Syftet med vår studie är att undersöka kvinnors upplevelser av att få en AD/HD diagnos i vuxen ålder och vilka sociala konsekvenser det ger. Då många studier inriktar sig på AD/HD ur ett neuropsykiatriskt perspektiv, anser vi det intressant att i stället ha ett socialt fokus. Den teori vi huvudsakligen använder oss av är social konstruktionism då vi tycker den är relevant i detta sammanhang. Vi undersöker i studien om, och i så fall hur kvinnorna upplever att diagnosen har förändrat deras vardag, bemötandet från myndigheter och arbetskamrater, självkänsla/självuppfattning och relationen till vänner och nära anhöriga. För att göra detta möjligt formulerade vi fyra frågeställningar som passade studiens syfte. I studien använde vi oss av kvalitativa forskningsintervjuer med fyra kvinnor, detta för att få fram deras upplevelser på bästa sätt. Det resultat vi funnit visar att diagnosen haft stor betydelse för kvinnorna i den meningen att den gjort dem mer medvetna om sina brister och som en frigörande förklaring på sin känsla av att vara annorlunda. För att kunna analysera texten använde vi oss av de teman som formades utifrån frågeställningarna för att kunna hitta mönster i kvinnornas berättelser. Därefter tolkade vi materialet med hjälp av tidigare forskning och relevanta teorier. Den slutsats vi kommit fram till är att diagnosen stärker kvinnornas självkänsla/självuppfattning vilket gör att de kan hantera sina liv och sin vardag på ett bättre sätt, men också att diagnosen i sig inte förändrar de faktiska bristerna i någon större utsträckning. / The aim of our studie is to examine womens experiences of recieving a diagnosis of AD/HD as an adult and what social consequences this brings. As many studies focus on AD/HD from a neuropsychiatric perspective, we regard it interesting to look at it from a social perspective rather then psychiatric. The theory we mainly used is social constructionism as we think it relevant in this coherece. In the study we examine if and in that case how these women feel that the diagnosis has changed there everyday life, treatment by authority and colleagues, self-esteem/self-perception and relation to friends and close relatives. To make this possible we worded four questions at issue that was suitable for the purpose of the study. In the study we used qualitative research interviews whit four women, this as to bring forward there experiences in the best possible way. The result we found show that diagnosis has had great importance for the women as it has made them more aware of there scarcity and as a liberating explanation of there feeling of being different. To be able to analyze the text we used the theme as shaped from the questions to be able to find a pattern in the womens story. We then interpreted the material with the help of prior and relevant theories. Our conclusion is that the diagnosis strengthens the womens self-esteem/self-perception which means that they can handle there everyday life in a better way, but also that the diagnosis in it self does not change the real lack in extent any greater.

The aim of this study is to identify the dominating discourse in Swedish newspapers concerning perpetrators who committed sexual offence against children. The study is based on the idea that the media representation play a significant role to the public opinion and awareness of the perpetrators. The study is based upon a selection of 103 articles published between January 2003 and November 2013, taken from four of the biggest daily newspapers in Sweden; Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen and Svenska Dagbladet. The methodological and theoretical approach in the study has been the one of discourse analysis through which one dominating discourse along with two subsidiary discourses could be identified. The discourse considered to be dominating is the one who presents the perpetrators through the discrepancy between the actions committed and the description of the perpetrator. The description focusing on profession, family status, statements from people in the perpetrators surroundings and professional opinions. A general way on how perpetrators are presented was identified, which derived in the conclusion that the perpetrator often not is unknown to the victim. The perpetrator could also be someone close that appear to be trusted and well thought of by individuals and also by society. The two subsidiary discourses that were identified focused on the gender perspective and showed that there are a small discrepancy between how male and female perpetrators are presented in the newspapers.

This thesis explore women’s needs when reentering society after having served a sentence at the female prison Färingsö, outside Stockholm and whether those needs are being met in the reentry strategies that are being provided. Parallel to this the thesis also examines if there, based on nonconformity and gender theories, is a socially constructed representation of women maintained in the rehabilitation work. The method of this thesis applied semi-structured interviews and used snowball sampling to expand the network of informants to obtain the data necessary. Totally five interviews were carried out. Previous research has shown that women in prison have much more complex problems than men and that there is a need for reentry strategies that take gender in account. The results showed that in terms of being able to reenter back in society, women needed help to structure a previously chaotic life. This by getting individual counseling, housing, employment, adequate rehabilitation programs, education and being able to build a network outside the prison, as this could function as a safety net when being released and reentering back into society. The women also pointed out that there is a need for better information and more individual planning, especially in relation to the release from prison. In regards to the question whether there is socially constructed representation of women held in the reentry strategies this could mainly be seen in the work women get to do in prison, such as knitting, sewing and packing baby-bags. This correlates with a normative femininity where the woman is seen as a person with high moral and a nurturing nature. The result also showed that women in prison act in response to societal normative messages about how a woman should be.

