Arbetet är en systematisk litteraturstudie som har fokus på problemlösning i matematikundervisning kopplat till det sociala samspelet. Syftet med studien är atsynliggöra och beskriva vilka aspekter i det sociala samspelet som påverkar elevernas utveckling av problemlösningsförmågan i matematikundervisningen. Studiens resultat har utgångspunkt i 25 vetenskapliga publikationer som har kategoriserats utifrån den sociokulturella teorin i rubriker och underrubriker. Studiens resultat visar att lärares syn på problemlösning påverkar i olika utsträckning hur området behandlas tillsammans med eleverna. Resultatet visar även en ytterligare faktor, nämligen elevers självbild som vidare påverkar andra faktorer. Studien synliggör att det finns faktorer som enbart läraren påverkar och styr, faktorer som enbart eleven styr men också gemensamma faktorer som påverkas av både lärare och elev. Studien visar slutligen på en avsaknad av progression för utveckling av elevers problemlösningsförmåga.

Det övergripande syftet med denna studie är att undersöka hur en klassrumsinteraktion i Utbildning i svenska för invandrare kan te sig. Ett mer specifikt syfte med uppsatsen är att undersöka hur interaktionen mellan lärare och elever ser ut för fördelning av talutrymme, tal-handlingar, respons samt lärarens frågetyper. Detta är en fallstudie som utgår från observation och inspelning av en SFI-klass med elever som går på kurs C- och D- inom spår 3. I studien har fyra klassrumsinspelningar transkriberats och analyserats enligt COLT–modellen. Undersökningen utgår från ett sociokulturellt perspektiv. Resultaten visar att läraren använde talhandlingarna frågor, upprepning av fråga, respons, direkt uppmaning samt förklaring och instruktion. Eleverna använde talhandlingarna: frågor, upprepning av fråga, respons, förklaring och instruktion. Resultatet visar även att läraren står för den största delen av talutrymmet. Den vanligaste talhandlingen hos läraren var frågor och elevernas var att svara på lärarens frågor. Den frågetyp som dominerar lärarens frågor är öppna frågor. Övriga frågetyper som läraren använder är fokuserad fråga, neutral ja- och nej-fråga, styrande ja- och nej-fråga, ingen explicit uppmaning till svar, uppskjutande fråga, samt retorisk fråga. Den frågeform som används mest hos läraren är av syntaktisk form, där frågorna inleddes med ett frågeord eller har omvänd ordföljd med det finita verbet först. Vanligast förekom-mande respons hos eleverna är ultraminimala yttranden. Lärarens respons består mestadels av neutral respons.

Föreliggande studies syfte har varit att utveckla kunskapen om hur slöjdlärare gör för att hjälpa framförallt nyanlända elever med deras språkutveckling. Jag använde kvalitativa halvstrukturerade intervjuer med fyra slöjdlärare som har ett stort engagemang i nyanlända elever och deras kunskapsutveckling. Jag valde ut informanterna med stor omsorg, då syftet var att ta reda på hur lärare som är extra engagerade gör för att kunna se hur det kan vara möjligt att öka språkutvecklingen via slöjden. Slöjdlärarna i undersökningen visar sig arbeta relativt likartat och försöker aktivt arbeta med flera olika metoder för att ge eleverna möjlighet att utveckla sitt språk. Eftersom språket och kulturen spelar en stor roll i deras undervisning har jag valt att tolka mitt resultat genom sociokulturell teori. Man kan utläsa att lärarna saknar fortbildning i hur de bäst ska lära ut språket. Därför önskar de få bättre kunskap och ett samarbete med andra lärare och i synnerhet med Svenska som andra språk lärarna (SVA) och hemspråkslärare för att samverka när eleverna lär sig det svenska språket.

Enligt Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2016) har förskollärare en skyldighet att undervisa i naturvetenskap samt ett ansvar att inspirera barnen och väcka deras nyfikenhet för ämnet. Syftet med studien är att upptäcka eventuella samband mellan förskollärares attityder och deras val av undervisningsmetoder gällande naturvetenskap. Vi vill uppfylla syftet med hjälp av följande frågeställningar: (1) vilka attityder till naturvetenskap finns hos förskollärare? och (2) vilka metoder används vid undervisning av naturvetenskap i förskolan? I studien används ett sociokulturellt perspektiv på lärande och utveckling, då detta synsätt menar att tanke, språk, erfarenheter, attityder och handlingar hör ihop (Säljö, 2014a). Studien är kvalitativ och datainsamlingen har skett via semistrukturerade intervjuer av sex legitimerade förskollärare. Studiens resultat visar följande: (1) att det inte kan påvisas något samband mellan förskollärares attityder och deras val av arbetssätt (2) att både kunskapsinriktat och processinriktat arbetssätt integreras i den naturvetenskapliga undervisningen, samt (3) att det finns ett samband mellan förskollärares intresse och val av naturvetenskapligt innehåll i verksamheten. Utifrån diskussionen har följande slutsatser dragits: att förskollärares attityder i någon form påverkar förskolans verksamhet, och att intresset spelar större roll än faktorerna omgivningens önskningar och krav samt tilliten till den egna förmågan, vilka ingår i Ajzens (1991) modell The theory of planned behaviour.

