ljud- och videoinspelningar, enkäter och intervjuer. Mina resultat visar att elevers eget skrivande kan gynnas genom att ge feedback. Genom att de fick ett läsarperspektiv på sitt skrivande ökade elevernas medvetenhet om genre och mottagare. Dessutom fungerade de brev som eleverna läste och gav feedback på som inspiration, vilket visades genom att de överförde disposition och strukturer, samt idéer och innehåll till sitt eget skrivande. Eleverna uttryckte själva att de förbättrade sin förmåga att självbedöma och rätta sina texter, vilket indikerar att det är möjligt att utveckla överförbara färdigheter genom att bedöma andras texter. Ett mindre antal elever överförde ord och grammatiska strukturer från sina kamraters texter, men överlag påverkades skrivandets mikronivå i mindre utsträckning än makronivån (organisation och innehåll). I sin roll som kamratbedömare kunde eleverna  identifiera styrkor och svagheter i sina klasskamraters texter, men deras feedbackkommentarer innehöll relativt lite formativ information. Tidigare forskning inom området har främst utförts på högskole- och universitetsnivå  och mina resultat bidrar till forskning om skrivande i främmande språk och kamratfeedback genom att visa att också högstadieelevers skrivande kan gynnas av att ge feedback.

Denna studie baseras på elevers skrivande av berättande texter i ämnet svenska från årskurs 5 och 6. Syftet var att undersöka hur lärare kan arbeta stöttande för både låg- och högpresterande elever i arbetet med skrivande av genretexter. Vidare ville vi undersöka vilka utmärkande drag vi kunde finna i låg- respektive högpresterande elevers berättande texter och hur lärare beskriver sin undervisning i förhållande till begreppen inkludering samt differentiering. I studien analyserades 16 elevtexter från de utvalda elevgrupperna, Fyra lärare till dessa elever har intervjuats för att få ta del av deras tankar om undervisningen. Studien baseras på genrepedagogiken med tillhörande bakomliggande teorier, inklusive den sociokulturella teorins scaffolding- och ZPD-begrepp samt systemisk funktionell grammatik. Intervjun undersöks även i relation till begreppen inkluderande och differentierande undervisning samt hur det används i arbetet med eleverna. I resultatet från textanalysen kunde vi se att den största skillnaden mellan de två elevgrupperna var berättelsens händelseförlopp vilket bidrog till diskussionen om grammatiska orsaker. I intervjun beskrev lärarna att de använder sig av explicit undervisning och formativ feedback med ZPD som utgångsläge, vilka utgjorde deövergripande teman som var mest jämförbara med genrepedagogikens stöttning. Lärarna strävade efter att eleverna skulle kunna arbeta med samma uppgifter så långt som möjligt och fokuserade på att anpassa kraven efter elevernas förmågor. Det visade sig att lärarna undervisade något mer differentierande än de själva var medvetna om då vissa av deras kommentarer om inkluderande undervisning även kan kopplas till differentierad undervisning.

Att språket spelar en nyckelroll för att nå skolframgång och för att – i ett större perspektiv – kunna verka aktivt i samhället är man inom utbildningsväsendet enig om. Vikten av att eleven utvecklar ett adekvat språkligt register med vilket kunskapen uttrycks – och i synnerhet ett diskursivt sådant – kan alltså inte förnekas, och genrepedagogiken har ur detta perspektiv haft ett särskilt inflytande i svensk skola, med dess explicita modellering i skrivande och metaspråkliga dekonstruktion av texter. Mot denna bakgrund är det därför relevant att undersöka hur läromedel i svenska instruerar i diskursivt skrivande, eller med andra ord vilka förutsättningar för metaspråklig förståelse om diskursivt skrivande som eleven erbjuds i mötet med läromedlen.      Syftet med föreliggande examensarbete har därför varit att utveckla en förståelse för hur vi som lärare kan förhålla oss till läroböcker i svenska, utifrån avsikten att utveckla elevernas skriftspråkliga repertoar i diskursiv riktning. Teoretiska utgångspunkter är SFL:s funktionella språkmodell, där språk betraktas som bestående av olika lager, samt betydelsen av metaspråklig förståelse i skrivprocessen och explicit skrivundervisning. Materialet utgörs av skrivkapitlet i en lärobok riktad mot gymnasiekursen Svenska 1 och analyseras genom kvalitativ innehållsanalys i två steg. Först analyseras bokens görande, det vill säga dess metaspråkliga beskrivningar av diskursiva texter, för att i nästa skede tolkas mot teorier där metaspråklig förståelse, explicit undervisning och sambandet mellan språkets form och funktion är centralt.    Resultatet visar att lärobokens metaspråkliga instruktioner ger tämligen mycket stöd för vad de olika texterna ska innehålla och hur innehållet ska disponeras, men att textens komponenter ofta inte dekonstrueras till lokal nivå, vilket alltså medför en otydlighet i hur man språkligt realiserar innehållet och hur en viss stil kan uppnås. Slutsatsen är att läraren behöver vara beredd på att komplettera lärobokens huvudsakliga fokus på innehåll och struktur, med en inzoomning på textens lokala nivå för att synliggöra och konkretisera skrivandets hantverk. Inte minst kan det krävas ett särskilt fokus på hur olika textaktiviteter framställs och hur en formell stil kan åstadkommas, samt på relationen mellan form och funktion.

This qualitative minor field study is conducted in a multilingual public secondary school in the Eastern Cape province of South Africa. The aim is to analyse the literacy teaching from a critical literacy point of view and to gain new perspectives on how to work with literacy in multilingual classrooms in Sweden. The material was collected over approximately three weeks and consists of participant observations and two semi-structured group interviews with nine learners in total. The theoretical approach derives from a socio-cultural orientation and focuses on how unequal power relations are represented in language. Our results indicate a focus on individual learning of cognitive skills, for example, answering pre-written questions to a text in the work with reading comprehension. Furthermore, reading is considered important to be able to influence one’s own life and to connect with the surrounding society, as is good knowledge of English, which in turn is developed by reading. English is the language the learners are most used to use in school related activities and the language they feel confident to read in. In addition, the results show social, critical and transformative aspects of literacy. The teachers want to make use of the learners’ experiences in the teaching. Moreover, this goal is occasionally connected to a desire to empower the learners with agency to act for change. However, this desire is limited by the curriculum since it is forcing the teachers to teach at a certain pace. These results are then analysed by the use of Hilary Janks’ interdependent model for critical literacy by considering the consequences of focusing on any of its four parts – power, access, diversity and design – without any one of the others. We conclude that it is a challenge to design teaching that does not separate, but include cognitive, social, critical and transforming aspects of literacy in Sweden as well. Janks’ model can be used to design a teaching that includes these aspects to a greater extent and thereby create a more inclusive multilingual learning environment. Finally, we suggest that theories about critical literacy should be added to both teacher education and to the steering documents.