The aim of this study was to gain an understanding about how people with a former alcohol abuse expresses and gives meaning to feelings of guilt and shame in autobiographical books. In particular the purpose of the study was to find out how the authors writes about feelings of guilt and shame, whether it was expressed explicitly or implicitly, and which meaning the authors gives to feelings of guilt and shame and how these feelings are related to each other. We randomly selected 8 autobiographical books by using different criterias. The foundation of this study was social constructionism, which is also a foundation for one of our analysis methods: discourse analyse. This analysis method was used for the analysis of the expressions that were made in an explicit way. The second analysis method we used for our results was a hermeneutic orientation, which was used for the expressions phrased in an implicit way. The main result of this study was that the authors expressed feelings of guilt and shame in different ways. It occurred both as explicit and implicit expressions and sometimes they described these feelings as if it was two feelings that intertwined and were very alike. Our conclusion is that these feelings are of significance for people with an alcohol abuse and that the authors gave these feelings a negative tenor.

The aim of this study was to examine constructions of the guardianship to unaccompanied asylum-seeking children. More specifically its aim was to, through the guardians’ perspective, understand and analyze how they construct the guardianship. The study was based on individual semi-structured interviews with questions concerning the guardianship and the role as a guardian. Seven interview-participants, who are active as guardians in diverse municipalities in southern Sweden, are included in this study. The analysis was based on how the guardians describe the assignments in the guardianship, the unaccompanied asylum-seeking children and their needs and how they describe the relationship to them. As a conclusion we found two different constructions of the guardianship; one characterized by a guardianship based on limits, distance, clarity of role and assignments and a guardian similar to a tutor. The other perspective is characterized by a guardianship based on no limits for assignments, a close and familiar relationship to the children and a guardian similar to a parent or a friend. We found that the guardians are dominated by different types of social actions that affect the guardianship based on how they constructed the guardianship, the unaccompanied asylum-seeking children and the relationship.

This study aims to investigate how diagnosis as a social construction affectsrecognition of students from youth workers experiences. Youth workers assurveyors have been chosen because of their broad social network and the lack ofearlier studies concluding their experiences. The research question for this paperis: How does the diagnosis, as a social construction, affect the recognition ofstudents based on the experiences of youth workers? This study is based on aqualitative research method and in order to reach results we used a semi-structuredinterview. The theoretical framework that have been used in this study is KariIngstad’s theory regarding sickness as a social construction and Carl-GöranHeidegren’s theory regarding recognition. The results of this study indicate thatthere is a connection between diagnosis as a sickness and recognition of abehavior. Our conclusion is that the diagnoses does not work as a recognition ofhow a person really is but as a helping tool for recognition in social contexts. / Denna studie syftar till att undersöka hur diagnos som en social konstruktionpåverkar erkännandet av en elev utifrån fritidspedagogers erfarenhet.Fritidspedagoger som undersökningspersoner har valts i syfte om att de har ettbrett socialt nätverk och att få studier tar hänsyn till fritidspedagogers erfarenheter.Frågeställningen till detta arbete lyder: Hur fungerar diagnosen, som socialkonstruktion, för erkännandet av elever utifrån fritidspedagogers erfarenhet?Studien grundar sig i en kvalitativ undersökning och för att komma fram till ettresultat använde vi oss av en semistrukturerad intervju. De teoretiska perspektivsom används i denna studie är Kari Ingstads teori om sjukdom som en socialkonstruktion och Carl-Göran Heidegrens teori om erkännande. Studiens resultattyder på att det finns en växelverkan mellan diagnos som en sjukroll ocherkännande av ett beteende. Vår slutsats är att diagnosen inte leder till etterkännande för hur en elev är utan fungerar som ett hjälpmedel för erkännande isociala sammanhang.

Avsikten med denna studie är att problematisera och ge en djupare förståelse för tre utbildade specialpedagogers tankar och reflektioner, beträffande hur makt, konstruktioner och diskurser kan komma till uttryck kring barn med autismspektrumtillstånd (AST) i förskolan. Forskningsområdet utgår från en förståelse som hävdar att det finns otillräckliga kunskaper om maktrelationer, sociala konstruktioner och diskurser som präglar dessa barn. Studiens forskningsfrågor berör hur barn med AST skildras och förstås, blir socialt konstruerade samt vilka förhållningssätt som kan finnas gentemot dem i förskolan. De teoretiska utgångspunkter som denna studie grundas på, är socialkonstruktionism, diskursteori och Michel Foucaults maktperspektiv. För att samla in och analysera data, tillämpades den kvalitativa forskningsintervjun och diskursanalys. Resultaten visar att barn med AST betraktas som socialt avvikande och att de på olika sätt blir föremål för korrigering.