Studien syftade till att undersöka hur listläsning i kombination med boksamtal ökade elevers avkodningsförmåga samt läsintresse. Interventionen genomfördes på två olika skolor med elever i avkodningssvårigheter i år 1. De lästränade 15 tillfällen à 10 minuter med läslistor från Wendickmodellen Intensivläsning. Dessutom deltog de i gruppläsning med boksamtal vid fem tillfällen ca 40 min/tillfälle.   Studien lades upp enligt klassisk experimentell design med interventionsgrupp och kontrollgrupp i år 1. Sammanlagt deltog 24 elever. Studien genomfördes som en intervention med för- och eftertest gällande avkodningsförmågan. Eleverna fick dessutom fylla i en enkät efter första samt sista gruppläsningstillfället för att se om läslusten ökat. Testen visade att interventionsgruppen till viss del ökat sin avkodningsförmåga och därmed också i läsflytet men det hade även kontrollgruppen gjort, dock inte i lika hög grad. Enkäten visade att eleverna var positivt inställda till läsning både i form av skönlitteratur samt listläsning vilket vi tolkar som att läsintresse finns. Dock visade enkäten ingen större skillnad på svar före och efter interventionen. Vi tycker att studien visade att kombinationen av listläsning och boksamtal gagnade elevernas läsutveckling och läslust. Eleverna blev också mer motiverade och visade ökat självförtroende i boksamtalen. Det är dock inte möjligt att påvisa hur mycket mer effektiv interventionens åtgärder var än kontrollgruppens då den sistnämnda också uppnådde positiva resultat. Vår slutsats blir att kombinationen med olika träningssätt verkar lovande för ett lustfyllt och framgångsrikt lärande.

I föreliggande studie var syftet att synliggöra hur sånglärare kommunicerade med sina elever vid sångundervisning då de ackompanjerar med gitarr istället för piano, och hur sånglärarna upplevde undervisning med gitarr istället för piano. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv genomfördes ett antal observationer och intervjuer med utbildade sånglärare samt ett antal deltagande observationer var jag själv genomförde sånglektioner under samma former som de lärare som valt att delta i studien. Resultatet visar på att kommunikation vid sångundervisning sker på flera olika sätt. Studien har generaliserat kommunikation i tre kategorier som förekommit under lektionerna. (1)  Verbal kommunikation, (2) Ickeverbal kommunikation och (3) Fysisk och verbal kommunikation. Fortsättningsvis kan inte resultatet redovisa huruvida gitarr lämpar sig bättre vid sångundervisning än något annat instrument men kan uppmana till att valet av ackompanjemangsinstrument bör ske medvetet utifrån musikaliska, kulturella och kontextuella parametrar.

Syftet med den här fallstudien var att se hur några lärare och elever i årskurs 1-3 arbetar med flipped classroom och vilken inställning de har till arbetssättet, samt vilka för- och nackdelar det finns med metoden. Studien gjordes som en kvalitativ undersökning där både intervjuer, klassrumsobservationer och enkätundersökningar har använts för att ta reda på lärarnas och elevernas personliga uppfattningar och erfarenheter. Resultatet visade på att flipped classroom gav möjlighet till en mer varierad och individuell undervisning som kan öka elevernas kunskaper och motivation. Arbetssättet frigjorde lektionstid som kunde användas till fler diskussioner och mer praktiska övningar, aktiv studietid och ett ökat socialt samspel. Lärarna upplevde att eleverna hade en större iver och lust att lära i klassrummet när flipped classroom användes. Studiens slutsatser är att flipped classroom med fördel kan användas för elever i årskurs 1-3, men att variation i arbetssättet är nödvändigt för att kunna förmedla den motivation, lust och glädje som finns inom matematiken.

No description available.

