En kvalitativ studie om legitimerade förskollärare samt utbildade barnskötares tolkningar av ett utvalt citat ur förskolans läroplan som beskriver hur arbetslaget ansvarar för att utveckla en tillitsfull relation mellan förskolan och hemmen. Syftet är att synliggöra hur förskolans pedagoger talar om tillitsfulla relationer mellan förskola och hem. Studien kan bidra med en djupare förståelse kring relationens betydelse för en fungerande samverkan. Studiens empiri samlades in genom digitala semistrukturerade intervjuer. Studien tar inspiration ur det sociokulturella perspektivet för att synliggöra mönster med hjälp av olika redskap. Studien tar även avstamp i en socioekologisk utvecklingsteori gällande samverkan mellan förskola och hem. Resultatet synliggjorde att en tillitsfull relation värderades högt av förskolans pedagoger men att det fanns skillnader i vad tillitsfull definierades som. Vidare antyder studiens resultat att pedagogerna är oense om det är pedagogernas eller vårdnadshavarnas ansvar att skapa en tillitsfull relation trots att det är arbetslaget ansvar enligt läroplanen.

Fysisk planering kan genom grönstrukturens funktioner hantera och motverka ett flertal utmaningar som urbana städer står inför i samband med behov av förtätning. Tidigare forskning har visat att grönstruktur är särskilt betydelsefull för mänsklig hälsa i socioekonomiskt utsatta områden tack vare dess temperaturreglerande förmåga, då dessa samhällsgrupper generellt visat sig vara mer sårbara för klimatförändringarnas effekter jämfört med andra. Inom denna uppsats undersöks därför hur en kommun planerar för grönstruktur parallellt med behov av förtätning. Undersökningen genomförs i form av fallstudier av Stockholms stad och Norra Djurgårdsstaden samt Fokus Skärholmen, som valda stadsutvecklingsområden i en svensk, kommunal planeringskontext. Syftet är att jämföra om, och i så fall hur, planeringen skiljer sig åt mellan stadsutvecklingsomsråden för att bidra till kunskap om hur en kommun planerar för grönstruktur och förtätning i syfte att minska orättvisor. Uppsatsen ämnar generera ett forskningsbidrag som kartlägger hur en kommun planerar för förtätning, grönstruktur och socioekologisk rättvisa (här avseende rättvis tillgång till temperaturreglerande urban grönstruktur). Forskningen genomförs i syfte att bidra till kunskap om gröna och hälsosamma städer för samtliga invånare över tid.  Metoderna utgår från en kvalitativ forskningsdesign där innehållsanalys gjorts av strategiska dokument och parkplaner. Semistrukturerade intervjuer har genomförts av tjänstepersoner som arbetar med grönstrukturfrågor på Stockholms stad. Empirin ligger sedan till grund för resultat och analys som förs i relation till forskningsöversikt och teoretiskt ramverk, som tar utgångspunkt i tidigare forskning om förtätning, grönstruktur och socioekologisk rättvisa. Studien visar att Stockholms bostadsmål om 140 000 bostäder till år 2030 innebär en oförenlig ekvation för grönstrukturens bevarande över tid utifrån dagens planeringsförutsättningar. Resultatet indikerar att det inte är planeringen i sig som avgör utfallen vid de undersökta fallen av stadsutvecklingsområden med socioekonomiskt olika förutsättningar, utan det är de platsbundna förutsättningarna som i kombination med planeringsförutsättningarna reglerar grönstrukturens möjligheter.