Syftet med denna studie är att belysa och analysera sex invandrade kvinnors berättelser om hur de upplevt att möta det nya landet i allmänhet och den svenska förskolan i synnerhet utan att kunna svenska, eller ha begränsad tillgång till språkliga uttryck. Detta i relation till förskollärares uppdrag att samverka med hemmen samt ge föräldrar möjlighet till delaktighet i förskolans verksamhet. Livsberättelser utgör empirin. Narrativ teori och socialkonstruktionistiskt perspektiv används för analys av resultatet. Inom detta perspektiv utgår man från att det inte finns några givna sanningar utan en mängd varianter av uppfattningar om sanningar. Dessa bildas och ombildas i olika kontexter och som narrativ forskare ser man sig som delaktig i skapandet av de berättelser som konstrueras.  Burr´s fyra kategorier för att definiera social konstruktion har använts i analysarbetet. Resultatet visar att mötet och bemötandet är det som är viktigast för mammorna i studien och barnens trygghet och välbefinnande är det som dominerar narrativen. Att inte kunna språket kan vara ett problem men viljan från förskolans personal att förstå och förstås betonas av mammorna, framför svårigheterna med språkliga hinder. Önskan om ytterligare delaktighet nämns inte och detta bör diskuteras och problematiseras i arbetslagen. / Aim of this study is to examine how immigrant parents experience their first meeting with the new country in general and the Swedish preschool, l in particular, with no or little access to the Swedish language. Previous research in the field is poor and the focus is on how teachers´ and preschool teachers´ opinions about cooperation with parents (Crozier 1999), (Joshi, Eberly & Konzal 2005), (Phoon, Abdullah & Abdullah 2013) (Fakir 2010) (Persson & Tallberg Broman 2002). From parents’ perspective the wellbeing and comfort of their children seem to be of most importance (Vuorinen 2018). The difficulty of not understanding each other due to language barriers is also of interest and was discussed by Massing, Kirova and Hennig (2013). The study was based in Social construction with help from Burr´s (2015) definitions as tools, used in the analysis. Since social construction and narrative research argue that the researcher is part of creating the stories, I have striven to consider that during the process. The study has a qualitative approach and data consists life stories told by six mothers that didn´t know any Swedish, or had limited access to the language, when they first met the Swedish preschool. The life stories were transcribed and interpreted in order to find dominating patterns. Prevailing ethical principles have been considered as they are put in Swedish research council guidelines (Gustavsson, Hermerén & Pettersson, 2011). The respondents were guaranteed confidentiality and possibility to stop participating at any time. Results showed that the dominant finding is the wellbeing and comfort of the children. To be met with interest and curiosity seem to be more important than to be able to speak the same language from the beginning, even if the linguistic barriers can be problematic. The curriculum for Swedish preschools emphasizes the importance of giving parents possibility to be involved in the preschool. But this was not anything that was mentioned in the study. It can be of great interest in discussions among preschool teachers to be better prepared to meet parents.

Denna studie har fokuserat på arbetslösa ungdomar, unga vuxna som globalt fått ett eget trademark och samlas under begreppet NEET´s. studien har undersökt hur dessa unga uppfattar sin vardag, verklighet och de normativa förväntningar som ställs på denna specifika samhällsgrupp. Under arbetets gång har ett flertal strategier framträtt som dessa unga arbetslösa använder sig av i sin vardag, i en omvärld som är i förändring och som inte ger alla utrymme till lönearbete. Studien använder sig övervägande av begreppet NEET, som är ett internationellt samlingsnamn och som står för Not in Employment, Education or training. Vidare har studien kopplats till teorier som berör begreppen individualism, stigma, prekariat, stämpling, social konstruktion och genus. Arbetet med studien har utgått från en metod baserad på konstrutionism och hermeneutik, med en induktiv och kvalitativ ansats. I studiens resultat framkommer de strategier som studiens ungdomar använder sig av.

Psykisk ohälsa bland barn har ökat i Sverige, men vad psykisk ohälsa är kan ses beroende av vilken bild av psykisk ohälsa som är rådande i en speciell kontext. Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares berättelser om psykisk ohälsa bland barn. De frågeställningar som används är följande: På vilka sätt synliggörs psykisk ohälsa bland barn som en social konstruktion? Hur positionerar förskollärare individer som subjekt i diskursen om psykisk ohälsa? Vilka föreställningar blir synliga i diskursen om psykisk ohälsa bland barn? För att undersöka detta har semistrukturerade intervjuer genomförts med fyra förskollärare där det empiriska materialet sedan har analyserats med hjälp av diskursanalys.Denna studie använder sig av ett socialkonstruktionistiskt perspektiv vilket innebär att verkligheten produceras och reproduceras i sociala sammanhang genom språket där begreppen diskurs och positionering av subjekt är centrala för denna studie.Resultaten visar att psykisk ohälsa bland barn är en social konstruktion som sker i förhandling mellan olika aktörer i förskolan där kvantitet av aktörer och kompetens bland aktörerna är faktorer som avgör hur fenomenet definieras. Genom nodalpunkterna ”kvantitet”, ”kontext”, ”handling” och ”teori” blir denna diskurs synligt och avgör hur psykisk ohälsa bland barn förstås. Verksamheten i förskolan konstrueras olika då förskollärarna uttrycker olika föreställningar gällande att psykisk ohälsa är ett avvikande från ett normaltillstånd, orsaker till psykisk ohälsa samt kompetens om psykisk ohälsa. Förskollärarna positioneras ibland i samma grupp som barn med psykisk ohälsa, men barn med psykisk ohälsa positioneras oftast åtskilt från informanterna samt från det generella barnet. Detta trots att informanterna utger sig för att tala för barn med psykisk ohälsa.