Studien syftar till att belysa lärares attityder till och användning av formativ bedömning. Vidare studeras lärares kunskaper i att bedriva formativ bedömning samt huruvida de kan se en koppling mellan formativ bedömning och elevers skrivutveckling. Formativ bedömning är ett svårdefinierat begrepp och det saknas tydliga riktlinjer i styr- dokumenten för hur lärare ska arbeta med formativ bedömning i klassrummet. Studien grundar sig i sociokulturell teori där stöttning, zone of proximal development och åter- kopplingsnivåer används som teoretiska begrepp. Studien är kvalitativ med kvantitativa inslag i form av intervjuer och en enkät. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Transkripten analyserades utifrån en fenomenografisk analysmodell och enkäten redovisades i diagram. Resultatet visar att lärare har positiva attityder till formativ bedömning samt använder flera formativa metoder i sin undervisning. Lärare anser också att det finns en koppling mellan formativ bedömning och elevers skrivutveckling. Samtliga lärare upplever att de har tillräckliga kunskaper för att bedriva formativ bedömning. Slutligen visar studien, likt tidigare forskning, att lärares attityder inte påverkar användningen av formativ bedömning, det är snarare lärares kunskaper som är avgörande.

Syftet med den här studien är att undersöka vårdnadshavares uppfattningar av utvecklingssamtal. Studiens frågeställningar är: Vilka förväntningar har vårdnadshavare på utvecklingssamtal? och Hur beskriver vårdnadshavare utvecklingssamtal? Som teoretisk utgångspunkt har ett sociokulturellt perspektiv använts. Datan har samlats in genom kvalitativa intervjuer med fjorton vårdnadshavare. Materialet har analyserats på grundval av den kvalitativa innehållsanalysen med en induktiv ansats. I vår analys av vårdnadshavarnas förväntningar på utvecklingssamtal framträdde två teman: Förväntningar på innehåll och Förväntningar på deltagare. Vårdnadshavarnas beskrivningar av utvecklingssamtal resulterade i fem teman: Informationstillfälle, Varierande upplägg, Olika roller, Upplevelser i samband med utvecklingssamtal och Utvecklingssamtal som skolkontakt. Resultatet av studien visar att samtliga vårdnadshavare förväntar sig att få en samlad bild av sitt barns utveckling såväl akademiskt som socialt. Många föräldrar upplever en brist på information inom det sociala området, om utvecklingsplaner och om framtida mål. Förväntningarna på utvecklingssamtalen ökar med barnets ålder och kunskapsnivå men det tycks svårare att få en tydlig bild ju äldre barnet blir. Vårdnadshavarna ser lärarens roll som den mest aktiva och sin egen roll som stödjande men samtidigt den mest passiva. Elevens roll är den som varierar mest beroende på om utvecklingssamtalet är elevlett eller ej. Oavsett samtalstyp är det enligt vårdnadshavarna viktigt att det blir en dialog där alla parter får komma till tals. Majoriteten av respondenterna beskriver en positiv känsla inför och under ett samtal medan det är större variation i upplevelsen efter ett samtal. De som anser skolkontakten otillräcklig vill ha mer information kring sociala aspekter. Vårdnadshavare med barn som har en problematisk skolsituation har tätare kontakt med skolan. / The aim of this study is to examine experiences and perceptions of parent-teacher conferences from a parental point of view. The questions of the study are: What expectations do parents have on parent-teacher conferences? and How do parents describe parent-teacher conferences? The theoretical framework is a socio-cultural perspective. The data has been collected through qualitative interviews with fourteen parents. The material has been analyzed on the basis of the qualitative content analysis with an inductive approach.  In our analysis of parents' expectations of parent-teacher conferences, two themes appeared: Expectations on content and Expectations on participants. Parents' descriptions of parent-teacher conferences resulted in five themes: Information opportunity, Varied types of conferences, Different roles, Experiences in connection with parent-teacher conferences and Parent-teacher conferences as a means of school contact. The result of the study shows that all parents expect to have an overall picture of their child´s development academically and socially. Many parents experience a lack of information in the social area and about development plans and future goals The expectations increase with the child's age and level of knowledge, while it seems more difficult to get a clear picture with increasing age of the child. The parents perceive the teacher's role as the most active and their own role as supportive but at the same time the most passive. The student's role is the one that varies the most depending on if the parent-teacher conference is student-led or not. According to the parents it is very important that all parties get the opportunity to participate in the conversation regardless the type of conference. The majority of the respondents describe a positive feeling before and during a conference, while there are greater variations in the experiences afterwards. Those who consider the school contact insufficient want more information about social aspects. Parents with children who have a problematic school situation have a closer contact with the school.