The aim of this study is to investigate how densification can be used to increase social and ecological sustainability in an urban area. This study focuses on the visions of the municipality of Sundsvall, a city located on the east coast of central Sweden, from a social and ecological sustainable development perspective and whether these visions are achievable for the densification of its urban centre. Additionally, this study considers how densification fulfils the social and ecological urban development of the city of Sundsvall. Given the possibility of both positive and negative impacts occurring through densification it is prudent to consider these impacts and to determine whether these impacts can be reduced by a socioecological urban developing perspective. To determine this, this study uses both quantitative and qualitative methods, such as GIS analysis, personal interviews and municipality resources to establish a sustainable, social and ecological outcome for the urban centre. Sundsvall aims to achieve a higher population density within its city centre. Increase accessibility to the waterfront and improve public transport options, therefore reducing the need for private vehicles and promoting environmentally sustainable alternatives. The aims of the municipality are certainly attainable, however due to certain factors specific to Sundsvall, these can only be achieved to a certain extent. Given the city’s location between two mountains, issues like sunlight, limited space for public service and the inability for smog to easily disperse creates a plethora of issues discussed in this study.

Infrastructural projects to realize the energy transition are framed by governmentsfrom all around the world very positively. This is also the case for green hydrogen,which is considered as a silver bullet to solve multiple crises simultaneously. ThisMaster thesis explores the drivers behind the ramp-up of the hydrogen economy inthe global South and elaborates on socio-economic and ecological implications ofgreen hydrogen production projects to analyse the truthfulness of the positivenarratives of the benefits of green hydrogen. To accomplish this, an internationalgreen hydrogen project led by the German-British company Hyphen and planned tobe established in Namibia, was used as an emblematic case study. Following the framework of the socioecological fix, the findings strongly indicatethat green hydrogen does not significantly contribute in solving the climate crisis andsocial problems. Contrarily, strongly influenced by domestic and internationalpolitics, the project in Namibia seems to primarily fix the crisis of capitalism, which isthe overaccumulation of capital that requires new ways of circulation to makecapitalism renew itself. By commodifying and integrating natural resources in globalvalue chains, the Namibian society is disadvantaged, and few actors, primarily fromabroad, profit. Similarly, the finance approach of the project pushes Namibia intopotential financial dependencies. Besides that, the legacy from German colonialismand South African occupation before liberation is manifested in where and how theinfrastructure of hydrogen production is envisioned and planned. There is a risk thatthe hegemonies of elite social classes sustain their position and that social inequalitiesmight be reinforced through a project heralded as benefitting the whole nation. By assessing the political ecology of green hydrogen, I contribute to a critical researchagenda, that considers global inequalities, colonial histories, and ideologies. This willhopefully help to build a foundation for a truly decolonial and just energy transition,all around the world. / Infrastrukturprojekt som bidrar till realiseringen av energiomställningen har fått enöverlag mycket positiv inramning av regeringar i världen. Detta gäller i synnerhetgrön vätgas vilket betraktas som en lösning till flertalet olika kriser. I denna master-uppsats undersöks drivkrafterna bakom den massiva ökningen av vätgas-ekonomin iden globala södern, samt de socioekonomiska och ekologiska konsekvenserna avprojekt som behandlar produktionen av grön vätgas. Vidare utvärderas huruvidaden positiva inramningen beskriver sanningen av dessa vätgasprojekt korrekt. Föratt uppnå detta användes ett grönt vätgasprojekt som leds av det tysk-brittiskakonsortiet Hyphen, och som planeras att etableras i Namibia, som en emblematiskfallstudie. Enligt ramverket socioekologisk fix som kommer från politisk ekologi,tyder resultaten starkt på att vätgas inte bidrar väsentligt till att lösa klimat-krisen ejheller sociala problem i den globala södern. Tvärtom, starkt påverkad av inhemskoch internationell politik, så verkar bidra till att lösa kapitalismens kristendens, vilketär överackumulering av kapital som kräver nya sätt för att cirkuleras så att kapital-ismen kan förnya sig själv. Genom att göra naturresurser till handelsvaror och integr-era dem i globala värdekedjor så riskerar det det namibiska samhället attmissgynnas, medan ett fåtal internationella aktörer tjänar på det. På samma sätt lederprojektets finansierings-strategi till att Namibia hamnar i ett potentiellt finansielltberoende. Dessutom syns arvet från tysk kolonialism och den sydafrikanskaapartheidregimens ockupation i och hur infrastrukturen för produktion av vätgasplaneras. På så sätt kan hegemoniska strukturer som vidmakthåller sociala eliter ochdärmed sociala ojämlikheter förstärkas genom ett projekt som sägs gynna helanationen. Genom att utvärdera den gröna vätgasens politiska ekologi bidrar jag tillen kritisk forskningsagenda som tar hänsyn till globala ojämlikheter, kolonialahistorier och olika ideologier. Detta kommer förhoppningsvis också att bidra till attrealisar en avkolonisering och rättvis energiomställning över hela världen.

