The aim of this thesis is to examine the fear of crime in old peoples lives. Notwithstanding that the age category is exposed to crime to a low degree, old people are experiencing a great fear of crime relative younger people. This is the paradox of fear, also recognized in gender studies. The question is how this paradox can be understood. To answer this, twelve elderly men and women have been interviewed and the reports about crime in the local newspaper, Norrköpings Tidningar, has been analyzed, through discourse analysis. The discursive construction of fear is here discussed in terms of discourses of a fearful society, and stereotypes of old age. The hegemonic discourse of old age is collaborating with a discourse, in this paper called the discourse of a threatening society. Old peoples fear is produced, through the interplay of these discourses, because they are objectified and seen as victims alongside with a construction of an ever-present threat.

Syftet var att undersöka uppfattningar, ansvarstagande och åtgärder kring matchfixning. Urvalet bestod av totalt sju respondenter fördelade på två spelare, två ledare och tre styrelsemedlemmar. Respondenterna tillhörde föreningar inom Gävleborgs län idrottsförbund med koppling till fotboll och bandy. Studien bygger på semistrukturerade intervjuer och har fair-play idealet, sociala konstruktioner och Kohlbergs moralutvecklingsteori som teoretiska utgångspunkter. Bearbetningen och analysen följde de tre stegen transkribering, datareduktionoch skapande av teman. Resultaten från intervjuerna delades in i de tre teman som bildades utifrån syftet och frågeställningarna. Vid temat uppfattningar uppvisade intervjuerna framförallt att det fanns bristande kunskaper angående matchfixning och ett ekonomiskt hot med anknytning till spelindustrins utveckling. I temat ansvarstagande framfördes att både idrottsrörelsen och de samhällsmässiga aktörerna bör integrera mer och ta större ansvar. Angående åtgärder var anblicken riktad emot spelutbudet, värdegrunden, samverkan mellan aktörer och en avskräckande bestraffning. I analysen framkom det att idrotten är i förändring med spelindustrin och synen på moraliska handlingar. Det är något som utgör ett hot mot idrottens kärna med god etik och moral, samt en försvårande omständighet i arbetet mot matchfixning. Slutsatsen är att det finns flera bekymmersamma aspekter inom samtliga tre teman och att det behövs ett gemensamt arbete gentemot matchfixningen. / The aim was to explore perceptions, responsibility and measures around matchfixing using an idiographic approach. The sample of consisted seven respondents with two players, two managers and three board members. The respondents belonged to associations in Gävleborg county sports federations linked to football and bandy. The study is based on semi-structured interviews and has the ideal of fair play, social structures and Kohlberg's moral development theory as the theoretical bases. The processing and analysis followed the three steps oftranscription, data reduction and creation of themes. The results from the interviews were divided into three themes that were formed after the purpose and issues. The respondent’s perceptions showed that there was a lack of knowledge regarding matchfixing and an economic threat related to the gaming industry. Regarding the measures they were directed against the betting line, values, interaction between performer and a deterrent punishment. The analysis revealed that sports is under change with the gaming industry and with a new different view of moral acts in sport. That’s something that poses a threat to the sport's good values with good ethics and morals, as well as an aggravating factor in working against matchfixning. The conclusion is that there are several worrying aspects in all three themes and a need for a common effort against matchfixing.