Amsterdam and Dhaka are two cities that represent the global north and the global south respectively. Both cities are, because of climate change, prone to heavy rain that can lead to flooding. Due to the fact that global north and global south are facing different challenges when it comes to implementing urban resilience, in combination with lack understanding of how policy of urban resilience is created, it leads to question if the global north and global south differ regarding their understanding of urban resilience. The purpose of this study was therefore to compare narratives of urban resilience in Amsterdam and Dhaka to explore if the understanding of urban resilience in various documents differ between the global north and global south. Therefore, the study aimed to provide an understanding of whether who describes urban resilience is important for how urban resilience is presented. This study applied socio-ecological theory to explain whether the strategies implemented can be characterized as transformative or adaptive approach to urban resilience. Further, the study was conducted using qualitative narrative analysis. Finally, this study shows that narrative of urban resilience differs between Amsterdam and Dhaka, which indicates that the narrator has an impact on the presentation of urban resilience. The study also shows that narrative of urban resilience has an impact on which strategies are employed. Finally, power also plays an important role in crisis management.

This is a study of how knowledge producing actors, like professors of economics, ecological economics and investigators at public institutions, portray the monetary system in general and fractional reserve banking specifically. The methodology of Political Discourse Analysis, with focus on argumentation and legitimisation, is used to identify and compare how different actors portray the monetary system. The outcome shows that there exist competing knowledge discourses that are diametrically different in how they define keywords and describe the relation between the monetary system, societal power relations and environmental impact. Some important concepts under academic debate include the origin of money, which actor (the state or commercial banks) controls the money supply and seigniorage (money issuer’s revenue), if private banks really are intermediaries and multiply central bank money, and if interest-bearing money is a cause of socioecological unsustainability. By critically analysing the moral norms within knowledge discourses that otherwise might be naturalised as portraying ‘facts’ or ‘truth’, this thesis helps identify needs for further research – especially regarding how the financial system can be better adapted for socioecological sustainability.

Vi lever i ett samhälle där individualismen blomstrar samtidigt som ofrivillig ensamhet är ett växande samhällsproblem som kommit att bli en hälsofråga.Genom urbaniseringen bor vi allt tätare, trots detta visar studier att vi känner oss ensammare i storstäder. Forskning visar även att en av de viktigaste källorna till ett långt liv, är social interaktion i vardagen. Något så enkelt som att säga hej till grannen.Det är ju inte så svårt, eller? Socioekologisk stadsutveckling handlar om hur man i stadsplanering kan fläta samman ekologisk och social hållbarhet. Utifrån kontexten “Grannar bosatta i lägenhet i Stockholm”undersöker jag hur jag genom design, kan bidra till detta arbete genom att ta fram ett förslag som kan appliceras på redan existerande boendeformer/miljöer vi ser idag. Grow Social är kombination av en produkt och tjänst med syfte att ”åka runt” och sprida fröer i lägenhetshus för att uppmuntra grannar till att odla lokalt, men framförallt,att få grannars sociala relationer att växa genom att odla och umgås. Genom Grow Social vill jag visa på att utvecklingen till hållbara boenden kan börja i det lilla.Att vi genom något så litet som ett frö, kan gå mot en framtid där social interaktion fyller en naturlig plats vid utformandet av våra boendemiljöer.