Denna kandidatuppsats har syftat till att studera språket i artiklar skrivna av etablerade nyhetstidningar som beskriver och skildrar ungdomar i kriminalitet. Artiklarna har granskats på ett sådant sätt att de illustrerar sambandet mellan formuleringar och hur det bidrar till den sociala konstruktionen av ungdomar i brottslighet. Uppsatsens syfte har också varit att undersöka och behandla hur mediala tidningar intar en maktposition över individer i eller relaterat till kriminell verksamhet. Datan består av 13 artiklar från två framstående tidningar under två tidsperioder, 2000-2002 och 2020-2021. Utifrån en kvalitativ ansats användes den kritiska diskursanalysen för att skapa ett ramverk för att dissekera artiklarnas struktur och deras ord. Vidare undersöktes och filtrerades strukturen genom en socialkonstruktivistisk lins och maktteorier. Resultatet kan sammanfattas beskriva hur mediala parter bidrar till den sociala konstruktionen av ungdomar i brottslighet genom att formulera meningar på ett visst sätt och genom att använda specifika ordsatser. Resultatet visade också att artiklarna skilde sig åt när det gäller ansvarsfrågan. Avhandlingen illustrerar en maktdiskrepans mellan parterna där den ena parten har mandat att avbilda den andra och därigenom påverka den sociala konstruktionen. / This bachelor thesis has aimed to study the language in articles written by the media describing and relating youth in crime. The articles were examined in such a way to illustrate the connection between the wording and how that contributes to the social construction of youth in crime. The thesis also aimed to investigate and address how medial newspapers occupy a position of power over individuals in or relating to criminal activity. The data consists of 13 articles from two prominent newspapers over two time periods, 2000-2002 and 2020-2021. Based on a qualitative approach, the critical discourse analysis was used to establish a framework to dissect the structure of the articles and their words. Furthermore, the structure was examined and filtered through a social constructivist lens and power theories. The results can be summarized to show that medial parties are able to contribute to the social construction of youth in crime by formulating sentences in a certain manner and by using specific sets of words. The result also showed that the articles differed in terms of placing responsibility. The thesis illustrates a power discrepancy between the parties where one party mandates the depiction of the other and through that affects the social construction.

Föreliggande examensarbete är utfört som en vetenskaplig studie med fokus på ett problemområde inom förskolepedagogik. Studien syftar till att bidra med kunskap om hur förskollärare möjliggör för samarbete med vårdnadshavare om högläsning, med specifikt fokus på interkulturell miljö. Utgångspunkten är att högläsning bidrar till barns språkutveckling. Samarbete med vårdnadshavare om högläsning i interkulturell miljö i förskolan bidrar till att barnen får möjlighet att utveckla sina individuella förutsättningar, och att barnen och deras vårdnadshavare förstår utbildningens mål. Studien har en socialkonstruktionistisk ansats och har genomförts utifrån en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjusamtal med nio förskollärare. I resultatet framkommer att högläsning sker vid de undersökta förskolorna av förskollärare. Samarbete sker på initiativ av förskollärarna vilket bidrar till möten och att förskolan kan komplettera hemmet. Dock framkommer av resultatet att ömsesidighet saknas, vilket är en av förutsättningarna för interkulturell miljö. Det kan slutligen konstateras att studiens resultat främst visar på mångkulturell miljö, och i vissa sammanhang interkulturell miljö men även monokulturell miljö.

This MA thesis analyzes how the protagonists and the narrative structure relates to “the Child” as a linguistic/cultural construction in Mare Kandre’s early authorship (1984-1991). A thematic of children portraits defines this period of Kandre’s writing, which consits of the following works: In a Different Country (1984), The Annunciation (1986), Bübin’s Kid (1987), The Burning Tree (1988) and Aliide, Aliide (1991). Linguistic components, such as the word “child”, the name “Kid” and a reconstruction of the concept of childhood, holds an actuate position in these narratives when they first appear in direct relation to the protagonists. This suggests how generally accepted categories and concepts consciously are at work in Kandre’s writings. Consequently, a category such as “child” can not unproblematically serve as a definition of any of the protagonists, irrespective of their presumptive age. Combining philosopher Judith Butler’s theory of name-calling with theories in the field of Childhood Studies as presented by Susan Honeyman, “the Child” in Kandre’s works is explored through the hypothesis of its function as a name. Close readings reveal how the protagonists, in the encounter with an explicitly cultural or narrative context, are constituted as subjects through the linguistic category “child”. The protagonists can be considered both as subordinated by the conventionally manifested notion of life development as a linear, measurable progress and as introduced to the means which make possible a critical response to that same notion. Since the main protagonists strongly refuse to be defined by the conventions supporting “the Child” as a category, a dialogue is created which gives the narrative its force. That dialogue corresponds to different aspects of the concept of childhood, which place “the Child” as a construction at the heart of Kandre’s narrative composition.

Studiens syfte var att undersöka pedagogers uppfattningar av och kunskaper kring att arbeta med genus och drama samt att belysa vilka eventuella utmaningar de möter i arbetet. Studien präglas av kvalitativ metod och utgår ur ett socialkonstruktionistisk perspektiv. Vår ambition var att samla in pedagogernas erfarenheter och uppfattningar i relation till hur normkritisk pedagogik och genusfrågor synliggörs i barns dramalek därför har vi använt intervjuer som datainsamlingsmetod. Resultatet visade att samtliga intervjuade pedagoger uppfattar och använder drama som en pedagogisk kontext för att undersöka jämställdhet tillsammans med barn på ett lekfullt sätt. Detta, i sin tur, belyser dramas kraft som ett normbrytande pedagogiskt verktyg. Resultatet visade även hur pedagogernas förhållningssätt i relation till normer och stereotyper påverkar och utformar sättet barn upplever normer och stereotyper samt hur dramapedagogik bidrar till barns normkritiskt tänkande. Till sist, tydliggjordes hur viktigt pedagogernas medvetandegörande och närvaro är för att styra lärandet utifrån barns behov, medan olika utmaningar som uppstår bör lösas genom en god kollegial och föräldrasamverkan. / The purpose of the study was to investigate educators' perceptions of and knowledge about working with gender and drama and to shed light on the possible challenges they face in their work. The study is characterized by a qualitative method and is based on a social constructionist perspective. Our ambition was to collect the educators' experiences and perceptions in relation to how norm-critical pedagogy and gender issues are made visible in children's drama play, which is why we have used interviews as a data collection method. The results showed that all interviewed educators perceive and use drama as a pedagogical context to investigate gender equality with children in a playful way. This, in turn, highlights the power of drama as a norm-breaking pedagogical tool. The results also showed how the educators' attitudes in relation to norms and stereotypes affect and shape the way children experience norms and stereotypes and how drama pedagogy contributes to children's norm-critical thinking. Finally, it was clarified how important the educators' awareness and presence is to guide learning based on children's needs, while various challenges that arise should be solved through good collegial and parent collaboration.

Based on society's established norms, girls and boys are expected to behave differently. Certain behaviours are also differently accepted due to gender. This makes it possible to question if the principle of the best interests of the child in cases regarding The Compulsory Care of Young Persons Act (1990:52) (LVU), applies in the gender-neutral way that it's intended to do. To answer this, we have collected data through “collection of materials''. More specifically, we have used cases from a sample of administrative courts and courts of appeals which all deal with 3§ LVU. The data has been analysed through the method “qualitative content analysis” in which different patterns could be read out. The main conclusion of our study is that girls tend to be judged more harshly than boys. The courts assessments in girl cases/judgments includes factors that in boys cases/judgments goes unnoticed, like factors related to mental illness and self-harm. Another conclusion is that the principle creates space for many different interpretations which includes gender norms upon application of the 3§ LVU. When the principle is gender neutral, like it's intended to do, a discrimination because of sex can be hidden.

This thesis addresses the socio-cultural configurations in Liberia in relation to climate resilient development and feminist foreign policy carried out by the Embassy of Sweden in Monrovia. It builds on the intention to explore potential points of integration between the feminist foreign policy with the construction of climate adaptation capacity. Research on climate adaptation actions demonstrates the need to engage more deeply with vulnerability contexts and embed the implementation process in local practice, value and experience. This study explores Liberian society as a case study to examine how feminist foreign policy and climate resilient development can be incorporated fit to the socio-cultural configurations. Methodologically, the study adopts an ethnographic framework. It draws on Butler’s performative notion of gender (1990, 1999, 2007) and ecological masculinities developed by Hultman and Pulé (2021) along with theories of environmental femininity by Bob Pease (2019). Empirically, the study is based on fieldwork in the form of participant observation, ethnographic interviews and document analysis.The results suggest that socio-cultural configurations are permeated by a patriarchal structure with traditional beliefs that householding tasks are linked to female obligations, leading to a disparity in responsibilities and accessibility to cultural activities. Stereotypical notions of masculinity are based on heteronormative assumptions that men should demonstrate dominance, self-reliance, and restrain emotions. The empirical work signifies that Liberian norms of masculinity lead to a reluctance to cooperativeness, block societal development and lead to unnecessary individual suffering. The culture is concluded to be centered around men, while women take a larger workload in key societal activities. Citizens experience that the state doesn't recognize them as equal participants, therefore forfeiting the opportunity to foster vital social capital that could enhance both state legitimacy and the effectiveness of public service delivery. The results illustrate the importance of considering citizens of marginalized areas as stakeholders in decision-making to enable engagement in development processes. Citizens from marginalized areas have their own underlying logic and views of the world. The thesis concludes that the socio-cultural configurations not just produce possible integration between climate resilient development and feminist foreign policy, but even forces the two to be pursued as interdependent processes. Advancing climate resilient development and feminist foreign policy in an integrated manner is thought to increase each other’s effectiveness and achieving them is possible when interdependence is leveraged. This thesis argues that the inauguration of female leadership and changing the perception of what masculinity stands for are the most distinctive points of integration in Liberian socio-cultural configurations. The thesis concludes seven possible procedures for the Embassy of Sweden in Monrovia to achieve climate resilient development aligned with the existing feminist objectives: 1. Include landownership in female empowerment strategies. 2. Transform masculinity normsthrough consultation-groups. 3. Focus on family configurations. 4. Work with religious leaders. 5.Embed policies in informal networks. 6. Encourage female-centered cultural activities and 7. Benefiton the knowledge of grassroots organizations to adopt an ethnographic approach. / Det här examensarbetet behandlar sociokulturella konfigurationer i Liberia och undersöker hur de kan relateras till klimatresilient utveckling och den feministiska utrikespolitik som bedrivs av Sveriges ambassad i Monrovia. Arbetet utforskar potentiella integrationsmöjligheter mellan feministiska utrikespolitik och lokal anpassning till klimatförändringar. Tidigare forskning om klimatanpassningsåtgärder visar behovet av att engagera sig i utsatta områden och förankra implementeringsprocessen i lokala erfarenheter, värderingar och beteendemönster. Med det i åtanke intenderar studien att undersöka det liberianska samhället som en fallstudie för attanalysera hur feministisk utrikespolitik och klimatresilient utveckling kan integreras med sociokulturella konfigurationer. Metodologiskt antar studien ett etnografiskt förhållningssätt där det empiriska arbetet består av fältarbete i form av deltagande observation, etnografiska intervjuer och dokumentanalys. Det teoretiska ramverket på Butlers performativa föreställning om kön (1990,1999, 2007), ekologiska maskuliniteter formulerade av Hultman och Pulé (2021) och teorier om miljöfeminism av Bob Pease (2019).Resultaten illustrerar att de sociokulturella konfigurationerna genomsyras av en patriarkal struktur som innefattar traditionella ideér om att hushållssysslor är kopplat till kvinnligt åliggande, vilket i förlängningen leder till skillnader i ansvarstagande för samhälleliga aktiviteter. Stereotypa föreställningar om maskulinitet bygger på heteronormativa antaganden om att män bör visa dominans, självtillit och emotionell tillbakadragenhet. Det empiriska arbetet påvisar att liberianska maskulinitetsnormer leder till en motvilja mot samarbete, blockerar samhällsutveckling och bidrar till onödigt lidande både för män och kvinnor. Kulturen anses vara centrerad kring män, medan kvinnor tar en större arbetsbörda i flertalet viktiga samhällsfunktioner. Resultaten visar också att medborgare upplever att staten inte ser dem som likvärdiga deltagare i samhällsprocesser. Därmed försummas en möjlighet att skapa socialt kapital som kan främja statens legitimitet och effektivitet i offentliga tjänster. Resultaten antyder att medborgare från marginaliserade områden har en egen bakomliggande logik och syn på världen. Dessa medborgare bör betraktas som viktiga intressenter i beslutsfattande för att möjliggöra engagemang i utvecklingsprocesser. Arbetet drar slutsatsen att de sociokulturella konfigurationerna inte bara producerar en möjlighet för integrering mellan klimatresilient utveckling och feministisk utrikespolitik, utan även tvingar de att implementeras som två ömsesidigt beroende processer. Att främja klimatresilient utveckling och feministisk utrikespolitik på ett integrerat sätt anses öka varandras effektivitet och att uppnå dem är möjligt först när beroendet utnyttjas. Arbetet framhåller att en ökning av kvinnliga ledare och att förändra bilden av vad maskulinitet innebär är distinkta möjligheter för att integrera klimatresilientutveckling och feministisk utrikespolitik i de liberianska sociokulturella konfigurationer. Arbetetringar in sju möjliga riktlinjer för Sveriges ambassad i Monrovia för att uppnå klimatresilientutveckling med befintliga feministiska mål:1. Inkludera markägande i strategier för jämställdhet. 2. Ändra maskulinitetsnormer genom konsultationsgrupper. 3. Fokusera på familjekonfigurationer. 4. Arbeta med religiösa ledare. 5.Förankra policies i informella nätverk. 6. Främja kvinnocentrerad kulturverksamhet och 7. Antag ett etnografiskt förhållningssätt i samråd med gräsrotsorganisationer.